Man kan ju alltid göra både och, gå ner i arbetstid lite för att leva mer. Men generellt tror jag vi sätter våra grundförutsättningar lång tidigare, som hälsosamt kost och träningsvanor samt att få kognitiv stimulans. Precis som med ränta på ränta så blir det omvänd effekt om du inte tar hand om dig själv. Sedan kan man ju alltid drabbas av en sjukdom som man inte vet idag, men ja då har man ju iaf försökt. Själv lever jag med detta måtto att jag vill kunna vara aktiv långt upp i ålder som möjligt och lägger grunden för detta som +40 åring. Tycker nästan det är viktigare än att faktiskt spara pengar då det faktiskt påverkar ditt liv och andras i högre grad.
4 gillningar
Svår frågeställning det här hur mycket användning man har av pengar i senare skede av livet.
För egen del tänker jag att om jag är pigg och rörlig högt upp i ålder finns det fina möjligheter till konsumtion. Är jag däremot sjuk och begränsad finns det troligen också väldigt goda möjligheter att använda överskottet till trevligare tillvaro. Tänker sånt som självkörande bil, robot(ar), privat medicinsk vård, olika typer av hjälp i hemmet utifrån behov (allt från egenfinansierad sjuksköterska till hemkörning av vald god restaurangmat) och senare privat lyxigare vårdboende vilket troligen kostnadsmässigt slår de flesta resor.
7 gillningar
Riktigt bra trådstart. Jag satt själv och formulerade något liknande för några dagar sedan efter att ha läst denna tråd om hur oväntad sjukdom påverkat denna personen.
Som läsare här vs läkare träffar vi helt olika populationer av pensionärer. Här på rikatillsammans ser vi sannolikt en större del kognitivt och fysiskt friska äldre. Som läkare ser vi istället ofta hur oväntad sjukdom kan påverka folks framtidsplaner till det oväntade.
Jag har känt mig extremt intresserad av FIRE konceptet sedan jag stötte på det men valt att inte genomföra det. Insett att jobbet är något av en själslig frälsning för mig. Har aldrig söndagsångest och får stämpla ut varje fredag med känsla av väl förrättat värv.
Mitt problem är att småbarnsliv, heltidsjobb och aktiebolag, sjuka föräldrar, hus etc etc gör att det inte blir någon tid över för att “odla min egen trädgård” här och nu. Omedvetet blir min passiva åtgärd att ombesörja en relativt hög sparkvot för att lindra känsla av att jag här och nu inte realiserar alla de där privata drömmarna (förutom att ha en familj). 43 år idag ger 26 år till pension. Prognosen på minpension.se ser trevlig ut, liksom utvecklingen på Avanza (100% global index tack vare detta forum).
Men, egentligen har jag en naggande känsla av att det är nu jag borde dra i handbromsen, kanske gå ner i tid och försöka vara mer närvarande i nuet. Orka ha mer kvaltitetstid med barnen. Genomföra mina drömmar relaterade till fysiska idrottsprestationer, vidmakthålla mina falnande vänskapsrelationer, börja läsa poesi, utveckla ett inre, skaffa en social hobby etc etc.
För egen del vore den mest intressanta vägen att jobba lite mindre här och nu. Antingen som anställd eller i eget Ab med det uttalande målet att inte sätta upp 69 år som ett riktmärke för pension och att därefter realisera mina drömmar, utan att kanske fortsätta arbeta efter det (då jag trivs i läkaryrket och iaf i nuvarande setting enkelt kan arbeta extra), och börja leva nu (finns det något lämpligt latinskt ordspråk för det 
?)
8 gillningar
Också läkare och tänkt mycket på samma ämne/fråga senaste åren.
Jag har själv landat i att försöka allt jag kan här och nu för att hitta en bra balans mellan jobb, barn, relation och att ta hand om sig själv fysiskt och psykiskt även om det inte är lätt alltid.
Jag har vågat förverkliga dröm om ett semesterboende utomlands tex och vill inte längre tänka att jag ska göra saker sen om jag inte absolut måste av någon anledning (är snart 51 år). I övrigt kommer jag att vara glad om jag får lov att vara frisk fysiskt och mentalt till ca 75 års ålder och kommer att planera att maximera uttag till den åldern och även försöka sluta förvärvsarbeta om jag vill när jag är 60 år.
