Jag har lite bekymmer över min systerson som inte riktigt får till det med sin budgethantering varje månad.
Jag skulle vilja hjälpa honom men vet inte riktigt hur. Dels för att jag själv aldrig hamnat i den situationen som han hela tiden tycks göra och dels för att jag själv aldrig haft barn och inte riktigt är expert på det här med uppfostran och eventuella utfall
Han är 22 år, tjänar väldigt bra för sin ålder (strax över 30k/mån) och ändå lånar han pengar av släkt och vänner redan innan halva månaden har gått varje månad i princip vad jag har förstått. Han är duktig på att betala tillbaka på en gång men jag är rädd att när den dagen kommer att folk i hans närhet tröttnar på att låna ut så börjar han med krediter och sms-lån istället. Därifrån är det inte så långt till kronofogden om man inte kan hantera pengar.
Det bästa är nog om alla bara slutade låna ut men problemet är att det bara är han som vet vilka som han lånar av. Så jag kan inte övertala alla att låta bli samtidigt, han kommer hitta någon.
Min syster försökte ett tag att ge honom en bok som han skulle skriva upp alla utgifter i så att han skulle få koll. Det gick sådär, vilket jag förstår. För det är inte så enkelt att föra sin ekonomi i en bok. Sedan försökte de med att hon fick hans lön när den kom och sedan skulle hon portionera ut den i omgångar och försöka säga nej till onödiga saker. Men det fungerade bara så länge som de höll på. Han lärde sig inget på det uppenbarligen.
Har ni några tips på hur man får det intressant och roligt för någon som inte tycker att det är speciellt roligt från början? Hur får man en biltokig vuxen unge att inte hamna i lyxfällan?
Jag har kikat lite på de där spirecta-liknande gratisapparna som finns på telefon. Men jag vet inte riktigt för och nackdelar med dem och dessutom så vet jag inte om det är rätt väg att gå eftersom de redan gjort ett försök med papper och penna.
Tacksam för förslag. Ni kanske har några bra verkliga erfarenheter själva?
Tycker att man kan lära sig mycket av att titta på hur dom som hjälper dom som hamnat i lyxfällan gör. Kortfattat och enkelt hur jag uppfattat deras metodik:
Få individen att förstå att deras beteende inte är ok
Sluta låna ut pengar till individen
Hjälp individen att själv hitta vägen för att hjälpa sig själv ändra sitt beteende
Han säger att han förstår att det inte är bra att hålla på såhär och han säger att det inte är roligt att behöva fråga om hjälp hela tiden. Jag tror att han skäms väldigt mycket för att behöva låna konstant. Idag är första gången han frågade mig och det tror jag satt långt in för jag är ganska hård när det kommer till sånt här. Behöver han hjälp på riktigt för att något oväntat har hänt, inga problem. Men när det är samma visa varje månad så är jag inte den mest generösa i familjen kan jag säga. Men innan jag hade hunnit svara honom så hade han fått tag i pengar på annat håll.
Men det är lite generellt problemet med honom att när man diskuterar saker med honom så är han extremt förnuftig och förstår varför det inte är bra osv osv. Men sedan gör han tvärt om i alla fall.
Jag har försökt prata med honom flertalet gånger om att det inte är OK men det verkar bara studsa. Han säger att han förstår att det inte är bra och han är övertygande när han säger det men det verkar inte hjälpa. Det är ju inte så lätt att ändra på ett missbruk genom att bara bli tillsagd att det inte är bra. De flesta fattar nog.
Men frågan är ju hur man i sådana fall hjälper personen att själv hitta vägen. Att prata med honom har både jag och syrran försökt med. Det räcker uppenbarligen inte.
Er släkt verkar ju lösa ”problemet” åt honom hela tiden med att låna ut pengar. Om ni slutar med det (eller börjar kräva ränta som normala låneinstitut gör) så får man ta det därifrån sen. Han får väl helt enkelt sälja av bilen om han inte har råd att behålla den?
Jo men jag vet ju inte vilka han lånar pengar av. Och det är ju inte så enkelt att det bara är min släkt. Det är ju naturligtvis hans vänner och annat som inte jag har koll på.
Jag försöker ju hitta något sätt som jag kan hjälpa honom på. Att stoppa alla från att låna ut pengar till honom kommer jag inte lyckas med.
Bilen har han ju råd att behålla och byta med jämna mellanrum som han håller på idag. Han löser ju problemet för stunden. Och än så länge så är problemet ganska harmlöst. Det är bara en månadslön han ligger efter och han lyckas alltid betala tillbaka verkar det som. Än så länge. Men det är ju just det. Måste jag titta på tills han hamnat i skiten helt för att kunna hjälpa honom eller kan det finnas något sätt att hjälpa till redan nu?
