Hah - har en vän i UK vars systerdotter också ska dit, är tanken!
Och du @Skogstomten - jag skulle gärna vara dotter i ditt hushåll, klokt och omsorgsfullt låter detta! Imponerad! Och glad för dina döttrars skull. 
Håller med - det där är viktigt och just kombinationen är fantastisk i mina ögon! För det gör att man inte riskerar att falla (lika lått åtminstone) i fällan av ‘bra dräng reder sig själv’ och ‘ensam är stark’ två talesätt jag itne ger mycket för ärligt talat.
Jamen exAkt!!
Mina barn har dålig hörsel men fantastisk syn. De gör aldrig som vi säger men alltid som vi gör.
Jag fick lära mig budgetera, laga mat, spara, ränta på ränta effekt. Dessutom fick jag en depå med lite värdepapper.
Trots dessa goda föresatser gjorde jag ett antal riktiga vurpor. Av det drar jag slutsatsen att min påverkan på mina halvvuxna barn är ganska liten. Vad jag kan göra är att ge dem ovillkorlig kärlek och stöd. Det innefattar inte ekonomiskt underhåll som fråntar dem drivet att tjäna pengar och spara. Om det är något jag saknat så är det andra krav än en ribba som någon lagt på marken…
Att mina föräldrar på många sätt idag (när jag är medelålders) är ekonomiska- och sociala förebilder motsäger möjligheten att de skulle kunna vara det när jag var ung vuxen.
Lite avundsjuk blir man allt på dina barns uppväxt/uppfostran, önskar man haft det så själv. 
Jag håller med dig, men vi verkar vara minoritet i tråden. Sitta o ta ut marknadsmässig hyra av sina barn för ett rum i familjehuset… helt bisarrt
Under uppväxten har jag betalat underhåll varje månad och jag förutsätter att modern betalat liknande summa för barnet pluss barnbidraget.
Alltså, jag tror rätt kostnad att betala när barnet är vuxet motsvarar det yngre barnets:
2 x (underhåll) + barnbidrag = ca 5000 kr/månad.
Betalar hon detta belopp så ändras inte hennes mors nuvarande ekonomi.
Jag gillade de i tråden som bakade in ett sparande varje månad i barnets månadsbetalning, klokt
Ingen har vad jag kan se argumenterat för detta i tråden? Just det tycker jag att det finns argument mot eftersom man som barn i familjen inte har den fulla inflytandet, man behöver inte ta fullt ekonomiskt ansvar om man inte också har motsvarande inflytande.
Däremot finns det i tråden flera argument för varför det är bra att vänja sig vid att ha levnadsomkostnader. Vore intressant att höra dina argument för varför det är en klok ide att en 20-åring med lön inte ska ha några måste-utgifter och vänja sig vid att använda hela lönen till det som hen har lust med.
Jag har en vän som är 28 och fortfarande bor hemma. Han betalar ingen hyra, ingen el, VA, inte ens mat. Han får sängen bäddad och kläderna tvättade av mamma.
Han ser ingen mening att flytta om man säger så. Tyvärr har det även gjort att han saknar allt driv och kärriären är så gott som död. Varför ska han jobba när han ända bor på lyxhotell helt gratis? 
Jag tycker inte heller att man bör begära samma utgifter som en själv om man äger boendet iaf. Men man kan kanske ta en procentsats? Många lägger ju 50% av lönen på boende. Så säg 20-30% kanske är rimligt att ta betalt?
Jag tror våra svar beror på hur vi uppfattar att de villkor vi fick kom att påverka oss.
Den som blev bortskämd, som jag, vill inte göra om samma misstag med de egna barnen.
Då är det väl rimligt att den som upplevde bristande stöd själv vill ge barnen det den själv saknade så mycket.
Tack för intressanta perspektiv 
Därför att barn kan uppfostras ordentligt utan att föräldrarna ska vara hyresvärdar.
Dessutom behöver de kunna spara ihop ~300.000kr till en kontantinsats vilket blir riktigt tufft om de har ett okvalificerat jobb och föräldrarna ska ha 5000kr/mån.
Det kan dessutom verka avskräckande om de vill studera då de måste leva som råttor i 3-5 år för att klara av hyran till föräldrarna.
Nu har jag lite fördomar, men han är inte möjligtvis italiensk? 
De enda jag känner till som accepterar detta på den nivå du beskriver är italienska mödrar. De behandlar ofta sönerna som 8-åringar långt efter att de blivit tunnhåriga.
Hur menar du här, när man studerar har man möjlighet till csn, lån och bidrag. En hyra på 5000 är ju i nivå med vad man får betala när man studerar för en lägenhet, aningen billigare för ett korridorsrum. Men då ingår ju inte heller någon mat.
Absolut.
Men det ger garanterat barnen ett bättre liv att dels kunna:
Men som sagt, egentligen är det inte nödvändigtvis en rationell fråga detta. Tycker det är en riktigt märklig kulturell grej i sverige att sitta och fakturera sina barn för att bo hemma.
Nu gällde ju frågan vad som är rimligt att vuxna barn betalar för att bo hemma när de arbetar, inte när de studerar…
Nejmen nu var det ju om de jobbade, skulle de bo hemma för att studera kan man nog ha ett annat upplägg. Antingen lite lägre hyra, hyresfritt på sommaren, att andel av det de betalar går till sparande för kontantinsats för när de är klara.
Men det är också väldigt nyttigt att som student lära sig att leva snålt. Det är sporrande då de vet att det ändras när de blir klara och börjar jobba. Risken annars om det inte kostar något är nog att man slösar bort pengarna istället. Eller inte skaffar sig tex ett sommarjobb för att periodisera nöjespengar.
Jag borde veta, jag blev själv klar med 5år av studier för 3 år sedan, och hade ingen ekonomisk eller boende hjälp hemifrån. Ändå hade jag råd att ha bil, festa och roa mig. Men jag jobbade också på sommaren och använde de pengarna till nöjen under året.
Den kulturella grejen det egentligen handlar om är att man ska stå på egna ben så fort som möjligt, vilket jag tycker är en positiv tanke eftersom det är en historisk delförklaring till varför vi ändå har hyfsad levnadsstandard här uppe i norden trots vårt klimat etc.
Förr flyttade alla hemifrån tidigt. Spara ihop till en kontantinsats var något man gjorde (om alls) tillsammans med sin partner genom två års gnetande efter att man bestämt sig för att skaffa hus. Det var liksom en annan värld. Idag får vi laga efter läge och anpassa oss, men det är egentligen samma tanke bakom.
Nog så svensk man kan bli vad jag vet.
Hur jag gjorde för 12 år sedan i den åldern.
Far bodde på landet. Han resonerade väl mer symboliskt med 2-3000kr/månaden för mat och boende. Förväntades arbetas hemma på gården och få 50kr/h eller liknande för att såga ved, klippa gräs, riva ladugård och liknande. Laga mat då och då.
Såg väl det som rätt hälsosamt att ge visst bidrag men ändå inte marknadshyra och skapa lite arbetsmoral, även om jag inte vet hur forskningen är kring detta.
Ensamstående farsa till två barn skall tilläggas så varit begränsad (om än inte fattig) familj.
Det märks på ordvalet att du inte håller med.
Min äldste siktar på ca 150k i insats då de lägenheter hen sneglar på (i Malmö) ligger runt miljonen. Men då snackar vi singelliv. Ska tjejen med räcker ju i teorin 75k var.
Är det månne så att du har lite 08-glasögon på näsan i den här frågan? 
Så är det möjligen, men det är främst en principsak för mig, tror jag.
Helt okej med principer såklart. 