Vara med om en livshotande olycka och genom dem hamna i terapi var en bra ingång för mig, något som fick kaskadeffekter som skulle kunna bli en bok. 
Nu är det ju inget jag kan rekommendera rakt av själva olyckan, men vet inte vad som hade kunnat få mig att ta tag i allt som jag har gjort efter det?
Frågan från min terapeut som ställde saker på sin spets var något i stil med “vad tror du är anledningen till att du sparar så mycket till framtiden?” Det intressanta med den diskussionen var att svaret var inte alls det jag hade tänkt mig “i huvudet”. För mig var sparandet / hanterande av pengar ett slags snuttefilt för att minska ångest kring saker som inte hade en direkt korrelation till pengar utan var mycket djupare än så.
Ett annat konkret tips är att jag försöker “lead by example”, något jag har varit bra på länge mot andra men som nu även gör mot mig själv.