Jag tror inte att man ska räkna med så här låga räntor på sikt. I alla fall i mitt fall är det 7-10 år innan det blir aktuellt för mina barn. Sannolikt stiger även bostadspriserna under den tiden.
Man kan möjligen tänka sig en variant där de får en mindre summa men man har mer pengar i beredskap att skjuta till vid behov. Men jag sparar hellre mer till barnen nu än tar högre lån på min egen bostad för att hjälpa dem sen.
Intressant tråd!
Vi månadssparar 1500 kr till vår dotter i ett ISK i mitt namn.
Vi har inte funderat så mycket på hur vi tänkt hjälpa till men jag gillar idéerna jag fått av er som tex stötta med dyr fritidsaktivitet, resa jorden runt och delbetala kontantinsats.
En bra bostad är en grundförutsättning för att må bra, men tyvärr något som är svårt att få tag på idag i Sverige. Detta är ett nationellt misslyckande, men inte något som våra barn skall behöva lida för i onödan. Speciellt inte pga välmenade men felaktiga beslut.
Givet ett barn som har studerat hårt och vid 19 års ålder kommer in på en “elitutbildning” i Stockholm. Givet att föräldrarna har ekonomin att utan problem köpa en lämplig liten lägenhet.
Skall man då säga?
“Ja, du har inte råd med insatsen, och du har ingen inkomst som gör att du får ta ett banklån. Försök hitta något att hyra i 3:e eller 5:e hand i en utsatt förort, med en hyra du knappt har råd med, eller strunta i utbildningen och börja jobba. Det är det bästa för dig.”
Eller inser man att nackdelarna med att ge barnet en stor gåva, i detta fallet lägenheten, faktiskt är mindre än nackdelarna med att inte hjälpa sitt barn? Det gäller att inte bli dogmatisk, att kunna se de stora dragen.
Jag har sett föräldrar hjälpa sina barn med stora viktiga saker, som bostad, utan att det på något sätt korrumperat barnet, utan snarare gjort så att barnet kunnat våga mer och nått längre.
Det är bara att inse, Sverige 2021 har som land totalt misslyckats med att förse sina invånare med bostäder och en acceptabelt god lägsta boendeområdesmiljö. Detta går inte att bortse ifrån - speciellt som förälder.
Att människor ärver sina föräldrars klass beror självklart delvis på arv av egenskaper, genetik. Men det beror även på att man ärver de förmågor som pengar ger, möjligheten att studera länge, att ta chanser och våga. Ja fattigdom och armod kan sporra, men det kan också, vilket tyvärr oftast händer, knäcka.
Jag har haft fördelen att växa upp och lära känna personer med mycket skiftande bakgrund, från “botten” och “medel” till “toppen”, och därför sett hur personer trots nästan likvärdig begåvning och ansträngning i princip ärvt sina föräldrars klass. Visst, vissa rörelser förekommer, men det är nästan sjukt att notera hur liten den social mobiliteten är, även i Sverige.
Min sammanställning
Icke-korrumperade gåvor till barn
. .
“Korrumperande” gåvor till barn
Hjälp gärna till att komplettera eller ändra listan - jag tror att många har vissa mentala mål med sitt barnsparande, även om det kan vara diffust när man månadssparar!
Så därför vill jag skicka med följande till er föräldrar, skruva, om du kan, upp sparandet till barnet så de kan köpa sin första bostad kontant när det tar studenten. Även om man inte når hela vägen så kanske det blir så mycket att bostaden kan köpas med en förälder som medlånetagare. Bostadssituationen var dålig för 20 år sedan, och om 20 år så kommer den med all sannolikhet att vara ännu sämre.
Men säg nej till allt onödig, och lite till, vill barnet ha en ny mobiltelefon trots att den barnet har är helt ok, d.v.s. går att ringa med, får barnet skaffa ett jobb!
Skapa en hunger i ditt barn kring de små sakerna, men var förnuftig nog att hjälpa dem med de större.
Vi sparar 1000kr per barn. Lite beroende på hur mycket det landar på när det är läge för dem att bli självständiga, så kommer jag nog att toppa upp. Just nu siktar vi på att maximalt ge dem 300 000kr.
Det borde vara mer än väll för att komma igång och det är betydligt mer än jag fick (0kr).
