Det har påpekats att det kan vara en potentiellt smart strategi att investera sina CSN-medel. Det går också i linje med tesen i avsnitt 322 att det kunde vara en långsiktigt vettig strategi. Det förutsätter förstås att man kanske bor hemma hos föräldrar och jobbar extra. Jag tycker ändå att själva idén är intressant på konceptuell nivå.
Jag undrar nu om någon konkret har räknat på detta. Jag tänker att ändringarna av CSN-villkoren skulle inte spela någon roll utan att man kunde utgå från dagens lånevillkor. Utgångspunkten är ju att någon ska vilja göra detta framåt men med historisk marknadsutveckling som referensdata.
Sedan kunde man titta på om någon gjort detta under en fiktiv studietid med startår 1990 och fram till nu - hur skulle hela kalkylen se ut? För att någon som inte är specifikt finansiellt intresserad ska våga sig på detta tror jag att det skulle underlätta mycket med ett “recept”, alltså en uträkning som visar vad du kan förvänta sig.
Här handlar det ju i praktiken om att vara väldigt konsekvent i sitt agerande i både upp- och nedgång under lång tid och lita på att det kommer att gå bra i slutänden.
Det handlar inte bara om räntan. Det handlar också om amortering. Jag utgår här från en mer eller mindre medellös persons perspektiv. Om man har en massa överskott och marginaler så är ju det här mera något på marginalen. I så fall kan man ju ta risk och förstå att det är smart utan att behöva räkna på det.
Studielånen är skapade för att göra det möjligt för alla att studera. Det riktar sig alltså till en riktigt bred allmänhet. Det gör också att den här “vägen att bli rik” i princip är öppen för väldigt många. Här finns en reell möjlighet för en person helt utan pengar från föräldrar, latenta arv eller liknande att bygga en sorts pengamaskin. Om vi nu rör oss utanför den lilla bubblan med FÖP:ar och tittar på den större verkligheten så skulle iallafall jag aldrig vågat göra detta om jag inte haft en studie i ryggen. Jag skulle velat veta när jag påbörjade mina studier att om jag bara gör på ett visst sätt i 20 år så har jag i sämsta fall 50.000 kr i överskott och i bästa fall 250.000 kr, baserat på historiska data.
Jag tycker att det är viktigt just med den “demokratiska” sidan av RT, att presentera vägar framåt som funkar för alla på riktigt. De ska inte förutsätta att man ska vara entreprenöriell eller duktig. Man ska kunna vara en “ekonomisk idiot”, helt medelmåttig i allt och inte göra någon märkvärdig karriär men ändå lyckas “skapa pengar ur luft” genom att bara följa ett beprövat recept.
Förstår inte riktigt resonemanget - jättemånga som pluggar har fullt studielån och uppenbarligen klarar sig. Det vi pratar om här är att ta eventuella pengar som inte används och investera dem. På vilket sätt skulle det bli sämre jämfört med en person som tar fullt studielån och har t.ex. supit, rest, festat och konsumerat upp pengarna (=typ jag när jag pluggade)?
Att man klarar sig eller inte är inte frågan. Frågan handlar om att medvetet ta studielån enbart för att investera dem, alltså utan att behöva dessa pengar alls. Många människor i Sverige är på fullt allvar rädda för att ta studielån och uppfattar det som en stor risk. Så ser verkligheten utanför FÖP-bubblan ut.
Om jag nu skulle investera hela studielånet så skulle det generera en ränta men också en amortering. Sedan går börsen naturligt upp och ner över tid. Precis som i ditt exempel med barnsparandet skulle studenten få uppleva att ligga på minus i perioder men sedan ta igen detta med råge när marknaden vänder. Storleken på överskottet efter X år skulle påverkas mycket av vilket startår studenten har för sina studier. Det intressanta i min värld vore hur många år man skulle behöva för att nå olika nivåer av avkastning och hur månadskostnaden skulle se ut för att hålla pengamaskinen igång.
Utifrån perspektivet att lära sig investera och hitta en bra strategi skulle förmodligen den här metoden för många “finansiella analfabeter” vara en väldigt bra metod. Då skulle man lära sig att “ha is i magen” och inte sälja vid fel tidpunkt eller göra andra dumheter. Man skulle ha facit på förhand och våga tro på det.
Ja, jag tror att vi skulle kunna komma långt genom att bara matcha räntan mot aktier och sedan utgå från max-amortering. Tror modellen är ganska enkel att göra… (famous last words)
DÄREMOT - tror jag att det sunda för de flesta är att använda pengarna som kontantinsats på sitt boende. Dvs. att man använder det som ett billigt topplån.
Studielånet är så billigt ett lån kan bli, om du inte är villig att ta någon typ av risk kan du istället maxa lånet och lägga på ett sparkonto. Ångrar mig en del att jag var ekonomiskt ointresserad under första 3 åren på universitetet och inte tog lånet, hade kunnat tjänat rejält på det.
Man amorterar väl runt 4% per år, så det kanske går att inte gå plus om man prickar absoluta toppen?
