Socialdemokraterna och Vänstern har ju som bekant luftat idéer om att försämra villkoren för ISK. Huvudsakligen genom ett ganska ospecificerat ”tak”. Men om man struntar i exakta lösningar utan bara konstaterar att de vill höja ISK-beskattningen, och helst klämma till de med mest pengar hårdast.
Jag har sett och hört många argumentera för att det inte kommer att bli nåt med det för att det inte finns tillräckligt stor politisk enighet. Det argumentet tycker jag är tveksamt. I närtid tror jag inte heller att det blir av för inte ens S är tillräckligt pigga på att reta upp ISK-spararna, men skulle vi få samma regering efter nästa val är det en helt annan sak.
Varför? Regeringens budget röstas (vanligen) igenom i sin helhet, och beroende på hur samarbetena ser ut kan budgeten innehålla både det ena och det andra. Januariöverenskommelsen innehöll ju till exempel borttag av värnskatten, knappast nåt väntat i en budget lagd av en regering med S i spetsen.
Golvet på ISK höjdes 2015, regeringen var en minoritetsregering men de fick igenom det ändå.
Värnskatten infördes 1995, och överlevde ända till 2019, alltså genom hela regeringen Reinfeldts tid.
Vad jag vill säga med exemplen är att politiken är oförutsägbar och får nåt stort parti för sig att driva en fråga tillräckligt hårt kan de få igenom den oavsett vad majoriteten egentligen tycker.
Samtidigt är jag ödmjuk för att jag kanske gör en alldeles för grund analys, så vore intressant att höra argument för att en framtida försämring är rätt orimlig.
Så blev dom 3 partier för högre skatter,
Det drabbar ingen fattig.
Kanske inte direkt.
Men det är ännu en spik i kistan för den som tror på att ta eget ansvar för sitt liv genom att arbeta, gneta och spara, istället för att konsumera och förlita sig på att pappa staten ska täcka upp om det blir jobbigt.
Det börjar bli ont om skäl för höginkomsttagare att stanna här, arbeta och bidra till välfärden när en del andra länder erbjuder högre materiell livskvalitet och en tydligare koppling mellan individens gjorda val och faktiskt utfall.
Och vem ska betala kalaset om alla med plånböcker åkt därifrån?
Placera dina vinster i ett brevlådeföretag i något skatteparadis som alla andra gör om du är orolig.
Ha bara pengar på ISK som du behöver på kort sikt nu de närmsta 10-20 åren 
Lösningen är att rösta på något annat parti än S, V eller MP.
Centern är väl emot allt sånt. Jag ser inte hur endast vänster partierna ska kunna driva ISK försämringar med nuvarande mandat.å
Att det kommer att bli förändrade och höjda kapitalskatter betraktar jag som helt givet. Om det sedan blir specifikt riktat mot ISK eller något annat är mer oklart.
Jag skulle själv helst se en förändrad fastighetsskatt kombinerad med höjt grundavdrag och/eller höjd gräns för statlig skatt. En viktig förändring skulle vara att jämställa bostadsrätter och villor skattemässigt. Det här tycker jag inte främst för att det skulle gynna mig själv utan för att jag tror att det är det bästa för samhället som helhet.
Ett tak för ISK kan säkert bli verklighet men det kan mycket väl hamna på en nivå där det berör relativt få. Med en gräns på låt säga 10 mkr skulle det drabba en ganska stor del av kapitalet men väldigt få individer. Det skulle alltså inte kosta något väsentligt i väljarstöd men ändå göra att man kunde ”bocka av” att ha uppfyllt vallöftet.
Den boxmodell som MP vill ha är i grunden vettig även om den i rådande ränteläge skulle leda till att ökat låntagande uppmuntras.
Håller med Jens ovan. Någon slags försämring på kapitalsidan är att vänta vid en S-ledd regering, och en ändring av fastighetsskatten tror även jag är det minst dåliga från ett samhällsekonomiskt perspektiv, plus att det är svårare att trixa med än många andra typer av kapital- och förmögenhetsskatter.
