Japp, det är väl detta som skrämmer rent generellt i livet, oavsett om man har FIRE-planer eller ej. Det är alltid svårt att planera sitt liv när förutsättningarna ändras. Som att spela schack, men motståndaren påstår plötsligt att ett torn får gå diagonalt.
Sedan är det min övertygelse att den genomsnittlige FIRE-pensionären tär mindre på de gemensamma resurserna än den genomsnittlige medborgaren. Detta främst baserat på att hälsovinsterna är fler, att många lämnar sitt jobb åt någon arbetslös och att det slits mindre på gemensamma tillgångar såsom naturresurser, infrastruktur och miljö.
Nej, det väger inte upp det i reda pengar, men jag tillhör de som tror att vi alla skulle må bra av ett enklare liv där relationer och fritid väger tyngre än plikt och inkomst.
När det gäller spelreglerna: If you can’t beat them - join them.
Min springare kan också skritta rakt fram om den måste.
Moms, skatt på konsumtion, är statens största endkilda intäktspost. Ska den som inte konsumerar hela sitt sparutrymme ha dåligt samvete för att han eller hon inte bidrar tillräckligt till samhället?
Den som sparar i madrassen bidrar kanske inte med så mycket men alla pengar på bankkonton, aktier, fonder och liknande ingår i ett system som tillhandahåller kapital som blir en länk i produktionen.
Allt hänger ihop, inte bara lön och skatt på den. Nä, vi behöver inte må dåligt om vi arbetar mindre än vi kan. Känna skuld kan vi göra om vi då samtidigt utnyttjar samhällets sociala skyddsnät.
Det är inte staten som tillhandahåller välfärden det är kommuner och regioner. Skola, vård och omsorg drivs i deras regi. Deras ojämförligt största källa till pengar är kommunalskatt och landstingsskatt. Ca 32kr per intjänad hundralapp.
En som konsumerar 200tkr per år betalar in ca 40tkr i moms. En grundskoleplats kostar ca 120tkr per år. Vatten och avlopp tror jag alla använder. Sjuk blir de flesta förr eller senare. Gamla lika så
Jo, precis. Menar som du skriver att det i dagens kapitalistiska system finns ett system för utbrett passivt ägande som helt följer kapitalismens regler och därför svårt att kritisera (ur ett kapitalistiskt perspektiv). Men att i den mån det går att tala om kapitalistiskt etik tänker jag att man motiverar att det får plockas ut pengar från företag för att företagsägarna lägger ner ett jobb på att driva företaget eller att investerare lägger ner tid och risk på att analysera bolag och förverkliga dess idéer genom att tillgodose dem med kapital. Det passiva ägandet åker egentligen räkmacka på det aktiva ägandets arbete.
Det där låter som något slags socialistisk/konservativ etik. Den liberala synen är väl att det som gör avkastningen etiskt godtagbar är att den grundar sig i en frivillig överenskommelse mellan den som lånar ut pengarna och den som lånar pengarna.
Lugn i stormen här nu. Först får vi separera aktiva och passiva ägare samt aktiv och passiv förvaltning av kapital.
Aktiva förvaltare kan också vara passiva ägare (inte engagera sig i att leda bolaget). Då anställs normalt sett ledning och agerar som löntagare i relation till bolaget.
Huruvida förvaltning av kapital (val av bolag) sker passivt (indexfond) eller aktivt (aktiv fond/direktägande). Har väl ingen som helst bäring på om man ur etiskt perspektiv ska få pengar från överskottet från ens egendom eller ej?
Passiva ägares “rätt” att få ut pengar hänger ju enbart på att det är den som sitter på den ekonomiska risken. Aktieägarna får ju pengar om det finns något över. Alla andra får betalt först!
Så inte heller där ser jag någon som etisk koppling till att behöva “arbeta” på något sätt för att kunna motiveras ersättning.
Det låter snarare som du motiverar socialitiskt än kapitalistiskt. Inom socialismen är ju just arbete det enda som ses som värdeskapande i kontrast mot kapitalismen då även ekonomisk risk ses som värdeskapande.
Nämner både tid och risk i inlägget. Vad jag menar är att den passiva ägaren får samma utdelning från bolaget som den aktiva ägaren även om den aktiva ägaren sitter på samma risk men därutöver även engagerar sig i bolaget så att det fungerar vilket den passiva ägaren drar nytta av. För den passiva förvaltaren sitter denne på samma risk som den aktiva och får samma avkastning men den aktiva förvaltaren engagerar sig i marknaden och ser till att den blir korrekt prissatt vilket den passiva förvaltaren drar nytta av.
Jo, kan hålla med om att man ur liberalt perspektiv kan motivera det genom individens frihet att göra det den behagar och att inskränkning av andra individers frihet i FIRE inte är tillräckligt stor för att det ska vara omotiverat. Sen kan jag väl tycka att liberalismens anda är att individens frihet i ett sekundärt steg ska leda till ett effektivt utnyttjande av resurser vilket FIRE knappast gör.
