Dagens avsnitt ger dig verktyg och modeller för att kunna identifiera och lösa vissa typer av problem – på jobbet, i privatekonomin, i vardagen, inom sport och faktiskt alla andra områden – snabbare, bättre och med färre resurser. Det är helt enkelt ett avsnitt som gör dig lite smartare, lite effektivare och lite bättre. Ett avsnitt där du får möjligheten att slipa dina egna färdigheter. 
Idag intervjuar vi Jonathan Stolzenberg som efter en lång bakgrund i Försvarsmakten tillsammans med kollegor inom akademin bl.a. Ludvig Björklund på Södertörns Högskola, försvaret och polisen har utvecklat ett ramverk med verktyg för att snabbare och bättre kunna lösa föränderliga problem som tenderar uppstå i alla områden – allt från sparandet, i familjelivet, karriären, styrelserummet och överallt annars. Till och med i situationer på liv och död där man blir beskjuten (på riktigt), eftersom det är den gemensamma bakgrunden Jonathan & co har. 
Jag älskar att prata med Jonathan om dessa verktyg och mentala modeller eftersom de har hjälpt mig att bl.a. :
- Fokusera på rätt saker och bli mycket mer effektiv i prioritering och resurshantering
- Få ett gemensamt språk med Caroline för att kunna beskriva verkligheten och problem samt på det sättet mycket snabbare kunna lösa olika situationer och konflikter
- Känna mig smartare
Det galna – vilket är en av poängerna – är att att dess principer som Jonathan beskriver ska vara både hjälpsamma och fungera i – på riktigt – alla situationer och områden. Det gör dem också på sätt och vis kluriga eftersom det kräver en del hjärngymnastik. För även om vissa tillvägagångssätt och strategier är intuitiva och flera av oss använder oss av dem redan idag, så formaliserar Jonathan dem till att gälla alltid.
Jag skriver det därför tydligt här:
- Det är inte enkelt och ibland snurrar även jag upp oss på läktaren
- Man kan behöva lyssna både en, två och tre gånger
- Vid första anblick kan man tycka att vi gör det svårare än det är, men det finns en poäng i att urskilja principerna.
- Det är egentligen ingenting nytt, men det är en formalisering och att vi sätter ord på olika saker.
T.ex. lägger vi i början rätt mycket tid på att urskilja skillnaden på linjära och olinjära problem. Ett linjärt problem är ett problem som alltid har samma lösning. T.ex. koka spaghetti, byta däck på bilen, programmera en funktion på datorn, genomföra en felsökning etc. Det är problem där checklistor, instruktioner, rutiner, tidigare erfarenhet och inlärt beteende fungerar utmärkt.
Olinjära problem är problem som ändras från gång till gång. Tänk t.ex. en fotbollsmatch, en bilresa, nattning av barnen, en arbetsintervju, ett kundmöte, en dejt, en festkväll eller liknande. Det är jättesvårt att som med en instruktion för pasta “häll av efter 8 minuter”, som fotbollstränare säga: “tjejer, om 8 minuter då sparkar Elsa bollen åt höger” – för vem vet var bollen är om 8 minuter. Alla som har hämtat/lämnat småbarn på dagis så kan precis vad som helst hända, samma sak för poliser som ska in ett rum för att rädda gisslan eller när vi investerar våra pengar på börsen. Jättesvårt att säga att i slutet av året, när börsen har gått +23,1% så ombalanserar vi till räntor som då kommer gå 7,2%. 
Jonathans principer är just verktyg hjälper att förhålla sig till de olinjära problem, de är verktyg som lite (mina ord):
- Hjälper en att fortsätta vinna spelet även när reglerna och spelplanen förändras
- De är rutiner för situationer av orutin
- De är motsvarigheten till checklistor för problem där checklistor inte fungerar.
Principerna som vi går genom i dagens avsnitt är farligast just nu, mentalt överskott och problemet före lösning. Nedan följer min förståelse av dem och jag räknar med att du @Jonathan.S korrigerar mig om jag har haft otur när jag tänker.
Ja, vi hoppas att du gillar det här överkursavsnittet och ser fram emot dina kommentarer!
Många hälsningar,
Jan, Caroline och Jonathan
Sammanfattning av hela intervjun
Visa sammanfattning av hela intervjun
Sammanfattning av hela intervjun
Nedan följer en sammanfattning gjord med hjälp av vår virtuella AI-assistent.
I det här avsnittet av podden ”RikaTillsammans” medverkar värdparet Jan och Caroline Bolmeson tillsammans med gästen Jonathan Stolzenberg. Jonathan har arbetat i försvarsmakten, bland annat som livvakt i högriskområden, och nu hjälper han företag med ledarskapsutveckling och att hantera komplexa situationer parallellt med sina studier till sjuksköterska.
I avsnittet pratar de om olika typer av problem – linjära och icke-linjära (olinjära). Linjära problem är sådana som man kan följa ett recept eller en manual för och få samma resultat varje gång, till exempel att laga spaghetti eller byta kamrem. Icke-linjära problem är mer komplexa och resultatet beror på flera faktorer som interagerar, till exempel en anställningsintervju, en dejt eller att hämta barn på förskolan.
För linjära problem fungerar checklistor och standardrutiner bra, men för icke-linjära problem behövs mer flexibla verktyg. Jonathan presenterar några principer som kan vara användbara, bland annat:
- Farligast just nu – Identifiera vilket problem eller hot som är farligast just nu och fokusera resurser på att lösa det. Kombinera med en bedömning av vad som är mest troligt eller sannolikt.
- Mentalt överskott – Se till att du och andra har kapacitet att ta in ny information och fatta beslut genom att skapa lugn och minska stress.
- Problemet före lösningen – Definiera problemet tydligt innan du letar lösningar. En bra lösning för fel problem blir sällan bra.
Dessa principer är användbara både privat och i arbetslivet för att hantera föränderliga situationer. Några exempel är att prioritera det farligaste problemet för sin ekonomi just nu, skapa lugn för att barnen/partnern/medarbetarna ska kunna ta in information, eller att förstå vilket problem man ska lösa på jobbet innan man föreslår åtgärder.
De pratar också om att rutiner och erfarenhet kan vara bra verktyg, men bara om förutsättningarna inte har förändrats. Man behöver hela tiden uppdatera sina ”kartor” över verkligheten. I annat fall kan gamla rutiner och kartor leda en fel. Här krävs förmågan att själv skapa sig en bild av situationen och anpassa sitt agerande, snarare än att följa andras direktiv.
