När jag och sambon flyttade ihop för ett par år sedan gick vi båda från ettor på knappa 20 kvadrat till en trea på 75. De möbler vi hade var underdimensionerade för det nya boendet och efter en tålamodskrävande renovering drog vi till Ikea, Mio, Elgiganten mfl för att köpa allt nytt till hemmet. Det kändes lättare än att sitta på marketplace och åka till diverse loppisar. Kasst beteende ur miljösynpunkt såklart, men åker man till Ikea en lördag blir det tydligt att fler är som oss.
Allt som allt med säng, garderober, soffa, matbord och stolar, mattor, tv, övrig förvaring med mera gick kalaset på drygt 100 000 kr. Varje gång jag tänker på detta påminns jag om hur den utgiften inte var med i den mentala kalkylen. Hur är det för er? Köper ni bord och stolar för tiotusentals kronor eller är det som i klädposttråden där många verkar komma undan för rena spottstyvern?
Lite samma scenario, ungefär samma mängd pengar. Känner inte för att köpa en begagnad säng tex. Sen att hitta begagnade möbler som passar ens stil och lägenhet orkar jag verkligen inte. Jag föredrar att köpa nytt men köpa så tidlös design som möjligt. En stringhylla kommer aldrig bli utdaterad enligt mig, så miljöaspekten kanske inte är så hemsk om man använder den resten av livet.
När vi skulle köpa soffa så satt vi på en del på ikea, men jag förstår inte riktigt vad som har hänt där. Priserna har gått rakt uppåt men kvalitén rakt neråt. Kunde inte hitta en enda soffa som var bekväm där.
Håller med, Ikea är inte så billigt alltid. Vi skulle köpa kök hos dem, detta var då våren 2021 och vi tittade på ett som kostade 80k ena månaden och 104k månaden därpå. Covid var förklaringen vi fick. Gick till Kvik istället och blev supernöjda. Priset var detsamma (105k) men med vitvaror från bosch och siemens och ett personligt nummer vi kunde ringa närsom. Sistnämnda var ovärderligt. Det gick också att måttbeställa på ett helt annat sätt. Inga Ikeakök framgent här inte
Jag köper allt nytt men så sliter jag ut det mesta.
Typ tavlan jag köpte när jag flytta in kommer hänga med resten av mitt liv, soffan kommer hänga med så länge den håller ihop etc.
Sen är jag nog lite åt det hållet att allt ej behöver passa “perfekt” i ett hem så det underlättar att byta boende och ta med sig möbler.
Skulle något vara helt underdimensionerat så får jag väll då sälja o köpa nytt men har aldrig hänt än så länge.
Jag gör samma sak med kläder etc köper nytt men använder grejerna till de är helt slut.
Skämt åsido: Det gick ju en del slantar direkt efter flytten till hus, men de flesta av dessa möbler finns kvar efter 20 år och mattor, gardiner eller diverse lull-lull-pynt går bort här i mitt hem. Så numera kanske det handlar om en tusenlapp om året när det behövs ny klädsel till sofforna, nå’n stol behöver ersättas, en armatur går sönder etc. Men jag skulle ju aldrig bokföra TV på inredning heller iofs.
Jag köper i stort sett alla möbler på auktioner, loppisar och andra typer av andrahandsmarknader. Jag har dålig uppfattning om hur priserna står sig mot nya möbler, men ofta är äldre möbler i betydligt bättre kvalitet (inga spånskivor) och jag tror att de kommer hålla under flera decennier framöver. Det enda undantaget hittills är en ny soffa – sängen är däremot begagnad, men av ett kvalitetsmärke.
Jag har inte någon hård regel för hur mycket jag ska spendera på inredning, och allmänt skulle jag väl säga att det viktigaste är att man trivs med det man köper.
Samtidigt är jag nog dock benägen att säga att om man är villig att lägga flera miljoner på själva bostaden men får ont i magen av att lägga mer än säg 100k på inredning så har man prioriterat fel.
Inredningen utgör för mig en så pass stor del av trivseln att jag tycker det är fullt rimligt att satsa helhjärtat på i alla fall de mer centrala och långlivade pjäserna, som soffor och dylikt. Sedan kan man komplettera med billigare grejer där man själv känner att det inte gör så stor skillnad.