Vi sparar 3000 kr totalt till våra 2 barn (1500 kr vardera).
Dessa sparas i våra namn.
Tanken är att de ska vara till körkort, bil eller kanske hjälp till bohag. De pengar som ev blir kvar ska jag göra en “pengamaskin” av och sen får de antagligen den när de blir 20+ någonting.
Jag gissar att när de är 18 så är där ca 500 tkr vardera. (Mormor & morfar har också bidragit till de 500 tkr med vardera 200 kr per månad).
Kanske är en lite sen fråga men vad hade barnpsykologerna för grund för sin åsikt?
Finns det någon statistik på att det går sämre för barn som får en större summa?
Tänker att det behöver finnas mer grund bakom om jag ska tro på det än ”trust me bro”.
Att fallet kan bli hårdare känns givet men själv tror jag att ge kunskap hur ekonomi fungerar är viktigaste punkten. Få pengar utan förståelse för ekonomi låter som en dålig kombo. Men att få pengar isig tror jag är positivt.
Min målsättning är att dottern ska ha en halv miljon när hon är 18. Själv hade jag 200kkr när jag var 18. Där jag sparat runt 1/4 själv.
Min gissning är att det bygger bla på forskningen om att utveckla uthållighet/grit, tex från Angela Duckworth. Det är en bra tanke men problemet är att många under denna period skulle behöva lägga sin kraft på ett antal andra saker. Ser som någon skrev ovan en risk i att unga ger upp om de ska kämpa med att få ihop pengar till boendet, utöver allt annat som man vill få till när man är mellan 19-25. Tröskeln blir för hög och man gör val som inte är optimala ur utvecklingssynpunkt. Tex bor hemma till man har pluggat klart eller flyttar ihop med nån väldigt tidigt.
0 kronor från oss föräldrar i regelbundet sparande. Däremot har släktingars födelsedagsbidrag och liknande hamnat på sparandet. Sedan de fick ansvar för barnbidraget har det funnits en “påtvingad” sparprocent och både har utvecklat bra ekonomiskt sinne med åren.
Med detta sagt så är vi båda i ekonomisk sits att kunna backa vid bostadsköp el dyl, men poängen är att man inte ska ha “lön” för att man är barn. Jag kommer från trygg övre medelklass och exet har arbetarbakgrund. Ingen av oss har behövt ha problem, men jag har samtidigt inte fått pengar när jag velat utan har fått mycket ekonomisk visdom istället. Det skickar jag vidare till nästa generation. Det gör mer nytta än en fet grundplåt.
Min 15-åring, som börjat dra in stålar online har en aggressiv sparplan på 50% när det gäller barnbidraget. #pappaspojke 
Tror inte hjälp med större del av bostad i sig är av ondo. Snarare precis som @clearfm skriver är nog problemet om det flödar in hjälp/pengar överallt helt utan krav på motprestation.
Våra barn (17 och 20år) har fått lära sig leta begagnat i första hand, gärna oanvänt och självklart kolla så kvitto finns osv. Blocket, Second hand, FB-grupper osv.
Storkok, matlådor och att laga mat av matrester finns med i den dagliga matlagningen.
Köpa dyrare saker där det är lägre pris/rea på just de.
Mobiltelefon har de faktiskt alltid fått den senaste MEN då har de också fått ha de i närmare 4-5 år! Då har vi reparerat de när glas spricker och batterier ger upp.
De har direkt ända från de fick veckopeng/barnbidrag fått spara en del av det. Först på bankkonto och numera på indexfonder osv i eget ISK som vi startat upp vid 18-års ålder för den äldsta.
Vi pratar numera öppet om vad saker kostar angående t ex hus, bilar osv.
Så vårt mål har hela tiden varit att de ska kunna spara ihop och få hjälp med resten så att de kommer under 70% belåningsgrad för sin första lägenhet. Då klarar de sig med 1% amortering och sen pga KALP =5,5 (för låg månadsinkomst) så riskerar de att behöva amortera ytterligare 1%. Så då blir det 2% amortering och ca 1,2-1,4% ränta på ett lån som lär hamnaen bit över miljonen. Sen på det en månadsavgift på ca 2300/månad. Då hamnar de på ungefär 5000kr/månad i boendekostnad för sitt första boende vilket känns rimligt.