Ett begrepp som återkommer är ”mentalt överskott”. För att klara föränderliga situationer måste man ha förmåga att ta in ny information och fatta nya beslut, inte bara förlita sig på inövade mönster. Ett sätt att skapa överskott är att lära ut uppgifter till andra, så man själv kan hålla ett mer övergripande perspektiv.
Samtalet landar också i att de här principerna är som mest användbara när situationen är som mest kaotisk eller resurserna knappa. Det är då verktygen behövs som mest. Med oändliga resurser eller i en helt förutsägbar miljö hade de inte lika stort värde.
Sammanfattningsvis handlar diskussionen mycket om mentala modeller och principer för att hantera osäkra och föränderliga situationer, både i arbetslivet och privatlivet. Gästen Jonathan bidrar med konkreta verktyg som bygger på hans erfarenheter från militära uppdrag, där improvisation och snabba beslut ofta krävs. Värdarna försöker översätta principerna till vardagliga utmaningar som relationer, barnuppfostran och privatekonomi.
Farligast / troligast just nu
I alla situationer – inom sparande, min privatekonomi, på jobbet, vid matlagningen, i relationen till Caroline, vid hämtning på dagis, i styrelse- eller ledningsgruppsmötet, i mötet med kunden eller leverantören så kan jag alltid ställa mig frågan: “Vad är farligast och troligast just nu?” och sedan kan jag försöka närma mig det problemet avsätta tillräckliga resurser för att hantera eller förbereda inför det problemet.
Exempel 1): vad bedömer jag som farligast just nu i vår privatekonomi? Svar på den frågan är allt från börsnedgång, börskrasch, oförutsedd chock mot privatekonomi, arbetslöshet, sjukdom, trafikolycka, brist på pengar för att kunna ha friheten vi önskar till dödsfall.
Sedan kan man prioritera dem efter “Troligast just nu”, betydlig lägre sannolikhet för dödsfall än börsnedgång. Å andra sidan har dödsfall en stor påverkan, därav en enkel hantering av den risken med livförsäkring enligt förra veckans avsnitt. Oförutsedd chock mot privatekonomin kan hanteras med buffert, låneutrymme eller räntor i portföljen.
Tricket upplever jag är att i situationen eller området ställer sig frågorna: “Vad är farligast just nu?” och “Vad är troligast just nu?”. Sedan blir nästa steg att avdela tillräckligt med resurser för att lösa alla problemen och inte bara ett eller ett fåtal, eftersom det leder till en suboptimering.
Mentalt överskott
Är nog den princip som används mest hemma hos oss. Det vanligaste exemplet är att jag kommer ner till köket och ska berätta något för Caroline som lagar mat, har hand om barnen och typ städar samtidigt. Om jag då ska säga någonting av vikt så är sannolikheten väldigt hög för att det inte kommer att landa för att Caroline i den aktuella situaitonen inte har något mentalt överskott. Dörren är helt enkelt inte öppen.
På samma sätt kan jag sitta upptagen, tänka på ett problem och så säger Caroline något och jag hör inte ens det eftersom det inte finns något utrymme för mig att ta in information. Mitt mentala överskott är väldigt lågt.
Vi använder den här principen hemma på två sätt:
- Att identifiera om den andra har ett mentalt överskott – t.ex. genom att fråga: “Kan du ta in?” eller numer även “Har du mentalt överskott?”
- Det andra sättet är att man kan hjälpa varandra att skapa mentalt överskott. Dvs om jag vet att det är något som stressar Caroline så kan jag kanske lyfta av det, för att skapa ett utrymme för henne. Samma sätt med barnen, t.ex. genom att förvarna i god tid om att en viss sak, t.ex. en avfärd ska ske.
Det finns ytterligare ett tredje sätt hur man kan använda det i förhållande till en annan spelar som man kanske inte vil hjälpa – en motståndare, en konkurrent eller liknande. Då kan man ju aktivt jobba för att sänka deras mentala överskott. I sin enklaste form är det ju inte ovanligt att motståndarläktaren visslar när en straff ska läggas eller att man i schack eller annat område vill skapa så många scenarion att det blir jobbigt för motståndaren att agera. Det är ju t.ex. inte ovanligt att vi människor om vi får för många alternativ inte väljer något.
Problemet före lösning
Många av oss – inkl. jag – är förtjusta i vissa verktyg och metoder men glömmer bort att de inte löser alla problem. Ett supervanligt exempel i forumet är att folk frågar “vad tycker du om dessa fonderna?” / “Ska jag köpa indexfonder?” etc. En indexfond är ett fantastiskt verktyg eller metod för en viss form av problem. Utmärkt för långsiktigt sparande, väldigt dåligt för pengar som ska användas imorgon eller nästa vecka.
Utmaningen är att många av oss lägger hellre tid på att komma med en (favorit)lösning än att förstå och studera problemet, att helt enkelt hänga kvar i frågan. En klassiker hemma hos oss är Caroline som är ledsen, berättar om ett problem och grym som man är drar man fram stora tipslådan med råd och tips och skjuter helt förbi målet då Caroline bara önskar bli lyssnad på.
Lyssna eller titta på avsnittet
Precis som vanligt så kan du lyssna eller titta på avsnittet.
Avsnittet finns där poddar finns, leta efter avsnitt 334.
Transkribering av hela avsnittet
Visa hela transkriberingen av avsnittet
Jan: Hej och välkommen till dagens avsnitt av RikaTillsammans!
Caroline: Vi kommer att prata om verktyg för att hantera ständigt föränderliga problem.
Jan: Detta avsnitt kommer vara riktigt spännande, oavsett om du är chef, förälder, företagare eller bara jobbar på ett vanligt jobb. Vi ska utforska mentala modeller och verktyg som kan hjälpa dig att fortsätta vara framgångsrik även när reglerna för spelet ändras.
Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, där vi pratar om privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, framgångar och misstag för att hjälpa dig få en rikare ekonomi och ett rikare liv. Jag är Caroline och detta är Jan Bolmeson.
Jan: I detta avsnitt kommer vi att dyka in i två typer av problem: linjära och olinjära. Det blir lite teoretiskt, men vi tror att det kan vara givande att tänka på detta. Linjära problem är de som följer en tydlig rutin med förutsägbara resultat, som att koka spagetti. Olinjära problem är mer komplexa och påverkas av flera faktorer, som exempelvis interaktioner med andra människor.
