Förklara gärna för mig vad i mitt meddelande som kan tolkas som trakasserier för min intention är definitivt inte att trakassera någon och jag kan inte heller se att något jag skrev skulle kunna tolkas på det sättet?
Tänkte att du ev har några synpunkter på hur en arbetsgrupp kan tackla konflikter utifrån arbetsgivarsidan.
Problemet som jag ser det är det svart/vita tänkandet. Hon kanske tyckte det var jättekul?
Det är en skör balans mellan att virka vidare på folks offerkoftor och att faktiskt tillåta trakasserier.
Tror många som skriver i tråden har kontorsjobb med strikta policies för hur man får tänka, agera och känna. Det är/kan vara en annan jargong i andra arbeten, på gott och ont.
PS. i 90% av de arbetsmiljöer jag verkat i under mitt yrkesliv har konflikter varit från eller mellan kvinnor.
4 gillningar
Oj, som chef måste du hantera det här mycket bättre om det går ut över de övriga medarbetarna!
Enligt svensk rätt får du (om jag förstått rätt) enbart särbehandla personer avseende arbetsupplägg etc. om det inte har för stor påverkan på övriga arbetet/arna. Det är därför oftast bäst att medarbetaren väljer att vara öppen med sina utmaningar.
Vi vet för lite om händelsen för att kunna tänka mer nyanserat kring det hela.
Vem ansvarar för denna tolkning i samhället?
Väldigt svart/vitt att tänka att alla är regelstyrda. Du har för lite underlag för att balansera eller generalisera.
Säger tyvärr väldigt lite. Du kanske jobbar/jobbat i miljöer med 100 % kvinnor?
3 gillningar
Ja det är ingen som har påstått något annat. Kul med fler perspektiv bara 
1 gillning
Det betet kan du veva in igen. Jag har ingen intention att ge mig in i en diskussion med ngn som bara är ute efter att provocera. Du vet inget om situationen ifråga eller hur jag hanterar den.
Du tycks ha ett stort problem med ‘chefer’ rent generellt att döma av dina inlägg. Kanske något du bör jobba på? Ha en fin dag!
1 gillning
I mitt fall ger jag upp o tar FIRE snart…har en kollega i liten grupp som efter 19år fortfarande inte kan ganska basic saker…talar mer i telefon privat på arbetstid om dagen än jag gjort på 20år. . är “flexibel” med tider och helt hopplös på datorer.
3 chefer har sagt att dom skall fixa hen, men alla har gett upp o gått vidare…nu ger jag upp snart också
GÅR nästan inte att sparka folk så man får “låta hen gå o pilla tills pension” . . hen är ledig imorgon, bra dag för mig
1 gillning
Nej precis, jag är genuint nyfiken på hur du och andra chefer hanterar sådana här vanliga situationer. Om flera har klagat är det ett mönster som inte är/var åtgärdat. Det är dessutom grund till konflikt mellan arbetstagare.
Hur ser du till att arbetet ändå flyter på och att de som ev. har en försämrad arbetsmiljö ändå fungerar?
Jag tycker generellt inte om chefer nej, de flesta jag stött på har inte varit särskilt skickliga. De som är det har dock varit väldigt bra istället.
Att ha avvikande åsikt betyder inte att man provocerar. Intressant med dina försök till härskarteknik fö.
Jo det går men de vill inte betala priset. Arbetsvägran, varningar, diskussion med facket, ev omplacering, till sist utköp.
Håller helt med om att det var ett svårt olämpligt agerande.
Mer problemskapande än problemlösande.
Jag skulle rekommendera följande:
- Själv ta sig an den som är “elak”. Man lyfter upp elakheterna på bordet och frågan om kvinnan för fram de på allvar. Om denne står på sig så ber man denne sätta sin namnteckning på citatet. (Elakingen kommer här med ca 100% sannolikhet att backa). Och då ifrågasätter man varför vederbörande backar. I bästa fall inser elakingen att man kommer visa det för hennes chef. “Ja, det är klart, det visar hur du tolkar dina arbetsuppgifter” svarar man då. “Finns ett problem med det”? Och efter en eller flera sådan vändor kommer vederbörande sluta upp med skitbeteendet mot mig.
