Största problemet jag upplever med psykvården iallafall här är de fruktansvärt långa kötiderna.. man hinner bli frisk före man ens får hjälp, kanske det är bättre i Sverige.
Off-topic: kanske en företagside? Ha ett företag som köar till allt möjligt och sälja köplatser.
Beror lite på. Min upplevelse är att om det är akut så tenderar man få bra hjälp ganska snabbt, men är det icke-akut så tar det dit. Verkar ju iof inte orimligt kan man tänka. Man kan ju ofta köpa sig hjälp privat om man vill ha hjälp snabbare.
Vi tänker och undrar, vem som avgör bra eller dålig hjälp, känns som en lottdragning. Någon skolad som är proffs, brukar inte fylla tomrummet, utan personkemi är en avgörande komponent för lyckad - mental handräckning - så testa flera med introduktion samtal eller känna på - nöj dig inte med första bästa - vår erfarenhet - precis som det finns dom som brinner för sina åtaganden, finns det dom med ytterligare en dag på jobbet. Tro mig, det märks under dom första minuterna av ett samtal. Din instinkt har rätt och förmodligen hjälpt de flesta under många prekära situationer i livet.
V
Ja, det kanske var en dum jämförelse, kanske inte.
Fast det brukar väl aktiva förvaltare också säga…
Här säger de t.ex att The results suggest no difference between exercise and pharmacological interventions in reducing depressive symptoms in adults with non-severe depression.
Och Här säger de att farmakologisk intervention och psykoterapi båda ligger på låg men noterbar effekt runt 0,35 “SMD”, standardiserad medeldiff från placebo eller treatment as usual, någon slags kontrollgrupp i de olika studierna alltså.
Det finns alltså en effekt, men den är lika stor som måttlig träning. Effekten låter ju väldigt vetenskapligt fastlagd, men i grunden handlar det väl dessutom om självskattningar? De kan ju påverkas av att patienten är investerad i behandlingen och “vill” se resultat av mödan. Kognitiv dissonans, alltså.
Ganska breda konfidensintervall dessutom. Ibland är det ju knappt bättre än kontrollgruppen.
Vad säger @mno om olika behandlingars effektivitet?
Ja, där kanske jämförelsen haltar isf. Är det så? Jag tänkte nog snarare att det är en djungel att hitta “rätt” förvaltare och “rätt” aktie. På samma sätt är det en djungel att hitta “rätt” person och “rätt” hjälp i det här ämnet.
Och vad är en “bra” terapeut? En som tar sig an lätta patienter och gynnas av ett urvalsbias? Jag kanske är överdrivet kritisk, men jag känner faktiskt att det är motiverat med viss skepsis efter en massa långrandiga försök med olika slags proffs.
Tillslut börjar man ju kolla data som ovan. Samtidigt vill jag vara försiktig med att såga hela proffessionen vid fotknölarna. För vissa kanske det ger en tillräcklig knuff för att ta sig vidare i livet.
Min erfarenhet är bara att “prata med någon” inte är någon mirakelkur direkt och att “det finns hjälp att få” är en sanning med kraftig modifikation.
Vill inte vara obekväm, men hoppas att vi kan tillföra på vårt sätt, samt visa den yttersta udden. Läkare och psykologer är på ett sätt när du informerar om att du enligt GDPR artikel 15 spelar in samtalet. Har du aldrig sett överläkare och psykologer steppdansa och anpassa sig, så prova. Du behöver inte enligt lag uppge att du gör ljudinspelning när du själv närvarar, samt om du väljer informera, har vederbörande rätt att avstå. Fått avdelningar på Ersta sjukhus, efter vi påtalat detta och mött motstånd, men med lagen på vår sida har dom fått ge vika.
Poängen, utan att dela världsbild, när apersturen rullar får du den bästa tänkbara vården, annars förekommer ibland undermålig vård. Kan även informera att mediciner inte alltid fungerar lika på olika individer, det finns beräkningar där också.
V
Hur tänker ni som gått i terapi utan att ha några allvarligare problem, kring risken att man gör mer skada än nytta?
Även om man klickar med sin terapeut, så vet man ju inte om de råd/ledande frågor man får drar åt rätt håll.
Just för min del då jag skrev att terapi stunder resultera i nästan mer ångest än då jag kom dit är pågrund av att man känner att till och med psykologen inte fattar vad man menar… men med rätt psykolog så är det inget problem.
Jag skulle säga att man lär sig lita på sin magkänsla OCH om det som man kommer fram till gör livet bättre eller inte. Om det inte ger positiv effekt efter 2-3 möten så brukar jag byta.
Det är en för bred fråga för att kunna ge ett enkelt svar på: menar man hur effektivt KBT är gentemot tvångssyndrom, eller ISTDP gentemot depression, eller DBT gentemot självskadebeteende/suicidala beteenden? Det finns mängder av olika behandlingsmetoder för mängder av olika psykiatriska diagnoser och tillstånd. Och behandlingsstudier är av varierande kvalitet, med olika metoder och urval och samsjuklighet osv osv, även review-artiklar kan bli missvisande beroende på vad man letar efter.
Men sant är att det inte finns några “mirakelmetoder" som “gör alla friska”, utan mycket av det som tycks ha evidens inom psykoterapi handlar om allians och common factors. Generellt kan ju en behandling ha en viss effekt enligt forskning på gruppnivå, men sedan ändå inte fungera alls mellan just en psykolog och patient, och fungera jättebra mellan en annan psykolog och dennes patient, det går inte att uttala sig om effekter på individnivå utifrån studier på gruppnivå.
