Säkert. Också att många chefer inte är på plats och ser hur det faktiskt står till (iaf i viss offentlig sektor). Särskilt i verksamheter som har svårare att mäta insatserna. De vet helt enkelt inte.
Fler mindre ledarroller är en möjlig väg till förändring. Men också att våga ta fajten med exempelvis fack.
Bestäm dig. Bryr du dig eller inte? Uppenbarligen bryr du dig tillräckligt för att sitta kvar efter jobbet.
Jag hade också varit väldigt försiktig med att uttrycka mig på det sättet du gör. Hoppas för dina kollegor att det är kramar du delat ut eller haft en mysig och konstruktiv dialog.
Uppfattar inte alls som att chefer är rädda för facket i personalärenden. Det finns ju procedurer och man har som chef normalt stöd av HR som kan regelverket. Det normala är att man dokumenterar det som händer så att det finns ”bevis”. Sedan konfronterar man personen när man noterat ett mönster och tydliggör vad man förväntar sig av personen.
Om chefer inte gör något så är det antagligen för att de är oerfarna eller okunniga. Men väldigt ofta finns det skäl och händelser som övriga anställda inte känner till. Och ofta cirkulerar ”sanningar” som inte alls stämmer.
Det stämmer helt det du säger. Så ser processen ut rent generellt. Dock det är något lättare sagt än gjort. En arbetsgivare behöver mycket på fötterna för att göra sig av med en medarbetare. Har en problematisk medarbetare lyckats stanna på en arbetsplats och smugit under radarn tillräckligt länge så kan alltid facket påstå att denne måste vara en ”uppskattat” medarbetare och att det är chefen det är fel på. Facket måste i alla lägen skydda sina medlemmar även om de redan känner till problemen kopplat till en specifik medarbetare. De måste sätta sig på arbetstagarens sida. Att en medarbetare underpresterar eller är jobbigt/negativt, mm. Räcker inte till uppsägning av personliga skäl. Om en medarbetare underpresterar ligger ansvaret på arbetsgivaren att se till att denne kommer upp i prestation genom kompetensutveckling, mer utbildning, etc. Det är också vanligt att medarbetare och eller facket drar arbetsmiljökortet och arbetsgivaren sitter istället i kläm och genomför massa meningslösa åtgärder för att rätta arbetsmiljön fast problemet härstammar från en eller fåtal problemanställda.
Tror i så fall att det beror på vad det är för typ av ärende. Vet tex ett fall med en person som var för dominant (tänk alfahanne) och tenderade att köra över folk till höger och vänster. Folk tyckte att han kunde vara obehaglig (särskilt en viss falang) och han kunde sitta och sucka när andra sa saker. Han kunde vara alldeles för nedlåtande.
Vad gör man med en sådan person som i detta exempel? Hur sätter man gränser utan att det blir fånigt (”sucka inte när andra pratar”)? Han ska absolut inte ha sparken men hur korrigerar man en persons personlighet? Risken är att det hela utvecklar sig till ”chefen har förbjudit mig att låta under möten”. Och sen kommer hans ”kompisar” att göra stor affär av det hela.
Det är mycket som är komplicerat och frågan är hur man ska agera för att göra minst skada i gruppen.
Det är för att du jobbar på medelmåttiga arbetsplatser, där får alla vara med. Sök dig till högpresterande team om du vill bli av med medelmåttor, men tänk på att det ställer krav på alla att prestera.
En arbetsplats dynamik är ett intressant ämne. När man har hunnit få en del arbetsår under bältet så har man ju sett många olika personligheter och karaktärer. Som anställd blev jag ibland modstulen av allt brus runt vissa personer.
Nu när jag har egna anställda så har jag behövt “tänka om”, dvs de som jag anser sympatiska och påminner om en själv - kanske jag inte har behov av. Utan jag behöver välja någon med kompetens som jag saknar - med nedsidan att vi inte “klickar” på det personliga planet.
Som småföretagare är det ofta oerhört viktigt att inte få en en toxisk personlighet som kan förstöra en hyfsat god arbetsplats som i förlängningen gör att medarbetare söker sig därifrån.
Hittills har jag lyckats balansera detta.
Sånt här fattar inte jag. Om det är så att ingen bryr sig om du jobbar 45 minuter mindre varje dag är det ju du som gör fel? Personen har upptäckt att han kan gå tidigt och komma sent. Varför är du arg på honom för det? Tacka för att han tog risken och visa vägen istället så gör du samma sak. Om chefen bli missnöjd för att alla jobbar 45 min mindre varje dag får han ju ta det med hela arbetsgruppen inklusive den som börja med det. Om chefen inte vill ta konflikter utnyttja det till din fördel bara istället för att bli arg på din uppenbart smarta kollega 
Sånt här fattar inte jag. Om det är så att ingen bryr sig om du jobbar 45 minuter mindre varje dag är det ju du som gör fel? Personen har upptäckt att han kan gå tidigt och komma sent. Varför är du arg på honom för det? Tacka för att han tog risken och visa vägen istället så gör du samma sak. Om chefen bli missnöjd för att alla jobbar 45 min mindre varje dag får han ju ta det med hela arbetsgruppen inklusive den som börja med det. Om chefen inte vill ta konflikter utnyttja det till din fördel bara istället för att bli arg på din uppenbart smarta kollega
Förlåt men jag blir förundrad vad vissa kommenterar här (vissa verkar inte vara särskilt drivna utan kan tänka sig att vara en ove-sundberg).
