Är din erfarenhet att det ”alltid” gått bra eller har det ibland känts som det inte alls blivit i närheten av vad som utlovats?
Skulle du säga att framgången du nämner här var företagets prestation eller var det mer bara att det var bra tajming i marknaden där ert bolag hängde med på resan?
Låter ju på dig som det alltid är en ”idiotsäker” grej 
Jag brukar nästan alltid avråda från att investera i bolaget man jobbar. I de flesta fall är det pengar som för alltid blir låsta i bolaget. Undantaget är - som i fallet för TS - att det är ett riskkapitalbolag som köper och äger. De tenderar att jobba och aktivt driva en försäljning.
Men jag tror att man behöver vara förberedd på att det kan ta uppemot 5-10 år innan det går att få ut pengarna, om ens det.
Dessutom tar man ju lite ”alla äggen i samma korg”-risk eftersom man har jobbet och sparandet på samma ställe.
Men som sagt, man behöver inte göra det svart eller vitt utan göra lite både och.
Fundera också på affärsidén. Är den tydlig? Finns där en marknad osv.
Exempelvis så fungerar det förmodligen bättre att sälja snöskotrar i Norr än i Södra landet, om du förstår vad jag är ute efter.
Nya hajpade hittepåbrancher är förmodligen sämre än sådant som alltid fungerat.
Blir det affär för min del blir det så klart med marginell insats, men pengar är ju pengar så jag kommer nog inte hoppa på om jag inte kommer fram till att planerna känns hållbara.
Men utifrån ett mer allmänt perspektiv, finns det någon statistik generellt hur utfallen brukar bli? Har jag statistiken med eller emot mig.
Avsnitt 277 indikerar ju inte precis det 
även om man kanske inte tar upp sådana här case specifikt.
Sant, i mitt fall handlar det snarare om en bransch som är mogen och som behöver kannibalisera på konkurrenter. Därav min skepsis till tillväxthastigheten 
Var med om ett liknande upplägg hos min förra arbetsgivare som nyss hade blivit uppköpt och konsoliderat i ett större bolag. Valde att avstå, då jag kände att utvecklingen bolaget tog inte rimmade med mina förväntningar, men också på grund av knepigt formulerade klausuler om vad som händer ifall du slutar. Här nämndes att om man lämnade i så kallad “bad standing” (vilket de inte kunde tydligt redogöra för vad det klassades som) så fick man räkna med att bli utköpt mot ett avdrag. Det späder ju också på inlåsningseffekten och kan ligga dig i fatet vid en löneförhandling, vilket flera här har tagit upp. På bolaget jag jobbade för har det varit en rejäl kompetensflykt och de som är kvar är nästan alla sådana som har investerat, men som nu ångrar det… Något att tänka på!
Intressant kommentar!
Friheten att bara kunna titta på andra jobb om man känner att det inte känns rätt att vara kvar utan att behöva fundera på om det innebär en stor ekonomisk förlust är rätt mycket värt för mig! Inklusive att det är viktigt när man t ex utvärderar sin löneutveckling vs andra jobb.
Min ”investering” är ju trots allt på promillenivå vilket innebär att mitt inflytande att påverka är noll eller marginellt i sammanhanget. Samma sak med mina insatser, oavsett hur mycket jag bidrar kommer 99 % av resultatet styras av andras insatser.
Skulle inte säga att det är en idiotsäker investering. Men det finns ju en anledning till att många delägare på riskkapitalbolag är miljardärer (pratar PE nu, inte VC). De tar väldigt kalkylerade risker och gör sin hemläxa. Det är smarta personer som jobbar oerhört hårt, för de vet att om det går bra tjänar de ofantliga summor. (Typiskt sett får de 20% av all överavlastning). Och programmen som struktureras är ofta att gör PE-fonden 2x så gör personalen 10x etc. (Pga allokering mellan stam/pref aktier, dessa brukar benämnas MIP om du vill googla på strukturen). Men man ska vara medveten om att det är mycket arbete, PE kommer in med en agenda att utveckla företaget och det passar inte alla. Jag har varit med flera gånger där de som investerat mest i vissa fall gått hem med hundratals miljoner. En VD gick hem med EUR 150m efter en lyckad exit.
Ett tillägg som vissa nämnt. I samband med man går in som delägare så ingår man ett aktieägaravtal som reglerar förhållandet mellan ägarna. Där är det vanligt förekommande att man ”vestar” aktierna över en viss tid, ofta 3 år alt att man blir en bad leaver om man lämnar i förtid. Ofta får man då lämna tillbaka aktierna till anskaffningsvärde och missar uppsidan. Det kan jag tycka är fair ändå, aktierna är till för dem som jobbar i företaget och skapar värde. Men med det sagt, om man inte tänker vara kvar ska man inte gå in i programmet.
Jag hade lätt satsat 100-150, ibland behöver man ta högre risk för att vinna. Dessutom är det småpengar över en livslängd. Men uppsidan kan vara stor.
