Som skrivits ovan; det är ju lite av ett logiskt fel i den slutsatsen. Det förutsätter att man inte sparar. För det går som sagt att komma undan med att konsumera lika mycket som tidigare utan att nalla av buffert eller sparpengar. Helt enkelt bara genom att spara mindre.
Det kanske är en lättare omställning? Leva på som vanligt i vardagen (men spara mindre) vs. att spara lika mycket som tidigare men göra avkall “livskvalitet” i den mån den är kopplad till konsumtion?
Nej, våra löneförhöjningar i år har gjort att vi kan konsumera som vanligt och spara som vanligt (i kronor, dock mindre i %).
Vid snabb överslagsräkning tänker jag att det inte blir problem ens vid bankens KALP-kalkyl på 7%-ish. Då hade vi antagligen fått spara lite mindre än idag. Men fortsatt hade vi trots det antagligen kört på med den vanliga vardagen som vanligt.
Jag har senaste 5-ish åren satsat på att bygga upp en trygg och stabil ekonomisk tillvaro (innan var den bara att maxa inkomst och avkastning) och nu skördar jag frukterna av detta arbete.