Spanien har inte ISK vilket innebär att kapitalinkomster, t ex utdelningar och reavinst på aktier och fonder beskattas klart högre än i Sverige.
Spanien är ett socialistland i klart större utsträckning än Sverige.
Regionerna bestämmer själva en del av skatterna, t ex har Malaga varken arvs- eller gåvoskatt. Jag kan inte Costa Blancas skattenivåer.
Sammanfattningsvis kan man säga att ju högre kapital/förmögenhet man har desto mer fördelaktigt är Sverige och vice versa.
Just nu.
Med Beckhamregeln får man sex år utan kapitalskatt och med någorlunda rimlig inkomstskatt. Efter det blir det ungefär lika dyrt som att leva i Sverige.
Beckham Law gäller vad jag förstått endast skatt på utdelning från eget bolag. Och kravet är att man arbetar i Spanien.
Då är den förmånlig.
I övrigt gäller:
Kapitalskatt
Spansk kapitalskatt uppgår till 19 – 23 %. I Sverige är den 30 %.
Alltså klart högre än ISK om man äger utdelningsaktier med en direktavkastning på över 5%.
Madrid och Andalusien har ingen förmögenhetsskatt sedan 2025.
Vi köpte för 4 år sedan, Jardin Del Mar ett par km från centrala Torrevieja, vid Habaneras shoppingcenter och bara ett par hundra meter från närmaste matvarubutik, har en Kinabutik också inom några hundra meter, så vi tycker läget är bra, 9 minuters promenad till närmaste resturang-gata, allt sånt där som jag hade med på min lista.
Jag ligger hellre vid poolen än vid havet, så att det är 2.5 km till stranden har ingen betydelse för mig, vi har dessutom en bil så vi kan åka till ett tiotal olika stränder inom 20-25 minuters bilfärd.
Nu byggs dessutom ett nytt område med 5000 bostäder bara ett stenkast från vårt hus, det har redna börjat trissa upp priserna på vårt område, vi köpte för 124 000 Euro för fyra år sedan, och vårt grannhus (liknande skick) såldes nu i vintras för 189 000 Euro. Växelkursen dessutom 10% högre, så även med skatter så lär det bli en bra affär om inget dramatiskt inträffar på bostadsmarknaden.
Jag räknar med att det kostar oss ca 30 000/år att ha huset, med vatten, el, sopor, förenignsavgiften och parkeringen på flygplatsen, tillkommer ca 10 000 kr/år att hålla igång bilen, drygt 5000 för försäkringen, service, reparationer och besiktning.
Elkostnaden när vi inte är där är ca 23 Euro/månad och när vi är där hela månader hamnar det på mellan 600 och 1000 kr för en månad, vi är där drygt 3 månader/år. Har ett familjeföretag så jag kan jobba på distans, och sambo och vår son som också jobbar i företaget får dela på tiden med mig där nere - så det alltid finns någon här hemma som kan ta emot och skicka de varor vi säljer.
Vi bor i ett “Quattrohus” i två plan, 3 sovrum, 2 toaletter, och ca 70 m2 uteplats i markplan, två takterasser (som vi inte använder), den 4-del av huset som är i motstående hörn från vårat ska visst vara ockuperat av en kvinna med barn (Det är de som är svåra att vräka som jag förstått det).
Oftast rör det sig om hus som hyrts ut till någon som slutar betala, och vägrar flytta, eller hus som återtagits av banken och är obebodda, eller ungdomsgäng som bryter sig in och festar tills polisen kommer.
Det där med återtagna hus från banken, och ockupanter tror jag kan ha ett samröre med kriminella gäng, de har infiltrerat myndigheterna så de kan se vilka hus som är återtagna och står tomma, och vet att den processen brukar ta 1-2 år innan det är klart vem som är ägare.
Men svåra att bli av med är de nog, och de betalar ju inte heller föreningsavgiften. Ungefär som de ryssar som köpt sig ett hus i utlandet.
Vi har kameror, och en granne vi kan vända oss till om det kommer in någon, eller om kamerorna slutar fungera, känns som ett skapligt bra skydd tycker jag, men man vet aldrig.