Caroline: Du kanske använder dessa principer mer än du tror. Jonathan har gett dem etiketter och medvetandegjort dem. Det kan hjälpa oss att hantera föränderliga problem och ”vinna spelet” även när reglerna ändras.
Jan: Vi kommer att diskutera begrepp som ”farligast just nu” och ”mentalt överskott”, samt att fokusera på problemet innan vi hittar en lösning. Det handlar om att identifiera de mest påverkbara och troliga aspekterna i olika situationer, som din ekonomi eller en resa.
Bakgrund som livvakt i Försvarsmakten (och det spelar ingen roll)
Caroline: Det här avsnittet kan vara utmanande, men det kan också ge dig ett nytt perspektiv på hur du löser problem i livet. Ibland behöver vi ett gemensamt språk för att förstå och hantera det oväntade. Nu ska vi låta Jonathan Stoltenberg ta över och fördjupa ämnet. Välkommen, Jonathan!
Jonathan: Tack så mycket!
Jan: Har du något att tillägga?
Jonathan: Jo, jag kan göra en fantastisk äggröra! Så det finns en anledning att lyssna på mig, precis som på andra, skulle jag tro.
Caroline: Berätta dina tips då.
Jan: Idag har vi även Helena från Stockholm med oss, som är Jonathans sambo. Men nu ska vi ta upp något som verkligen intresserar mig. Jonathan, du har en spännande bakgrund som livvakt i högriskområden. Kan du berätta mer om hur du hamnade där och vad det innebar?
Jonathan: Absolut. Efter att ha arbetat inom försvaret i tio år, var det en del av mitt arbete som jag verkligen såg fram emot. Jag hade en romantiserad bild av livvaktsarbete, men det visade sig vara en otroligt givande och utmanande erfarenhet. Att snabbt anpassa sig till oväntade situationer och fatta snabba beslut var en del av vardagen.
Jan: Hur gick steget från livvakt i högriskområden till att hjälpa svenska företag hantera komplexa problem?
Jonathan: Efter att ha insett att många av de planer och förberedelser vi gjorde sällan höll, insåg jag vikten av att kunna hantera komplexitet och förändringstakt. Jag ville använda samma principer och verktyg för att hjälpa företag att hantera komplexa och föränderliga problem. Att lösa problem och utbilda andra blev en naturlig nästa steg för mig.
Alla problem är antingen linjära eller olinjära
Jan: Idag ska vi prata om principer, speciellt de två typerna av problem du brukar nämna: linjära och olinjära problem. Kan du förklara skillnaden?
Jonathan: Absolut. Linjära problem är de där du kan följa en tydlig steg-för-steg process för att nå samma resultat varje gång, som att byta en kamrem eller montera en IKEA-möbel. Resultatet är förutsägbart.
Jan: Och de olinjära problemen?
Jonathan: Olinjära problem är mer komplexa och påverkas av många faktorer. Ett exempel är en arbetsintervju där att följa exakt samma strategi som någon annan inte alltid fungerar, eftersom varje situation är unik.
Caroline: Att använda en förutbestämd strategi kan ibland vara olämpligt, speciellt i interaktioner med andra människor eller situationer som kräver anpassning och flexibilitet.
Jonathan: Jag har något att förhålla mig till, så min förändring påverkar din situation, och då måste jag anpassa mig efter det. Ett exempel kan vara en läkare som frågar sin patient hur de mår för att kunna fastställa rätt behandling. Ingen skulle vilja gå till en läkare som alltid säger, ”Gipsa höger fot” utan att lyssna på patientens beskrivning av problemet. Det handlar om att dansa med situationen och anpassa sig.
Jan: Det här är viktigt eftersom principer som vi kommer att diskutera fungerar som verktyg för att hantera olinjära problem där det inte finns en förutbestämd lösning. Dessa principer är utformade för att vara generella och användbara i olika sammanhang, särskilt när man interagerar med andra människor eller komplexa situationer.
Jonathan: Exakt, i olinjära problem kan jag inte ha en förutbestämd lösning, så jag använder principerna som vägledning för att hitta lösningar medan jag interagerar med situationen eller personen.
Jan: Det är viktigt att förstå att checklistor och rutiner är effektiva för linjära problem där steg-för-steg-processer fungerar bra. Men för olinjära problem, som interaktioner med andra människor, krävs en annan strategi.
Jonathan: Ibland är det svårt att enbart kategorisera problemen, eftersom komplexiteten kan variera. En uppgift som verkar enkel för en person kan vara komplex för en annan beroende på deras kunskap och tillgängliga resurser.
Principer är verktyg för att jobba med olinjära problem
Jan: Dessutom kan vissa problem ha både linjära och olinjära aspekter, och gränsen mellan dem kan vara suddig. Det är viktigt att komma ihåg att även om vi inte alltid ser det som ett spel med en motspelare, kan det finnas olika dynamiker i olika situationer som påverkar hur vi hanterar problem och beslut.
Caroline: Varför har den sålt?
Jan: Ja, precis. Det är viktigt att komma ihåg att vi inte agerar i ett vakuum när vi tar beslut på den här spelplanen. Det finns många andra aktörer som påverkar situationen. De kan ta positioner i aktier innan vi gör det, delta i börsintroduktioner som vi kanske inte har tillgång till, eller begränsa våra möjligheter som privata investerare. Vi måste anpassa oss efter dessa faktorer.
Jonathan: Det handlar om att skapa en strukturerad metod för att hantera det som är oväntat eller okänt på ett systematiskt sätt. Principerna hjälper oss att gemensamt förstå hur vi ska hantera komplexa situationer, både i företag och i våra personliga liv.
Jan: Det är också viktigt att ha empati med sig själv och inse att man inte alltid kommer att förstå eller klara av allt direkt. Det är som en mental hjärngympa där man tillåter sig själv att lära och förbättra sig över tid.
Jonathan: Jag har inte principen ”tillräckligt bra”, men jag har principen ”farligast just nu”, vilket innebär att man bör prioritera resurser till det problem som är både farligast och mest sannolikt att inträffa. Vi måste definiera vad som är farligt och skilja det från rädsla, vilket kan vara svårt. I vårt fall som livvakter är det viktigt att fokusera på hoten mot skyddspersonen snarare än hoten mot oss själva.
Farligast just nu
Caroline: Hur definierar man vad som är farligt? Det verkar vara en bred fråga.
Jonathan: Farlighet kan variera beroende på perspektiv och mål. Till exempel, om målet är att hinna i tid till ett möte, kan man ta större risker som att köra lite snabbare och riskera en hastighetsbot. Det viktiga är att i en grupp kommunicera och enas om vad som anses vara det farligaste problemet och hur det bedöms utifrån olika parametrar.
