Jag står inför en situation där jag kanske får en summa pengar inom ett par månader och sitter och räknar på olika scenarion kring hur det kan gå om jag sätter in allt på indexfonder. Tilläggas är att jag fortfarande har högt humankapital och att jag därför funderar på att låta pengarna arbeta ifred i 10-20 år cirka. Har inte bråttom och kan tjäna pengar för alla rullande utgifter parallelt.
Ett av de teoretiska casen jag räknar på är om jag hade satt in alla pengarna på en indexfond den 1a januari 2000, och det är inte ett roligt scenario! Efter 10 år hade jag legat back ganska kraftigt, och hade behövt vänta ytterligare ~3,5 år på att ens gå break-even, vilket jag såklart inte hade vetat år 10.
Kolumnen “Sparande” är nollad för att förenkla så den kan man bortse från.
Hur hade ni, rent mentalt, hanterat tanken av att ovan scenario är ett möjligt resultat av att lägga in allt i indexfonder vid ett tillfälle?
Vad hade varit jobbigast mentalt, att veta att man kan hamna i ovan scenario, eller att ligga på marknaden med en lägre andel aktier/index och veta att man med största sannolikhet lämnar pengar på bordet (eftersom det handlar om en såpass lång tidsperiod)?
Brukar ni tänka något kring ovan scenario, eller är det såpass osannolikt att ni kallt räknar mer 7%+ år på marknaden?
Flummigt inlägg kanske men är mest ute efter hur ni hade resonerat.
Nu räknar du på 10-20 år från år 2000. Men 2007 ser tidshorisonten annorlunda ut, för det är skillnad på om du behöver pengarna 2010 eller 2020. Där behöver du riskjustera och därmed skulle kanske inte fallet 2008 blivit lika hårt.
Jag hade kollar in avsnittet om: ”investera allt på en gång eller sprid ut”.
Men själv har jag kommit till insikten att månadsspara in större summor är oftast bäst i synpunkten att man ska må bra och inte behöva fundera över hur pengarna för sig på börsen. Så ett månadssparande på ett år iaf
Aldrig riktigt förstått det där med att sprida ut en klumpsumma helt…
Om jag sprider ut investeringen över 12 månader och kraschen kommer månad 13, så lär det ju inte vara roligare eftersom jag även har missat en stor del av avkastningen till dess. Tänker att för det ska kännas bättre att dela upp investeringen så tror/hoppas man på en krasch under första halvan av ett sparande - eller hur tänker ni?
Det är ju alltid en lek med sannolikheter att investera, tycker att ”slumpa funktionen” på ränta-på-ränta kalkylatorn ger en intressant bild av det. Det kan alltid skita sig, men om jag har gjort ett välgrundat beslut som har sannolikheten att ge mig det jag vill uppnå, så har jag ju egentligen inget att ångra. Sen kanske det inte känns så…
Jag kollar på en indexfond som följer MSCI World. Finns nog bättre fonder att välja och mer träffsäkra siffror men är på stadiet nu där det mest är tankar på det filosofiska planet.
Jag hade nog investerat allt på en gång, men valt en allokering med lite lägre risk.
Det är matematiskt fortfarande bättre än att sprida ut, men samtidigt är man lite mer skyddad mot konsekvenserna av en stor nedgång.