- Fungerar inte 1. och man är flera som upplever ett skitbeteende, så samlar man alla och tågar till dennes linjechef. Och där lyfter man fram problemet och ber att vederbörande omplaceras och att man får en kontaktyta där hon inte finns med längre. Det finns ingen linjechef i privat sektor som är kvar, ifall rummet fylls av folk som vill få bort en given person och denne inte agerar på det.
I offentlig sektor kanske inte detta fungerar. Där blir inte sådant här viktigt.
(I ditt inlägg drar du fram män och kvinnor. Kan väl vara värt att nämna att personalproblem är störst på kvinnodominerade arbetsplatser. Och speciellt bland lågutbildade kvinnor).
2 gillningar
Jag skriver inte detta för att provocera, är mest nyfiken varför du inte föreslår att skicka en dildo som lösning för @jolt1 när det visar sig ha varit effektivt för en annan skribent med att få bukt med liknande problem. Inte en fantastisk lösning som du skrivit tidigare, men varför är den inte applicerbar här?
1 gillning
Haha, suck
Förespråkar inte dildoskick i första hand. Kanske i 37:e, när inget annat har fungerat.
2 gillningar
Jo går gör det, men dom gånger jag sett folk få sparken har det mer varit att dom blivit “ut köpta om dom säger upp sig frivilligt” och då har det varit alvarliga saker som “jag kom inte till jobbet men skrev full dag ändå” eller trakasserier eller liknande …att få sparken för att du är helkass på ditt jobb är svårt
2 gillningar
Ja det borde vara lättare att både få och bli av med ett arbete i Sverige. Lite som i Danmark.
Beklagar verkligen din situation, är urjobbigt när det är sådär!
1 gillning
Jag blir helt vansinnig på mina inkompetenta kollegor som saboterar allt vi försöker bygga upp. Det är som att jobba med en grupp förvirrade höns som springer runt och skiter ner överallt utan någon som helst plan eller struktur.
Vi har en kollega som ALLTID ska ‘tänka utanför boxen’ - vilket i praktiken betyder att hen totalt skiter i alla etablerade processer och rutiner vi har byggt upp under åratal. Sen har vi en annan som är så konflikträdd att hen säger ja till ALLT som kunder ber om, helt utan hänsyn till om det ens är möjligt att genomföra.
Det värsta är denne ‘senior’ utvecklare som har jobbat här i 15 år och fortfarande inte kan grundläggande versionshantering. Varje vecka lyckas hen förstöra något i produktion och sen skyller på ‘systemet’.
Och ledningen? De bara rycker på axlarna och pratar om ‘teambuilding’ och ‘positiv arbetsmiljö’. Ja, för det löser verkligen problemet med folk som inte kan göra sitt jobb!
Det är som att vara den enda vuxna på ett dagis där alla andra leker företag. Hur fan ska man kunna bygga något vettigt när halva teamet knappt vet hur man startar datorn?
Och nej, jag är inte ‘negativ’ - jag är REALISTISK. Men det är klart, är man tillräckligt inkompetent så ser kompetens ut som negativitet.
8 gillningar
Haha, bilden du målar upp är inte helt obekant
Problem finns ofta i flera lager:
-
Konflikträdd/stressad ledning som inte tar sitt ansvar. Klassikern:
-Har du pratat med kollegan om det här?
-Ja en miljard gånger och inget händer pga jag inte är rekryterande och lönesättande chef/har 0 makt. -
Inkompetens hos kollegor eller personliga svårigheter (ff en ledarskapsfråga) som gör allt trögrott.
-
Knepig organisation som inte gynnar någon utom möjligen högsta ledning/politiker.
Intressant fråga 
måst fråga dem imorgon på kaffe
2 gillningar
Jag bryr mig inte om vad andra gör eller inte gör. Men, riktigt jobbiga eller dryga kollegor har jag tagit hand om privat utanför jobbet och förklarat läget. Det har löst sig bra.
1 gillning
Roligt att läsa hur skitnödigt det blev i kommentarsfältet över en sån här kommentar. 
Det är väl inte enligt reglerna men poletten trilla kanske ner. Eller så förklarade nån i hennes närhet hur det låg till…
1 gillning
Är inte anledningen till att chefen inte vill ta fajten oftast rädsla för facket? Så fort en chef markerar något för en medarbetare kan denne gå till facket och påstå att hen har blivit kränkt av chefen. Och då hamnar istället chefen i kläm eller konflikt med medarbetare/fack. Har sett många sådana fall.