Jag är en ung och driven person och jobbar på ett konsultbolag. Ibland vid tighta deadlines behöver man såklart jobba över, denna övertid valde jag att ta i komptid. Sedan när jag exempelvis går till frisören/slutar tidigare så har jag då registrerat ut del av min komptid.
Att sedan upptäcka att en kollega i flera år skitigt att registrera komptid när hen inte jobbat utan gjort privata ärenden på arbetstid så är det väl helt mänskligt att bli förbannad/trött då jag istället kunde ha tagit övertiden i rena pengar och sedan gjort som hen och agerat förtroendelöst mot företaget?
För egen del har beslut om att försöka få bort anställda från arbetsplatsen aldrig handlat om rädsla utan om att avgöra om det är värt ansträngningen.
Det kan vara en extremt tidskrävande och påfrestande proccess som kan ta månader eller år för att ha tillräckligt på fötterna för att få till ett avslut. Med konflikter och kanske ännu värre stämning under tiden. Det är inte helt lätt att avgöra om det är värt det alltid.
Så här är det enligt min erfarenhet på många arbetsplatser. Särskilt större företag. Man är en kugge i maskineriet. Tjänsten har ett lönespann/tak och alla får ungefär lika hög lön. Det kan skilja lite men efter skatt blir det inte så mycket. Är man nöjd och vill stanna kvar på den här nivån så räcker det att prestera medelmåddigt. Ingen tackar dig för att du gör några extranummer. Tyvärr!
Din kollega kanske är nöjd och inte har högre ambitioner. Prioriterar fritiden och går till jobbet bara för att få lön. Anpassar sig till vad chefen kräver.
(Vill man däremot klättra och göra karriär så är det en annan sak. Jobbet blir ju också roligare om man är intresserad och anstränger sig).
Nämen sådär seriöst, jag äter upp dem.
Vi kan väl börja med fastställa min roll. Jag är med på inkomst topplistan i min kommun. Jag är både driven när det behövs och extremt lat om jag märker att det går. Jag är helt enkelt bara bra på att anpassa mig till vilken ansträngning som ger bäst avkastning.
Jag tvivlar på att du är ung med tanke på att du hänger här. Ung är man vid 15 inte vid 25. Är du 30 tex är man nästan igenom yrkeslivet med en fjärdedel. Att du inte förstått arbetsplatsen och drar komp timmar fast du inte behöver kan du inte var sur på din kollega för. Du har helt enkelt inte lärt dig vad som går och inte än. Se på din kollega och lär. Eller om du har andra mål en din kollega kör din resa och hoppas att det lönar sig. Varför du skulle gå omkring och vara bitter på andra förstår jag inte. Det hjälper ingen, varken företaget, dig själv eller din kollega.
Det är mellan honom och arbetsgivaren att avgöra om det är okej eller inte. Eftersom att ingen säger något åt honom får du helt enkelt anta att detta är helt okej och bara göra likadant. Sluta bråka mellan varandra utan försök lära av varandra istället. Hur kan du och dina kollegor få bättre villkor? hur kan ni ändra i avtalet så det gynnar er osv osv. Du kommer alltid kunna hänvisa till att din kollega gjorde så, därför trodde du att det var okej. Du har alltså en syndabock du kan använda till massor, tacka kollegan för att han går först sen använder du personen bara som sköld 
Jag tycker att du både har fel i sak och att din etiska kompass pekar åt fel håll. Att man kommer undan med något betyder inte att motparten tycker att det är okej, utan man har bara inte tillräckligt starka kontrollmekanismer, av olika anledningar.
Kontrollmekanismer är dyra och om alla gör det dem ska utan kontroll så minskar transaktionskostnaderna. Det är därför tillit är så viktigt. Att då missbruka förtroendet bara för att man kan komma undan med det är något som drabbar alla eftersom det på sikt leder till minskad tillit, mer kontroll, och i slutändan att allt blir svårare och dyrare.
Absolut delar din uppfattning men i detta fall är det så att andra utnyttjar detta. Som TS i sin tur får betala för eftersom att AG inte upprätthåller sina egna regler och policys. TS får jobba hårdare och mer för samma lön för att varken TS kollega eller AG håller sig till reglerna. Därför bör TS inte vara sämre eller sluta bry sig oavsett vinner han inget på att gå omkring och störa sig.
