Hur länge ska man äga en bil innan man byter ut den?

Generellt med längre tid/mil sjunker värdeminskningen och reparationerna ökar istället.

De flesta bilar går ganska “problemfritt” med normala reparationer fram till 15000mil ungefär. Med normala reparationer innan dess pratar vi oftast om kärvande bromsar, hjullager, styrleder, trasig AC, något elfel osv. Inte alla råkar ut för allt men de flesta råkar ut för nåt.

Sen finns det olika kundgrupper som letar bilar på olika “milnivåer” som gör att det kan bli ett prishopp. Tänk <6000mil, <10000mil och <15000mil ungefär.

Sen har vissa bilmodeller/bilmärken “typfel” som kan ge andra effekter.

När bilmodeller får en facelift ger det också ett prisskutt.

Sen påverkar garantier, däcksbytesintervall, olika försäkringskostnader och vissa mil/tidsbundna servicepunkter när det är mest ekonomiskt att byta.

Elbilsbonusar och maulsförändringar efter tre år med fossilbilar påverkar också. Liksom olika förmånsvärden på nyare bilar och särskilt om de inte är momssmittade.

Så mitt generella tips är att tänka på att köra från en milnivå till nästa ofta är mest ekonomiskt. Dvs t ex köp en 1-3 år gammal bil som gått <6000mil men sälj den innan vissa kritiska tids/servicebehov och helst lite innan du når 10000 mil, eller kör vidare sälj den en bit innan 15000mil.

Bilar över 15000mil är mest intressant om man kan laga de själv eller har billiga kontakter/verkstad som kan fixa de fel som uppstår OCH kan leva med det besvär det blir när de går sönder. Passar ofta bättre för familjens 2:abil än om det är hushållets semesterbil som måste ta dig överallt.

Generellt sett är större motor/växellådshaverier ganska ovanliga även på lite äldre bilar. Däremot kan “små skitfel” ändå gräva stora hål i bilen om de tar tid att hitta och/eller reparera.

Har man bilar som gått 25000mil och uppåt får man räkna med att köra omkring med vissa funktioner/defekt eftersom det inte är lönt att laga allt som uppstår om man måste lämna in på dyr verkstad för att göra det. (Man lagar helt enkelt bara det nödvändigaste)

Ska man köra “billiga skrotbilar” ska de vara så billiga att man kan skrota de så snart det blir en dyrare reparation. Ibland håller de 5 månader och ibland 5 år men i genomsnitt blir det ganska billigt MEN då åker man också omkring i just en skrotbil med allt vad det innebär. (Man kan då gärna ha en redan skrotad likadan stående bakom garaget att plocka olika delar ifrån)

5 gillningar

Har en Volvo XC60 som är snart 8 år och gått drygt 21000 mil. Jag stod i valet och kvalet att byta förra vintern. Men den är fin i lacken, fin invändigt, går bra och är skön att åka i så jag bestämde mig för att ha den minst 10000 mil till. Kamren bytt och jag bytte alla oljor och vätskor och lämnade på polering. Jag tänker att jag kan kosta på ganska stora reparationer utan att komma upp i samma pengar som värdeminskningen för en ny bil.
Dessutom har jag varit och provkört bla. Toyota Rav4 och komfortmässigt kändes det som ett nerbyte så varför lägga upp en halv miljon drygt för det?

2 gillningar

Tills jag vill ha en ny. Lider av stark FOMO i dessa down-sizing-tider och vill hinna testa alla drömbilar innan det är för sent. R5, V6, R6, F6, V8, V10, V12 och andra raka varianter. Även bruksbilarna byts ofta, på inga andra grunder än för att lära känna en annan bil.

Om det är en hobby behöver man inte vara rationell som tur är.

Min egen syn på det.

Så länge jag kan lite på bilen behåller jag den. Jag planerar i princip att köra bilen till skroten när jag är klar med den. Eventuellt sälja den när reparationerna börjar hopa sig.

Jag kör dock sällan och är inte ofta beroende av den. Har inte heller något som helst intresse av bilar eller att skaffa en ny. En bil är ett verktyg, som en hammare eller en stekspade. :slight_smile:

Min bil är 2012 års toyota auris modell. Gått ca 7000 mil. Hoppas väl på 10 år till iaf. :slight_smile: Tror inte jag någonsin reparerat något på den. Det var någon gummipackning runt en baklykta som de bytt för en hundring för 5år sen typ, enda jag kan minnas.

1 gillning

Min strategi sedan många år är att köpa en 3 till 7 år gammal Toyota och köra tills den är slut. Dvs tills ev reparationer inte lönar sig.
För tillfället har jag en 2011 Auris som jag aldrig haft några relevanta problem med.
Jag kollar naturligtvis noga historiken på bilarna innan köp.

