För mig som.gillar enkelhet och hatar att äga saker jag ej använder väldigt frekvent så har jag funderat på.detta med extrabostad fram o tillbaks och till rätt nyligen kommit fram till att det nog.räcker med att äga en bostad för mig två bostäder blir bara mer huvudvärk för mig.
Så kag har min “bas” i sverige och kommer resa runt i världen och hyra.
Fördelen med det är att när ett område ej passar min smak kanske det sker något eller att priserna stiger i landet etc så packar jag bara min väska och lämnar för nästa land där jag kan spendera mina pengar.
Vet ej vilken du refererar till men aa ett par kanaler där dom pratar om resande etc ! Har du någon kanal att rekomendera så tar jsg gärna emot förslag
Känner likadant, har spenderat många timmar på att kolla Idealista och drömma, men verkligheten är att Medelhavsfolk älskar byråkrati och krångliga skatter, och priserna har redan rusat till astronomiska nivåer. Skönt att slippa spara till de enorma kontantinsatser som krävs också (~38%).
De är väl så att man gillar olika, om man gillar att åka silja line på semestern är väl det ok om man vill bo i hotel eller bo i eget hus på semestern är väl val vi gör för att vi är olika.
Innan köpet i Spanien gjorde vi en rigorös kontroll av ställen runt medelhavets olika val (och kanarie holmarna), man får utgå lite efter vad man vill ha så jag listar vad som gjorde att vi valde spanien.
Flera ställen är trevliga som turistort men inte att bo i, andra är limiterade av att vara på en ö vilket gick bort för oss, möjligheten att få in barnen i samhället måste vara bra, enkelheten med byråkrati och att komma över hindren i den, vädret är en av de viktigaste för oss vilket tog bort många ställen på vintern, säkerheten både lokalt i området och regionalt i landet, framtidsutsikter med tanke på barnen, vi hade redan då en tanke på att flytta ner i framtiden så även jobb situation var viktig, och prisbilden var en del i övervägandet.
När vi summerade allt så var Spanien och Costa Blanca området de självklara valet för oss, (trots att jag gillar Italien mest fast bara för semester)
De är ganska lätt att fastna på tyckandet från vad olika sidor tycker men de är ganska irrelevant egentligen. En introvert person tycker de är ett ställe med svårt att få kontakt medans extroverta grannen tycker de är jobbigt hålla folk borta. En hemkär tycker de är segt åka bort medans en globetrotter inte gillar åka till samma ställe.
De viktiga är väl vad man själv vill, sen kan man alltid ändra sig.
Känner man efter några år att de var inte rätt så är de bara sälja, känns de helrätt kan man uppgradera.
Men jag kan varmt rekommendera att ha ett soligt semesterhus utomlands, att komma ner med nästan ingen packning gå in byta till shorts och vara “hemma” igen är priceless för mig.
Sen att vi trivdes så bra att vi flyttade ner är en annan sak.
edit:
varför tror folk att bara för att man ha ett hus utomlands måste man sluta resa någon annanstans?
Fram till nyår är de mestadels shorts på dagarna, januari är olika från år till år men halva tiden i shorts, feb är kallt och oftast långben, samma halva mars och om mars är blött, andra halvan mars om inte regnet drar in är det shorts på dagarna igen.
Som sagt få ställen är så bra som här om man gillar sol och EU delen av medelhavet,.
Det (samt de höga skatterna) är vad som får mig att tveka kring Spanien. Hur säkert skulle du säga att det känns? Lämnar man telefonen och datorn kvar på bordet på ett café när man går på toa där ni bor, och känner man sig trygg att gå ensam hem genom stan om natten, till exempel?
Köpt nyproduktion på Solkusten men ännu inte fått tillgång till huset.
Innan man tar beslutet behöver man åka runt till flera platser och känns sig för.
Området är egentligen det viktigaste, byggnaden och läget kommer i nästa skede.
Jag tror också att man ska ha en idé om att vara nere och utnyttja stället mer än 2 månader om året. Har man stor familj kanske flera åker i omgångar.