Jan: Många företag kommer inte att prioritera ett problem som ”få produkten såld” över säkerhet och medarbetares välbefinnande. Det är viktigt att ha tydliga och gemensamma kriterier för vad som anses vara det farligaste och mest prioriterade problemet i en given situation.
Jonathan: Det är viktigt att förstå att även i farliga situationer måste man göra tydliga prioriteringar. Till exempel, polisen måste prioritera att skydda allmänheten och utföra sitt jobb även om det är farligt för dem. Det handlar om att hantera risker och prioritera utifrån sannolikhet och farlighet.
Jan: Det är inte bara inom polisyrket där man behöver göra sådana prioriteringar. Det gäller även inom privatlivet, som till exempel när ens partner kommer hem om en kort stund. Då måste man också avgöra vad som är farligast eller mest akut, som att diska eller städa. Det blir en form av prioritering och att fördela tillräckliga resurser för att lösa problemen.
Caroline: Kan det bli komplicerat när det handlar om privatlivet?
Jan: Ja, det kan vara svårt att applicera principen i vardagen när man inte har militärens tydliga strukturer. Men det handlar ändå om att göra val och prioriteringar utifrån vad som anses farligast eller mest brådskande i en given situation.
Jonathan: Farligast just nu-principen kommer verkligen till sin rätt när det finns flera problem att hantera samtidigt. Det handlar om att fördela resurser tillräckligt för varje problem, så att man inte överinvestera i ett och lämnar de andra utan resurser.
Jan: Det handlar om att göra tillräckligt bra val, men också om att veta när man har tillräckligt med resurser och när man behöver omfördela dem. Det är en acceptans att man inte alltid har oändliga resurser och att det är okej.
Acceptera att resurser kan ta slut eller inte räcka till
Jonathan: Att acceptera att resurser kan ta slut är en viktig del av principen. Man behöver inte ha oändligt med resurser, men man måste göra tillräckligt bra val utifrån situationen.
Caroline: Så även om det finns många problem kvar att lösa, så är det acceptabelt att resurserna tar slut för det problem man prioriterat. Det handlar om att göra det som anses vara farligast och viktigast just nu.
Jonathan: Exakt, och orden ”viktigast” och ”farligast” kan användas utbytbart. Det viktiga är att definiera vad som är viktigt eller farligt utifrån situationen och problemet man står inför.
Jan: När det kommer till privatekonomi och sparande kan man tillämpa principen genom att prioritera de ekonomiska problemen som både är farliga och troliga. Det handlar om att fördela sina resurser och ekonomiska åtgärder på de mest akuta och riskabla områdena för att skapa en sund ekonomisk grund.
Jonathan: Först och främst måste man definiera det problem man vill lösa med sin privatekonomi. Vad är det som skapar stress eller ångest? Är det bristande trygghet? Om ja, hur mycket resurser krävs för att känna sig trygg? Om man väljer buffert som lösning, är det tillräckligt för att skapa den tryggheten? Ibland kanske man har ett annat problem, som att man vill ha spänning i sitt sparande, och då är buffert inte rätt lösning. Man måste då definiera hur mycket spänning man vill ha och vad som krävs för det.
Jan: Problemet uppstår när man överinvesterar i ett problem och lägger för mycket resurser på det. Till exempel, om man har löst trygghetsproblemet med buffert, och har 200 000 kr på buffertkontot när 50 000 kr skulle vara tillräckligt, då har man överinvestrat. Dessa överskott skulle kunna användas på andra områden eller investeringar.
Jonathan: Det kan kännas komplicerat när man har många ekonomiska mål och känner att resurserna aldrig räcker till allt man vill uppnå. Man måste prioritera och fördela resurserna utifrån vad som är farligast och troligast i den specifika situationen.
Kombinera hur farligt något är med en sannolikhet
Caroline: Det är vanligt att man har flera ekonomiska mål och vill spara till olika saker. Det kan vara stressande när man känner att resurserna inte räcker till alla mål. Så hur kan man använda principer som du har utvecklat för att hantera detta?
Jan: När man analyserar sin privatekonomi kan man använda principen ”farligast just nu”. Man börjar med att fråga sig vad som är det mest farliga och troliga problemet just nu. Det kan vara att förlora jobbet, ha otillräcklig pension, eller något annat. Sedan fördelar man resurser och åtgärder utifrån det mest akuta problemet.
Jonathan: Principen ”farligast just nu” handlar om att kombinera farlighet och sannolikhet. Man måste hitta problemen som både är farliga och troliga. Att bara fokusera på det troligaste eller det farligaste kan leda till att man missar viktiga aspekter.
Jan: Det är viktigt att undvika att vara för biased och tänka att man har upplevt en händelse nyligen, som en pandemi, och därför överprioriterar den. Man måste vara objektiv och titta på vad som faktiskt är både farligt och troligt i ens situation.
Caroline: Men det är inte säkert att det kommer att hända, anytime soon.
Jan: Och om vi tittar på det senaste, den senaste pandemin var runt 1920-talet eller någon gång mellan 1940 och 2000. De generationerna hade aldrig behövt hantera en pandemi, medan vi nu har upplevt det. Det kan absolut hända igen, vilket jag har erfarenhet av.
Jonathan: Vi tenderar att överskatta sannolikheten för händelser som nyligen inträffat eller som har drabbat oss personligen. Det är en form av ”recency bias.”
Jan: Till exempel, om man har upplevt att ett litet företag gick ner med 70 % i värde, kan man börja tänka att aktier är farliga och att det kommer hända igen.
Caroline: Jag gillar hur detta ger klarhet åt situationer som verkar komplexa. Ibland kan allt verka oöverskådligt, som när man hämtar barn på dagis med många andra saker att göra samtidigt. Men principen ”farligast just nu” kan tillämpas i olika områden av livet och göra det mer begripligt.
Jan: Om vi till exempel tar dagishämtning som ett scenario och funderar på vad som kan vara det farligaste just nu, kan vi komma fram till olika möjliga problem. Det kan vara att barnet är arg och svårhanterlig, att bilen får punktering, eller att cykeln går sönder. Vad är egentligen det farligaste just nu?
Jonathan: Det är viktigt att inse att vissa problem kan vara triviala och enkla att hantera. Till exempel, hämta barnet från dagis är något de flesta klarar av utan stora problem. Men det kan finnas andra aspekter att ta hänsyn till, som hur barnet reagerar när du hämtar det.
