Allt kapital utöver FIRE kan man ju ha vilken risk som helst på. Det kapitalet behöver du ju inte, dom kan du egentligen göra vad du vill med
Jag tror Pellepennan menar förvaltningen av hela pengamaskinen efter steget från lönearbete till FIRE. FIRE är, som jag ser det, själva steget. FI är tillståndet.
#semantik
Min observation är ju att pengarna slutar ju inte rulla in för att man är FI om man verkligen inte går all-in på RE. Men en effekt av FI blir ju att man gillar det man gör på dagarna och har man haft kompetensen att göra FI så är man inte helt obevandrad i att tjäna pengar (givet att det inte är sudden wealth) så då lär man fortsätta “jobba” och tjäna pengar.
Men jag, som är riskavers och tror att slutet lurar bakom varje hörn hade gärna gått på en typ 2 % regel, dvs dubbla det man behöver (givet att det inte kommit in några nya kronor). Eller kanske till och med så långt att jag räknat på antalet årsutgifter och i princip kunnat ha dem på banken.
Om jag är mer rationell så tror jag att Pensionsmyndighetens antaganden är de som är mest genomtänkta. Tror de räknar på 2.1 % real avkastning på långa tidshorisonter.
Kombinationen svångrem vid hårda tider, bra buffert på bankkonto och klok matematik är alltid en bra kombination. Det är alltid bra att våga måla fan på väggen. Det håller drömmarna i schack.
Själv hade jag nog plockat ut enligt 4%-regeln men hade tagit höjd för att klara mig på 2,5%.
T.ex om jag behöver 300000kr om året så blir det enligt 4%-regeln 7,5miljoner.
Jag hade dock inte gjort Fire förrän jag hade 300000/0,025=12miljoner.
Planerar dock inte att göra någon Fire. Jag tycker om att jobba och hoppas kunna göra det till 65-70 år
Balanserad approach i grova drag:
Alternativ 1) Jag hade tänkt mig ett FIRE uttag på 3.25% (planerad avkastning 3.5%) av sparkapitalet
Alternativ 2) Om man går vid 55 kan man ungefärligt räkna på 30 år av kostnader. 1/30 är 3.33% av kapitalet per år (iofs inflation inte inräknad).
Dvs det är ungefär samma inkomst man kan förvänta sig antingen genom avkastning elller genom att bara beta av pengarna som om de vore en buffert på ett sparkonto, år efter år i 30 år.
I det första fallet lever pengarna vidare och ökar givet rätt hög risk. I det andra fallet är det noll risk och du vet vad du får.
Planen blev därför:
- Bestäm en absolut minimibudget som man kan tänka sig leva på i västa fall (tillsammans med alla pensioner dvs) → använd alternativ 2 för den delen
- Använd alternativ 1 för resten
Sen om FIRE / Investerade delen är 75%,50%,25% av kapitalet spelar ingen roll. Man bestämmer själv vad man vill ha i grundinkomst och får alltid en viss del som är pengamaskin och inte borde minska på lång sikt.
Ja, lite så har jag också tänkt i inledningsskedet. Där kommer ju svångremmen in. Jag gjorde lite Monte Carlo-simuleringar efter @axrs länk och får svar mellan 3,1% och 8,7% safe withdrawal rate efter ett gäng simuleringsrundor. Jag skulle aldrig i helskotta inbilla mig åtta, men det känns ju bra att 3% verkar hålla. Då tyckte jag att jag var ganska konservativ i mina uppskattningar.
Så där har jag också räknat, åtminstone fram till pensionen men även skissat på längre. 20 år är ingen match alls, 25 år ser soft ut, 30 är nog att pusha det lite.
God input med olika vinklar och hur folk tänker i tråden. Det är också nyttigt att inse att det där med åttasiffrigt inte är på kartan för de flesta här. Där spelar ju övrigt i samhället in.
Och, som nämnts, jag skulle inte banga att omsätta kåken heller om det knep. Kanske är det beslutet lättare om man inte har någon mer att ta hänsyn till.
För normala människor som vill köpa en ny bil vart 10e år eller oftare, kanske göra resor ibland och ha semesterkassa då är nog 4% regeln bra.
Om du är beredd att köra gamla billiga bilar, bo i en stuga i skogen, aldrig resa och bara äta gröt, ärtsoppa och egenodlade rotfrukter, då blir budgeten en annan.
Lever man fattigt som en munk kan man leva på mindre kapital, men normala människor vill leva normala liv.
Ibland sjunker börserna tre år efter varandra (2000-03, 1929-32) så man måste ha en hink med säkra pengar för mer än tre års konsumtion, som inte är investerat.
Gör du av med 250t per år behöver du hela tiden ha 750t säkert på ett bankkonto där du inte spekulerar bort de pengarna.
Hehe, jag vet inte om du ironiserar eller bara hårdrar det.
