Jag blev uppsagd från mitt arbete som lärare på folkhögskola på grund av arbetsbrist. Sedan dess har jag sökt jobb i över ett år, men utan framgång – troligen på grund av min ålder (jag är 58 år) och en hörselnedsättning. Jag har haft några vikariat under året, men inget fast.
Min a-kassa räcker i ytterligare cirka sex månader. Jag börjar nu bli orolig för hur det kommer att gå ekonomiskt om jag inte får ett nytt jobb innan pensionen.
Vi är en familj med två ungdomar som studerar på heltid, och min fru jobbar som lärare. Hittills har vi klarat oss på min a-kassa och hennes lön. Vi bor i en bostadsrätt och har även en sommarstuga. Vår nuvarande buffert är på cirka 900 000 kronor.
Om jag inte får ett jobb innan jag fyller 65, undrar jag:
Kommer vi att klara oss ekonomiskt under de kommande 5–7 åren med den buffert vi har?
Jag vill även tillägga att min mamma har en värdefull bostadsrätt i södra Skåne, som jag troligen kommer att ärva inom något år.
Det ironiska i det hela är att vi egentligen har ett kapital på omkring 10 miljoner kronor – på pappret, alltså i form av vår bostadsrätt, stugan och mammas bostad. Men det hjälper oss inte i det korta perspektivet när inkomsten försvinner.
Jag är tacksam för alla tips och tankar kring hur vi bäst kan planera vår ekonomi för att klara oss tills pensionen – och kanske till och med slippa ta ut pensionen i förtid.
Jag minns inte nu vad den ersättningen heter men är det inte så att när din a-kassa “tar slut” blir du placerad i någon form av åtgärd och får annan ekonomisk ersättning istället för a-kassa?
Sedan hoppas jag att du fått beviljat stöd via AMS på grund av din hörselnedsättning. I och med den så kan arbetsgivare få vissa praktiska och ekonomiska stöd vid en anställning.
Vi har lyckats få ner våra totala månadskostnader till cirka 32–34 000 kr, inklusive allt. Vi har dessutom fått amorteringsfrihet både på bostadsrätten och stugan, vilket har hjälpt mycket.
För mig är det ofta lugnande att göra en värsta-scenario-kalkyl.
34000 i månaden ut.
Din frus lön in.
De stöd du ev har rätt till in.
Hur mycket saknas? X kr. Ni behöver ta X kr av bufferten varje månad, 12X varje år.
Hur länge räcker bufferten då? 900000/12X år.
Sen kan den kalkylen förbättras på många sätt. Du kan få ett annat jobb, heltid eller deltid. Din mammas bostadsrätt kan överlåtas till dig och säljas. Men ett första svar på “kan jag sluta jobba” kan du få fram med beräkningen ovan.
Där har du svaret! En buffert är just till för sådana här situationer.
Men trist att bli uppsagd!
Sälj sommarstugan om det krisar sig.
Detta är nackdelen med att äga bostäder, kapitalet är bundet när man behöver det.
Generellt tror jag din ekonomiska situation är klart bättre än många andras,
många har inte ens någon buffert och sannolikt inget bundet kapital heller.
Det borde gå att få en subventionerad anställning om inte annat. Att ålder skulle vara avgörande tror jag inte men ämnesinriktning och bostadsort kan förstås begränsa en hel del.
10 mil i tillgångar? klara sig 5-7 år?? Sälj tillgångarna och in i en 60/40 portfölj. Bör generera en 400 000 per år livet ut som räcker till mycket fin hyresrätt+ rejäl budget över. Alternativt in på ett säkert konto och plocka ut 400 000 per år under 25 års tid. Vid 83-85 kommer du inte spendera speciellt mycke om du ens finns kvar. Ni sitter ju på ett guldläge.
Att ha ett funktionshinder och vara runt 60 är betydligt större hinder för att få jobb än att ha för höga krav. Spydighet är inte till hjälp för nån heller.
Många som dessvärre inte ger svar på TS fråga eller så är det jag som missuppfattar vad TS behöver hjälp med.
Jag tycker att @Ester gav dig väldigt bra svar. Räkna på det på det viset så får du svar. Enda tillägget jag har är att få ner allt i Excel. Hoppas din situation löser sig.
Jobbar din fru som “riktig” lärare, alltså legitimerad med en riktig lärarlön?
Om ja så borde hon få ut runt 30000 netto. Även om hon bara får ut 25000 räcker den buffert ni har länge om ni bara behöver täcka upp för kostnader på 34000.
Beklagar din situation. Som någon som också har 6 månader kvar av a-kassan och än så länge inga riktiga jobbmöjligheter (trots 9 år i branschen) kan jag säga att din situation ser mycket bättre ut än min och många andras och även om det inte hjälper dig praktiskt att veta det så tycker jag ändå att din kapital och buffert borde lätt hjälpa dig med att klara kostnaderna. Det är det pengarna är till för, för de som har dem.
Och inget illa mot dig men från min synpunkt (som inte har i närheten av din buffert/kapital) ser det nästan ut som en flex att fråga hur man ska klara sig när en har 900k svar i fickan. Du nämnde även att du har två ungdomar som studerar? Har de rätt till csn? Csn lån? Som andra är inne på här, det finns lösningar.
Och för dem som säger att man ska söka bredare (inklusive Arbetsförmedlingen) så kan jag bara önska att de hamnar i samma situation och smakar på sina ord då. Det är MYCKET lättare sagt än gjort. Speciellt för någon som länge har jobbat med det hen älskar och är bra på. Man måste känna det själv för att förstå vilken mental påfrestning det är.
Ni kan tex hyra ut sommarstugan några veckor om året. Kanske 20-30 kSEK in per år. Frugan drar in kanske 30 kanske e skatt per månad… Ni har omk på ca 34 ksek. 900 k sek i sparkapital med iaf lite avkastning - kanske 30 ksek/år? Då är ni hemma nästan. Behövs det så knapra på sparkapitalet och jobba extra lite, tex som museivakt eller liknande.
Jag tycker ditt svar är både okunnigt och respektlöst.
Du vet ingenting om hur mycket jag har sökt jobb eller hur brett jag har försökt. Jag har inte varit kräsen – jag har tagit tillfälliga vikariat och sökt jobb långt utanför min tidigare yrkesroll. Men när man är 58 år och har en hörselnedsättning möter man hinder som du uppenbarligen inte har någon aning om.
Att du drar till med att “gå på bidrag” som om det vore ett val jag gör lättvindigt är både okänsligt och nedlåtande. Min fråga handlade om att planera ekonomiskt inför en osäker framtid – inte om att ge upp eller “välja” något bekvämt alternativ.
Om du inte kan bidra med något konstruktivt, så kanske du ska avstå från att döma andra människor i svåra situationer.