Fokusera på mest akut och mest hanterbart i varje situation
Caroline: Jag tror att det svåraste för mig är när flera saker går fel samtidigt. Det är då jag känner mig mest pressad och orolig.
Jonathan: Ja, det är naturligt att känna att allt går fel samtidigt. Men principen ”farligast just nu” hjälper dig att fokusera på det som är mest akut och hanterbart i varje given situation.
Jan: Principen innebär att man fördelar sina resurser utifrån vad som är både farligt och troligt. Det handlar om att hitta balansen mellan att hantera det som är mest sannolikt att inträffa och det som är mest riskabelt. Till exempel, att använda vinterdäck på bilen under vintermånaderna är en åtgärd som är både farlig och trolig, vilket gör det till en rimlig investering.
Caroline: Ja, precis.
Jonathan: Det är ett sätt att fördela resurser för att minska risken. Till exempel, man ska inte köra bil efter att ha druckit, eftersom det finns både en trolig och farlig riskscenario.
Jan: Men det här är inget nytt eller revolutionerande. Vi har alla hanterat det här på något sätt i våra liv. Det är bara att nu sätter vi ord på det och gör det medvetet.
Caroline: Exakt, vi har alla hanterat detta intuitivt tidigare. Men nu är målet att använda principerna medvetet för att förbättra vårt beslutsfattande och vår problemlösning.
Jonathan: Jag kan ge ett exempel med matlagning. Det farligaste här är att vi bränner maten och måste börja om. Det troliga är att det blir lite för salt eller något annat mindre allvarligt. Genom att använda principerna kan vi förenkla och förtydliga vårt sätt att kommunicera och tänka kring olika problem och mål.
Jan: Det är särskilt användbart när man vill diskutera och samarbeta kring olika frågor. Om någon lägger resurser på något som inte anses vara relevant eller väsentligt kan principerna hjälpa till att tydliggöra och enas om prioriteringar.
Jonathan: Precis, principen ”mentalt överskott” handlar om förmågan att ta in information och fatta nya beslut. Det handlar om att kunna hantera nya processer och beslut utöver de redan pågående. Det är viktigt att fråga sig om man har överskott för att ta emot och hantera mer information eller om det är bättre att vänta till man har tillräckligt med mentalt överskott.
Principen om mentalt överskott
Jan: Ibland kan det vara klokt att fråga sig själv om man är mottaglig för ny information eller om man behöver vänta tills man har överskott för att ta emot och hantera den. Det handlar om att vara medveten om sin egen kapacitet att ta in och hantera information.
Caroline: Det är viktigt att även tänka på hur man kommunicerar med andra. Om någon inte har överskott för att ta emot komplex information eller beslut, kan det vara klokt att avvakta eller förenkla kommunikationen för att undvika överbelastning.
Jan: Dessa principer är särskilt användbara i arbetslivet och kan hjälpa till att förbättra kommunikation och beslutsfattande. Det handlar om att vara medveten om när och hur man kan använda dem för att effektivisera och förenkla olika situationer och problem. Exakt, men jag tror att detta är så här. Rent konkret, när jag pratar med dig, kan jag ibland märka om du har mentalt överskott eller inte. Jag tänker också på mig själv och hur jag kan planera min arbetsdag baserat på min energi.
Caroline: Det är viktigt att se till att man har mentalt överskott när det behövs.
Jan: Till exempel, på morgonen är jag oftast mer alert och kapabel att hantera komplexa uppgifter. På eftermiddagen är jag lite tröttare och då kan jag boka in möten eftersom jag inte behöver använda min fulla kapacitet för det. Jag försöker anpassa min arbetsdag efter min energinivå.
Jonathan: Ett annat exempel är bilkörning. När man först börjar övningsköra har man mycket att tänka på, och det kan vara överväldigande. Men med tiden kan man automatisera vissa delar av körningen och använda sitt mentala överskott för att hantera andra saker, som att prata i telefon eller lyssna på musik.
Caroline: Men det skulle vara intressant att höra när du har använt dessa principer i ditt arbetsliv och i vilka situationer de har varit mest användbara.
Jan: Jag tänker så här, om man befinner sig i en situation där man blir beskjuten, då tror jag att ens mentala överskott sjunker ganska drastiskt.
Caroline: Det beror på om man är van vid sådana situationer eller inte.
Jan: Om det är något som man är van vid och som ingår i ens arbete, så kanske man har bättre förutsättningar att hantera det.
Mentalt överskott underlättar kommunikationen
Jonathan: Överskottet är alltid relativt, det handlar om ens egen förmåga jämfört med de processer som krävs. Jag har upplevt situationer på jobbet där det har varit många rörliga delar och det har varit svårt att hålla koll på allt. Det tar mycket energi att hantera sådana situationer, och mitt mentala överskott sjunker.
Caroline: Det är intressant att se hur ljudnivån i en grupp kan minska när människor börjar använda sina mentala överskott och kommunicera effektivt för att lösa problem tillsammans. Det handlar om att vara medveten om när man har och kan höja sitt eget och andras mentala överskott i olika situationer.
Jonathan: I början är människor oftast stressade och lyssnar inte riktigt på varandra. Men sedan börjar någon säga, ”Det här känns stressigt,” och någon börjar andas lite grann. Ibland är det enkla saker, som att någon ger en komplimang mitt i den stressiga situationen. Jag känner mig verkligen glad över att ni är här och deltar i detta. Det ger mig en känsla av trygghet. Och då märker man att alla reagerar och funderar, ”Varför är han så lugn medan jag är stressad?” Så börjar man reflektera över sitt eget sätt att hantera överskottet, om det är genom att andas eller använda humor.
Caroline: Det här konceptet kan vara mycket användbart för många människor. Att kunna förstå vad som händer och hur man kan hjälpa hela gruppen att hantera situationen.
Jonathan: Vi talar om det som ”reflektion i handling,” att medan man utför något, är man medveten om de signaler som verkligheten ger tillbaka. Hur påverkar problemet min lösning? Hur reagerar jag emotionellt på att vara i denna situation? Samt hur reagerar vi på varandra?
Caroline: Kan man träna sig i detta eller är det något som kommer naturligt för vissa? Jag tänker att jag själv är bra på att ta emot signaler från omgivningen medan andra kanske inte är det. Vad är din syn på det?
Jonathan: Jag tror definitivt att det är något man kan träna på och utveckla som praktisk kunskap.