Ganska låg, med barn hemma som förstör det mesta är det ingen mening med dyra saker. Matbordet från jysk för nån tusenlapp fungerar utmärkt. Lite gaffeljack,missfärgningar och dylikt i bordsskivan efter dottern men det får man räkna med. Soffan och säng är nerkräkt och nerkissad sedan länge. Det mesta vi har är ikea eller arvegods/begagnat. Familjemedlem jobbar dessutom på ikea och har 15% personalrabatt så blir lite billigare.
Det dyraste jag köpt var nog ny kontorsstol men då fick jag ju 50% via jobbet.
Jag har svårt att betala mycket för inredning, särskilt om det är tillverkat i billiga material. En bordskiva med 4 ben för 1000kr är minst lika bra som ett för 10 000kr eller mer.
Samma här, i samband med flytt skaffade vi inredning som förhoppningsvis kommer kännas rätt en lång tid framöver. Dvs, en stor post då men förhoppningsvis bara småsummor de närmaste 10-20 åren.
Nu är jag i princip färdiginredd, men använder en mix av loppis, IKEA. Auktioner, Mio och småbutiker när jag behöver saker till hemmet.
Soffa har jag köpt nytt till lägenheterna, har alltid haft udda lägenheter som varit svårt att hitta rätt mått på loppis. Har ägt tre soffor genom åren, den första var ett felköp och såldes efter två år.
Säng känns sådär att köpa på loppis, så har köpt två nya sängar på 22 år.
Sen köpte jag en stor tv-väggshylla för att få till en gigantisk vägg där min tv står. Det blev IKEA där, men blev jättenöjd och den kommer jag kunna ha tills jag dör, då den går att anpassa i oändlighet.
Sen lite furumöbler till förvaring från IKEA, som piffats med mjölkfärg.
Resten är från loppisar, auktioner och även gåvor.
Kan tycka loppis är bäst, men om jag vet att det jag köper kommer behållas och användas länge, så köper jag ibland nytt.
Nyaste soffan blev en modell med dynor som lätt kan få nya innerdynor när de suttits ner. Behöver göra det på en i år.
Elektronik behåller jag tills den pajar, min tv är 17 år.
Flyttade från begagnad brf från 60-talet till en ny brf och beslöt att köpa allt nytt ( förutom konst och memorlia ) i huvudsak på ikea.
Detta inkluderade nytt matporslin, köksredskap, handdukar osv.
Lika mycket som en markering att jag flyttade in i ny bostad och att jag hade slitet ut mycket och jag hade sparat på mig en behov av renovering.
Gjorde ( förstås ) en budget och den höll då Ikea trots allt ger bra valuta för pengarna.
Mycket nöjd med resultatet och valet. Inte vill man flytta in i ny fräsch lägenhet med gamla slitna inventarier ( förutom några väl utvalda minnen ).
Dessutom satsade jag på enhetlighet vad det gäller porslin och textilier. Sparar mycket tid varje dag på att jag inte behöver sortera när jag plockar in disken eller tvätten.
Jo det håller jag med om. Bostaden i sig och massor av renoveringar kan ta en bara så långt, inredningen är minst lika viktig har åtminstone jag fått lära mig. Så med den insikten försöker jag just nu övertala mig själv att köpa de där pinnstolarna från Norrgavel som vi så gärna vill ha. Superfina men dyra. Förhoppningsvis håller de i många år framöver till skillnad från det skräpet vi köpte där ryggpinnarna knäcktes efter ett år
Var väldigt längesen vi köpte något nytt. Soffan jag ligger i nu kostade 3000 (15-20k ny), köksbordet kostade 600 spänn för 4-5:år sen, soffbordet en 500-ing.
Sängram köpte vi dock ny för 2 år sen, men inga stora pengar
Lampor däremot brukar bli nya, men det är å andra sidan max en om året i snitt.
Väldigt sällan jag köper någonting, ärligt talat. Men om jag gör det, så köper jag det jag vill ha och verkligen dras till, utan att fokusera så mycket på priset. Har börjat titta på en större tv och funderar på att slå till på 85 tums tv
Inredning för mig är möbler, tavlor, pynt, hemtextil etc. Jag räknar inte vitvarorna i köket som inredning heller.
