Hej Jan
Tack för att du tar dig tid att gräva lite i siffrorna, det är ytterst få som orkar göra detta. Det normala är ju att analysen stannar vid att bara säga att bankerna tjänar ’miljarder’ och har övervinster. Nedan kommer lite feedback på din feedback, kanske kan vi gemensamt jobba oss ytterligare närmare fakta?
“Bankernas uppskattade kostnad för hushållsinlåning är ca 0,60%” — det är en blandsiffra där viss ränta ges på vissa konton. Det vi kritiserar är specifikt lönekonton med 0% ränta. Vegar byter alltså bas - från 0 % inlåningsränta till en genomsnittssiffra för all inlåning.
Vad jag gav feedback på var din slide nummer 3 i presentationen där din beräkning utgår från total inlåning i banksystemet.
Givetvis kan vi smala in diskussionen till specifika konto hos specifika institutioner men tycker faktiskt det bli mer pedagogiskt och ärligare om vi håller oss till ditt narrativ och diskuterar hela inlåningsstocken. Annars blir det lite som när jag är på Bauhaus och köper skruv, jag vet att deras kostnad är snudd på noll per skruv och att dom har enorma marginaler på just den varan men det handlar ju om ’gungor och karuseller’ och en jävla massa overhead att ta hänsyn till.
När jag försöker uppskatta bankerna räntekostnad på total inlåning, fasträntekonto och rörligt, så ser jag siffror i rangen 0,60 till 0,9 så sanningen ligger väl nånstans där emellan, typ 0,75.
5% leverage ratio × 15% = 75 bp” — det bindande regulatoriska kravet är 3%, inte 5%. Att svenska banker faktiskt håller 5% är ett strategiskt buffertval, inte ett påtvingat regulatoriskt krav. Med 3% blir det 45 bp, inte 75 bp.
Nej Jan, detta är inte ett val. Alla institutioner håller så lite kapital som dom möjligen kan för att maximera ROE för ägarna. Att svenska banker håller en buffert är för att dom är tvingade till det för att ha marginal till det hårda kravet. Att bryta ett kapitalkrav får enorma konsekvenser för en bank och får aldrig hända. Man håller därför en buffert för att klara olika slag i balansräkningen som kan inträffa.
Om en svensk bank skulle närma sig nedre delen i sitt bufferintervall så kommer det direkt tuffa frågor och krav på åtgärder från FI som i slutändan skulle kunna innebära att FI höjer kraven ytterligare. Så att detta är ett ’strategiskt buffertval’ är direkt felaktigt.
20 bp för insättargaranti + resolutionsavgift” — är närmare cirka 15 bp. Och resolutionsavgiften är dessutom på väg att fasas ut när reserven når 3% av garanterade insättningar.
Detta skiljer sig från bank till bank men fair enough, låt oss använda 15 bp. Sedan får vi väl se om den fasas ut någon gång i framtiden, jag skulle dock inte betta på det då FI har varit väldigt duktiga på att hela tiden höja kraven för bankerna. Det man ger tillbaka på ena sidan tar man tillbaka på något annat.
Men bankerna lånar förstås ut för betydligt mer än Riksbanksräntan. Den blandade inlåningsstocken finansierar bolån och företagsutlåning, vilket driver högre kapitalkrav men också väsentligt högre intäkter
Korrekt, men då blir det som du säger en annan kapitalkostnad. Kommer till detta längre ner.
Vegas kalkyl är en stockbetraktelse, inte en marginalkalkyl. De regulatoriska kostnaderna är till stor del fixerade eller redan avskrivna mot befintlig balansräkning. Kapitalet är redan rest, MREL-skulderna är redan emitterade, leverage ratio-bufferten är redan finansierad
Förstår inte riktig din argumentation här. Visst, kapital finns på plats men likväl drar denna affär kapital och ökade volymer ökar också behovet av kapital. Ibland används argumentet att inlåning från kund som placeras hos Riksbanken inte drar något kapital. Skulle vi då kunna starta en bank med denna affärsmodellen utan kapital? Naturligtvis inte!
Kapital krävs för mer än kreditrisker men detta är inbakad i totala kravet. FI kräver kapital för en hel radda med saker där det mesta fångas av det man kalla Op Risk. Det kan vara risken att en anställd ’snor’ alla pengarna, att IT systemen havererar, cyber attacker, externa bedrägeri och gud vet allt.
För det andra det andra, den enklaste motfrågan: om inlåningsaffären verkligen var olönsam, varför kämpar Swedbank, SEB och Handelsbanken för att behålla sina inlåningsvolymer istället för att glatt flytta över kunderna till penningmarknadsfonder, där de helt skulle slippa kapitalkrav, MREL och insättargarantiavgifter? Uppenbarad preferens slår räkneövningar varje gång.”
