Hej,
Jag har sett olika metoder i min närhet. Tycker mest om den min rika kompis tillämpade på sin förstfödda (för typ tre år sedan): boende centralt i Stockholm, eget rum, delat badrum och deltagare i familjens middagar. 7000 kr i månaden.Pengarna sparades inte till barnet. Hon bodde hemma några månader och fixade sedan eget boende.
Mina grannar låter sönerna bo hemma ”och spara till bostad”. De är 22 respektive 24 utan planer på att flytta. Den ena tillät sin flickvän flytta in (också gratis så klart).
Jag och syrran fick var sin bostadsrätt, - (det var billigare då) när vi fyllde 18. Inte att rekommendera, även om det var skönt för föräldrarna blev vi extremt lata och bekväma.
För mina barn skulle jag föreslå: ni bor hemma och tjänar pengar. Bra , då fixar ni varannan måltid. ”Fixa” betyder planerar, lagar, serverar, plockar undan och betalar. Rummet kostar 4000 kr per månad. Vi delar på städning av gemensamma utrymmen. Funkar inte det tar vi in städerska och delar på kostnaden. Och så ska jag vara tydlig med att det är billigt!
Tror inte på det här systemet. Tänker dels att 20-åringar antagligen inte alltid äter med familjen och dels att det kan bli en hel del diskussioner om vem som köpt vad och vad man ”får” ta av, vad som räknas som middag, osv. Bättre att de bidrar med en viss peng. Jag tycker överlag att det är en god princip att de får en stark känsla av att de tjänar mest på att äta hemma.
Dessutom kan jag tycka att just lön motiverar inte att man ska hjälpa till med det praktiska mer. Det kan de gott göra redan som tonåringar.
Som grundtanke trycker jag att alla som har inkomst betalar sin del av mat och övrig förbrukning. Om barnen har en inkomst tycker jag det är rimligt att de betalar hyra. Universitetet i min hemstad har räknat ut en rimlig hyra som student för möblerat rum till 3500/mån. Om det finns ekonomi för det kan denna hyra sättas in på sparkonto för barnets räkning. Om det behövs får pengarna gå till att faktiskt bekosta omkostnaderna
Jag tror det är sunt att göra rätt för sig. Det finns annars en risk att det blir en faktisk näsbränna när barnet ska börja bekosta sitt eget uppehälle.
Det är ett ganska sjukt beteende att tvinga sitt eget barn att betala hyra. Det är när barnen har fått sitt första jobb och bor hos föräldrarna som de kan bygga ihop ett kapital som kan trygga dem för resten av livet.
Ska tilläggas. Jag var tvungen att betala hyra, och fick aldrig någon ekonomisk hjälp. Jag ska givetvis låta mina barn bo hemma gratis så länge de vill. Det är otroligt viktigt att de vet var det finns en trygg hamn oavsett vad som händer i livet. Sparar också 1250kr/mån i indexfonder till var och en av dem. Det är en självklarhet att jag vill allting gott till mitt eget kött och blod.
Till exempel 5000:- per månad där 3000 går direkt till er och 2000 fonderas. De fonderade medlen matchas mot 21-åringens eget ny-sparande, krona för krona, den dag de köper eget boende (eller annat ni tycker är vettigt). Skapar incitament att spara/ investera.
Beloppen kan justeras beroende på vad ni anser är rimligt.
Med ny-sparande menar jag att nuvarande besparingar inte ska kunna räknas in i matchningen utan endast utöver deras nuvarande besparingar. De ska alltså inte slösa upp nuvarande besparing samtidigt som de sparar från lönen nu och lura systemet.
Om du vill allt gott till ditt eget kött och blod så bör du ta betalt. Det finns en anledning till att varför närmare alla pedagoger och ekonomer är överens om att det är en god idé för att utveckla barnen och ge dem en mer stabil framtid.
Har en känsla av att du inte har äldre barn. I dessa tider med allt som går att köpa ett knapptryck bort och med hämtmat runt hörnet är det väldigt lätt för unga att bränna pengar och lägga sig till med dyra vanor, uppgradera datorn, skaffa ny mobil, mm.