Caroline: Hur gör man det? Är det en övning?
Jonathan: Det du beskriver låter mer som en intuitiv förmåga som utvecklas automatiskt. Det handlar inte om att reflektera vid varje steg på vägen till förskolan, utan det sker automatiskt.
Jan: Jag måste säga att jag tidigare har stört mig på personer som är försenade till föreläsningar och liknande. Jag hade inställningen att det är viktigt att hålla tiderna. Men sedan insåg jag att den som kommer senare kan ha kämpat mer för att vara där, och det kan vara den personen som verkligen vill delta. Så jag försöker nu behålla mitt mentala överskott genom att acceptera situationer som de är.
Mentalt överskott och farligast just nu i vardagen
Caroline: Du hade kanske redan en viss nivå av mentalt överskott från början för att kunna ha den inställningen.
Jan: Ja, absolut. Men jag tror att det kan tränas. Innan jag förstod begreppet mentalt överskott, kunde jag inte ens sätta ord på vad som hände i vissa situationer och varför jag reagerade som jag gjorde. Men nu kan jag använda begreppet för att förstå och hjälpa andra att förstå.
Caroline: Begreppet ”mentalt överskott” verkar vara mycket passande för detta sammanhang.
Jan: Då blir det mycket enklare, eftersom vi har definierat vad det är, vad det inte är, och hur jag kan använda det. Precis som det är med begreppet ”farligast just nu.” Det är en etikett på en princip som jag kan tillämpa inom olika områden, som matlagning, hämta på dagis, ekonomi, eller en polisinsats.
Caroline: Ja, det är verkligen spännande, Jonathan. Det kan verkligen underlätta vardagen för oss.
Jonathan: Det är det fina med det här begreppet. Jag upplever att det har ett stort värde i min egen vardag. Det hjälper mig att coacha mig själv och fatta beslut när jag känner mig överväldigad. Men den största nyttan är när vi använder det tillsammans med andra för att lösa problem eller uppgifter. Det ger oss möjlighet att kontinuerligt reflektera över situationen. Istället för att bara känna en konstig magkänsla av stress och undra varför jag reagerar annorlunda än andra. Med begreppet ”mentalt överskott” kan vi förstå varför någon beter sig på ett visst sätt och hjälpa dem att återvända till ett tillstånd med överskott. Det öppnar upp möjligheter att fatta nya beslut tillsammans.
Jan: Särskilt i stressiga situationer kan det vara värdefullt. Finns det några vanliga misstag att undvika när det gäller mentalt överskott?
Jonathan: Ett vanligt misstag är att överskatta sitt eget överskott. Många tror att de kan hantera fler uppgifter än de faktiskt klarar av. Gränsen för överskott kommer oftast mycket tidigare än vad vi tror. Vissa personer, som egenföretagare, har svårt att delegera eller be om hjälp och tar på sig för många uppgifter. Detta kan leda till konflikter mellan deras kontrollbehov och deras mentala överskott.
Caroline: Ja, kontrollbehovet kan verkligen stå i vägen. Man vill ha kontroll över allt själv och är rädd att förlora kontrollen om man delegerar.
Jonathan: Vad som är intressant är att när man minskar kontrollbehovet och vågar delegera, ökar faktiskt överskottet.
Jan: Det är helt rätt. Många ledare och chefer har svårt att fokusera på långsiktiga mål på grund av de akuta problemen som dyker upp. De lider av brist på mentalt överskott och kan inte ta in nya idéer. Ett exempel är användningen av AI som du nämnde tidigare. Många har inte tillräckligt med överskott för att omfamna det som ett nytt sätt att arbeta.
Jonathan: Just kombinationen av ”farligast just nu” och ”mentalt överskott” är kraftfull. Det hjälper oss att identifiera när vi behöver höja vårt överskott och anpassa vårt tillvägagångssätt för att hantera situationen. Om vi kan se att en viss sekvens kräver ett högre överskott, kan vi göra förberedelser för det. Till exempel, när vi hanterar en kris, kan jag planera att ta ett steg tillbaka när krisen är löst för att vara redo för nästa beslut. Det fungerar i olika sammanhang, oavsett om det handlar om företagsproblem eller att organisera ett barnkalas. Att förstå hur vi kan använda vårt mentala överskott för att öka våra chanser att lyckas.
Problemet före lösning
Caroline: Det verkar nästan som att mentalt överskott är viktigare än att bara identifiera vad som är farligast just nu. Det hjälper oss att förstå och hantera situationen på ett mer effektivt sätt.
Jonathan: Helt rätt. För att kunna bedöma vad som är mest akut just nu behöver jag tillgång till högt mentalt överskott. Ibland är det dock svårt att upprätthålla det höga överskottet, men ibland kan situationen vändas. Tänk på det som att identifiera det farligaste just nu kan faktiskt generera överskott genom att bryta ner en överväldigande situation i mindre, hanterbara delar.
Jag kanske inte kan hantera allt, men om jag kan lösa det mest akuta problemet, känns situationen inte längre lika övermäktig. Då kan jag återfå min förmåga att fatta beslut och agera. Dessa principer är sammankopplade på ett sätt som gör att vi kan använda vårt mentala överskott som en resurs genom att fördela den på rätt sätt.
Jan: Jag funderar så här, Carro, ska du fråga det här i vår paus?
Caroline: Hur många principer har vi?
Jan: Jag nämnde att vi inte kommer gå igenom alla 60 principer, men nu har vi diskuterat mentalt överskott och farligast just nu. Om vi skulle se dem som två ingredienser, vilken tredje ingrediens skulle du vilja lägga till för att göra detta till en framgångsrik ”rätt”? Vilken princip skulle du föreslå?
Jonathan: Problemet före lösningen?
Jan: Kan du ge en kort introduktion igen? Varför är det här så viktigt?
Jonathan: Oavsett om vi pratar om att slå in en spik eller använda en hammare, är det avgörande att vi förstår vad problemet är innan vi väljer verktyget. Ibland har vi missat att ställa den grundläggande frågan till personen eller gruppen vi försöker hjälpa: Vad är det exakta problemet vi försöker lösa?
Det kan leda till konflikter och ineffektivitet när vi försöker lösa olika problem utan att vara överens om målet. Att förstå problemet innan vi väljer en lösning är avgörande för att uppnå framgång. En viktig sak att komma ihåg är att en lösning som är bra för ett problem kanske inte är rätt för ett annat, och ibland kan en mindre bra lösning vara bättre än en bra lösning.