Ja, det är ett symbiotiskt förhållande. Den aktive ägaren som vill styra får mer att säga till om (större relativt makt). Den passive ägaren tar ju en högre risk genom att sakna kontroll över utvecklingen men bidrar med lika mycket kapital.
Inget av detta har väl någon som helst bäring på rätten att ta del av utdelningen? Utdelning är inte ur ett kapitalistiskt synsätt ersättning nerlagt arbete. Utan en ersättning för ekonomisk risk. Varav det senare även betraktas som värdeskapande.
Sen förstår jag inte heller hur det kan finnas nån form av skyldighet att agera aktivt i marknaden. Om marknaden blir mindre effektv av att jag är passiv, då är det ju större kaka till den som är aktiv…
Tänker kanske för mycket ur mitt globala indexfonds-perspektiv där jag inte behöver göra någon riskvärdering av mina investeringar (mer än val av tillgångsslag) eftersom andra på marknaden redan har gjort en riskvärdering och prissatt därefter. Jag får alltså betalt för risken jag tar utan att behöva ha investeringsförmågan att värdera risken. Är jag en dålig investerare ska mina pengar gå till de som är bra på att investera/riskvärdera men i och med indexfondernas införande och att de fungerar så har man överlistat systemet och kan dra nytta av duktiga investerares färdigheter.
Du har ju värderat risken genom att välja passiv förvaltning. Har du överlistat marknaden och bara handlar (indirekt) på för alla tillgänglig information (senaste kurser) så är du den smarta investeraren som bedömmer risken korrekt.
Beror på hur samhället är uppbyggt och vad man har för jobb. Slår vi ut antal timmar som behöver jobbas i dagens samhälle så behövs det mer än 20 års arbete per person. Tittar man bara på en enskild individ så beror det på vad den personen har för jobb. Är det ett meningslöst jobb så behövs 0 års arbete för att samhället ska fortsätta rulla medan om det är ett jobb som behövs så behövs ett yrkesliv. Klart man kan tänka sig ett samhälle där man inte behöver jobba lika mycket som nu men då behöver det organiseras annorlunda.
Problemet tycker jag är att det blir som att man överlistat marknadssystemet på samma vis som man kan överlista välfärdssystemet. I båda fallen får jag pengar utan att bidra. Sen tycker jag det är fantastiskt med indexfonder eftersom det ger “småspararen” som oftast ändå arbetar och på så vis bidrar till samhället en möjlighet att få bra avkastning på sina besparingar så att inte allt utdelningskapital bara går till en elit. Börjar man använda det för att för att sluta arbeta och därmed sluta bidra till samhället tycker jag upplägget blir mer tveksamt rent etiskt eftersom man då mest får pengar utan att bidra. Att säga att “men jag bidrog i 10-20 år” räcker inte om det behövs en större insats än så för att samhället ska fungera. Sen spelar det mindre roll för mig. Nuvarande samhälle är ganska bra men tillräckligt dåligt för att jag inte ska få dåligt samvete om jag någon gång i framtiden bestämmer mig för FIRE, i bästa fall kanske det leder till att det sker en förbättring av samhället som reaktion på om för många går FIRE.
Det här tycker jag är en helt vansinnig parallell. Ser ingen likhet över huvud taget.
En helt passiv investerare bidrar precis lika mycket som en aktiv i meningen att de lånar ut kapital till företag som ska skapa mervärde i samhället. Mervärdet som sen kan användas till välfärd och annat.
Well, i slutändan trillar det in pengar till mig utan att jag gör någonting. Så jag antar att någon annan gör någonting såvida pengarna inte skapas ur tomma intet.
Bolagsrisken jag tar är minimal. Risken i indexfonden är i stort sett endast kopplad till tillgångsslaget där värdet kan fluktuera över tid men den egentliga risken vi talar om här är att företag på en global nivå blir konfiskerade eller någon större katastrof som gör att företag på en global nivå går i masskonkurs. Ganska liten risk skulle jag säga och om det inträffar har vi mycket större problem i form av den totala kollaps av det ekonomiska systemet som just inträffat och dess orsak. För samhällets skull skulle det inte göra någon skillnad om jag eller någon annan ägde kapitalet eftersom jag ändå inte göra några egna analyser om var kapitalet gör bäst nytta. Det enda jag “bidrar” med till samhället om jag går FIRE är att konsumera resurser.
Jag äger fortfarande samma del av den totala marknaden såvida inte nyemissionerna är högre än vinsterna över tid, men i så fall talar vi som ett scenario om risk för masskonkurs. Eftersom jag är långsiktig ägare spelar kortsiktiga fluktuationer ingen roll.