Vill man sitt barn gott så vill man att de ska kunna fatta ekonomiska beslut och att de ska kunna stå på egna ben. Man vill inte att de ska använda familjen som en oändlig resurs. Sen kan de få tillbaka pengarna de betalar när de tex ska köpa boende.
10 000 kr som fickpengar om man bor billigt (1:a, inneboende) och cyklar/går är väl inte så ovanligt? Har man pluggat och får en ingångslön på 30 - 35k så har man ca 25k efter skatt. Lägger man då 10 000 kr/mån på boende och 5 000 kr på mat och förbrukningsvaror så har man 10k över.
Kompisens mamma krävde hyra när han bodde hemma och fått jobb.
Han tycker de va lite drygt då hans föräldrar har gott om pengar. Men han vart sporrad och skaffa eget.
När han flytta fick han tillbaks alla pengar han betalt i hyra
Det behöver inte handla om att tvinga dem utan snarare att komma överens om något som känns rimligt för båda.
Och det här med att bygga ihop ett kapital, visst så långt är jag med men det behöver inte betyda att kapitalet kommer gå till att trygga dem resten av livet.
Ungdomen kan få för sig att bränna pengarna på resor, en cool bil eller annat som glittrar i deras ögon.
Hur väl man än har fostrat sina barn så finns det inga garantier att de gör som just du tänkt dig.
Och ändå verkar det ha gått bra för dig och kanske just därför…
Håller med, men den trygga hamn har mer att göra med hur du förhåller dig till dina barn känslomässigt än ekonomiskt. Även fattiga familjer kan erbjuda en trygg hamn.
Det kan de, men har de pengar att spara så är det större chans att de gör det än om de inte har pengar. Man känner nog också sina barn rätt väl vid det här laget, i min erfarenhet.
Några kommentarer som kanske också kan hjälpa andra i samma situation.
Dottern är väldigt ekonomiskt lagd. Hon fick direkt ansvar för hela studiebidraget när hon började på gymnasiet MEN samtidigt fick hon starta upp en överföring till ett EGET månadssparande av det också (400kr/mån). Så hon har hela tiden fått lära sig att “en del av inkomsterna” SKA gå till sparande.
Hon gör av med väldigt lite på kläder smink, alkohol, godis osv. Köper det mesta och framför allt kläderna på Second hand utom någon utvalda kvalitetssak varje år. (T ex Dr Martens skor och Birkenstock arbetstofflor). Hon har under ungdomsåren fått NY telefon ungefär vart 5:e år. =valfri modell MEN sen har den reparerats och bytts batteri på för att den ska hålla länge. Hon får själv köpa nya hörlurar, bio, godis, böcker, vissa billigare kläder, busskort, hårklippning. Vi har nästan alltid i första hand kollat på att köpa begagnade cyklar, möbler och annat. Sen när vi sen kastar eller säljer de efter några år brukar vi ibland BERÄTTA vad det i slutändan kostat (inköp-försäljning). På så sätt har vi framhävt att det är ett bra sätt att hålla igen på pengarna (och miljön)
När hon fyllde 18 och började jobba deltid fick hon 10 000kr i present och vi hjälpte henne att gå igenom/förklara och starta upp ett ISK-sparande på ett par tusen/mån på Avanza i bland annat LF Global. Jag berättade och förklarade om indexfonder, “avgifter”, geografisk spridning, Morningstar osv. Sen fick hon SJÄLV VÄLJA ut 4 st fonder som hon fördelade pengarna från födelsedagen och hennes tidigare sparande.