Många som jag träffar, även privat händer det saker med från ca 80. Man har inte samma lust, krämpor blir än tydligare -man börjar på något sätt dra sig tillbaka. Jag har sett det så många gånger även om det förstås finns undantag. Om man är pigg och kry efter 80 kommer jag verkligen att se det som en bonus och är jag igång och fortsatt vill utforska världen i den åldern tror jag ändå att jag kommer att kunna det rent ekonomiskt.
7 gillningar
Inte läkare men socionom här, specialiserad på äldre. Även jag funderar på det här.
Det vi vet är att skillnader mellan människor ökar ju äldre vi blir, dels slår genetiska grejer igenom men även hur vi skött om oss både kognitivt och fysiskt. Efter 60 någonstans börjar det visa sig tydligare och fortsätter så livet ut. Saker som påverkar är hur livet har varit och vilka påfrestningar som individen mött och hur dessa har hanterats.
Mina egna föräldrar är mellan 65 och 70 år nu och det märks mer och mer. Pappa är väldigt vältränad och jobbar fortfarande deltid men han är ju inte som han var kring sina 50 
Mamma har haft lite krämpor av olika slag, saker som dykt upp har varit cellförändringar, problem med en fot m.m. Båda reser fortfarande och är aktiva på alla möjliga sätt.
Det enda vi säkert vet är att vi inte vet hur många eller hur friska våra dagar kommer att bli Klokt är nog att inte skjuta upp saker för länge och försöka sträva efter ett balanserat liv i nuet så långt vi kan.
6 gillningar
quote="Malvina, post:25, topic:124425"
Klokt är nog att inte skjuta upp saker för länge och försöka sträva efter ett balanserat liv i nuet så långt vi kan.
/quote
Precis så.
Arbetade tidigare på Nuklearmedicin där det mestadels är cancerutredningar och uppföljningar. Många 60- 70- 80 och även 90 -talister som patienter. Ibland kändes inte pensionssparandet så viktigt.
5 gillningar
Absolut. "för mkt” så att man inte längre kan betala räkningarna ingick iofs inte i vad jag tänkte på… Tänkte nog mer att använda överskottet nu hellre än tänka att man ska använda det om 30 år eller aldrig.
Mina spaningar från läkeriet samt anhöriga är att det händer något med orken vid 80 och behovet av att resa utomlands minskar. Blir en drabbad av sjukdom händer det tidigare. I vår familj har det funnits hus utomlands där andra i området slutar resa ner, säljer eller lämnar till nästa generation runt 85 om de har varit pigga.
Sen tycker jag mig uppfatta en stark vilja att kunna stanna kvar i sitt boende så länge som möjligt. Hemtjänst som fungerar sisådär. Jag tror det är bra att ha extra för att kunna anlita privat städhjälp exempelvis som man känner sig trygg med och att bo nära sina anhöriga för att inte bli isolerad.
Så planera för ett skifte mellan konsumtion av upplevelser till konsumtion av tjänster för att kunna bo kvar i sitt hem så lång tid som möjligt och ha en bekväm vardag? Och bor du i ett hus med trappor vid 65-70 kanske det är läge redan då att flytta till ett bättre anpassat boende som ska funka resten av livet?
11 gillningar
Ngn tanke kring olika ngn särskild träningsform är särskilt bra med tanke på att hålla sig kry högre upp i åldrarna? Kondition? Styrka? Eller spelar det mindre roll så länge som man gör ngt, dvs sattsa på det som blir av?
1 gillning
Lite blandat tror jag är bäst! Styrketräning är ett måste för att behålla muskler och konditionen är för hjärtat och hjärnan. Men såklart är den bästa träningen den som blir av!
4 gillningar
Min erfarenhet som biståndshandläggare är att trappor inte hindrar äldre från att bo kvar i sina hus eller lägenheter. I hus slutar de helt enkelt med att använda vissa rum! 
Brukar sluta med att ungarna ställer krav på flytt.
3 gillningar
Generiskt så ser det ut så här.
