Vi gör nästan likadant. I praktiken blir det i och för sig likadant. Vi har bådas löner in på samma gemensamma konto. Därifrån betalas allt gemensamt. Och därifrån tar vi också en månadspeng till var och en till egen konsumtion. Man får lov att ta mer pengar från det privata kontot om man vill, men då ska man föra över lika mycket till den andra partnerns “egna/privata konto”.
Jag och min sambo har delad ekonomi där vi delar 50/50 på gemensamma utgifter, resten gör vi som vi vill med. Vi har ett gemensamt sparkonto dit det åker en lapp var varje måndag som används till större gemensamma utgifter som resa, inköp till lägenhet etc. Den största anledningen till det är lite de som Passiv var inne på:
VI har båda valt att gå ner i tid sedan vi blev helt skuldfria och både jag och sambon studerar just nu. Men sambon har redan sagt att hon aldrig mer kommer jobba heltid igen, trots att hon kan. Medan jag kommer förmodligen jobba 100-120% första åren efter studierna för att avancera i karriären och lönetrappan. Det skulle kännas så jäkla konstigt för oss båda att jag ska försörja hennes val till att inte jobba.
3 gillningar
Fast handlar det inte om helheten? Om hon inte jobbar och det gör henne lycklig och det gör dig lycklig att jobba 120% är det inte det som är viktiga. Tänk om hon lägger mer tid på hushållet, barnen etc (som kvinnor tenderar att göra upp till 1h mer per dag OCH som sällan ersätts finansiellt utan förväntas.)
Jag säger inte att ni gör fel. Jag resonerade så här förr också men bytte åsikt för något år sedan.
6 gillningar
Lösningen som jag ser det är att du lagar all mat och ser till att det alltid finns goda matlådor att tillgå. Hon sköter säkert annat i hushållet. Sen kan ni ju budgetera för varsin fickpeng som ni får nyttja utan att den andra parten får tycka att det är onödiga köp. Då kan du investera din veckopeng om du vill medans hon shoppar upp sin. Sen är väl 2000 kr sparande inte så tokigt egentligen, även om du vill spara mer.
2 gillningar
Förstår vad du menar. VI har dock inga barn och kommer inte skaffa heller, det är en av grundstenarna som gör våran relation möjlig (om det hade funnits barn i bilden så hade de varit annorlunda.)
När de gäller hushållet är de 50/50 där med och det kommer dessutom outsourcas helt till städhjälp och liknande när utbildningen är slut då ingen av oss gillar de så mycket.
Vi lever väldigt olika liv gällande fritid och allt och har olika intressen och vänner och det är lite som T-Bear var inne på:
Vi är mer det senare 
.
Ett litet tillägg: Ingen av oss behöver jobba heltid för att få det att går runt. Vi skulle klara oss gott på varsin 50%-tjänst. Och när de gäller att hon inte kommer jobba heltid så kommer hon jobba runt kanske 75-80%. Så det finns pengar, och det kommer finnas pengar.
2 gillningar
Det beror på om helheten blir sämre för ena parten och bättre för andra parten.
I mitt fall jobbade jag 140% cirka för att jag gillade att arbeta. Sambon jobbade 75% för att hon ville vara ledig mer. Tanken var att jag skulle ”slippa” mer saker i hemmet som inte blev fallet. Jag betalade/jobbade alltså extra för att hon skulle slappa i soffan= inget bra upplägg.
I andra fall, kan det givetvis vara som du säger, men som allt annat är saker individuellt 
5 gillningar
Tittar jag på personer i min närhet (familj, vänner) så finns det fall där den ena jobbar deltid men står för hälften eller mer av parets konsumtion. Om de skulle jobba mer får de en sämre situation (tycker de) eftersom de förlorar massa fritid och tjänar ganska lite på det eftersom partnern tjänar så mycket mer.
Visst, det blir mer pengar totalt sett men ur ett ego-perspektiv är det ganska dålig avkastning per extra arbetad timme eftersom de dessutom får ta en större andel av utgifterna med högre inkomst.