MEN vi pratar också ofta om att de kanske skulle fundera på att flytta ihop med en kompis också i en större lägenhet för att hålla ner boendekostnaderna. Så därför räknar vi ibland på vad en 2:a skulle kosta istället för att möjliggöra det. Då funderar vi på att gå in och hjälpa till med större kontantinsats eller att vara medlåntagare i så fall. Då skulle de kunna slippa utökad amortering till banken där de då istället får “amortera extra” till oss. Då kan vi stötta och pausa den amorteringen vid sämre tider mellan jobb eller olika kompisar som bor som inneboende osv. Tanken är då att de snabbare ska kunna ha ekonomi att ha råd att bo i sin egen 2:a själv.
Ska man i Stockholm kunna hjälpa barnen med cirka 25 procent av kapitalinsatsen för en lägenhet så måste de få betydligt mer än 250k om pengarna också ska kunna hjälpa till med lite annat såsom körkort.
Jag sparar 2000 sek per barn per månad och hoppas att det med lite god avkastning kan komma upp i 1M var tills de fyllt 20. Sen ska de inte få hela miljonen då, samt att det fortsatt är mina pengar. Så jag hjälper gärna till med boende då, men de får inte 1M att göra vad som helst med.
Vi sparar 1000 kr barn och månad. In på KF i föräldrarnas namn med barnen som förmånstagare. Eftersom vi har delad ekonomi har vi två identiska KF som vi sparar på (med samma fondportfölj).
Fast barnen måste väl inte bo i Stockholm? Ett lägenhet vid Nytorget är väl inte automatiskt allas dröm?
(Ja, jag provocerar lite. Glöm inte lattemaskinen som måste ingå… och skäggoljan. 
)
500 kr i Lysa. (ett barn, antar att vi dubblar om vi får ett till) Jag och min fru sätter av 250 var till varsitt öronmärkt 90/10 konto på Lysa. Behövs det mer om barnen blir bildade, företagsamma människor?
Utöver det har barnet ett Avanza-konto i sitt namn dit släkt brukar sätta över vid högtidsdagar. Har hänt att släktingar har åsikt om en specifik aktie, t ex Essity som producerar hans blöjor, haha. Då hedrar vi det såklart, men annars är det breda aktieindex och kryddor. (Silver Bullet och kryptocertifikat)
Den absoluta merparten av barnsparet är dock i Lysa-konton i våra namn.
Tanken med att ha det på Lysa-konton i våra namn är för att kunna ge samma belopp till alla om vi får flera barn, samt för att undvika den ökända Ibizaeffekten.
Mina föräldrar hade sparat nästan 100k till mig när jag blev 18, i fonder i mitt namn på Handelsbanken, som automatiskt gick över i min kontroll på 18-årsdagen. Jag var verkligen inte mogen för det. Tre månader senare var det uppfestat. Roliga tre månader, men det har gjort att jag gärna har en minoritet i barnets namn och majoritet i våra.
Någonstans ser väl alla till där de bor just nu och ser framför sig att ens barn kommer bo i närheten. Som tur är dricker jag varken latte eller använder skäggolja. 
Men erkänn… det står en surdeg i köket.
Om det ändå vore så väl 
Nej, såna dyrgripar har man inte hemma. Degen bor så klart på surdegshotell.
OT men det här påminner mig om när jag var på standup för några veckor sen och Fredrik Lindström drog ”färska” skämt om stockholmare och spinning. Surdeg var väl typ tio år sen folk höll på med, minst. Vet inte vad som gäller nu, odla svartkål på balkongen kanske.
vet inte heller vad som gäller på söder. Sådana tillfälliga trender får bara fäste där… I riktigt fina kretsar, på Östermalm eller i Djursholm är det med tradition som gäller. Padel däremot, det ska alla tydligen spela just nu…
Jag vet det. Det är ju därför det är roligt. Även odling av paprika på balkongen är väl förbi. Sparris var 2019 osv. Men skägg, surdeg och sandaler som fördomar är kul att slänga efter folket innanför tullarna. 
(Eftersom jag är hos särbon regelbundet är jag trots allt 10% sofo-bo själv.)