Svaret på denna fråga är väldigt enkel och det handlar främst om Loan to Deposit ratio. Svenska banker har väldigt lite inlåning i förhållande till sin utlåning i en internationell jämförelse, man har därmed ett stort beroende av marknadsfinansiering via olika typer av obligationer.
Detta är något som både FI, Riksbanken och rating agencies ogillar då man ser en likviditetsrisk om obligationsmarknaden skulle stänga igen, och som dessutom FI tar hänsyn till när man sätter enskilda kapitalkravet på varje bank. Så även om inlåningen optiskt sett skulle vara dyr så skulle alternativet kunna bli än dyrare. Sämre rating skulle höja finansieringskostnaden och FI skulle höja kapitalkravet baserat på denna förhöjda likviditetsrisk. Det är detta som också driver upp kravet och kostnaden för alla likviditesbuffertar, bland annat MREL och LCR, som FI har satt som krav. Så ja, man vill gärna behålla volymer och marknadsandelar för att inte sabba L/D ration ytterligare.
Men varför har svenska banker, i en internationell jämförelse, så ’taskig’ L/D ratio? Ja, det är väl bara att titta på min privata, och de flesta andra privata kunders balansräkning, jag har mitt bolån i banken, mitt sparande är till stor del pensionssparande och fonder, som sitter utanför bankernas balansräkning.
Min enda inlåning i banken är mitt lönekonto där det ramlar in pengar i slutet av månaden och sedan är det i det närmaste noll innan nästa lön ramlar in. Och så ser det ut för 90% av bankernas kunder. Med andra ord behöver banken finansiera min nettobalansräkning med olika typer av obligationsupplåning. Och min inlåning på lönekontot som pendlar upp och ner till noll blir lite svår för banken att finansiera lång utlåning med.
För det tredje: Det enklaste testet: om Vegas kalkyl stämmer skulle svenska storbanker knappt tjäna något på sin kärnverksamhet. De redovisar tillsammans över 100 mdkr i räntenetto årligen
Visst tjänar banker pengar men du måste sätta detta i relation till storlek och kapital, att utrycka det i hur många ’100 mdr’ banker har i räntenetto är antigen baserat på populism eller okunskap eller både ock.
Som vi visat tidigare har nätmäklarna och nischbankerna en ROE som vida överstiger storbankerna. Storbankerna har ett ROE mål på 15% och om vi tar Swedbank som exempel så nådde dom det målet precis under 2025. När Riksbanken höjde räntan till 4% så låg man under en kort period över målet medan man hade en ’ökenvandring’ under lågräntemiljön 10-15 år innan det.
Inom storbankerna så finns det ju en ’nätmäklar affär’ som troligtvis genererar en ROE bra mycket över bankens snitt. Likaså har bankerna en fondaffärer, Capital Market & Trading och Baltikum som även de genererar en ROE över snittet.
Om vi då tittar på det som Swedbank kallar Swedish Banking, som även inkluderar bolåneaffären som delvis finansieras med inlåningen vi diskuterar, så hittar jag inte någon ROE. Man redovisar inte ROE per affärsområde men man behöver inte vara Einstein för att förstå att detta affärsområde genererar en ROE som ligger under 15%. Tittar man på redovisade intäkter och tar bort bidragen från Asset Management och Card så har man en K/I tal på typ 50%.
Och just kostnader, utöver de regulatoriska, har du ännu inte inkluderat i kalkylen. Kanske kan du göra en ansats att även inkludera dessa i din kalkyl?
Ränteintäkt: +1,65%
Insättargaranti + resolution: -0,15%
Kapitalkostnad (3% leverage × 15%): -0,45%
MREL: -0,10
Netto: cirka 1%
Så om vi tittar på Swedbank Swedish Banking så landar rimligtvis ROE någonstans kring 10-12% idag, om man räknar baklänges. Detta är rätt så dåligt och en nivå som ligger väldigt långt från nischbanker och industribolag. Knappast ett case som skulle generera en köpstämpel av analysfirmorna och som dessutom ser sämre och sämre ut ju mer räntan sjunker.
Dock gör volymen att man tjänar ’många miljarder’, precis som livsmedelsindustrin, och det är väl ungefär så långt som gemene mans analys sträcker sig? ROE och om det är en attraktiv affär för ägarna är överkurs för de allra flesta.
Detta blev långt men det är ett ämne som kräver lite djupdykning annars blir det bara dåligt och på nivå med Nooshi’s morotsexempel här om dagen, väldigt långt ifrån någon folkbildning.
Hur som helst, titta på mina argument och ge feedback så kanske vi kan få dina slides att bli än vassare!