Som jag exemplifierade ovan med sällanköpsvaror är det oerhört enkelt att spendera 60k i månaden.
Det låter som om du är helt fast i att det måste vara en kontinuerlig konsumtion varje månad på samma saker.
Det räcker ju med en renovering av ett våtrum för att käka upp ett helt års extra pengar mellan 60k och 25k i lön efter skatt.
Jag pratar ju bara om mitt sätt att leva, inte andras sätt. Om jag ska fundera på vad som är en fantasilön för mig så måste jag väl titta på mitt liv och mina förutsättningar och inte på vilka förutsättningar andra har, eller?
Håller jag inte med om. Fantasilön anser jag måste innebär något som faktiskt bara är rimligt som fantasi även i relation till andra.
T.ex. för någon som går på socialbidrag så är inte en lön på 10k-15k en fantasilön. Även om det skulle förändra den personens livssituation till rena fantasin jämfört med vad man har för tillfället.
Men vem bestämmer då i relation till vilka andra man ska tänka? Är det bara så att låginkomsttagare måste försöka relatera till höginkomsttagare och bestämma summan på en fantasilön utifrån det eller ska också höginkomsttagare relatera till låginkomsttagare och bestämma sin fantasilön utifrån det?
Jag har bekanta som shoppar kläder som exempelvis följande handväska för 30 ksek, går snabbt att bränna 60k månaden när man har dom nöjerna.
Så det är över Tim Cooks lön på 2,6 miljarder per år som är din referens som fantasilön?
Men gör de verkligen det? Om många inte har en buffert att hantera en oförutsedd utgift på 5000 kronor, är mariginalen att klara sig ganska liten. Jag kan erkänna att jag själv har varit där, kanske aldrig så att jag levt över mina inkomster, men ruggigt nära gränsen…
Jag tycker faktiskt man får ta med i beräkningen hur ens lön står sig i förhållande till medel/medianlön. Medel/median spenderande o.s.v.
Allt hänger ju på hur man definierar höginkomsttagare och låginkomsttagare.
Jag förstår att du inte lever på ett sätt att du spenderar 60k i genomsnitt över tid. Men det verkar inte vara speciellt svårt att föreställa sig en semester för 100k för dig? Det borde inte vara speciellt svårt och inom det som inte kan betraktas som fantasi för dig att föreställa dig hur en människa i Sverige som lönearbetar konsumerar upp 60k i genomsnitt.
Jag har gett exempel på relativt vanlig konsumtion som snabbt stackar på upp till de nivåerna.
Inte riktigt samma samhällsgrupper med samma problem,
Förresten från samma undersökning synd att de inte frågade om fantasilön,
Jag förstår inte hur bilden motsäger det jag sa, kan du förklara?
Jag har vart i alla de där kolumnerna med villa, barn och bil, med olika stora marginaler.
Jag känner väldigt få med inkomster över 50000 och väldigt många har ändå villa, barn och två bilar. Jag har ingen insikt i deras ekonomi men de lever i alla fall inte i någon misär.
Nu känner jag mig helt lost! Man ska alltså ta med medel/medianlön och medel/medianspenderande i beräkningen av sin egna fantasilön? Då blir väl 100000 i månaden en fantasilön oavsett vad man tycker själv eftersom det är en fantasilön för många med medel/medianlön? Jag tror inte att det är det du menar men kan faktiskt inte förstå vad du menar.
Eftersom min nettolön är ungefär 28000 så har jag faktiskt allvarligt svårt att förstå hur man kan konsumera upp 60000 i genomsnitt. Jag tycker inte att jag saknar något och även om du inte förstår mig så kan jag inte förstå det. De exempel du har gett framstår inte som vanlig konsumtion, för mig. Kanske för andra och det är okej för mig men ändrar inte hur jag ser på det. Det enda som skulle hända om jag av någon anledning plötsligt skulle få en lön på 100000 är att mitt “sparande” skulle öka. Min lön ökade med 30% i höstas och allt extra blev automatiskt “sparande” eftersom jag inte har något behov av att konsumera mer.
De flesta får dock inte plötsligt en lön på 100k från 28k utan det är en utveckling över tid som kanske sammanfaller med att du skaffar barn och ny bostad, fler barn och ytterligare ny bostad, kanske byter bostadsort för karriären osv. Amorterar, renoverar, skaffar kanske både en och två bilar, ska betala semester och aktiviteter för en familj på 5 pers. Du tittar på en dynamisk situation med ett statiskt perspektiv.
Lägg till detta att du kanske inte kommer ut på arbetsmarknaden förrän du är 25+ pga studier och då inte har något sparat kapital och en ingångslön som är långt ifrån några 100k och med studieskulder istället för en insats till bostad.
Men så ser inte min situation ut. Jag sa vad som skulle hända om JAG fick den lönen. Andras situation har ingen som helst betydelse för hur det skulle bli för mig.
Går det inte bara att acceptera att jag inte kan förstå hur man kan konsumera upp 60000 regelbundet? Jag har ju för länge sedan accepterat att andra kan konsumera så mycket pengar.
Skitsamma, vet inte varför jag bryr mig eller lägger ner tid på det här.
Jag menade inte riktigt att leva i någon misär 
Jag har aldrig levt i misär heller.
Eller, jo, kanske stunder under stundenten, men då hade jag inte villa, barn och bil.
Och den tiden var såpass skoj ändå så då gjorde det inte så mycket att man levde tidvis i misär.
Med och leva med snävare marginaler menade jag t.ex. hus med hög belåning, bil köpt på kredit,
inte ha en buffert i kontanter, utan får ta större oväntade utgifter med kreditkort etc.
Här har väldigt få inkomster nära 100000 så de barnfamiljer som bor i villor är främst familjer med ganska låga inkomster.
Det är människor som jobbar t.ex. inom vård, skola, omsorg, handel, industri och polisen som ändå väljer att bo i villor.
Jag har ingen aning om vilka marginaler de har men det är inget konstigt här att även den typen av familjer bor i villa.
Om en fantasilön per månad skulle vara medianlönen x 12 blir den för förra året 32.400 kr x 12 = 388.800 kr, eller 2,11 gånger statsministerns lön.
Utan tvekan över 180tkr.
Dock beror detta mycket på vart man bor någonstans. Om du är bosatt i en liten stad i Norra Sverige så kanske 50 tkr känns oåtkomligt. Jag kan vara tala för där jag bor, vilket är Stockholm.
I huvudstaden, speciellt när det kommer till de mer eftertraktade områdena, så är löner på över 100 000 kr/mån inte så ovanligt.
Och 155 000 kr/mån känns inte som en fantasilön jämfört med vad folk faktiskt drar in, då återstår bara det sista alternativet. Sedan om det handlar om 181 tkr eller 1 miljon/mån låter vi vara osagt.
Om någon nu frågar mig om min fantasi så skulle jag aldrig nöja mig med 180K i månaden. Om jag fick välja med min fantasi hade jag klämt till med 60 000 000 per år.