Vår tanke är att tillbringa ungefär halva tiden i Spanien och halva i Sverige. Framförallt är det vinterhalvåret som är det intressanta.
Jag tror inte att man ska se köpet som en investering, chansen att tjäna pengar är större på ett boende i Sverige.
Vi har betalat 600k (landar alltså i över 7 mkr) för ett radhus på östra Solkusten i ett typiskt svenskområde. Och som sagt, du köper dina grannar, både xpats och spanska.
Tanken är att resa mer inte mindre efter att vi får tillgång till huset.
Fast det gör man väl möjligen bara på landet i Sverige. Skulle absolut inte göra det i de allra flesta fall, inte utan att be nån som ser respektabel ut att hålla ett öga på dem.
Jag är ibland ute sent med ungarna och har aldrig känt mig orolig gå hem på kvällen/natten. Varit en del i Alicante och Elche, har inte känts oroligt nar jag gått där heller. Har aldrig med dator ut och telefonen ligger i fickan skulle aldrig prova lämna de på bordet varken i Spanien eller i Sverige, tror inte man ska skapa tillfälle i onödan, men de gäller väl i de flesta städer i Europa numera tyvärr.
Jobbat i Sthlm och att åka pendel och tunnelbana efter 21 där skulle jag aldrig göra med ungarna, haft flertal incidenter, på väg hem från jobbet, som man helst varit utan.
Så summerar man så är väl Spanien tryggare än Sverige även i Statestiken.
Skatten för mig är lägre än jag hade i Sverige, men Spanien är inget skatteparadis som Bryssel.
Men är skatten de viktigaste så ska man nog lämna Sverige fort
Sen får man ha lite sunt förnuft när man är ute oavsett vart man är.
Grattis, kul att ni kommit så långt, helt rätt så är de bra att hitta ett område man trivs i.
Tycker du har helt rätt i att inte se de som en “investering” i ekonomi utan i livskvalitet, även om nybyggen gått upp rejält sista 2-3 år sen.
Kanske gör så i framtiden att bo i olika länder, beror på ungarna och utbildning m.m
Senaste statestiken jag såg låg Sverige 19 och Spanien 23 av farligaste länderna i Europa så de går utför, tiden när Sverige hade tillit i samhället är redan över.
Jag provar på en hur det känns! I oktober hyr jag ett litet radhus ett stenkast från stranden i Cabo Roig, några mil sydväst om Alicante. Jag är inte på väg att köpa boende i Spanien, men en lärdom skulle väl kanske kunna vara att jag tror att små detaljer kan ha en avgörande betydelse för hur det känns att bo och leva på ett ställe.
Hur förändras samhället under årets gång. Är det livfullt eller öde? Hur är sammansättningen - bara turister eller urinvånare? Hur är restaurangerna och känslan i livsmedelsaffären? Finns det caféer? Har de öppet året runt eller dör samhället under lågsäsong?
Detaljer kring det egna boendet tror jag också spelar stor roll. Hur står solen på för- och eftermiddag? Är det en härlig känsla i föreningens gemensamma pool? Behöver något renoveras? Styrelsens makt och möjlighet att driva gemensamma intressen är betydligt lägre jämfört med det mandat en svensk BRF, som man kanske gärna jämför med.
Om man har en dröm ska man förstås inte analysera den sönder och samman, men jag tror på att hyra ett boende innan man köper.
Något jag har upplevt är att man behöver kunna språket för att riktigt höra hemma. Det går att leva där utan språket, men för att riktigt kunna bli en del av samhället behövs det. Man behöver kunna småprata med grannar, i butiker, när de ringer om en leverans, etc.
Nyttig erfarenhet att få vara utlänning, också kring att det är ganska svårt att lära sig språk.
I oktober hyr jag ett litet radhus ett stenkast från stranden i Cabo Roig, några mil sydväst om Alicante. Jag är inte på väg att köpa boende i Spanien, men en lärdom skulle väl kanske kunna vara att jag tror att små detaljer kan ha en avgörande betydelse för hur det känns att bo och leva på ett ställe.