Jag har tänkt mycket på det här utifrån samtal med @Jonathan.S som vi hade bl.a. här:
Den stora insikten är att vi extremt ofta försöker få till en lösning innan vi ens har definierat problemet. Därav att jag gillar koncept som:
- problemet före lösning
- ”närma” sig problemet
- etc
Sedan upplever jag att många tyvärr checkar ut - eller saknar det mentala överskottet för viktiga frågor inom ekonomi såsom:
- vad är anledningen till att jag sparar? (Vilka problem försöker jag lösa? Löser jag ens rätt problem?)
- hur vet jag när jag har sparat färdigt? (Hur vet jag att problemen är lösta? Är de ens lösbara?)
- Vad är farligast och troligast i min ekonomi och min situation? / vad är tillräckligt bra lösning för dessa risker?
- Hur kan jag öka möjlighetsutrymmet i just min ekonomi? Vilka möjligheter vill jag ha?
- Vilka är styrkorna / svagheterna / möjligheterna och hoten i just min / vår ekonomi och vårt liv?
- När vill jag stänga / minska möjlighetsutrymmet?
- Vad skulle göra mitt liv rikare om jag tog bort? (”Via negativa”)
- Vad är genuint ett rikt liv för mig?
- I vilka områden är sannolikheten hög att jag lurar mig själv?
- Vad innebär x? (Ställa sig denna frågan typ 5-10 gånger som Toyota-modellen)
- vilka experiment (fail-fast, fail-cheap) borde jag göra i min ekonomi och mitt liv?
- Etc
Så jag är helt och hållet i lägret:
kvaliteten på frågorna du ställer dig i ditt liv avgör kvaliteten på ditt liv
Kanske lite off-topic men något jag tänker på rätt ofta.