För mig var det inte så att jag har inte kan acceptera att de förstnämnda inte betraktar 100k som en fantasilön. För mig handlade det bara om att vissa inte kan ha förståelse för att för många andra betraktar det som en fantasilön och det tyder, enligt mig, på att man är verklighetsfrånvänd.
1 gillning
OK, nu upplevde inte jag någon bristande förståelse för att det skulle finnas människor som även skulle betrakta “tak över huvudet och mat för dagen” som en fantasilön utan att jag m.fl. argumenterade för vår egen ståndpunkt som är att vi inte betraktar det som fantasilöner. Att det finns andra som gör det är ovidkommande då det även finns folk som betraktar din lön som en fantasilön eller ett vårdbiträdes lön som en fantasilön. Jaha, och? Det betyder ju inte att du betraktar din lön så eller att du är verklighetsfrånvänd och empatilös för att du inte gör det. Rätt elementärt, kan jag tycka. Men nu kanske inte den här tråden också behöver urarta i samma meningslösa käbbel.
Som någon skrev innan, alla kommer ha olika utgångspunkter, från sin egen situation. Så finns inga fel eller rätt svar på frågan.
Men det är intressant att just läsa olika personers perspektiv om vad de anser vara en fantasilön. Vi kan ofta bara utgå från våra egna erfarenheter när vi diskuterar detta. Men det är också lite som att fråga, hur långt är ett snöre?! 
2 gillningar
Jag tyckte att det var väldigt tydligt att den bristande förståelsen fanns men eftersom jag håller med dig om att meningslöst käbbel är onödigt så kan vi nöja oss med att vi är överens om att vi inte är överens om det.
Jag kommer inte att ge något svar på frågan om hur stor en fantasilön är eftersom det finns så många olika svar på det beroende på vilken verklighet man lever i. Självklart är det så att om man lever i Sverige som tiggare så kan 20000 vara en fantasilön. Ett fåtal med låga men ändå avtalsenliga löner kan också tycka att 40000 är en fantasilön. De allra flesta “vanliga” människor, alltså inte de som lever i en rikatillsammans värld, tycker säkert att 100000 är en fantasilön. Om man själv har en väldigt hög lön och lever med/känner/jobbar med andra med väldigt hög lön så är kanske 1000000 gränsen för fantasilön. Är man fotbollsproffs är kanske fantasilönen 20000000 i månaden, eller ännu mer.
Intressantare är väl kanske varför man ens ska fundera på hur hög en fantasilön är och vad är en fantasilön. Är det en lön man fantiserar om att man en gång ska ha eller är det en lön som är så hög så att man inte ens kan fantisera om hur det skulle vara med en sån lön?
Om man är ung kan det väl vara bra att fantisera om en viss lön om det leder till att man sköter skolan och gör rätt val för att kunna nå dit. Om alltför många drömmer om att bli fotbollsproffs eller miljonärer som influensers eller youtubers och pga. det struntar i skolan är det kanske mindre bra. Tyvärr finns de barnen redan på lågstadiet. De tycker att de inte behöver lära sig något eftersom de ändå kommer att bli miljonärer som youtubers.
3 gillningar
Mer intressant än själva summan är väl kanske hur man definierar en fantasilön.
Är det en lön som är x % högre än ens egen? Än median?
Är det en lön som är x kr högre än ens egen? Än median?
Är det att enbart x % av befolkningen ska ha den?
Är det att man med hjälp av lönen kan ta ett bolån på x miljoner kr?
Är det att man kan leva med x levnadsstandard?
Är det som skrevs ovan en lön som man kan fantisera om och som känns möjlig? Eller en som känns fullständigt omöjlig att få?
Sätter man lönen i jämförelse med vad som är vanligt/rimligt/möjligt i ens eget yrke eller i alla yrken?
Jag hade tänkt posta det här i tråden om klassresor och löneklyftor som den här tråden kom från, men den vart låst av någon anledning så jag tar det här, ursäkta OT.
Jag håller med om att käbblet om vad gemene man tycker är en fantasilön är en ganska ointressant diskussion.
Vad jag däremot tycker är intressant är pekande på stora löneklyftor och hänvisande att detta måste vara ett problem, utan att ta sig tid att reflektera över att hög momentan lön inte nödvändigtvis medför överskott av pengar, på samma sätt som momentan låg lön inte nödvändigtvis medför ett underskott av pengar. Nu var det inte någon som explicit gjorde det i den andra tråden, men kommentarer som “ofattbart hur man kan göra av med så mycket pengar” på nåt sätt pekar åt det hållet.
Som ett exempel i andra tråden hade jag idrottare med mycket hög lön, men endast under ett par få verksamma år.
Ett annat exempel är “statsminister” som t.om. ligger som exempel i enkäten i den här tråden, det är liksom inte något man kan ägna sitt hela yrkesliv åt.
Eller mig själv där stor del av mitt verksamma yrkesliv inte har varit högavlönat, utan jag har studerat och därefter klättrat (exponentionellt) uppåt på lönestegen.
Som ett ytterliggare exempel kan jag ta min egen far, som hoppade av skolan efter grundskolan, och jobbade som ung två jobb så länge han orkade. Efter det jobbade han lågavlönad resten av sitt liv.
Dessa nyanser glöms ofta bort, och utjämningssystemet som finns idag tar inte hänsyn till helhetsbilden heller, utan momentan inkomst skattas progressivt (och jag säger inte att det är något fel på det nuvarande systemet, men de som kritiserar löneklyftorna verkar mena på att det är det).
