Fick 0kr, betalade också hyra hemma så fort jag fick egna pengar. Först CSN, sen lön. Flyttade hemifrån när jag var 21 tror jag, när jag fått mitt första fasta jobb.
Hade lite arv kvar efter pappa, det räckte till soffan och tvn tror jag, hade köpt en symaskin innan. 
Bokstavligt talat fick jag egentligen inga pengar just när jag flyttade hemifrån.
Dock fanns det en bankbok som dök upp senare och innehöll ca 15 000kr.
Har dock ändå varit lyckligt lottad och fått en hel del stöttning med att ordna boende och fått mycket annat än rena pengar.
Har själv alltid från unga år varit intresserad av att tjäna pengar och jobbat hårt. Så att jag inte fick något stort start kapital har egentligen aldrig varit ett problem, även om det så klart hade varit trevligt.
Men i mitt fall var det nog bra, stor risk att jag hade bränt dom snabbt i unga år! Däremot så när det gäller min son som i dag är 9 år så spar jag hela barnbidraget och min vision är att spara 2000kr/månaden utöver barnbidraget. Pengarna sitter i Kapitalförsäkring så min plan är att jag ska kunna välja när han får tillgång till pengarna.
Flyttade hemifrån när jag var 19. Fick inga pengar men hade fått lite grejer till bostaden i julklapp.
Hade redan tjänat mina egna pengar sedan 13 års ålder, så det var ganska naturligt.
Fick 40k i fonder som jag sålde av direkt och förlorade i dåliga investeringar, så i slutändan 0.
Jag skulle erbjudit halva kontantinsatsen till första bostad, inte lägga pengarna i barnens ansvar.
0 kr, 21 år.
Men jag hade stöd i att tro på min dröm och tog ett antal år senare min examen. Det gav mig en tro på mig själv och min lycka blev delad.
Flyttade ut vid 18, fick inga pengar. I slutet av studietiden när jag börjat jobba fick jag låna föräldrarnas bil på heltid i ca ett år vilket hjälpte. När jag sen köpte min första bil och motorn skar fick jag krypa till korset och låna 30 000 av föräldrarna för att laga den, och betalade tillbaka inom några månader. Men jag minns att det tog lite på stoltheten att behöva låna av dem.
Ca 790 kkr år 1999. Var 19 år och summan var köpeskillingen för min första lägenhet (i Stockholmsområdet). Jag var då student på KTH och klarade mig därför utan studielån (jobbade lite extra)
Detta har tack vare värdeutvecklingen (flyttade senare till en villa) gjort en enorm skillnad och det gör också att jag ser det som en självklarhet att hjälpa våra barn åtminstone med insatsen till deras första boende.
Jag kan tänka mig att en uppväxt på annan ort skulle gjort saken annorlunda.
Flyttade hemifrån 2008, 20år.
Fick 0kr av mina föräldrar, spara nu till dottern för att detta inte ska upprepas.
När jag fyllde 18 år och senare flyttade hemifrån har jag inte fått några pengar. Däremot en soffa. Fick ibland, som vid studier, mat av mina föräldrar i stället för pengar. Mamma gillade inte att ge bort pengar. Hon gav gärna mat eller tid (att ge hjälp). Jag är tacksam för det jag fick. Fick till körkort av mormor.
Vid en födelsedag när jag var äldre fick jag en större slant cirka 40 000kr. De pengarna är investerade.
Barnsparar, men tänker att det skall vara till körkort, hjälp vid studier etc. Kommer försöka lära barnen värdet av pengar så det inte “festas” upp. När de blir tillräckligt gamla kommer jag försöka se till att de skaffar sommarjobb. För att lära sig att själva tjäna pengar.
Noll kronor
Fick inga pengar i handen, men jag fick jobba hur mycket jag ville på familjens skogsgård och i familjeföretaget under hela uppväxten.
Det kombinerat med hårt slit om somrarna på lokala torvmossen gjorde att jag fick en respekt för pengar redan i unga år och det tycker jag är mycket mer värt än att få en klumpsumma i handen.
Hoppas kunna göra samma sak för mina barn.
Fick hjälp med flytt ett par gånger och monetärt stöd när det sket sig i väntan på lön från sommarjobb under studietiden men när det väg var dags att köpa boende så handlade det om ett lån till handpenning. Inget annat.
Sedan skall väl sägas att jag och mina syskon fortfarande får pengar i julklapp, vi önskar oss ingenting så är svårt att ge oss “vad vi behöver/vill ha” och då har det blivit den enkla vägen.