Vi upplever en del inlägg som rappakalja och svammel. Tydligen får man yttra sig på det sättet, eftersom andra gjort det i andra trådar.
Önskar alla en fin söndag.
V
Pånyttfödd(a)?
Är ”ni” flera som skriver men bara V som hälsar? Sry jag har inte fattat hur det funkar än. Mvh
Så många intressanta svar, både de jag håller med om som de som skaver lite mer.
För egen del har jag aldrig gått hos psykolog, men väl i psykoterapi, för 20 år sedan, och sedan 5 år sen går jag i process-orienterad terapi, som är helt fantastiskt. Genom åren har jag också haft ett antal coacher.
Har ingen psykologkontakt i Sthlm att rekommendera, men väl två coacher som jag har stor tillit till, och dessutom har jag ju världens bästa processorienterade terapeut (Malmö/Lund, men arbetar också på distans), och jag delar gärna med mig till de som vill ha deras kontaktuppgifter. Bara att skicka DM om så.
Jag vill påstå att alla mår bra av att prata av sig, åtminstone generellt, och givet att man är i grunden frisk. Om man är längre ut på spektrat som handlar om mental hälsa/ohälsa, desto viktigare att säkerställa att det är någon som verkligen kan sina saker.
Och jag håller i grunden med om Jans uppdelning, även om jag både för egen del, samt som coach uppfattat från många klienter, upplevt en fördjupad förståelse för mig själv, fast coaching i grunden handlar om rörelse.
Och ja, gällande:
…så är det definitivt något jag skulle kunan ge dig lite tankespjärn kring. Givet att personkemin stämmer, vad det än betyder för inblandade parter. För egen del är det lika viktigt att jag känner att klienten är rätt för mig, som det är viktigt att klienten känner att jag är rätt för hen. Vi är ju två som ska dansa, så det är en slags gemensam audition som jag ser det. Och de 10-20 minuterna som krävs för att klämma och känna lite på varandra, gör jag alltid innan vi ev beslutar oss för att faktiskt dansa. Vilket ju då innebär att den inledande kontakten/samtalet alltid är kostnadsfritt.
Tänkte säga ungefär detsamma, men kanske inte riktigt så självsäkert 
Men absolut. Om man har behov av psykologisk hjälp som är mindre känslomässig/stöttande och mer ”mekanisk”, i brist på bättre ord, så kan AI-bottar vara fullkomligt fantastiska.
Jag har haft stora genombrott med mig själv bara senaste halvåret-året när jag brutit ny mark inom mig själv med hjälp av AI. Där jag diskuterat djupgående saker som jag aldrig eller bara efter väldigt långt uppbyggt förtroende ens hade kunnat diskutera med en mänsklig psykolog/terapeut.
AI-bottar ersätter inte mänsklig resonans och värme. Men om man bara behöver en intellektuell spegel så är de fantastiska. Samt om man vågar aktivt låta den säga emot och problematisera också.
För det är annars fällan när man använder AI att man låter den validera/bekräfta en för mycket. Så man inte tillåts växa.
Jag gick till min vårdcentral förra året, ett år efter separation, med två småbarn.
Fick till svar att de bedömde mig inte behöva en psykolog för jag inte mådde dåligt nog.
Bor i Östergötland.
Va, så dåligt! Jag bor visserligen i Stockholm, och här kryllar det av psykologer.
Vad tråkigt att detta hände dig. Finns online-alternativ där du bor? Annars kanske det är värt att söka privat.
AI är också fantastisk på att lösa konflikter.. om man är i konflikt med en person och man inte kommer överens om något och de har låst sig är AI alltså påriktigt FANTASTISK, Om man typ skriver Pankman version: xxx och i samma meddelande Saihtams version: xxx.. den är en riktig diplomat.
Har erfarenhet av just detta, man har satt sig ner två personer och lugnt skrivit sina sidor, känslor, åsikter osv.. skicka datorn fram och tillbaka och det har resultera i att man kunde gå ett steg framåt utan att någon kände sig helt överkörd. Ibland blir man dock störd på roboten, sådär kan du ju inte tycka din dumstrut.. Nu förlorar jag ju 
men de var väl meningen
Kyrkan kan säkert vara bra men jag vet inte.. det är något som sätter stopp för mig personligen alltså, det skall nog hela mitt liv redan ha brustit före jag tar kontakt med en kyrka och ber om hjälp 
Jag kan inte heller förklara det.. jag vet inte, de är bara så.. kanske det är det ultimata erkännandet att man inte har kontroll över något i sitt liv mer och man vägrar erkänna det.
Det betyder också att man tar kontakt med kyrkan helt försent och de kommer rekommendera mental sjukhus.
Man kan testa Moskén också
Jag drog igång med Mindler som några nämnt. Ska ge det några veckor och se. Men än så länge mest standardövningar KBT som man hade kunnat hitta på nätet som inte alls anpassas till patienten, och sen ett kort samtal om nästa veckas övning. Övningarna väljs troligen baserat på situation dock. Kanske bra för folk som har svårt att reflektera utan extern hjälp. Men inte så givande för mig hittills tyvärr 
känns svårt att komma långt på 25 minuter, så det är nog inte personens fel, som jag träffar.
Hoppas det börjar kännas givande efter 3-5 samtal, annars är det nog läge att avbryta. Som tidigare nämnt kanske privat bekostad psykolog/terapeut är det du skulle ha allra mest behållning av, snarare än begränsade insatser från sjukvården. Men man vet ju inte förrän man provat! 