Jag undrar om det finns någon som kan hjälpa mig hur jag skall tänka kring min vardagsekonomi? Jag själv får lite lätt panik när jag tänker på allt detta. Så jag hade verkligen uppskattat om någon har några bra tips eller snälla ord som kan hjälpa mig i min situation. Vad jag kanske bör spara på, hur jag närmar ett bilköp, vilka möjligheter har jag osv.
Min situation är sådanna så att jag skall förhoppningsvis nu efter flera års sjukskrivning börja jobba igen. För mig är detta ett enormt steg då de sista åren har varit mycket svåra och tankarna varit bäcksvarta. Men har nu fått ett erbjudande att jobba på en plats som verkar bra och där vänner jobbar och pratar väldigt gott om.
Men problemet är att det blir långt att pendla (ca 55km enkelresa) samt att den timlönen jag blev erbjuden inte lämnar mycket utrymme till något sparande. Särskilt inte nu när jag behöver skaffa en bil.
Jobbe och lön erbjudandet är heltid på 135kr/h
Vilket ju get en lön på ca18 000 efter skatt.
Mina fasta utgifter är grovdraget:
Hyran är 4500:-
Försäkringar ca (mig, katt, hem) 600:-
Telefon och internet 700:-
Gym 500:-
Mat 3200:-
El ca 300:-
Gammalt meningslös CSN lån: 700:-
Det ger mig ju då ca 7500 till allt övrigt samt att försöka räkna ut vad jag kan lägga på en bil.
För det som jag börjar panika lite över är när jag börjar räkna på kostnaden för att bara köra 11 mil om dagen, 20 dagar i månaden. Det blir ju 220 mil i månaden, och om bensinen stannar på ca 17,50kr/litern och en bil som drar max 0.7l/mil blir ju ca 2700kr på bensin bara om jag räknar rätt.
Och vad är då ens rimligt att köpa en bil för. Man vill ju kunna lägga undan lite till oförutsägbara händelser.
Samt min stora dröm över allt är ju att kunna köpa mig någon egen bostad. Som jag förstår är otroligt långt borta. Men det betyder ju inte att jag önskar att jag kan i alla fall ta något som helst litet steg i rätt riktning.
Så hur skulle ni närmat mig det hela?
Finns det något uppenbart jag har missat?
Är det något bra jag bör tänka på inför att nu försäka färändra mitt liv ifrån grunden och uppåt.
Du kan jämka och avdraget 25kr/milen för arbetsresan över brytgräns 11K dras från din bruttolön.
Sen är det inte bara bensinen som kostar, service med försäkring och värdeminskning med kapitalkostnaden och allt annat.
Leasa en billig beg-bil typ Skoda Fabia eller Hyundai I10 för ca 1500 kr/mån?
Hitta en trevlig partner gör att det blir hälften så dyrt men kanske dubbelt så kul
Samåka med någon i samma sits och så vidare, men det ser ut som du kommer leva på marginalen
Jo kollerktivt finns, men då är det 2 timmar enkelrida. Så 4 timmar om dagen på buss o tåg. Det går ju om inte bil alternativ skulle vara möjligt.
Men jag viste faktiskt inte att det går att privat leasa begagnade bilar. Det säger väll hur mycket jag vet om det hela då kansek. Men något jag kan kolla upp!
Jo ja, det hade ju varit ideellt, men orten där jobbet är har en bostadskö på 10-15 år pch jag har bara stått i 5 år nu. Så det känms tyvärr väldigt långt borta. Men om jag nu bestämmer mig för det här jobbet så skall jag självklart blrja söka mer aktivit. Man kan ju ha jättetur ibland.
I din situation låter det som att det viktigaste att fokusera på är själva återgången till arbetet. Prioritera arbetsträningen och att se till att du orkar med arbetet. Din viktigaste investering är i din egen hälsa - allt annat är sekundärt. I den kontexten så bör du nog också väga in att flera timmars restid per dag också är en påfrestning, så fundera över om du kan förenkla vardagen på något sätt? När du väl är varm i kläderna kan du börja fundera över annat som sparande till bostad osv. Lycka till!
Tack! Det är såhär jag verkligen försöker närma mig det hela. Att i den ärligaste grunden är det viktigaste för mig är att hitta en plats och jobb jag trivs på och klarar av.
Men har väldigt svårt att stänga av ekonomisk oro över det hela.
Det blir en balanskonst att få det att gå ihop men tänker att matkostnaden kan dras ner på, äta linsgrytor och kanske flytta till något billigare och ffa närmare boende?
Finns det inget ekonomiskt stöd från förskräcklingskassan i rehabiliteringsprocessen?
Antar att arbetet är en hälsofaktor för dig, detta borde främjas på något sätt.
Stöd för resor ToR arbete annars är risken att du inte har råd att jobba.
Sjukt att det är på detta vis, att det inte lönar sig bättre att arbeta.
Tror du jag kan riskerar att inte klara mig alls om jag har nu 7500, säg även 5000:- kvar av lönen att lägga på bil & resa? Om jag drar av 2500:- till övriga kostnader förutom de fasta.
Din hälsa är det första du behöver fokusera på och att få vardagen att börja rulla. FK brukar vara bra med långsam igångsättning efter så lång sjukskrivning. 25% är rätt enkelt, men steget till 50% jobb kändes rejält för mig. Skynda långsamt, se det som ett marathon. Skala bort sånt som stjäl energi och fyll på må-bra-kontot så gott du kan när du är ledig. Bered dig på bakslag och att backa och komma igen, lyssna på kroppen!