Jag har inte munkambitioner, men jag ser inte bilägande som ett måste om jag väljer FIRE. Jag använder bilen nästan bara för att ta mig till jobbet… där jag bor nu. Men sådana tankar handlar snarare om svångrem i fin kombination med miljötänk än med FIRE i sig.
Självklart måste man också ha buffert och rimliga förväntningar. Men sist, och ändå inte minst, vad är det för fel på gröt och rotfrukter?
Men skulle du själv förlita dig på 4%-regeln? Det är ju den riktiga frågan. Jag tycker alltså det är för snålt, om det inte framgått. Inte för att matematiken inte håller utan för att det är en mental spärr. Även med en buffert på t ex tre års utgifter på sparkonto så är det väldigt jobbigt att se tre år på raken med sjunkande börsvärde när bufferten närmar sig noll. Det kan nog ingen förneka.
Och jag som tycker jag är konservativ. Kanske man ska köra en Joakim von Anka modell med guldmynt på hög i ett fristående kassavalv?
När folk svänger sig med olika lägre procent så känns det som om de eventuellt kanske inte riktigt greppat var 4% kommer ifrån? Varför är det just 4%, och inte ett annat nummer?
Den naiva grunduträkningen för 30 år är så här: 100/30 = 3.33, dvs 3.33%. Man kan alltså ta ut en trettiondel av kapitalet om året om man har pengarna på bankkonto med 0% ränta. Gör man så här är det noll risk.
Men eftersom det är lite jobbigt att få ut mindre riktiga pengar varje år (samma summa, mindre värde pga inflation) så vill man dock inflationjustera siffran, dvs räkna upp 3.33% med inflationen varje år, så det blir en högre siffra varje år än det var innan. Och vill man inte behöva öka kapitalet motsvarande så är det här risken uppstår. Man behöver investera pengarna så att ens kapital ökar i takt med inflationen.
Nästa minimi-nivå är alltså att man kan ta ut 3.33% inflationsjusterat varje år om investeringen varje år går precis +/- noll jämfört med inflationen. Dvs avkastningen hänger precis med inflationen.
Om jag inte missuppfattat så tänkte många enligt ovan innan Trinity-studien som publicerades 1998. Det svängdes också med en massa högre och lägre procent – vissa pensionsrådgivare räknade på fullt allvar med 10% och högre. (Detta nämndes i en RationalReminder-intervju för något år sedan, men vet tyvärr inte vilket avsnitt det var. Kanske är citatet med i deras samlings-avsnitt om 4%-regeln?)
Sedan testade författarna av Trinity-studien detta mot historisk avkastning för börsen med en 50/50-portfölj och såg att det går att dra upp det lite, 4% funkar över alla tidsperioder de hade data för (på amerikanska börsen, med utgifter i USD) trots att börsen ibland temporärt rasar 50% eller mer.
Så ni som pratar om 3% eller 2% över 30 år, då är det bättre att bara inflationssäkra pengarna (lättare sagt än gjort!) – ni behöver knappt ta någon risk alls om ni tänker er att ni inte ens tar ut en trettiondel av pengarna om året. Någonstans kommer ni ner på en så låg procent att ni inte ens behöver inflationssäkra…
4% betyder alltså att du behöver ha 25 årsutgifter investerade 50/50 för att klara dig i 30 år. Du får 5 år i rabatt pga avkastningen. Jans återkommande förslag med 25 årsutgifter investerade och 5 årsutgifter på ett sparkonto är alltså bara ett återgående till att vill man klara sig 30 år så behöver man 30 årsutgifter i kapital Hmm, ja.
Jag som räknar på 17 år, jag kan komma undan med 100/17 = 5.8% om året, om jag minimerar risk och bara inflationssäkrar. En handfull av de åren droppar det in lite månadsinkomster från en inkomstgaranterad tjänstepension, dessutom, så det är egentligen 12 år + change jag behöver räkna på: 100/12 = 8.3%.
Men som sagt, detta är bara en simpel tumregel/schablon för att få en första känsla för hur mycket pengar man behöver i kassan för att klara sig. Det är mycket bättre att simulera det med en MonteCarlo-simulering eller liknande. Prova även att sätta alla pengarna i “cash” i MonteCarlon, och labba med olika nivåer av inflation, för att få ett grundcase utan att behöva investera alls.
4%-regeln idag har (som jag tolkar det) kommit att motsvara vad man kan ta ut, utan att summan på kontot krymper. Det är nog här missförstånden uppstår. Dvs, folk pratar om att ta ut 4% på årsbasis och ändå kunna lämna hela von Anka-bingen till nästa generation.
Jag säger inte att jag tänker så, men att det är tydligt i poddar, bloggar etc att tankarna går så. Leva på avkastningen helt enkelt.
Japp, det är den missuppfattningen jag argumenterar emot ovan.
Förstod det - därmed inte sagt att det inte finns viss bäring i andra sättet att räkna. Men det går ju då inte att basera på inflationssäkrade placeringar utan kräver mer.
