Sparat, investerat, tänkt efter, upprepat. 
(FIRE sedan ett år tillbaka ungefär.)
Skamlös reklam: Avsnitt 3-5 betar av min pengaresa i grova drag:
https://www.youtube.com/@FIREpåsvenska
4 gillningar
Jag tycker nog att nivån på sparandet just nu känns väldigt bra av flera anledningar. Dels flyttar jag risk från mina onoterade innehav som dels är otroligt svåra att sälja och dels har en inbyggd risk som bitvis är otäck. Då jag inte tagit in extern kapital så balanserar man på en ganska slak lina. Ett par dåliga månader, ett par dåliga beslut eller helt enkelt bara otur kan sänka hela min satsning. Det gör en ödmjuk när nästan alla ens tillgångar är låsta i det samtidigt som man säkrat finansiering genom rejäla borgensåtaganden. Så faller satsningen så faller mitt liv. 
Så detta är väl en bidragande orsak till att jag har svårt att känna mig helt fri riktigt än. Men det är risken man får betalt för, så det är fullt medvetet och inget att göra något av åt. 
Hög igenkänning. Såväl vad gäller uppväxten med mat samt ärvda kläder, kanske inte lika mycket gällande värderingar som att “pengar är till för att brännas”, där hade jag en mer konstant melodi om att man ska spara.
Upplevde dock inte att vi var fattiga, eftersom vi aldrig saknade något. Gick aldrig hungrig osv.
Funderar på hur mycket är den tiden och den generation av föräldrar samt deras värderingar som gjort avtryck och haft betydelse både då och nu, samt kanske det farliga i att se det med dagens ögon. Det kanske inte alls var “fattigdom”, utan helt normalt.
Själv har jag gjort flera byten av karriärsinriktningar och har haft möjlighet att investera i vissa värdepapper som idag har ett signifikant högre värde än vid investeringstidpunkterna, det har givetvis gjort sitt till, samt en ökad månatlig lön.
Mina utgifter har i perioder varit upp-åt-väggarna, men efter att ha gett mig in på FIRE-resan så ligger jag inte mer än ett par tusenlappar i från mina utgifter som student, vilket är otroligt skönt.
I hushållet når vi nivå 4 om ca 1-2 år, men vem vet vad som händer då? Jag föredrar att enbart räkna för mig själv, eftersom jag först måste klara av att bära mig själv. Det innebär att nivå 4 ligger mellan 6-8 år bort med nuvarande uppskattning om 7% avkastning, allt inräknat.
Vid 12 års ålder fick jag en cykel av mina föräldrar med budskapet ”det här är sista cykeln du får, nästa får du köpa själv”. Det var väl startskottet för att börja jobba, sålde tidningar i grannskapet på helgerna. Sedan dess har hög burnrate krävt konstant arbete 
Önskar att någon förklarat ränta-på-ränta så kanske en del av alla intjänade slantar genom åren kunnat sparats. Nåväl det har löst sig ändå.
Blev väl lite baklänges beträffande konsumtion i de olika stegen av trappan när man ser tillbaka då vi inte ens tänkte på ekonomi utan över tid ”det löser sig”. När vi var på steg 2 lånade vi friskt till första huset, snöskoter, två bilar, enduro mm, och om det blev slantar över åkte vi utomlands. Hade mer eller mindre noll kronor i buffert. Med facit i hand hamnade vi ändå på nivå 3. Byggde nytt hus, byggde fjällstuga, hade några sportbilar som tredje bil, klockor mm. Men fortfarande låg andel besparingar i fonder även om det började ta sig. Fler stugor byggda och sålda. Sista åren sålt sista stugan, snöskotrar, sportbilar, klockor mm, helt enkelt blivit lite äldre
Sitter idag på nivå fyra, livet förändras, för egen del rejält minskat intresse av prylar desto längre fram enligt modellen rikedomstrappan. Borde kanske vara ”tvärtom” med fler prylar när det finns mer ekonomiskt utrymme. Kombinationen av vettiga fastighetsaffärer(iofs några dåliga) i kombination med vettig lön genom åren har gjort oss ekonomiskt stabila. Som sagt, önskar att jag i 20-årsåldern fått träffa någon med ekonomiskt sinne som kunde förklarat ränta-på-ränta så hade det gått fortare. Dumt att börja spara först efter 40. Samtidigt får jag väl se andra sidan, har haft ett fantastiskt liv med min familj. Barnen har under uppväxten fått uppleva resor till Thailand, Jamaica, Grekland, England, Frankrike mfl. För att inte tala om ett 30-tal skiddagar tillsammans varje vinter under många år 
/S
2 gillningar
Äger ingen bil (cyklar)
inget hus (liten lägenhet)
inga barn
Inga dyra hobbies
Detta gör att det nästan är svårt att inte ha pengar över varje månad att investera.
8 gillningar
Som det känns just nu, så har jag svårt att se att jag ska sluta jobba helt (av sociala anledningar då vi bor i en liten ort där jag nog skulle klättra på väggarna om jag inte hade en hel dag utan arbete). Jag har en stark kärlek till idrott och tävlar fortfarande inom friidrott som veteran på rätt hög nivå. Jag tror att deltid skulle frigöra de extra timmarna jag behöver för återhämtning (själv träningen per dag är max 2 timmar och det hinner jag med ändå, utan deltid). Så det kanske är en slags barista-FIRE?
