Ja precis och jag tror att det är en parameter som TS måste ha med i beräkningen.
Dvs det finns en reell chans att personalen upplever situationen som orättvis och det kan mycket väl drabba TS i det längre perspektivet. Det bästa sättet tycker jag är att man lyfter frågan om hur och varför en viss ersättning betalas ut på lönesamtalen och sen måste man på riktigt lyssna in medarbetarnas syn på detta.
Lyckas man då inte förklara att lönsamheten t ex beror på den fantastiska affärsplanen eller en produkt som säljer sig själv så kommer nog personalen få känslan att det är de som driver lönsamheten och då vill man såklart ha “sin” del av detta.
Att ta efter en strategi för att berika sig själv men som inte leder till något värdeskapande för helheten vill jag helst inte se alls.
Alltså! Ju mer jag läser denna tråden ju mer förvånad blir jag över retoriken. Vem är fastkedjad på sitt jobb? Seriöst? Vilket skitsnack.
Att klaga på sin lön kan säkert vara intressant för sitt eget intresse, men om jag inte är nöjd så är det bara jag som kan göra något åt det.
O vem bryr sig om vad chefen tjänar? Jag har jobbat direkt under VD på några av mina jobb. VD har tjänat drygt 5-6 gånger min lön. Så värd skillnaden. Har sett på nära håll hur kraven tynger, vilka prioriteringar som behöver göras osv. Det är marknaden som bestämmer löneläget och ägaren som är marknaden för en VD.
Just vänskapsrelationer vilket jag föredrar (även om det kan spilla över i korruption) är ju en stor parameter. Vi är nog många som hellre hjälper någon som vi tycker om även om helheten förlorar på detta. Ofta gör vi ju inte detta av ondsinthet men för att vi inte reflekterar över alla handlingar varje dag.
Det kan vara ett effektivt sätt att göra sig av med någon i en organisation som man upplever inte passar i klanstrukturen.
Tro mig, jag jobbar nära väldigt många HR och Chefer så jag har sett detta många gånger.
VDn kanske äter smörslungad hummer och har svårt att hålla vikten vilket kan leda till hälsoproblem. Medan en byggarbetare ju får gratis träning på jobbet genom att bära tunga saker.
Så VD bör ju få extra kompensation så hen har råd att betala bättre privat sjukvård mer än den friska starka byggarbetaren.
Den enda gången jag har problem med att VD eller ägare har väldigt hög ersättning på icke-publika bolag, är om jag själv inte har marknadsmässig ersättning. Men i dessa fall sitter jag inte och är bitter över det utan tar ansvar, exempelvis genom att byta arbetsgivare eller förhandla upp min ersättning.
Idag har jag eget bolag men det var hur jag gjorde tidigare i min karriär.
Sedan anser jag överlag att vissa personers ersättningar är alldeles för höga gentemot vad de faktiskt levererar. Detta gäller dock inte bara företagsägare eller ledare. Men världen är inte rättvis och det är bättre att bara fokusera på något annat. Väldigt enkelt att dessa tankar tär på ens psyke.
Nja det stämmer inte riktigt, finns ett antal börs VDar som hoppar runt och inte levererar något värde och går vidare till annat bolag och fortsätter härska och söndra verksamhetens resultat tills styrelsen skickar ut personen.
Allt handlar vilket kontaktnät du har som skyddar dig precis som allt annat.
Jag har inte påstått att alla alltid levererar.
Det finns inget magiskt eller från prestation separerat ”kontaktnät”, lika lite som det finns nån hemlig VD-klubb med gubbar som håller varandra om ryggen…
Det finns något grundmurad uppfattning om orsaken till löneskillnader, att om någon tjänar väldigt bra beror det på att hen har skott sig på andras bekostnad.
Så då måste den som tjänar bra straffas, obefintlig tillväxt vilket är synonymt med ekonomier som är hårt reglerade.
Expanderade ekonomier med tillväxt är därför att föredra framför planekonomiska experiment med hög skatt och bidragsreformer.