På samma sätt tas inte omständigheter som skillnad i lön mellan partners in i ekvationen, sambeskattning existerar inte. Slopandet av detta skedde med motivationen att det skapade ojämlikhet mellan könen, vilket kanske var relevant på 70-talet. Jag vill dock tro att världen förändrats (i alla fall lite) sen dess.
Återigen, jag menar inte att nuvarande system är nödvändgtvis helt fel (och jag bor inte ens i Sverige, utan i Finland, men systemen är väldigt lika) och det går inte att få det helt rättvist, men det behöver det (enligt min åsikt) inte heller vara.
Men, också återigen, att stirra sig blind på vad det råkar stå i någons lönekuvert just den här månaden ger inte nödvändigtvis en rättvis bild av verkligheten.
2 gillningar
Jag tänker att fantasilön kan definieras av två saker, det ena vad personer i ens bekantskapskrets tjänar och det andra vad man kan göra för pengarna.
Vi har tidigare på forumet pratat om en skala som beskriver hjälpligt nivåer av rikedom ungefär så här:
När du utan att titta efter i plånboken kan
- köpa vilken mat du vill i affären
- beställa vad du vill på restaurang
- boka valfri resa
- köpa valfri bil
- köpa valfri bostad
En drömlön bör kunna uppfylla åtminstone de första tre punkterna. Det gör absolut inte en lön på under 70-80 000, inte om man har familj.
Fast där sätter du ännu en definition på vad rikedom är
Något i stil med
“man ska kunna tillfredsställa behov oavsett vad de kostar”. Då är det samma sak att säg 80k är en fantasilön som att säga 15k är en fantasilön
“vad du vill” är enligt mig ett väldigt dåligt begrepp. En bortskämd människa kräver en resa i business class för att uppleva existensminimum. En annan blir lycklig för att tälta i hemkommunen
Girighet bör aldrig vara en del av definitionen på livskvalitet
Uppfölja de 3 första gör man med en lön på typ 40k om ens partner har en inkomst…
Största problemet är att finna tiden att utnjytta resor och resturang…
Håller med dig, löneklyftor är inte ett problem däremot den låga skatten på kapitalvinster är något djupt orättvist.
Extremfallen (som t.ex. idrottaren) är givetvis inte särskilt utbredda, de mer “normala” fallen som mina två sista exempel förmodligen mer utbredda.
Och fallen där hög inkomst medför bortfall i inkomst under yngre år får man väl se som ganska normalt och risken för att inte vara arbetsför längre ökar givetvis med åldern.
Inte för att det är något som bör kompenseras för på något sätt, det skulle ju vara absurt.
Men är det för att den hade så hög lön under några år som statsminister, eller nåt annat?
Det bidrar säkert, men det är ju säkert massa andra faktorer som spelar in att de kan uprätthålla hög inkomst efter med.
Håller absolut med, och inget jag heller förespråkar.
Instämmer, det är något märkligt med att det är skillnad på inkomst och inkomst.
Om något är det väl oerhört knepigt att den som valt att spara en del av sitt redan högt beskattade kapital får skatta en gång till. Den som däremot lånar till konsumtion får möjlighet till skattesubventioner. Snacka om att skapa folkliga incitament för att inte ta ansvar för sin egen privatekonomi.
2 gillningar
Som sagt, mycket handlar om vad man har för referensramar. I valfriheten behöver ligga just valfrihet och att ha rum i sin ekonomi för dyrare alternativ. Här tänker jag på längre resor som för en familj går på >150 000. Ska man göra det och samtidigt handla mat och kunna beställa in viner och rätter på valfri restaurang utan att snegla på priset så klarar man sig inte på 2x40’. Inte utan att göra kraftiga avkall på annat eller ha andra inkomster.
Mig verkligen är det 0% skatt så länge man spar sina hårt besparade slantar på ett 0% räntekonto så är ju ren lögn
Ja, särskilt att det inte räcker att jag ska betala dubbelt så mycket skatt som någon som tjänar hälften av vad jag gör brutto. Tre eller fyra gånger mer ska det vara innan mamma staten är nöjd och de upplevda orättvisorna är någorlunda utjämnade.
2 gillningar
Eftersom du själv pratade om kapitalvinster så antog jag att det var underförstått att räntekonto inte var en del av diskussionen.
Mnja, du har väl redan skattat på kapitalet, inte på vinsten som den sedan generar. Förmögenhetskatt är knasigt, det håller jag med om.
Att det ena är fel betyder ju inte att det andra är rätt, det här är ju rätt knasigt det med.
Ofta kan det ju dock bero på att de är högpresterande människor i större utsträckning. Behöver inte bero på de extra ekonomiska skydd de har efter den politiska karriären tar slut.
Var det inte precis det IPS var? Som idag inte finns kvar med samma skatteregler. Tjänstepension kan man ju argumentera för att det är en form av perodiseringsfond?
1 gillning
För mig är stora löneklyftor absolut inte något problem och en hög lön under en kort period av livet är inte vad jag menar med fantasilön. När jag skriver att det är svårt att göra av med en hög summa, t.ex. 60000, varje månad så menar jag månad efter månad efter månad… Inte någon enstaka månad. Visst skulle jag kunna resa varje helg eller köpa en ny cykel eller stereo varannan månad men i längden skulle jag nog bara tycka att det vore jobbigt. Kanske är det det som är fantasilön? En lön som är så hög så att man inte förstår hur man skulle “orka” göra av med hela?
Jag kan förstå de som säger att det är dyrt med barn, villa, två bilar etc. men samtidigt så har de flesta som lever så mera “normala” inkomster och klarar sig ändå.
Det korrekta svaret på frågan hur stor en fantasilön är är kanske att det inte finns något svar?