Men om jag får drömma helt fritt så är mitt drömliv längre fram:
- jobba så pass mkt så att jag precis täcker månadskostnaderna (ca 18-20k, vilket väl motsvara en halvtidstjänst)
- ha en stor del av kapitalet fortsatt investerat men öka bufferten så den motsvarar 1-2 årsutgifter för att på så sätt dels kunna klara mig om förutsättningarna ändras (e.g. skillsmässa, sjukdom) men också kunna leva utöver min lön, de månader/perioder när det blir dyrare än beräknat. Jag ser detta som en slags “potentiell lyx” som jag vill kunna unna mig. Jag tar alltså höjd för att vissa mån kostar just 20k (median) medan andra får kosta 25-30k.
- om jag målar upp en drömdag (vilket är vanskligt att göra då jag inte vet vad jag vill om 6-7 år) så är det:
7-8 morgonträning
8-9 vila/återhämtning
9-13.30 arbete+lunch
13.30-15.00 träning
15-16 vila, kreativt arbete (musik, skriva
16- familjetid, min sons aktivteter
5 gillningar
Klart de gör.
Hur finansierar du ett nivå 4 liv med en teoretisk vinst på huset?
Du har ingen resfrihet bara för ditt hus är värt massa pengar. Du kan inte realisera nivå 4 förens du säljer.
Man lever exakt samma liv tills dagen du säljer huset.
Alltid sparat medvetet, insåg tidigt att Delayed gratification var centralt för att nå FIRE. Investerat med måttlig belåning för att ge sparandet en extra boost. Time in the market.
1 gillning
Samma läge. Det här med shopping… ehum. Carry on.
4 gillningar
Det som får mig att tänka med ditt inlägg är föräldrarnas roll i ens eget ekonomiska beteende. Som du och många andra skriver, och som jag själv också reflekterar över, är att de genom hyfsat enkla råd kan man påverka sina barn åt ena eller andra hållet. Jag tänker själv på när jag i fjärde klass ville köpa en dyr och fin radiostyrd bil. Den kostade 2000 kr då någon gång under senare hälften av åttiotalet vilket var en helt ouppnåelig summa för mig. Min pappa lovade att om jag sparar ihop till 500 kr själv så skulle han betala resten. Jag sparade min veckopeng på 12 kr och höll nere på alla utgifter hela det året och med lite hjälp av julklappspengar fick jag till slut ihop summan. Gissa om glädjen av att äntligen kunna köpa den där bilen var stor! Senare jobbade jag både helger och lov för att få ihop egna pengar.
Som förälder tänker jag nu ofta själv hur jag bäst kan lära mina barn att umgås med pengar och att få känna på att tjäna dem själv. Hur kan jag hjälpa dem med t ex en lägenhet och samtidigt inte ta bort eget driv och känsla för pengars värde. Jag har själv byggt min egen framgång inte på gåvor från mina föräldrar utan med förmågor som de har varit starkt bidragande till att fostra. Men dagens bostadsmarknad är något helt annat än den var då. Det är i princip omöjligt för en ung person utan startkapital att köpa ens en etta i t ex Stockholm eller Göteborg. Ska man då inte hjälpa dem på traven om man har möjlighet?
3 gillningar
Släkt med Kamprad?
Helt enig där, och ja man ska nog hjälpa sina barn på något sätt med del av kontantinsatsen till första lägenheten. Som du säger så är bostadsmarknaden utmanande för ungdomar.
1 gillning
- Sparat länge i index
- Bostadskarriär
- Hög lön
- Stabil partner att dela kostnader med
1 gillning
Detta stämmer inte. Person B har mkt större trygghet än person A.
Person A är på nivå 2 och bär ganska hög långsiktig risk. Person B är på nivå 3 och behöver egentligen inte oroa sig nämnvärt över någonting.
För mig är det gamla pengar, arv.
Och nej, det är ingen direkt räkmacka utan ett upplevt tungt ansvar att med respekt förvalta tidigare generationers strävsamhet och slit.
5 gillningar
Ja nu hjälper det ju inte att nivåerna känns väldigt abstrakta.
Det jag menar är att de lever dag till dag samma liv princip. Du kan inte gå o köpa en Ferrari eller åka utomlands varje år bara för du äger ditt hus.
Spännande, tack för att du delar med dig! Jag känner några personer som alltid vetat att dagen kommer då de skulle ta över en verksamhet med tillgångar efter sina föräldrar. Fram till dess hade de utbildat sig och jobbat inom IT. Var det samma för dig, alltså har du vetat detta länge och kunnat förbereda dig eller kom det plötsligt en stor summa? Jag tänker att det påverkar ganska mycket vilket förhållningssätt man har till pengarna. Som du skriver är det ett stort förtroende att förvalta.
Haha man kanske skulle kunna tro det
Nästa steg är väll o bli munk 
1 gillning
Väl skrivet
1 gillning