Jan: Vi behöver tydliggöra detta, eftersom jag vet att du ofta betonar det i forumet, och många tycker att du är jobbig. De undrar varför du inte kan sluta tjata om det. Men om vi tar sparande som exempel, så är indexfonder fantastiska, eller hur? De kan ses som ett verktyg, likt en hammare. Men här är problemet: Om någon säger att de vill spara och vi inte frågar om deras specifika mål, kan vi ge fel råd. Till exempel är en indexfond inte den bästa lösningen om någon planerar att köpa ett hus om två veckor eller om de saknar en nödfond. Det är viktigt att anpassa lösningen till det specifika problemet och målet, även om indexfonder i sig är bra. Är det rätt förklarat?
Jonathan: Exakt, det är något jag ofta ser i forumet. En person försöker lösa ett problem medan en annan person försöker lösa ett helt annat problem. Diskussionen fokuserar på lösningen istället för att förstå och definiera problemet. Det kan leda till förvirring och frustration.
Jan: En person pratar om räntefonder, medan en annan pratar om aktiefonder.
Caroline: Det här gäller inte bara ekonomi, utan även inom företag och organisationer. Om vi inte är överens om vilket problem vi försöker lösa kan det leda till ineffektivitet och en uppdelad arbetsinsats. Ibland löser vi olika problem istället för att fokusera på det gemensamma målet.
Jonathan: Precis, det finns alltid en viss osäkerhet i situationer. Indexfonder är en utmärkt lösning med tanke på vissa mål, men det kan vara en otillräcklig lösning för andra mål. Ofta är problemet att människor försöker lösa olika problem samtidigt utan att klargöra vilket problem de egentligen vill lösa. Att identifiera och förstå problemet innan man väljer en lösning är en viktig princip.
Jan: Eller vill lära sig mer.
Handlar om att lösa RÄTT problem
Jonathan: Precis, det handlar om att förstå att inget är helt bra eller dåligt i sig självt. Det beror alltid på sammanhanget och dina mål. Om du vill vara snabb att hämta ditt barn från dagis, är det bra om du kommer hem snabbt.
Men om du också vill att ditt barn ska vara glad när du hämtar det, kan det kräva mer empati och förståelse. Att laga en viss maträtt är utmärkt om du är sugen på det, men om du är vegetarian och lagar kött kan det vara fel lösning för dig. Det handlar alltid om att anpassa lösningen till det specifika problemet och målet.
Jan: Jag kan ge ett annat exempel från vår relation. Caroline tankar diesel i en bensinbil och kommer hem.
Caroline: Bra att du berättar det.
Jan: Ja, och när jag ser att du är ledsen, tänker jag att jag måste lösa problemet och ringer bilverkstaden. Vi får bilen hämtad, och du sitter och gråter. Jag försöker fixa och dona och kommer till dig med stolthet och säger att problemet är löst, du behöver inte oroa dig.
Men du var fortfarande ledsen för att du hade gjort felet. Det var inte ens vår bil. Då insåg jag att jag hade löst ett problem, men det fanns ett emotionellt problem som behövde lösas först. Jag kom med min lösning vid fel tidpunkt och med fel fokus.
Caroline: Jag hade inte tillräckligt med energi och känslomässig kapacitet vid den tidpunkten.
Jan: Precis, det handlade om mentalt överskott också.
Caroline: Ja, och vi reagerade olika. Jag var upptagen med att bearbeta mina känslor medan du var inriktad på att lösa problemet direkt. Det är lätt att ha goda intentioner, men det är viktigt att förstå när och hur man bäst kan hjälpa.
Jonathan: Det är mycket viktigt. Ibland är lösningen inte tydlig i början. Det handlar om att vara flexibel och anpassa sig allteftersom problemet utvecklas. Du kan definiera problemet i takt med att du arbetar med det och anpassa din lösning för att få det bästa resultatet. Det handlar om reflektion i handling.
Caroline: Ibland kan vi inte förstå hela problemet i förväg, men genom att agera och reflektera kan vi komma närmare en lösning. Det handlar om att vara öppen för olika perspektiv och att anpassa sig under processen.
Jan: Det är en komplex process, och det kräver förmågan att se problemet från olika vinklar och att anpassa sig allteftersom. Det handlar om att hantera både mentalt överskott och att definiera problemet före lösningen. Det är en utmaning som kräver intelligens och flexibilitet.
Jonathan: Det är intressant att det är en vanlig reaktion. Jag förstår vad du säger, men det fungerar inte på vår arbetsplats eftersom människorna där är speciella.
Caroline: Ja, de är speciella. Det är bara jag som kan förstå det på det sättet du beskriver.
Jonathan: Vad intressant! Har ni någonsin försökt det?
Jan: Nej, men vi har hört om det. Vi har aldrig testat det själva.
Jonathan: Jag har aldrig varit på en plats där det inte har fungerat i någon utsträckning. Det finns begränsningar, självklart. Den största begränsningen är om mottagaren inte är intresserad av att försöka. Men i de flesta fall upplever jag att instruktören är den begränsande faktorn.
Värdet av principerna stiger i stressade situationer
Jan: Kan det också vara en missuppfattning? Jag har märkt att verktygen blir mer värdefulla när jag är stressad eller har mindre mentalt överskott. De blir värdefulla när det finns behov av dem. Till exempel, om det är sommar och jag är ledig, spelar det inte så stor roll om jag tar 5 eller 20 minuter att hämta barnen från förskolan eftersom jag har tid. Men när det är stressigt och det finns många saker att göra, blir verktygen mer användbara.
Caroline: Ofta när jag stannar upp i stressiga situationer, inser jag att vi behöver inte göra allt just nu. Jag kan prioritera och hantera det senare.
Jan: Precis, det handlar om att använda verktygen medvetet istället för att göra saker omedvetet.
Jonathan: Jag tror att det stora värdet kommer när man inser att världen inte är alltid linjär och att resurserna inte alltid räcker till. När man hamnar i situationer där man inte kan följa en enkel checklista, blir verktygen värdefulla. Farligast just nu förändras hela tiden, och verktygen hjälper oss att hantera de föränderliga situationerna.
Caroline: Jag lyssnar intresserat.
Jonathan: Yoda-argument och liknande argumentationsfel är något jag ofta bemöter. Det kan kopplas till det vi har pratat om här.
Caroline: Låter intressant, fortsätt gärna att berätta om det.
Jan: Vad är ett Yoda-argument?