Så hade du varit ok med att förlora allting du lägger in hade jag tagit risken.
Och det är väl därför de tjänar så bra, i kronor? Det räcker ju att de får en avkastning på t ex 50 % (som väl är rätt blygsamt/dåligt i de här sammanhangen) om beloppet är tillräckligt stort.
Om 50 % t ex innebär 2 miljarder i avkastning får de 400 mkr i avgift från fonden. Till det har de tagit en årlig avgift på 2 % under investeringsperioden.
Men det innebär ju inte per automatik att fondens delägare fått lika mycket avkastning som PE-bolaget fått i avgifter.
Detta kokar ju då ner till att PE-bolaget tjänar ofantliga summor nästan oavsett hur bra avkastningen är.
De kan helt enkelt inte förlora, total intäkt blir mellan helt ok till extremt bra 
Men frågan är hur många av affärerna som kommer in på målen, någon känsla för om det är en av tio existerar som gör detta eller om det mer är tvärtom, nio av tio affärer kommer in på målen?
Verkar vara något sådant upplägg här med. Men då innebär väl det att om man inte når de högt ställda målen så blir avkastningen ännu sämre för de som har stammisar?
Typ om målet är 2x och man kommer in på 1x så blir det i praktiken att PE ändå får 2x på sina preffar medan stammisarna får typ noll (självklart styrt av förhållandet mellan stam och pref)
En sådan mix låter ju då mer som att PE använder personalen som kudde för att säkra sitt avkastningsmål?
Låter helt rimligt!
Det kan man tycka, men pengar är ändå pengar
Som vanligt lite slagsida åt babord här på RT. 
Den här typen av upplägg är rätt vanliga. Ibland blir de riktigt bra. Ibland inte. Är man inte med och spelar kan man inte vinna.
Anledningen till att en ny ägare kan få bolaget att växa så snabbt kan vara dels synergieffekter med systerföretag men också att man går in med kapital och kompetens för att verkligen lyckas nå ut med produkten eller tjänsten.
Det kostar pengar att växa och i många bolag är det just oljan i maskineriet som saknas för att verkligen få saker och ting att lyfta.
För att hantera skatteefffekten så brukar arbetsgivaren ibland vara behjälplig med att ordna till aktiebolag för de anställda. Har en bekant som är med på en sådan resa sedan några år. Det har varit förmånligt.
Bäst insyn och edge har du säkert själv genom att du jobbar i bolaget. Tror du på affären?
Jo men man måste satsa lite också, personligen så hade jag grämt mig hela livet om affären blivit väldigt förmånlig. Därför hade jag gått in med någonting i alla fall. Det jag har råd att förlora.
Inte varje dag man får såna erbjudanden.
100-150 är inte mycket pengar, över en livstid man får knappt en bil. Man kan ju lägga 50 000 också.
Tänk också på att avkastningen på insatt kapital ökar tack vare belåning. Ett ganska normalt avkastningskrav är 2-3x insatt kapital och ~20-25% IRR. Det är en bra poäng att MF som från början fanns för att täcka operationella kostnader numera har blivit en stor intäktskälla när fondstorlekarna vuxit. Inom PE räknar man med att alla investeringar hamnar här omkring (dvs inte som VC där man räknar med att hälften går i konkurs och en blir nya Facebook). Välkända PE hus har hållt på i över 30 år och får förtroende att förvalta pengar år efter år så det brukar oftast, men inte alltid, gå bra. Sen är det mer en fråga hur bra. Men stora, stabila, ocykliska bolag med starka kassaflöden brukar ju sällan gå i konkurs if.
Görs/planeras det någon kaptial-injektion? Det låter märkligt att en riskkapitalist köper ett bolag som inte redan är ett tillväxt-bolag eller inte planerar att injektera kapital till tillväxt?
Jag har investerat alla pengar jag kunnat i bolaget jag jobbar på, och det har ju gett galen utväxling. Men då har jag suttit i ledningsgruppen och haft bra insyn på hur det faktiskt går. Problemet är att det inte alltid finns tillfällen för att sälja onoterat så just nu är mycket av värdeökningen ej realiserad
Dubbla omsättningen på fem år beror ju på vilken storlek ni är idag, hur mycket ni investerar etc. Men att dubbla lönsamheten (som oftast är den som påverkar värderingar idag) är inte alls omöjlig på en kortare tid
Jag tror du är inne på något här! Men det kan också vara så att det är fler som har positiva erfarenheter av detta som väljer att skriva något om sina erfarenheter.
Det finns säkert massa upplägg där det finns avancerade skatteeffekter att utnyttja i bolag.
Men så länge det handlar om onoterade aktier är väl främsta skillnaden mellan ägande i bolag och privat att du kan välja när du tar skatten om du kör via bolag?
T ex aktierna säljs men du väljer att investera i något annat vi bolaget, istället skattar du sedan runt 20 % i bolagsskatt istället det året du väljer att ta ut pengarna.
Kör man privat måste man skatta på nästa deklaration oavsett vad slantarna skall användas till?