Har en Toyota Auris 2008 som snart gått 30000 mil, aldrig varit några bekymmer mer än vanligt slitage. Köpte en Toyota Aygo nyligen då jag bara har positiva erfarenheter av Toyota :slightly_smiling_face:

Har plats på för en extra bil jag håller körbar. Ibland påställd och ibland avställd. Slipper reparera vardagsbilen på stört då. Tar 5 minuter att ställa på reservbilen om den skulle behöva användas. jag kör väääldigt gammal bil av bra kvalitet till vardags. Just nu är den jag använder mest 27 år gammal. Inga nämnvärda saker som har behövt repareras utöver en del ganska dyra servicar ( kamrem , fylla AC mm) . Ex Avgassystem , AC , och framrutan är original. Fixar det mesta själv. Vissa delar börjar vara svåra att hitta numera om dom skulle behövas.

Jag har en V70 från 2016 (jag köpte den ny) som rullat drygt 11000 mil. Den har kostat ca 8000 i reparationer hittills (bromsbelägg, batteri, termostat) och det är ju inte så farligt. Uppskattad värdeminskning under 7 år har bara varit ca. 1500kr/månad.
Jag funderar också på om den ska få gå tills den rasar eller om det är bättre att sälja den när maskinskadeförsäkringen går ut.
Har även en Golf 2006 som sommarstugebil då det är kul att skruva lite emellanåt :blush:

När jag köpte min Mercedes e-klass hade den gått 33 k mil, nu har den snart gått 45 k mil och planerar att köra den till runt 50 k mil. Känns den fortfarande pålitlig då så fortsätter jag en bit till.

Under de här milen så har det varit en del reparationer som kan förväntas, och jag har varit ganska upptagen så jag har gjort mindre själv än vad jag gjort på tidigare bilar men ändå är kostnader för reparation och service utslaget per mil på rimlig nivå.

Som backup har jag hyrbil i försäkringen och tillgång till bilpool utan månadskostnad så jag klarar mig bra.

Även om jag gillar bilar, byter jag dom väldigt sällan. Eller faktiskt jag har inte bytt en enda.

  • Första bilen var Ford Escort Mk1, kostade 1500mk år 1990 (cirka 2000SEK). Körde några år, sedan pappan och jag renoverade karossen och vi målade den hos proffs, blev väldigt fin. Biltjuvarna snodde den ett år senare och brände bilen. Synd, det hade varit relativt värdefull idag.
  • Andra bilen var Mercedes-Benz 220D 1975, köpte den 1998. Bilen kostade 7000Mk, dvs ca 9500 kronor, den hade gått 670000km. Körde den ganska mycket ett år och flyttade utomlands, därefter pappan hade den. Det finns fortfarande hemma hos föräldrarna, tyvärr har blivit rostig.
  • Tredje bil jag och frun köpte 2008, tre är gammal Skoda Octavia TDi, körd 6000mil. Intetsägande, men bra familjebil. Den hade vi till skilsmässan, och frun tog den med sig i bodelning.
  • Fjärde bil köpte jag 2013 efter skilsmässan, Mercedes-Benz 190D 1991. Bilen hade gått 29000mil - dvs nästan ny i mina ögon. Den var noggrant vald exempel från en barndomskompis, absolut ingen rost alls. Jag har fortfarande bilen kvar som bruksbil, fungerar fint, nu det har gått 57000mil. Ingen behov att byta. Reservdelar är relativt billiga, och service är enkel. Det är vissa saker som har behövt bytas, till exempel stötdämparna bak, men jag anser att 50000mil 30 år var helt OK ålder. Rosten har börjat komma fram, och broms/styrdelarna går - men stora komponenter (motorn, växellåda, bakaxel) håller.
2 gillningar

Finns inget kort svar. Beror på. När reparationer börjar komma tätt och dyrt är väl bra tips men det beror på vad det är. Otur kan man ha.Jag lagar och servar nästan allt själv så när plånbok eller energin tryter pga för mycket fel är det dags. Sker hos dom bilar med mest tyskt ursprung jag haft ofta runt 15000 mil och 15 år när AC , sensorer ,avgassystem, hjullager ,bromsok ,framrutor,fjädrar ,stötdämpare mm börjar packa ihop. Den sista gav jag faktiskt bort vid 14000 mil pga en mängd mindre fel jag lessnat på totalt. Japanen Lexus däremot jag kör nu är 25+ år gammal och har gått 21000 mil och går nog länge till. Den trasslar nästan aldrig dom 7 år jag haft den och är inte rostig. Börjar dock bli svårt att hitta glas och plåt OM man skulle ha otur och behöva sånt.