Jag hade inte kunnat göra så personligen men det finns gott om personer som gör så här.
Dessutom kan det bli lite av en fälla för den som tjänar mindre om paret skiljer sig eller separerar, vilket inte alla tänker på.
Den som tjänar mer / jobbar heltid kan tjäna ihop en mycket större pension och den inkluderas inte i bodelning vid skilsmässa.
Jag gissar att en majoritet inte tänker på den biten.
3 gillningar
5000 i hyra? Var finns de hyror nånstans mensr du?
Hyra på 5000?!?!?; vart bor ni någonstans?
Det är en väldigt viktig det i en relation tror jag. Tror att i långa relationer krävs en mix.
1 gillning
Tycker att det ofta finns en lite moraliserande underton i diskussioner kring detta. “Man är väl ett team? Varför är man ens ihop om man inte vill dela på allt? I mitt förhållande/äktenskap så…” Positivt ändå att jämställdheten kommit så långt att det ens finns en diskussion.
3 gillningar
Man kan vara ett team med två individer, finns inget måste att smälta samman fullständigt.
Det skiljer ju från fall till fall. Huvudsaken är att man respekterar varandra och att båda är trygga med att prata om och argumentera för sin egen ståndpunkt, och att man är öppen för att lära sig av den andre, t ex att bli mer ekonomisk eller mer bekväm med att spendera pengar på “rätt” saker.
Spännande ämne!
Gift o två barn! Hus… ca 85% belåning.
Jag är 100 % känslostyrd och drivs av rädsla.
Min far har aldrig kunnat hålla inpräntat o har aldrig haft koll på sina papper osv. Han har jobbat bort hela min barndom o tjänat BRA med pengar dock aldrig sparat en krona till mig eller dig själv!
Detta har resulterat i ett nästan tvång från min sida att ha koll på utgifter o papper etc.
Alltid rädd att inte ha tillräckligt med pengar osv.
Min fru är lite mer chill o har varken koll på inkomster o utgifter( vilket stressar mig REJÄLT). Har försökt prata med henne o få henne att förstå med fonder o ränta på ränta osv men får bara till svara att ” det där sköter du så bra, jag litar på dig.)
Problemet tycker jag är att hitta balansen. Förstår att hon tycker om att spendera men jag anser att det är lika viktigt att spara.
Så ja vi är i obalans och jag känner mig lite jobbig när jag tjatar om att vi måste spara …
4 gillningar
Håller med dig.
Däremot tänker jag att om ena parten är hemma med gemensamma barn, då kan jag tycka att det är rimligt att den med föräldrapeng betalar mindre av det gemensamma.
1 gillning
Jag håller med, men allt det där tycker jag att man kan vända upp och ner på egentligen.
Om en i förhållandet blir väldigt ekonomiskt beroende av den andre är det lättare att ifrågasätta om de är tillsammans för att de inte har råd att separera än om båda klarar av att stå på egna ben.
Om man inte behöver varandra för att klara sig ekonomiskt är det väl rätt tydligt att så inte är fallet.
Jag och min partner vet att vi skulle klara oss bra utan varandra om vi separerade imorgon, alltså vet vi att vi är tillsammans för att vi tycker om varandra och inget annat.
Dessutom, även om det inte är så kul att prata om, så slutar väldigt många relationer i separation/skilsmässa.
Allt blir mycket lättare och förmodligen mindre infekterat om alla tillgångar inte har blandats hejvilt så att det finns massa saker att bråka om.
Det är naivt att tro att ens egen relation aldrig kan ta slut eller leda till en jobbig separation.
Om man tycker om varandra kanske det är bra att skapa förutsättningar för att inte hamna i en sådan situation, så att det går att separera på ett snyggt sätt utan att börja hata varandra i processen.
Det är egentligen samma grej som med arvskiften, vi tror att vi känner oss själva och våra anhöriga men ändå är det jättevanligt att så fort pengar och prylar finns att hämta så förändras saken.
