Privata Affärer har gått igenom temat två gånger tidigare och när vi nu följer upp utvecklingen hittar vi en tydlig gemensam nämnare. Aktier som har köpts av indexförvaltande jättar tenderar att bli riktigt dåliga affärer på några års sikt. Man kan hävda att deras handel pumpar upp aktiekurser till ohållbara nivåer.
De 14 aktier som fondjättarna Blackrock, Vanguard och State Street klev in i som nya ägare under 2021 har gått uruselt på börsen sedan dess. På tre år har de backat med 24,7 procent i snitt, samtidigt som index stigit med 8,3 procent. Några som sticker ut är Swedencare och Corem, som båda tappat över 60 procent. Addlife och SurgicalScience har sjunkit med vardera över 50 procent.
Således funkar konceptet index, man äger (indirekt) några aktier som backat 24,7% i snitt och ändå “lyckas” indexförvaltarna avkasta 8,3%.
Imponerande ändå de där indexförvaltarna att lyckas ha så hög avkastning (8,3%) trots att de valt att köpa en grupp aktier som backat så mycket i snitt.
Borde väl inte va praktiskt omöjligt för ett stort bolag, att ta typ deras Globala indexfond och låta användare säga att de bara vill ha 1% Apple och 1% MS (istället för de +4% som dessa brukar vara av indexfonder) till förmån för en övervikt i leksakstillverkare.
Har de tusentals kunder borde väl summan av pengarna räcka för att investeras på marknaden.
Åtminstone om det finns tidsbegränsningar så att användare inte får ändra val hux flux. Typ alla användare måste skicka in sina ordrar inför börsen öppnar på måndag börjar och sen låses pengarna till börsen stänger på fredag, eller nåt sånt. Ifall det annars rent praktiskt skulle bli för svårt att omfördela placeringarna på kort varsel.
Kanske bara är jag men att korta låter jätteläskigt och jag har fått för mig att det inte är nåt en normal småsparare håller på med
Jamen om du går både kort och lång lika mycket så är nettoexperingen 0.
Att gå kort i dess renaste form är att:
Låna en aktie, sälj den lånade aktien, vänta, köp tillbaka den lånade aktien och lämna tillbaka den.
Om du gör det samtidigt som du har en likadan aktie på ett annat konto tar du ingen risk (före avgifter o.s.v). För går kursen ner så tjänar du lika mycket pengar på din kortning som du förlorar på aktie. Nettot blir noll.
Tänk nu att du istället äger en indexfond som har 10% i Apple. Du äger för 100k av fonden. Då äger du indirekt 10k Apple.
Sen går du och tar en kort position (köper ett sådant värdepapper) på Apple för 10k.
Går Apple aktie upp 10% så förlorar du 1k på ditt korta värdepapper samtidigt som din indexfond går upp med 1k p.g.a. Apple. Din nettoexperingen (före avgifter) blir noll mot Apple.
Ja, det tycker jag, har en en litet bet i den kakan och det känns bra. Tycker den är ett vettigt val om man vill ha lite hedge mot koncentrationsrisken och dessutom har den en historik som ligger i paritet med marknadsvikt, dvs den verkar sällan vara riktigt dålig men under vissa perioder rätt bra.
Mycket av kritiken mot den stora koncentrationen i indexfonder riktar in sig på fonder baserade på just S&P500, vilket ju är ett smalt nationellt large-cap index, inte en bred globalfond, vilket är det vi brukar rekommendera här.
I en riktigt bred globalfond, som min favorit VT, så utgjorde Mag-7-bolagen ca 18,6% vid årsskiftet. Nvidia stod för 3,57%.
Visst, det är mycket, men det innebär ju att den absolut inte står och faller med 7 bolag, utan 81,4% av fondens värde utgörs av annat.
Den koncentrationen i en portfölj är faktiskt inte så extrem. Hur många aktiva fonder har egentligen mindre koncentration än så?
Det stämmer ! Men Jag ser väl lite risk att den kommer försätta ner med tanke på Trumps oberäkneliga åtgärder, USAs jättestora statsskuld samt mycket kapital flyttat och hålla på flytta ut från USA. Dessa kan skada USA börs extra.
När sunda förnuftet checkar in, då checkar euforin ut.
Girigheten packar sina väskor i panik, men hittar inte utgången.
Högmodet står kvar i lobbyn och muttrar “det kan inte vara så illa…”
Home bias klamrar sig fast vid receptionen och vägrar betala notan.
FOMO snubblar över sina egna löften om evig uppgång.
Men verkligheten har redan vänt sig till receptionisten och sagt: “Enkelrum, tack. Jag stannar ett tag. När serveras frukosten?”