Förra året visade jag också (lite kärleksfullt elakt ) hur det såg ut för mig på “Min pension” efter 30 års arbetsliv. Sen loggade vi in och kollade på hennes del i “Min pension” om hon fortsatte jobba deltid hela livet Sen kollade vi lite på “ränta på ränta” effekten om hon sparade ett par tusen i månaden. Så tillsammans skulle nog hennes “Min pension” + sparande se vettig ut 30 år senare också! Sen fick hon också två böcker som inspiration på 18-års dagen! (En tunnare mer lättläst och en lite tjockare)
*
Nu när hon börjat jobba heltid är tanken också att hon ska öka på sparandet där det just nu bara sitter på ett sparkonto. Hon håller också just nu på att tillsammans med sina kompisar jobba/spara ihop extra pengar utöver sitt heltidsjobb för att kunna åka på ett scoutläger i Korea som funktionär nästa år.
Tanken att börja betala hemma är främst för att hon ska “lära sig” att det kostar att bo/leva. (Hyran är ingen vi behöver för att vardagen ska gå runt för familjen.)
Planen är att hon ska få hjälp med kontantinsats den dag hon väljer att köpa sitt första boende. (Så att hon kommer ned på rimliga 60-70% i belåningsgrad för att samtidigt mäkta med amorteringskraven =ca 2-3% amortering inkl. KALP-kraven). MEN skulle hon få tag i en liten hyresetta, eller vid plugg “studentkorridor”, eller att dela lägenhet med några kompisar vore det också ett bra första alternativ! Så pengarna hon betalar i “hyra” kommer i princip att gå direkt till att öka på den potten hon kommer få framöver. (Dock är planen att INTE säga det uttryckligen i förväg )
Vi vill INTE heller FÖRTA GLÄDJEN i att tjäna sina första pengar och att man måste få slösa lite och våga “leva” lite som ung. Kanske resa, dricka öl och skaffa roliga ungdomsminnen . Samtidigt vill vi ju försiktigt fostra henne in i livets krassa verklighet där det kanske krävs en viss disciplin för att sträva efter mer långsiktiga mål. (Äga eget boende osv) Så därav TROR vi det är en bra sak att hon får börja betala hemma.
Planen är att vi sätter oss ner och KOLLAR hur siffror för mat och annat sett ut för hela familjen senaste 12 månaderna. Främst vad mat, telefoner, abonnemang, kläder, hårklippning, försäkringar, mediciner, resor osv kostar. (UTÖVER boende, bilar och sommarstuga) Sen ska vi så klart även visa vad boende/bilar mm kostat utöver det MEN viktigast är att hon får en känsla för vad saker och ting kostar som hon själv skulle valt/använt om hon bodde själv. Hon VILL inte ta körkort trots att vi sagt att vi betalar för det och skulle nog glatt kunna bo i en liiiten lägenhet/rum så därav att vår totalkostnad för hus och bilar inte känns superviktiga att tvinga henne vara med och dela på fullt ut.
SAMMANTAGET har vi landat i att någonstans omkring 3000-4000kr/månad känns som en rimlig “hyra” som en slags kompromiss för att väga ihop alla faktorerna. Vi tänker att det är bättre att hon SPARAR MER SJÄLV och betalar lite mindre i hyra till oss än tvärt om. Fördelarna är att hon då vänjer sig vid att ekonomi handlar om:
1. Lev snålt men LEV ändå och VÄLJ vad du lägger pengar på 2. SPARA en hyfsad stor del av det du tjänar 3. HÅLL NER boendekostnaderna så funkar det trots små inkomster 4. BIL är DYRT! (även om vi önskade att hon ville ta körkort inför framtiden)
Tror också att “en trygg hamn hemmavid” är otroligt viktigt! Båda döttrarna VET att vi skulle göra allt för de när det behövs. Vi hämtar de glatt mitt i natten om de känner att de vill komma hem ELLER ring och meddela att du sover över och VAR. Vi säger “tänk på” VAD du stoppar i dig stället för “drick inte”. De kan berätta allt för oss oavsett om det gäller killar, sex, alkohol, kompisproblem, och de och deras kompisar “hänger” gärna hos oss och vi sitter gärna med de och pratar om allt. Samtidigt låter vi de gärna vara själva också när det känns läge för det. Nu vid snart 18 och 21år känns det som det har funkat riktigt bra där vi känner att vi får “insikt” i deras vardag och liv, både +/-.