MEN det viktigaste föräldrar kan ge är ju kärlek/trygghet/skyddsnät. Att veta att om livet skulle kajka ihop totalt så finns de där och ställer upp
Detta är nog främsta anledningen till att jag nu i ung ålder är total arbetsnarkoman och vänder på slantarna även om jag har god ekonomiskt trygghet. Jag kände ingen trygghet eller något skyddsnät under uppväxten och gör det inte nu efter jag flyttat ut heller, jag vet att om mitt liv brakar ihop kan jag räkna med 0 från familjen och bara med mig själv. Tyvärr.
Fick 500 000kr när jag fyllde 20 år. Flyttade hemifrån när jag var 16 och fick hjälp med hyra och mat tills jag blev 20. Född 1997.
Jag sparar 2000 kr / månad åt min dotter. Nödvändigt om hon ska komma in på bostadsmarknaden när hon flyttar hemifrån.
Jag var 19 år. Okänt vilket belopp jag fick då det var placerade i fonder och jag var ointresserad av ekonomi. Sålde vid botten av IT-raset för 120 000 kr (5 år senare) för att resa i sex månader. Hade inte rört dem innan det. Fick även en buffert på 30 000 kr när jag flyttade hemifrån.
Det är bättre att spara för mycket än för lite i mitt tycke. Sparar man i sitt eget namn kan man bestämma själv vad som är lämpligt och vid vilken ålder. Vi lägger undan och investerar barnbidragen.
Hade ca 20k på mitt fondkonto när jag blev 18 år.
Dessa blev jag medveten om och fick hantera själv från ca 15 års ålder när jag fick tillgång till egen bankdosa och internetbank. Pappa visade mig lite om fonder och sa att dessa pengar var tänkt gå till körkort och annat jag behövde när jag fyllde 18. Jag hade dock fri tillgång till pengarna.
Alla andra pengar jag hade fram till dess var anförskaffade via månadspeng (några hundra?) samt mitt jobb som tidningsutdelare. Har alltid haft ett eget sparande utifrån denna inkomsten men detta sparande gick ju mest till datorkomponenter, spel och annat 
Fonderna rörde jag aldrig fram till 18 år ålder. När jag slutade gymnasiet så användes en del av pengarna till dator för studier och även körkort. Det var endast 2-3 år sedan jag sålde av dessa fonder och samlade ihop dem med mitt innehav på Avanza. Det var nästan så att siffran på kontot hade affektionsvärde 
Vi sparar till vår dotter 500kr i månaden och jag känner att det är en lagom nivå just nu. Hon kommer ha ett bra kapital till att sätta igång på samma sätt som jag och min sambo gjorde. Däremot kommer vi väl kanske behöva se över om vi ska ge pengar för bostad och annat - men det blir i så fall från vårt egna sparkapital.
Fick 0 kr, men bodde dock hemma utan att betala och jobbade i knappt ett år innan flytt.
20 år.
Jag har som målsättning att det nästan ska räcka till en kontantinsats för en normal etta i större stad vid flytt kring 20 år. Att det bara “nästan räcker” får fungera som morot och piska. Svårt att uppskatta vad det motsvarar, men kanske 250kkr i dagens penningvärde. Justerar längs vägen antagligen.
0 kronor vid 20 års ålder, men det var en annan tid då.
I dagsläget anser jag att man bör spara så att det räcker till kontantinsats för BR om man bor på en ort med brist på hyresrätter.
Av föräldrarna fick jag 0 kronor men kärlek, stöttning och bra kontakter i bostadsbranschen.
Efter farfar fanns ett barnsparande som jag använde till sista hyran på folkhögskolan, första hyran i hyresrätten och första bilen. Jag tror detta var typ 22k 1997.
Jag tänker ge detsamma som mina föräldrar gjorde: kärlek och ekonomiskt sinne och jag har precis gått in som medlåntagare till min äldstes första lägenhet (om nu allt går som vi tänkt). Men insatsen har han jobbat ihop själv och de senaste födelsedagarna har han önskat sig presentkort på Ikea för att kunna sätta bo.
Jag anser (som politikerna tänkte en gång) att barnbidrag är till för att barnet ska få det det behöver under uppväxten. När de når mogen ålder får de ansvara själv över detta, men då ska det gå till kläder, godis, bio och allt annat en tonåring vill ha och behöver. Och jag poängterar gärna att alla måste inte bo i storstad, inte ens om jobbet finns i storstaden.
Sparat barnbidrag i startkapital AF på runt 100k när jag fyllde 18, några möbler från IKEA när jag flyttade hemifrån