Amorteringen är ju irrelevant såtillvida att man tack vare lånet har en extra pengapåse att över huvud taget amortera med, som man annars inte skulle haft.
Jag hänger inte riktigt med på att det är en faktor
Om man enbart tittar på lånet som investering, så:
100 kr i lån och 4 kr amortering om året.
Börsen kraschar -50%, ditt värde är nu 50 kr, men amorteringen är fortfarande 4 kr. Kräftgång på börsen i 6 år, nu är ditt värde 26 men skulden är på 76 kr. Dvs börsen måste upp 300% istället för 200% p.g.a amorteringen.
Amorteringen gör att du inte kan investera långsiktigt på samma sätt . Däremot skulle jag inte vara rädd att investera CSN-lånet p.g.a detta.
Kan vara att jag är måndagstrött men amorteringen har ju inget med investeringen att göra? Det är bara en likviditetsfråga. Det enda som spelar roll är räntan och avkastningen.
Dvs vad får jag och vad har jag betalat för att få det. Om jag finansierar det med lån, gåva, lön, vinst spelar ingen roll.
Amorteringen tvingar dig att kontinuerligt sälja av, själva amorteringen är ±0 men kan dock ändå göra dig bankrutt.
Säg att börsen år 1 går -95%, och år 2 +2000%, dvs efter år 2 har börsen gått ±0. Amorterar du 5% om året är det dock inte så kul, för efter år 1 har du 0 kr kapital kvar och 95 kr skuld, så du är inte investerad när börsen går upp igen.
Känner mig också lite seg idag, men det är något med amortering och volatilitet som spökar.
Om man enbart ska räkna på CSN lånet som investering så bör man räkna med amorteringen därifrån också tänker jag. Men jag håller med att i praktiken så stämmer:
CSN-lånet bör maxas, för räntan är otroligt gynnsam. För 0 risk kan man använda det för att ta ett mindre bolån, eller bara få sparkontoränta och ändå gå plus.
Börsen ger en bra förväntad avkastning, så för att maximera framtida avkastning bör man investera på börsen.
Om man då maxar CSN-lånet och samtidigt har pengar investerade så har man i praktiken använt CSN för att investera . Sen kan man diskutera om studenter borde investera på börsen, många studenter har trots allt ett kommande bostadsinköp inom några år.
Det är helt sant. Dock tycker jag att själva räkneexemplet är intressant ur mer principiell synpunkt. Det sätter fokus på något väldigt viktigt, nämligen värdet av att ta lån för att investera. Om det sedan är att investera i bostad eller i aktier är i någon mening mindre viktigt. CSN-lånet är fördelaktigt genom lägre ränta och “automatisk betalningsfrihet” vid svårigheter i livet (sjukdom eller arbetslöshet). Lånet i sig har alltså lägre risk än andra jämförbara lån.
Jag tycker det vore intressant om någon ville titta närmare på detta och särskilt då om man kunde konstruera någon sorts snurra som skulle visa “förväntad vinst” av ett visst “rituellt beteeende”, alltså där man bara agerar utan att egentligen tänka eller förstå något. Slutpunkten skulle i första hand vara när lånet är avbetalt. Hur mycket pengar man då har fått gratis är intressant. Eftersom lånet tar längre att betala tillbaka för någon med lägre lön skulle vinsten rimligen bli högre för den personen jämfört med någon som betalar av lånet på några få år. Återigen är detta pedagogisk akrobatik för finansiellt okunniga men just därför relevant.
Det kunde väl vara värt att ta med ett sådant exempel också, om det nu går att räkna på det. Jag uppfattar räntan på sparkonton som något svårare att få exakt grepp om men det kanske kan gå att schablonisera på något sätt. Börsens avkastning är ju mer allmänt tillgänglig data.
För den person som är rädd för att ta studielån och inte har några andra tillgångar utöver detta så är denna faktor väsentlig. Om du utgår från en “ekonomiskt smart” persons perspektiv har du helt missat frågan.
För den som inte är högavlönad och där amorteringen är en faktor man behöver räkna med i privatekonomin i låt säga 20 år så är den väsentlig. Den är så att säga priset för den där större summan som man har kvar på kontot efter att lånet betalats av. Man kanske skulle kunna säga att för varje 1000 kr du betalar i amortering så får du 2500 kr på kontot när spelet är slut.
Jag håller inte med om att det här skulle vara så riskfyllt som du beskriver det men det är just det här som vore intressant att titta på i någon sorts modell. Behöver man en viss inkomst för att det här ska vara en bra idé? Finns det andra uppenbara nackdelar? Om man t.ex. vill köpa en bostad genast eller 10 år senare - hur påverkar det? Det borde gå att ta fram rimliga schabloner som skulle visa det.
Funderar påatt göra just detta. Skulle csnräntan springa iväg till 8% får man väl betala av lånet förutsatt att man ligger plus på investerade csnpengarna.
. Sen kan man diskutera om studenter borde investera på börsen, många studenter har trots allt ett kommande bostadsinköp inom några år.