Kan tycka att det man äger är ens ägendom…
Att barn skall ärva är bara en lag…
Tidigare var den förstfödde förfördelad…han ärvde allt
Ett säkert sätt är att se till att hustrun får pengar som ej ingår i giftorättsgodset med vilka hon kan köpa ut barnen.
Exakt hur de ska gå tillväga för att särkullbarnen ej ska kunna komma med klander, måste en familjejurist titta på. Noggrannt.
Om hon redan har enskild egendom (pengar) och äktenskapsförord finns, så är saken klar.
Det mest extrema fallet s.a.s. är bodelning under äktenskapet, och äktenskapsförord som säger att all egendom är enskild. Dvs inget giftorättsgods finns. Därefter kan gåvor ges och tas emot mellan makarna, med korrekta gåvobrev. Och så ömsesidigt testamente förstås! Detta sätt är det enda som möjliggör att särkullbarnen i praktiken inte får nåt alls (nästan) från dödsboet. Men givetvis: då måste maken finna sig i att makan äger i princip allt som sin enskilda egendom.
Är man en äldre man med yngre attraktiv hustru, drar man sig nog för att göra så. Men det förekommer.
1 gillning
Jodå. Det går. Men det är en hel del pyssel och detaljer för att täcka allt.
Jag har liknande situation själv. Vi har gemensamma barn och så har min sambo barn sedan tidigare.
Vi har skrivit ett samboavtal som innebär att boendet, sparandet med mera är enskild egendom. Min sambo har också vissa tillgångar, både direkt och via latent arv. Hennes barn kommer alltså inte bli ”arvlöst”.
Tidigare hade vi livförsäkringar i Folksam men det visade sig att de inte gäller utomlands. Jag sade därför upp dem nyligen.
1 gillning
Det är inte så relevant vad de köpte lägenheten för.
Om de inte är skuldfria?
Äger de 100% av lägenheten eller har de lån?
I normalfallet pratar vi inte om barn längre, snarare någon som är 40-50+ som gör en 60-70+ åring hemlös om den kräver ut laglotten.
Givetvis får man anpassa sig efter gällande lagstiftning, men man kan också jobba för att ändra den när man tycker den är fel.
Både jag och min sambo har barn (varav två är vuxna och den sista snart är det) sen tidigare, det begränsar våra möjligheter att på ett tryggt sätt kunna äga något gemensamt.
Jag tycker dock inte man ska kunna göra barnen arvslösa heller, men en justering av lagarna för att skydda rätten att bo kvar och behålla vissa andra typer av tillgångar behövs.
7 gillningar
Arvsrätten är stark, olika sätt att kringgå den finns men riskerar att inte accepteras om det prövas juridiskt. Gör inte det.
Prata med barnen, är det svårt att klara en situation där dom tar del av sin laglott kanske dom kan acceptera en lösning där dom inväntar efterarvet? Tycker just kommunikation är en underskattad lösning.
Min syster, familjerättsadvokat, tillsammans med många jurister i media påstår att det inte går.
Det här fungerar omm (om och endast om) dessa 90% av bostaden är hennes enskilda rgendom. Dvs det får inte vara giftorättsgods. Finns äktenskapsförord? Om inte, hjälper det inte vid dödsfall.
Förfördelad betyder att man är orättvist behandlad, så det är nog motsatsen till vad du menar här.
1 gillning
Ja du, det är kanske korrekt beroende på vad man menar. “Trygghet för barnen”, var vad du skrev.
Om det menas medan båda föräldrarna är i livet och bor tillsammans i en (1) bostad, så ligger det mycket i det. Speciellt om barnen är minderåriga och båda föräldrarna är förmyndare för dem. Sambor ärver inte varandra och det går inte att skriva ett testamente som är “vattentätt” exakt som ett äktenskap gällande laglott & efterarv. (Om man gör det, kan ett vuxet barn alltid klandra det och en utdragen process kan bli resultatet, kan ta år.)
Om så inte är fallet, t.ex. alla gemensamma barn är vuxna och nån försörjningsplikt ej längre föreligger är situationen annorlunda.
Då är äktenskapet snarare ett skydd mot barnen på ålderns höst, när ena maken avlider. Det som slarvigt uttrycks “sitta i orubbat bo”. Det är skillnad mellan fri förfoganderätt och full äganderätt, och äktenskapet fixar en massa detaljer runt det här automatiskt s.a.s. MEN. Bara för gemensamma barn. Därav problemet som TS lyfter, hur skydda sin nya maka mot särkullbarnens rätt/krav? Hur säkerställa 100% att nuvarande maken kan “sitta i orubbat bo”?
Jag skulle säga att i de fallen finns det ingen fördel för paret att vara gifta. Snarare tvärtom, det är bättre att vara sambo och ha samboavtal och ömsesidigt testamente. Man får jobba med papperen som finns som verktyg och vara noggrann (ta juristhjälp!). Samt även bäst skriva Framtidsfullmakter.
1 gillning
Exakt så är det. Så giftorättsgods ligger er i fatet snarast, helt enkelt. Man kan gifta sig såklart, med äktenskapsförord redan från start då. Vill man skydda varandra på ålderns höst när man har det såhär, är det bäst att man jobbar med enskild egendom, testamenten och gåvobrev.
1 gillning
Det är en lag som bygger på en väldigt stark norm. Så “bara en lag” är väl att ta i.
Jag kan också tycka att det är problematiskt om forumet blir en plats där man diskuterar hur/om man kan kringgå diverse lagar?
3 gillningar
Tycker att det är upp till var och en hur man vill fördela sitt arv och tillgångar. Alla har inte jättebra relationer till sina barn och kommer aldrig någonsin att ha. Vi löste detta genom att gå till en jurist som tyckte att lagen som den är utformad angående detta är ålderdomlig och att Sverige är enda land som har denna arvsrätt kring barnen kvar.
Som någon skrev, vad har man för behov att ärva i 40-50 årsåldern? Då måste man ha misslyckats kopiöst i livet. Att låta förälderns nya partner punga ut med pengar/ägodelar för att täcka upp ett arv som man “enligt lag” är berättigad till är löjligt. Det är ändå på bekostnad av den nya partnern som antagligen måste stå åt sidan rent ekonomiskt mitt uppe i vad sorgen framförallt för med sig när man förlorar sin älskade.
3 gillningar
Något märkligt och osakligt inlägg. Det finns ganska många situationer som har väldigt lite att göra med det här hypotetiska fallet.
1 gillning
Att man tycker det är upp till var och en, eller att man hittar en jurist som tycker lagen är ålderdomlig ändrar ju ingenting i sak vid en eventuell konflikt…
Tyvärr så spelar det ju ingen roll vad man har för personliga åsikter om det finns lagar kring det.
1 gillning
Fast det handlar väl om att använda sig av fullt lagliga medel? Det är knappast att kringgå lagen. Tycker de som invänder mot att frångå lagens huvudregel (med lagliga medel) i den här tråden snarare verkar göra det med argument om moral.
2 gillningar
Lagen är skriven på ett sätt att det lätt uppstår konflikt som kan vara svår att vinna om man hittar på “lösningar” på testamentsfrågen. Gåvor/sena äktenskapsförord etc etc blir en bedömningsfråga om det kan vara laglottskränkande. Det är inte en moralisk ståndpunkt, utan vet av erfarenhet att det är så.
Bryt inte medvetet mot laglottsrätten om du inte också är beredd att hamna i en konflikt som du mycket möjligt kan förlora till stor kostnad.