Ska du gå från flera års heltidssjukskrivning till heltidsjobb och pendling 11 mil/dag?
Det är ju kanon att du erbjudits jobb, dessutom på en arbetsplats som pålitliga källor tycker är bra, men finns det någon möjlighet att mjukstarta? Att börja med arbetsträning och därefter 25-50% jobb parallellt med 75-50% sjukpenning?
Jag var heltidssjukskriven i flera år, började sedan arbetsträna 25%, ganska snart jobba 25%, därefter 50% och nu är jag uppe på 75%. Det har tagit mig ca 1 1/2 år, och känns tufft, men med anpassning och stöd från arbetsgivare ändå möjligt.
Du kan ju ha en helt annan sjukdomsbakgrund och annan rehabilitering än vad jag haft, så det går ju inte att säga att alla måste göra som jag gjort, däremot vill jag flagga för att din plan låter tuff och att du behöver vara rädd om dig
Precis som andra skrivit tillkommer ju en hel del kostnader som bilägare utöver bensin, tex sommar/vinterdäck, fordonsskatt, besiktning, försäkring, ev service, tvätt, parkering…men leasingalternativet som nämndes lät ju vettigt
Ja detta är verkligen inte så här jag hade önskat att något hade sett ut. Det är massor faktorer som jag inte vill gå in på här som spelar in. Men en grej är ju bara det att det här jobbet och möjligheterna det kan ge är något jag själv känner att jag inte vill bara tacka nej till. Det är ett väldigt lungt och bra jobb i en trygg miljö, ett jobb där mina vänner jobbar så jag vet att jag kommer att trivas med dem, bara min vän har själv gått ifrån sjukskriven till jobb tack vare detta jobbet . Och jag vet att jag kommer att ångra mig om jag inte testar. Så nu med stöd ifrån försäkringskassan så skall jag ansöka om vilande aktivitetsersättning för att testa på och jobba och se hur det känns.
Men det är verkligheten inte så här jag önskar att det hade fungerat. Och den mörkare delen är väll att detta beslutet har också en stor portion rädsla i sig. Jag är väldigt rädd för hur de andra alternativen ser ut för mig. Och här är nu plötsligt ett alternativ som jag själv kan styra lite över och det är något som för första gången på år som får mig att tänka att jag klarar av jobb igen.
Men tack för omtanken. Jag är också rädd för att det här är otroligt dumdristigt och jag önska att jag hade fått se en hälsosammare väg framåt. Men jag vet inte vad jag skall göra.
Tuff situation för dig, men låter ju ändå bra att FK är med på tåget och att du har en vilande aktivitetsersättning. Positivt att din vän också har erfarenhet av sjukskrivning och att jobbet är lugnt
Att leva på aktivitetsersättning och liknande är verkligen inte fett. Jag hade turen att tillfriskna tillräckligt för att börja arbetsträna innan inflation mm.
Hoppas det ska fungera bra för dig! Du är modig som testar!
Hoppas du kan hitta en bra lösning med transport, samåkning med kollegor eller andra om det är många som pendlar till denna ort. Kanske finns Facebookgrupper för sånt? Ifall du har relativt vanliga arbetstider. Men blir ju sårbart ifall bilägaren är sjuk…
Hur som helst, stort lycka till! Jag hejar på dig
På den privatekonomiska sidan så kan ett tips vara att skattejämka (inkl. ev avdrag för resor till jobbet) så får du ut några kronor mer per månad, vilket skulle kunna förbättra ekvationen på kortare sikt.
Fokus bör ju ligga på att återgå till arbete för att underlätta det hela en begagnad bil ,
Sparande bör du skjuta på framtiden.blir det pengar över så spara,det verkar ju som du kan spara ett par tusen i månaden
Gör upp en budget.men har inte för stora mål
Det skapar lätt ångest att aldrig n sina mål
Lev och njut av livet som arbetet skånker dig
Lycka till
Intressant situation. Var arbetslös ett bra tag efter (min första) utbildning. Var en smått komisk situation när jag tänker på det i efterhand.
Tänker att du inte har något sparat just nu?
Mat tror jag inte behöver kosta 3200 i månaden. Det borde du kunna dra ner till hälften.
Har dålig koll på leasing av billigare bilar. Själv hade jag siktat på att åka kollektivt första 2 månaderna.
Efter det får du fundera på vad det är värt att åka bil istället. Tycker själv att det kan vara rätt skönt att pendla med buss/tåg om man slipper byten. Får hitta något att göra bara.
Efter 2 månader har du fått ihop ca 15 tusen. Skulle lägga kring 10 tusen på en bil och ha kvar 5k till reparationer. Det förutsätter att du kan greja lite själv eller en beredd att lära dig?
Mitt fokus skulle i övrigt ligga på att försöka få jobbet att fungera bra. Visa lite engagemang. Att ha något sparat ger mer ett inre lugn. Finns det något jobbrelaterat du kan sitta och läsa på bussen?
Ja! Eller de bor i staden som är närmast arbetsplatsen. Så ett alternativ jag vill fråga med dem om, ifall jag kan få pendla med tåg till stan och sen åka med dem de sista 20 minuter till jobbet. Men tyvärr brukar ju inte tågbiljetter precis vara billigare än bil, vilket är sjukt, men jag slipper sitta i 4 timmar om dagen på tåg och buss (enkelresa dit är 1 timma 50 minuter).