På temat:
4 gillningar
Jag försöker att leva ekonomiskt och sparsamt. Efter separation med exet (utan någon finansiell ersättning efter 10 år för att jag inte ville bråka) köpte jag en bostadsrätt till mig och mina 4 katter.
Har tyvärr inga barn och pga ålder blir det inga
heller. Månadsavgiften är på ca 3 000 kr samt ca 1800 kr i lån & ränta.
Efter ca 1 år träffade jag mr Right🥰 en skild pappa med 3 barn ( 2 vuxna och 1 tonåring)
Vi levde som särbos i knappt 1 år. Under tiden märkte jag att något inte står rätt till, men detta var inget att prata om…
Till slut klämde han ur sig att pga skilsmässan och psykisk ohälsa råkade hans ekonomi krascha, och han hade runt 700.000 kr i blanko- och smslån.
Han bröt ihöp och var livrädd för hur vårt förhållande skulle bli. Hans yngsta barn som var 14 hade nyligen bestämt sig för att bo heltid hos hennes mamma varpå jag föreslog att han då kunde flytta till mig, dels för ath jag vill leva med honom och dels för att han inte behöver en 4a när ingen av barnen bir kvar hemma. Sagt och gjort, han bor nu hos mig. Vi har en extremt låg månadskostnad, alla kostnader relaterade till boendet samt mat och förbrukningsartiklar går på ca 10.000kr. Vi har försökt kolla på att köpa hus, men tyvärr lyckas min partner inte spara något. Jag släpade honom till banken som löste alla hans smålån så nu har han “bara” ett lån som totalt kostar honom ca 6.000 kr i månaden. Tyvärr är han en riktig looser när det gäller pengar, vi har så åtskilda meningar om det. Jag vill ha 3 månadslöner som buffert, och utöver det sparar jag allt jag kan, ca 5.000 kr i månaden. Då både han och jag har jobbat utomlands i många år så kommer vi inte att få en bra pension. Därför är det viktigt för mig att spara så mycket som möjligt.
Vad jag vill säga är att även om jag älskar denna mannen och vi ska gifta oss nästa år så kan jag INTE släppa kontrollen över finanserna, utan vi får fortsätta ha separata konton. Till det kommer ju att han har 3 (särkulls)barn och jag har ingen lust att de ska få mina pengar som jag har sparat och snålat för att få ihop. De har sina mammor som de kan ärva och (kanske) sin pappa. Han är 11 år äldre än mig ska tilläggas.
Skulle vi ha träffats och han inte hade haft sina skulder, inga barn och varit jämngammal så hade jag lätt haft gemensam ekonomi med honom. Men absolut inte som det är nu
7 gillningar
Man bör väl ha liknande mål med livet om man ska dela lika på två löner där den ena tjänar mer.
Jag menar säg att den ena planerar för FIRE eller gå ned i arbetstid för att spendera mer tid med barn t. ex. Eller försöker spara till hus, vettig bil, jobba mindre.
Och den andra lever från lön till lön och konsumerar mest ”skräp”.
Majoriteten här förespråkar delad ekonomi, jämställt bla bla bla. Men huvudsaken är ju att det passar just ert förhållande och framtidsplaner.
7 gillningar
Men för 17… Ni ser väl att det är en förenkling av nummer? (visserligen hade jag 2800 i avgift +1500 ränta i min senaste 2a i Stor-Göteborg, så… ja varför inte 5000?..).
Gift och har ett barn. Jag tjänar mer än min fru, fördelning ca. 60/40. Våra löner går direkt in på ett gemensamt räkningskonto - 10000kr sätts in på Carpay kreditkort för månadens mat/hushållsinköp - alla gemensamma räkningar betalas och en andel sätts av till gemensamt sparande så som buffert för hus, bil och semesterspar. Resterande pengar splittas 50/50 och vi kan göra vad vi vill med dom utan att den andre tycker si eller så. Har fungerat toppen för oss i alla år och eftersom vi lever som en familj och delar på allt så är vi även överens om att dela lika på inkomster och gemensamma utgifter.
2 gillningar