Han är en vuxen man som uppenbarligen har tillräckligt med intellekt för att kunna ha en anställning och tjäna 30+ som 22åring. Tror han löser det. Men bra om ni som närmaste släkt sätter ned foten för att markera. Annars kan ni ju prova och söka professionell hjälp, jag är ju trots allt bara en random kille på ett internetforum. Jag skulle föreslå terapisamtal hos en psykolog.
Tycker inte alls det låter som att han förstår situationen. Jag kanske är fördomsfull för jag känner honom ju inte alls. Men han låter hal som en ål. Så fort han lyckats låna är problemet löst i hans huvud och han gratulerar sig själv till att det aldrig fanns något problem. Det är självförstärkande: han har ju bevisat för sig själv att strategin är korrekt.
Beteendeförändringar är mycket svårare än att bara “ta ett snack”. Det ser man även i lyxfällan. Trots att de själva sökt till programmet och ser med egna ögon på tavlan att pengarna rinner iväg så sitter det inte där på riktigt förrän förändringarna kommer. Då blir det otroligt jobbigt för många i programmet.
Jag tror det är viktigt att ni inte använder skam som grepp. Då blir familjen fienden och det blir omöjligt för honom att börja göra rätt. Skam är överlag ingen vidare bra känsla.
Skulle han drivas av gamification? Kan ni kanske sätta upp mål som han blir belönad för. Kanske till och med olika nivåer av belöningar så att det blir lätt att lyckas på den lägsta nivån men den stora nivån kräver lite mer jobb? Presentera det som en utmaning.
Sen är det ju också så att om han ligger en månadslön efter så tar det tid att komma tillbaka. Först ska han dra ner på utgifterna tills utgifter och inkomster matchar. Sen ska han dra ner utgifterna ytterligare för att kunna betala tillbaka lånen. Säg att han lyckas betala av lånen med 10% av månadslönen. Då tar det nästan ett år att komma ikapp! Då sitter han under tiden i sin låneknipa: han lånar alltid “fram till nästa lön”, “till nästa vecka”, osv. Så länge han flyttar runt lånet kommer han aldrig se det minska, och han kommer ständigt utsättas för möjligheten att låna lite till! Så när han väl har fått utgifterna under kontroll tror jag det vore klokt att samla lånet hos någon som är mer uthållig än random kompis! Någon som kan få lite tillbaka varje månad i 1-2 år. Under tiden finns tyvärr alltid risken att han någon gång börjar igen med beteendet att låna “bara lite” från vännerna.
Jag upplever honom inte som hal på det viset. Men jag förstår vad du menar, på sätt och vis så är han ju det oavsett vad jag tycker. För det visar ju verkligheten.
Som du säger så är det nog inte förrän halvvägs in i programmet de brukar förstå på riktigt. När någon tvingar dem att sälja sakerna så brukar det sjunka in. Men i den positionen är varken jag eller syrran, vi har inga fullmakter att ta ifrån honom bilen direkt.
Ja man kanske skulle klura ut nåt med belöningar som du säger. Det låter som en bra idé med något som belönar snarare än skamlägger. Ska klura lite på något smart upplägg där. Kanske kommer på något bra.
Psykologer har han tyvärr redan fått prova på. Kanske inte någon som försökt specifikt hjälpa till med ekonomiproblem men hela grejen med att växa upp, skaffa jobb och klara sig på egen hand är jag övertygad om att de pratat om vid många tillfällen. Det är också svårt för mig att ta honom till en ekonomi-psykolog. Det får nog bli en Brittney-situation av det innan man kan få honom att göra det (;
Jag tror egentligen inte att det skulle behöva ta så lång tid att komma ikapp i dagsläget för honom. Det hade i vilket fall inte gjort för mig om vi bytte plats. Eftersom de flesta av hans utgifter är saker som gick att skippa. Diverse bildelar och krognotor skulle man kunna klara sig utan i ett par tre månader och det är de utgifterna som äter upp hans lön. Han har inget hus eller liknande som mer eller mindre måste läggas pengar på i tid och otid. Men antagligen är du mer rätt ute än mig för troligtvis så är det inte så enkelt att sluta med allt tvärt för honom. Det kanske behövs nikotinplåster i en övergångsperiod innan man kan sluta röka, vad vet jag.
Ja, precis Det kanske inte är nödvändigt att skippa allt det roliga. Chansen är nog större att lyckas långsiktigt om han kan lära sig leva inom sin inkomst och samtidigt se att det där som ger värde i livet också får plats med måtta.
