Jag håller på att ifrågasätta olika löpande utgifters vara eller inte vara. Nu har jag kommit till medlemsskap i Sveriges Ingenjörer, där den stora anledningen att jag motiverat mitt medlemskap varit inkomstförsäkringen.
Kostnaden är nu 340 kr per månad. Det är en tillfällig pandemihöjning från 240 kr. Så vi kan räkna på 240 kr istället. Det blir alltså strax under 3 000 kr om året.
För det toppar dom upp lönen till 80% under 150 dagar vid arbetslöshet. Det innebär att man totalt max kan få ut följande ersättning vid olika lönenivåer enligt denna kalkylator (alltså inte per månad utan totalt under 150 dagar) :
Lön 30 000 kr, total maxersättning ca 3 000 kr
Lön 35 000 kr, total maxersättning ca 15 000 kr
Lön 40 000 kr, total maxersättning ca 35 000 kr
Lön 45 000 kr, total maxersättning ca 55 000 kr
Såhär fortsätter det, med ökningar av maxersättningen med 20 000 kr per 5 000 kr hopp i lön. Här är en graf över detta upp till lön på 100 000 kr.
Det är uppenbart att man absolut inte borde betala 3 000 kr om året om man tjänar 30 000 kr i månaden, då man max kan få ut 3 000 kr. Det är också, för mig, rätt uppenbart att inkomstförsäkringen är ett bra beslut om man har en jättehög månadslön, eftersom det är samma kostnad att ha försäkringen oavsett vad man tjänar (varför är det så!?).
Men var drar ni gränsen? Är det värt att ha den om man tjänar 40 000 kr och kan få ut max 35 000 kr? Tjänar 45 och kunna få ut 55? Tjänar 50 och kunna få ut 75?
@janbolmeson brukar ju ha argumentet att man kan minska bufferthinken med den summan som man kan få ut från inkomstförsäkringen. Det är också intressant att väga in i beslutet. Om jag exempelvis kan investera 35 000 kr mer och få ut en rätt säker avkastning på 4% över tid så blir det rätt mycket efter några år.