Hur välkommen man är på olika ställen skiljer sig nog inte så mycket åt om man inte talar om rena turistorter, det är inte kul för oss i vår by i Sverige heller när utlänningar köper hus här bara för att det är nära till Norrlands riviera, vi behöver åretruntboenden med barn som kan fylla vår friskola och betala skatt i kommunen förstås.
Möjligen Thailand i så fall, men det är ju för långt bort.
Om ni funderar på att köpa något i närheten av Torrevieja kan jag verkligen rekommendera Bodils Service center i Villa Martin, de hjälpte oss med allt från NIE-nummer, deklaration, advokat och själva betalningen då vi köpte på distans under Covid-åren.
Kostade 15 000 kr totalt.
Vi betalar dem en liten slant för att sköta deklarationen åt oss varje år.
De fixade även med alla autogiron för sånt som gick fixa.
Det enda vi behöver betala själva är flygplatsparkeringen och skatten på bilen (Den köpte vi senare och har aldrig lagt in på autogiro)
“mäklaren” som hjälpte oss: Torrevieja stad-arkiv - CostaBlancaHem
Hon håller till några mil norr om Alicante, så en bit att åka för henne för visningar runt Torrevieja, men hon visade oss 4 hus via video, och ett par bekanta till oss som följde henne, allt fungerade bra i alla fall, även om jag inte tror hon är ackrediterad mäklare.
Affären slutfördes med den mäklarfirma som hade vårt hus listat (inte costablancahem) och hon fick 50% av arvodet som säljaren betalade, tydligen fungerar det så för det mesta i Spanien vilket är bra, man kan ju använda vilken så kallad mäklare som helst, även om huset är listat hos någon annan. När costablancahem hade hittat vårt hus så lämnade hon nog i princip över till mäklaren som listat huset, och Bodils Service, vi behövde bara föra över pengarna på betaldagen så löste sig allt.
Visst, det är ett visst mått av chanstagande, men det är ju just den friheten som lite pengar på sidan om gör möjligt.
De håller just på att införa ackreditering för mäklare i Spanien nu, om man ska få kalla sig det.
Så har jag fattat det i alla fall.
En sak ni kan fundera på dock, det är om ni verkligen skulle trivas i en lägenhet, ofta är det små balkonger och trånga hissar i äldre hus om det är “prisvärt”, och jättesvårt hitta parkering om man ska ha en bil. Man ska veta att man är typen som gillar att promenera och sitta på cafeer eller ligga på stranden hela dagar.
Vi valde som sagt ett hus en bit utanför med det utrymme vi känner att vi behöver.
Spontant låter en lägenhet i spanien som en ekonomisk fälla, de få gånger man är där kan man väl lika gärna ta in på hotell
Korrekt.
Användandet avgör.
Livet är kort och om tre av dom enligt mig värdelösa månaderna nov, dec och jan i Sverige kan njutas i ett klimat som motsvarar svensk sommar får jag en 25% ”längre livslängd” än om jag istället ”väntar ut” denna period i ett mörkt och kallt Sverige.
Det finns säkert en del som intalar sig själva att det finns en stor fördel att komma till sitt ”eget ställe”.
Jag skulle påstå att den känslan överträffas av mindre positiva känslor som underhållsbehov, ansvar och skötsel.
Trots ovanstående har jag alltså investerat över 7 mkr i ett eget hus i Spanien.
Min uppfattning är att den gäller utländska kapitalinkomster generellt. Med utdelningar blir det dyrt redan år sju, men med försäljning dröjer det tills vinsten är en betydande del av kapitalet (man säljer och återköper förstås i slutet av år sex) innan det börjar svida.
Det är ju just det som jag inte vill, och därför jag köpt, jag är less på hotell, gillar inte att sitta på cafe eller bo mitt i centrum, vilket man som regel får på ett hotell.
Jag vill ha mina egna TV-kanaler, min egen dator, mina egna möbler, min egen bil, mina egna grannar som jag lär känna, och mina egna vänner med mig.
Sen finns det förstås ett underhållsbehov, men ska man vara borta länge så ska man ju ha något att göra också, man hade väl börjat städa på hotellet om man bott tillräckligt länge… 
Det är kul att fixa och dona med ett hus om man har gott om tid, speciellt om det man gör blir bra, och ökar värdet, då är det dubbel nytta. Kompisarna som följer med ska ju också dra sitt strå till stacken.