Jag hoppas att han inte håller på och bjuder andra på krogen för att skryta. Har sett det förr på nätforumen: ungdomar som tror att man alltid måste bjuda för att få behålla vännerna.
Kuvertbudget med You need a budget är mitt förslag. Ett bra verktyg med bra filosofi och en del instruktions- och tipsklipp. Funkar på webb och app. Kostar 84 USD för helår och första året och dig som stöd/support kanske kan vara en bra present.
Och om han kan sköta sig skulle ett blancolån från bank på en månadslön med 6-12 månaders löptid kanske kunna funka för att sluta låna pengar till höger och vänster hela tiden.
Är du helt säker på att det inte finns ett spelmissbruk med i bilden?
Tyvärr är det väl ofta så att de anhöriga har större oro över situationen än huvudpersonen själv. Och det blir sannolikt ingen förändring förrän han själv inser att något behöver förändras. Nu lånar han kanske runt på så sätt att han lånar av A för att kunna betala tillbaka till B. Och sen måste han låna av C för att kunna betala tillbaka till A…?
Det finns ingen annan väg än att det måste bli en angelägenhet för honom själv.
Av erfarenhet är det mycket lite man som anhörig kan göra, utan att upplevas som jobbig och tjatig. Jag har dock inte riktigt förstått vad han är beroende av? Det låter som om det finns något han absolut inte klarar av att på egen hand ta sig ur, då han trots en otroligt bra lön som 22-åring måste i princip förnedra sig genom att tigga hos släkt och vänner. Kanske skäms han inte för att låna pengar trots en bra lön, jag hade skämts ögonen ur mig och hade absolut tagit dyra blancolån istället för att gå via släkt och vänner.
Det fu kan hjälpa till med är skademinimering, resten måste han lösa själv. Mina tips är:
Hitta någon förebild som han eventuellt lyssnar på
Se till att hyra och andra viktiga räkningar som hemförsäkring, elräkning och A-kassa betalas via autogiro
Som en bonus, sätt upp ett automatiskt sparande på säg 2000 kr i månaden.
Jag var själv en helt annan person som 22-åring än som nu 40-åring. På den tiden var min hobby datorgrejor, där en stor del av lönen gick varje månad. Nu hade jag inte turen att få en sån bra lön, hade väl 3000 kr över när alla nödvändiga räkningar var betalda (fick köpa bostadsrätt fanns inga hyresrätter), och dessa 3000 kr gick till datorspel och golfgrejor. Sparade väl 500 kr automatiskt om jag inte minns fel. Lånade pengar gjorde jag dock aldrig. Idag har jag ett helt annat ekonomiskt sinne… man var väl tvungen att “leka av sig” antar jag.
Det verkar som att han är oförmögen att ta hand om sig själv och sin ekonomi. Om du inte kommer på ett sätt att hjälpa honom på ett sätt som han tar till sig och som gör att han ändrar sitt beteende är det bättre att han går på pumpen nu i ung ålder än när han har fru, barn och bostad.
Jag vill mest säga att det är fint av dig att försöka få honom på rätt spår! Och, även om du lyckas eller inte så har du gjort ett bra jobb. Du har försökt
När det kommer till att få honom på rätt bana så är det nog väldigt svårt att veta vad som hjälper. Det som får en person att ta sig i kragen kan få en annan att krascha och helt ge upp. Fortsätt gärna att försöka, men ett positivt resultat är ingen garanti.
Så kom ihåg, du har försökt, tyng inte dig om det går dåligt. (Inte ens jesus kunde rädda alla, tyvärr är livet så hårt ibland.)
Det finns en bra liknelse här, även företag där grundarna jobbar hårt går ibland i konkurs. Världen är inte rättvis på det sättet, hårt jobb garanterar inte resultat.
Detta är ju ett svårt problem för många.
Ett alternativ är ju att “låna” tanken med Lyxfällans budgettavla. Om du (eller någon annan som han litar på) skulle sätta upp de poster som ligger utanför de “normala” gränserna kanske det förtydligar bilden för honom så han tydligare ser skillnaden mot vad han borde spendera på en post och vad han spenderar.
Men personliga ändringar är alltid svåra och tyvärr känner jag inte till några enkla lösningar. Mitt råd till dig är att fortsätta försöka hjälpa honom till insikt men att inte gå för långt om det inte verkligen blir ett problem.
Nu återstår steg 2 och 3 
Det kanske inte är nödvändigt att skippa allt det roliga. Chansen är nog större att lyckas långsiktigt om han kan lära sig leva inom sin inkomst och samtidigt se att det där som ger värde i livet också får plats med måtta.