Min mor dog när hon var 74. Min far är 80 men det är inte mkt styrka kvar i honom. Han fick covid precis när det kom och har aldrig blivit som han var innan. Min bror har pacemaker. Fick den strax efter han fyllt 50. Mina mor och farföräldrar dog när de var mellan 75 och 90+. Männen har blivit äldre än kvinnorna.
Jag närmar mig 55. Gymmar flera ggr i veckan, men har periodvis dåliga matvanor.
Räknar med att ha hälsan för att kunna resa och vara i väg på aktiviteter fram till 75. Sen tror jag mest att det kommer vara hemmasittande i väntan på döden.
2 gillningar
Viktigt inlägg! Riktigt bra jobbat av dig! 
1 gillning
Matvanor kommer snart vara enkelt åtgärdat med viktmedicin på piller. Nästa år kommer en ny variant som har tre hormoner. Då går man bara rakt ner till det man ska väga utan platåer och med än mindre biverkningar. Så håll igång träningen stenhårt.
Resten kan du lösa om några år på samma sätt som du löser huvudvärken med en Ipren/alvedon. Om man vill det.
Det är väl inte bara vikten som är problemet med dåliga matvanor? För mycket och för lite av olika saker kan ge en rad olika problem.
3 gillningar
Jag och frun är pensionärer och vi är med i flera olika pensionärsföreningar och har bekanta i alla möjliga åldrar upp till närapå 90 år.
Det som förvånar oss lite är hur pigga och klara i intellektet de som kommer med på olika dagsutflykter är. Inte sällan änkor som ligger runt 80 år gamla.
Generellt är det vi ser i vår släkt och bekantskapskrets väldigt varierande.
Tyvärr är det ganska vanligt att den ene i ett par får kroppsliga krämpor som hindrar roliga aktiviteter med åren. Oftare maken men båda könen förekommer förstås.
I vissa fall redan runt 65 
. Cancer, demens, värre varianter av artros ofta med utdragna förlopp med problem i knän och höfter.
Par där båda är hyfsat fria från begränsande krämpor efter 75 är inte ens hälften upplever vi.
Vi brukar råda par att inte vänta med att beta av på sin bucketlist för länge. En del saker går bättre att genomföra när man är yngre och piggare. Vi började redan efter 60 med mindre arbete och mer resande och det känns bra nu många år senare.
6 gillningar
Men är inte hela problemet att veta vad som är “överskott” och inte?
När jag var 20 hade jag ingen aning om hur 40årsåldern skulle vara för mig som individ. Hur ska jag som 40 åring kunna fatta rimliga beslut om vad jag vill göra som 60 åring?
Kommer jag plötsligt vilja börja med golf? Skaffa lägenhet på solkusten? Samla frimärken?PRO?
3 gillningar
Som sagt ingen vet. Men eftersom det är vettigt att ha någon form av plan och framförhållning så har jag valt att kolla på farsan och hans jämnåriga bekanta. De är med i matchen med hyfsat vaken blick och deltar i aktiviteter efter förmåga. Men vid 80 så bokstavligen ser man hur det mesta slocknar på insidan, de drar sig undan och de slutar att bry sig och slutar att skratta. Det sista är bokstavligen livsfarligt.
Så jag har planerat för att kunna hålla nuvarande nivå på livet och spenderingarna till runt 80. Är 60-talist, förresten. Allt efter det är ren bonus.
4 gillningar
Styrketräning bra för att förebygga skador, läka snabbare hålla uppe hormonproduktionen så gott det går, bibehåller muskelmassa och styrka , stärker skelett , minskar risken för fall och risken för skador vid fall, bättre ämnesomsättning, stödjer hjärna och psykisk hälsa, allmänt bättre livskvalitet och bättre funktion.
Konditionsträning förbättra lungornas förmåga, stärker hjärtat, minskar risken för sjukdomar ( hjärt och kärlsjukdomar, högt blodtryck och diabetes) förbättrade blodfetter och blodsocker, starkare hjärta och lungor ger ökad energi och pigghet och bättre sömn.
Både är viktiga. Ska jag ge ett tips är det att faktiskt våga ta i lite även när man börjar bli äldre. Självklart ska man ta hänsyn till sin ålder men ser väldigt många gamla göra något som inte är träning. De rör sig men tränar inte.
7 gillningar