Jonathan: Ett Yoda-argument är egentligen ett auktoritetsargument, som säger att någon har rätt för att de är mästare eller proffs inom ett område. Det kan vara som att säga, ”Specialförbanden gör det här på ett visst sätt.”
Jan: Ett av mina favorit Yoda-argument är när folk säger, ”Forskningen säger att…”
Jonathan: Men att någon har auktoritet eller en titel i sig själv ger inte automatiskt rätt. Det är något annat som behöver kopplas till det för att det ska vara sant. Bara för att någon säger något betyder det inte att det är sant. Så, även Yoda kan ha fel. Att vara proffs inom ett område innebär inte alltid att man har rätt inom det området, och ännu mindre i ett annat område. Det här är liknande med Nobelpristagare som blir ombedda att uttala sig om ämnen som de inte är experter på.
Jan: Precis, det är lätt att argumentera med, ”Så här gör Zlatan, så här gör proffsen, så här gör X, Y, Z.”
Caroline: Eller som att säga, ”Albert Einstein sa det.”
Hellre ingen karta än en felaktig karta
Jonathan: Exakt, och därför är det sant. Ett annat vanligt argument är folkets argument, där man säger att något är sant för att en majoritet tycker det. Men många trodde att jorden var platt under lång tid, och det visade sig vara fel. Ibland är det personangrepp som, ”Du som är överviktig, vad vet du om hälsa?” eller ”Du som inte har studerat ekonomi, vad kan du veta om det?”
Jan: Det hänger ihop med att vi inte alltid definierar problemen ordentligt. Vi kan prata om olika saker och bli frustrerade, och då kommer det där klassiska, ”Forskningen säger att…”
Caroline: Så tar man till Yoda-argument. Jag tänkte precis hur det passar in i vår diskussion.
Jonathan: Precis, det vi har diskuterat tidigare om självpresentationer kopplas ofta till Yoda-argument. ”Lyssna på mig för att jag har jobbat med det här länge och gjort farliga saker.” Men egentligen handlar det om att vi ger oss själva titlar och diplom för att klappa oss själva på axeln.
Jan: Det är därför Jonathan nämnde pannkaka. Jag är bra på att göra äggröra.
Jonathan: Det är sant. Men det är inte det som ger mig rätt att argumentera. Jag har gjort det, någon annan har gjort något annat, och de kan ha lika rätt som jag har.
Jan: Precis.
Caroline: Jag tycker det är intressant att höra om folks bakgrund och kunskap, men jag inser nu att jag måste vara mer selektiv och inte bara acceptera någon som har en viss titel eller erfarenhet. Jag behöver rita min egen karta.
Jonathan: Det handlar om att utveckla förmågan att skapa sina egna kartor och utforska situationer på ett intuitivt sätt. Det handlar om att prioritera vilka vita fält i kartan som är viktiga att utforska först och sedan sondera och fylla i detaljerna när vi går framåt.
Jan: Jag brukar säga ”trust but verify” när det kommer till sparande. Jag visar folk hur man utforskar de vita fälten själva och tar egna beslut istället för att blint lita på auktoriteter.
Kartor och metoder borde omvärderas löpande
Jonathan: Så här kan vi förenkla det. När vi får svar från någon, bör vi fråga oss: Hur ser det ut? När skapades det här? Det är vanligt att vi skapar en plan 1987 och följer den som om det vore en aktuell karta 2023. Beroende på var vi är i världen och världens förändringar, måste vi omvärdera våra kartor.
Jan: Räntefonder har ökat i värde de senaste 40 åren på grund av sjunkande räntor. Aktier har generellt stigit sedan 1970, men det är viktigt att förstå att detta inte är en absolut sanning.
Jonathan: Exakt, var i världen tittar vi? Om vi betraktar Himalaya, kommer bergen troligen fortfarande vara där om 50 eller 100 år. Men om vi tittar på en snabbt växande stad i Kina, kommer kartan att vara helt annorlunda om 50 år. Tidsperspektivet är avgörande. Hur påverkar tid detta? Hur ofta behöver vi omvärdera våra kartor? När det gäller att sätta ihop en IKEA-möbel, kan vi använda samma manual om 20 år, men när det handlar om att uppfostra och prata med våra barn vid olika åldrar, är det bäst att inte ha en färdig karta utan att utforska det på nytt.
Caroline: Håller med, detta var en ögonöppnare. Att inte kräva att människor presenterar sina CV utan att lita på vår egen intuition är banbrytande. Vi måste lyssna på vårt inre.
Jonathan: Det mest intressanta är när folk först känner sig förvirrade över hur de ska tillämpa detta i sina liv, men efter några veckor börjar de se positiva resultat. Vi har upptäckt att vi inte kan rita en karta för problem som vi inte känner till i framtiden. Vi har minskat våra möten och rutiner och ökat vår produktivitet, vilket har gett oss mer tid och resurser.
Caroline: Jag håller med, ibland behövs möten för att skapa kartan, men det är viktigt att inse när de är nödvändiga och när de inte är det.
Jan: Jag föreslår att vi sparar detta som en cliffhanger och har ett fortsättningsavsnitt eller bonusavsnitt. Det handlar om att balansera mellan att använda checklistor och planer när de behövs, som inom sjukvården där de har minskat olycksfrekvensen, och att vara flexibel och anpassa sig till förändrade förutsättningar.
Caroline: Ibland är checklistor och planer absolut nödvändiga, men det gäller att veta när man ska använda vilken metod och princip beroende på situationen.
Jonathan: Låt oss återvända till att definiera problemet och hur vi kan tackla det. Det finns olika sätt att hantera olika typer av problem. Ibland är det här tillvägagångssättet rätt, andra gånger kan en checklista vara den bästa lösningen.
Jan: I nästa avsnitt kommer vi också att diskutera något intressant angående dina karriärval.
Caroline: Det blir en cliffhanger igen!
Jan: Precis, det blir spännande.
Jonathan: Jag ser fram emot det.
Caroline: Det är verkligen roligt att ha dig här i vår podcast, Jonathan!
Jan: Tack så mycket, Jonathan! Vi planerar också att ha ett bonusavsnitt med Jonathan, så håll utkik efter det. Om någon vill komma i kontakt med dig, Jonathan, vad är det enklaste sättet?
Jonathan: Besök jonathanstoltenberg.com.
Jan: Där kan du prata med företag eller styrelser, eller om du är egenföretagare kan du få värdefulla insikter. Stort tack igen till Jonathan och tack till er som har lyssnat och tittat. Vi ses i nästa avsnitt!