Jag är helt enig i att barn behöver en trygg hamn. Om de har det tufft ekonomiskt kommer jag inte kräva betalt. Men om de har inkomst…
Jag hoppas att det de kommer betala till mig kommer kunna kunna gå oavkortat till deras sparande, men tycker det skulle vara osunt att låta dem bo gratis och äta gratis om de tjänar nästan lika bra bra som mig.
Mina tankar bygger på två värderingar som är viktiga för mig “vi hjälps åt” och “man gör rätt för sig”. Detta vill jag ge mina barn. I hopp om att det kommer hjälpa dem i vuxenlivet. Jag inser att man kan komma till väldigt olika slutsatser, men det beror nog mycket på både förutsättningar och vilka värderingar man håller närmast.
Nu är ju alla mina 4 barn utflugna och självgående sedan mer än 10 år tillbaka men min äldsta fick betala 4.000kr/mån all-inclusive, pengar som vi sparade åt henne i smyg och som hon sedan fick tillbaka som ett startbidrag när hon fick sin första egna bostad. (Ca 250.000kr i fonder)
Jag och min hustru var av pedagogiska skäl stenhårda på att ”hyran” skulle betalas i tid.
Min dotter skrattar än idag åt när hon kom hem från Greklandsresan i början av augusti och upptäckte att dörren till hennes rum var låst och hon kom till mig och frågade om jag visste varför den var låst.
”Jag har ingen aning, är den låst?”
Ja, jag kommer inte in…
” kan det vara hyresvärden som låst?”
Ingen aning, jag har ju varit 2 veckor i Grekland…
”Gjorde du upp med värden att hyran skulle komma in senare eller betalade du in hyran innan du åkte?”
Det tänkte jag inte på… Hur gör jag nu?
”Om jag vore du så skulle jag ringa hyresvärden blixtsnabbt och förklara läget och sedan betala in hyran utan dröjsmål”.
Hon vände på klacken och gick utan att säga något.
En stund senare ringde hon mig och fullföljde rollspelet med att be om ursäkt för den uteblivna hyran och berättade samtidigt att hon lånat 4.000kr av sin lillasyster eftersom hon inte kom åt sina bankkoder pga den låsta dörren.
Hela familjen skrattade gott åt äldsta dottern som alltid hade haft lite ”Bror Duktig”-attityd.
Ingen skada var skedd och alla lärde sig något för framtiden…
Kan man skicka sin avkomma på läger hos dig om sisådär fem år? Ditt/ert upplägg låter helt perfekt!
Du kan kanske kalla lägret: ”Flytta hemifrån tillsammans”
Ha ha. Är nog “skadad” av att jag hållit på med “utbildning” större del av livet. Så många gånger brukar vi skoja tillsammans vid frukostbordet med orden “slut på dagens föreläsning”. (När jag och frun gått igång på att prata om något utifrån “dagens nyheter” vad det nu råkar va som fått oss att gå igång.)
) hur det såg ut för mig på “Min pension” efter 30 års arbetsliv. Sen loggade vi in och kollade på hennes del i “Min pension” om hon fortsatte jobba deltid hela livet 
Sen kollade vi lite på “ränta på ränta” effekten om hon sparade ett par tusen i månaden. Så tillsammans skulle nog hennes “Min pension” + sparande se vettig ut 30 år senare också! 
Sen fick hon också två böcker som inspiration på 18-års dagen! (En tunnare mer lättläst och en lite tjockare)
* 
. Samtidigt vill vi ju försiktigt fostra henne in i livets krassa verklighet där det kanske krävs en viss disciplin för att sträva efter mer långsiktiga mål. (Äga eget boende osv) Så därav TROR vi det är en bra sak att hon får börja betala hemma.
Är nog “skadad” av att jag hållit på med “utbildning” större del av livet. Så många gånger brukar vi skoja tillsammans vid frukostbordet med orden “slut på dagens föreläsning”. (När jag och frun gått igång på att prata om något utifrån “dagens nyheter” vad det nu råkar va som fått oss att gå igång.)