Det stämmer inte. Det är vad man kan ta ut årligen + inflation utan att pengarna ska ta slut på 30 år. Sedan är det en stor chans att kapitalet är samma eller mer efter 30 år.
Jag vet. Därför skrev jag “kommit att” och hänvisade till generellt prat i bloggar och poddar. Jag vet vad Bengen skrev och vad Trinitystudien bekräftade.
Troligen sker ihopblandningen för att de flesta vill leva på PWR (eller Evig uttagsnivå på svenska kanske? EUN?) men i verkligheten är 4%-regeln både lättare att förstå och tristare att sätta sig in i för de som gör “content” i ämnet.
I mitt fall: Jag har ungefär 20 år till “vanliga” pensionen och planerar att ta ut den här i Sverige. Så i princip kan jag plocka 1/20 fr o m nu och överleva till pensionen. Den matematiken kan alla göra. Men även i ett sådant fall blir det här med marginal vettigt att prata om. Om man har X i utgifter på ett år så tror jag inte någon är sugen på att bara multiplicera med 20 och nöja sig där för att klara sig fram till den vanliga pensionen “kickar in”.
Det uppskruvade börsklimatet har säkert också bidragit. Månadsbreven från Avanza m fl visar på grymt fina värdeökningar. Om man bara tittar på detta dras man lätt med i den allmänna strömmen och blandar ihop termer och siffror (“man” här är alltså inte jag, utan nå’n sorts medelsvensson). Självklart blir det fel då.
Det är ett kanonförtydligande
Jag upplever samma förvirring rätt ofta, och gör säkert också den sammanblandningen själv. Precis om @angaudlinn skriver.
Sen tycker jag att det är jättekonstigt att prata om “safe withdrawal rate” (eller perpetual för den delen) utan att det sker i direkt samband med för vilken portfölj.
Tar man ut 4% från enbart cash så räcker det ju inte i 30 år.
Tar man ut 4% och har en 100% aktieportfölj så kanske det inte är så “safe” tänker jag.
Hur tänker du/ni om det?
Ett exempel
- Säg att man vill kunna ta ut 4% av kapitalet och ha en hög sannolikhet att pengarna räcker i 30 år för att vara oberoende av börsklimat.
- Ska man då investera portföljen så att den ger 4% realavkastning (alltså efter inflation)?
- Om man antar 7% realavkastning på börsen över tid
- Så ger detta ungefär 57% aktieandel (4/7).
- Antar då att räntedelen endast kan försvara dvs +/-0% mot inflationen.
Alltså ganska nära en klassisk 60/40 portfölj som bör ge 4% över tid uppfyller då 4% SWR
Är det så man ska tänka? Eller har jag otur
Sen hittade jag artikeln nedan från Fidelity - se länk nedan.
Där tar det just upp detta kring för vilken portfölj.
Där kommer det till att en “conservative portfolio” (20% aktier, 50% obligationer, 30% cash) skulle ge 4.1% med 99% konfidens medan en “growth portfolio” (70% aktier) bara skulle ge 3% SWR.
EDIT: Ser nu i fotnoten att detta är beräknat för 25 år.
EDIT 2: Ser också i fotnötterna att de antagit månatlig ombalansering, att transaktionskostnader OCH avgifter är noll.
Det enda jag tror jag förstått av detta är att % SWR/PWR är en sak men att det viktiga för att klara det, oavsett vad man sätter för %, är vilken portfölj man lägger pengarna i, såklart. Men att det är detta som verkar vara det luriga.
Intressant. Jag hittade ursprungliga artikeln från oktober 1994 - se länk.
Också intressanta slutsatser som ger lite mer kött på benen. Tex (min fetstil)
I think it is appropriate to advise the client to accept a stock allocation as close to 75 percent as possible, and in no cases less than 50 percent. Stock allocations lower than 50 percent are counterproductive, in that they lower the amount of accumulated wealth as well as lowering the minimum portfolio longevity. Somewhere between 50-percent and 75-percent stocks will be a client’s “comfort zone.”
Stock allocations below 50 percent and above 75 percent are counterproductive.
Sååååå, 50-75% aktier verkar vara hans rekommendation på den tiden det begav sig
Då ligger ju en traditionell 60/40 ganska bra till.
Intressant hur Fidelity kom till en rätt annorlunda slutsats med så lågt som 20% aktier
Förresten snygg frilla och 90-tals bågar
Han lever tydligen fortfarande och är 74 år. Kanske ett potentiellt intervjuoffer @janbolmeson ?
Vilken drömgäst för @janbolmeson - en kompis att riktigt nörda ner sig ihop med.
Intressanta fetningar också. De blir ännu intressantare (och lätta att glömma) i nuvarande klimat som inte bara är rusande aktier och fonder utan också räntor som inte ger mycket. Undrar hur Bengen ser på guld och krypto.