Det är 70 på Essingeleden i människobyn INGEN kör 70 där inte ens polisen så varför ska du? Inte vårat fel att det stiftas en massa lagar och regler som aldrig avsågs att upprätthållas. Det är bara så spelet ser ut just nu. Gilla läget eller byt spel skulle jag ge som tips till TS iaf
Jag gillar inte att jobba och slipper gärna… men jag har en inre moral. Om jag tagit ett jobb så anser jag att jag upprättat ett kontrakt mellan mig och arbetsgivaren. Detta ska jag sköta. Väldigt irriterande med kollegor som inte sköter det. Tycker inte det är ok om de hittat ett kryphål. Är det inte modernt med att tycka att de ska vara rättvist på arbetsplats?
Jag har inga problem med att kasta tärande parasiter under bussen. Dessa människor är nog det som jag hatar mest både på arbetsplatser och i andra sammanhang.
Kan väl liknas vid människor som alltid kommer sent: deras tid är viktig, inte din tid. Egoistiska äckel helt enkelt.
Jag tror problemet är två helt olika perspektiv. För verkliga högpresterare(typ topp 1%) är det ganska ovanligt att arbetsgivaren öht skulle bry sig om timmar. Och det är kanske där Prepp ligger.
Men om man vänder på det, i avtalet står det ju inget om vad man ska åstadkomma, bara antal timmar. Är det då etiskt att göra så lite som möjligt men göra alla timmar? Rimligen är ju avtalet något som inte ska tolkas bokstavligt, utan andemeningen är att man producerar motsvarande en “heltidstjänst”, sen om man gör det på 20 timmar eller 50 är ju ganska ointressant. Moraliskt är ju det viktiga att man producerar värde, det är ju det ag betalar för. Med andra ord tycker jag det är omoraliskt att vara ineffektiv om man inte kompenserar med gratis övertid eller att inte skapa värde.
Fast det här fattar inte jag. Är även andra oetiska (eller t.o.m. olagliga) saker okej så länge man kommer undan med dem?
Eller är det just avtalad arbetstid du ser som oviktigt att följa, att värdeskapande är viktigare? För det kan jag förstå, men du utrycker det på ett sätt som får det att låta som att du inte tycker man borde ha en moralisk kompass alls.
Ja, väldigt tråkigt med människor som väljer att tolka ett avtal bokstavligt till sin egen fördel, och sen tycker att de själva “vunnit spelet”. Gör ju en väldigt sugen på att samarbeta med den människan igen…
Bra. Problemet är när ingen kastar parasiterna under bussen. Det enda som mäts på många arbeten är arbetad tid. Värdet och engagemanget under arbetstiden är för svårt att mäta objektivt. Då får parasiterna vara.
Resultatet av att inte vara en parasit brukar då bli att du får göra parasiternas jobb också. Utan ersättning men med mer ansvar, stress och frustration. Du blir parasiterad på.
Ovanpå det omfördelningspolitik från produktiva till improduktiva, oavsett var du jobbar. Kontentan är att det är bättre att vara parasit - trots att det strider mot en inre kompass. Sverige har blivit ett land av och för parasiter. Lyckligtvis har Cervenka nyanserat den här deppiga bilden lite.
Ja. Om vi anser att en regel är värdefull upprätthålls den. Om vi anser den är svamel är det ingen som bryr sig. Jag är 100% säker att om jag skulle få fri tillgång till alla information om dig skulle jag hitta massor av regelbrott. Vissa kanske är pga okunskap andra för att du inte bryr dig. Du har kört för fort när du har bråttom eller felparkeringar kanske se upphovsrättsskyddat material på nätet utan rätt tillstånd osv osv. Alla vill tänka på sig själv som moraliskt överlägsen men väldigt få är det.
Vad jag tycker är inte riktigt vad tråden handlar om man ja. Jag anser att så länge båda parterna i avtalet är nöjda är allt lungt. Om AG inte upprätthåller reglerna om arbetstiderna betyder de att dom inte anser de vara viktiga. Det är ytterst få som följer alla delar i ett kollektivavtal detta gäller alla parter. Som någon ovan skrev om transaktionskostnader i en perfekt värld följer alla allt. Men då hade vi kunnat lägga ner alla domstolar poliser jurister osv. Vi lever helt enkelt inte i en perfekt värld.
Vad som är en moralisk kompass är väldigt komplicerat. Tex säger staten att det är totalt förbjudet att tvinga folka till saker de inte vill under hot om våld. Ändå har vi både värnplikt och skatt. Världen är inte svart eller vit utan vi alla lever i en gråzon hela tiden. TS bör alltså bara följa kollegans exempel så länge det går. Jag misstänker att hans chef fuskar lika mycket som hans kollega. Jag misstänker även att det fungerar enbart för att vissa godtrogna jobbar fruktansvärt hårt för att betala för kalaset typ