En boxmodell låter på ett plan som en enkel och effektiv modell, men det skulle inte ta många dagar innan de flesta maxbelånat fastighet/ värdepapper för att minska nettotillgångarna om jag förstått det hela rätt.
varning - innehåller viss ironi
Vilken bra idé! Höj a-kassan och främja skuldsättningen! 
slut på ironin
Efter att precis ha läst arbetslöshetssiffror och höra hur många branscher skriker efter personal, så undrar jag om ett krafttag där inte vore ungefär tusen gånger bättre än att spela kortet som påstår att alla som äger en miljon är rika som ska mäkta med att betala för den allt större delen som inte arbetar.
Självklart kommer någon riktad förändring på kapitalsidan om det blir en S-runda till. Men jag hoppas de inte sätter sig i VMP-båten bara för att få hissa sin egen flagga.
Jag räknar med att skatten på ISK kommer höjas, kanske inte just nu men någon gång framöver.
Jag är dock inte så orolig för det och tror inte så många kommer flytta utomlands för det. Även om skatten på ISK skulle bli dubbelt så hög som idag så hade den varit låg jämfört med de flesta länderna.
@Anonym
I vilka andra länder finns det ISK eller något liknande som du kan tänkas flytta till?
Just formen ISK är kanske inte så relevant. Men det finns gott om expat-vänliga länder med låg eller obefintlig kapitalvinstskatt. Förutom de typiska Monaco och lite andra skatteparadis har vi t ex Belgien, Nya Zeeland, Hong Kong och Malaysia.
Jag har inte några aktuella planer på utlandsflytt, men det smärtar när precis alla datapunkter pekar åt fel håll, och allt viftas igenom med motiveringar som ”det drabbar ingen fattig”.
Kanske inte, men det ska inte vara lätt att jobba sig till välstånd heller. Vi har en regering som incitamentssätter konsumtionsbelåning genom avdragsgilla räntor, men gärna dubbelbeskattar den som har mage att ta lite vuxet ansvar och spara sitt överskott för att slippa förlita sig på socialförsäkringssystemen.
Det drabbar ingen fattig, är mitt sätt att sätta det här ramaskriet i rätt kontext.
Vi som hänger på det här forumet är bland de 10% rikaste i Sverige och 3% rikaste i världen. Vrid och vänd på det, men vi har råd med en marginell skattehöjning om vi har (mång)miljonbelopp på ISK-konton.
Under de snart 30 år jag varit aktiv inom politik och politisk ekonomi har jag aldrig sett någon göra verklighet av hoten att flytta till ett ”bättre” land pga skatter som höjs. När allting sammanställs och man kollar på den sista raden, framstår det som rätt klokt att faktiskt bli kvar. Då det är så oerhört mycket mer som väger in i ett sådant beslut både som individ och företag.
Det är som att bli sur och missnöjd över att få 10% i avkastning över ett år istället för 10,1%. Det är på marginalen. I det stora hela för en individ är det inte kännbart överhuvudtaget. På samhällelig nivå kan det göra stor skillnad.
Ja, allt det där stämmer om det stannar där. Problemet är väl att man lätt tänker på omsen/momsen och dess utveckling genom åren.
Problemet med att skruva på förutsättningarna för människors sparande (för tredje gången när det gäller ISK) är väl just att man skapar en brist på tilltro till systemets stabilitet, och i förlängningen ett växande förakt för de politiker som ofta försöker bygga ett urskuldande narrativ kring ostkrokar och annat irrelevant.
Inte att vi rika kapitalistiska elitmänniskor inte skäms tillräckligt för att vi har det bättre än många andra.
Jag tycker du sätter det i fel kontext genom att säga så. De relevanta är inte om det drabbar någon fattig eller rik. Det relevanta är den frihet vi låter människor leva under.
Nej det är det inte, det är skiften mot mer och mer makt till det allmänna och mindre och mindre makt från den enskilda kring den enskildes eget liv och egendom.
Det går inte att relativisera bort med att det gör liten skillnad för den enskilde men stor skillnad på samhällsnivå. Samhällsnivån är inte alltid överordnad den enskildes rättigheter och ägande. Samhället (det allmänna) ska inte ha rätten att ta det som samhället (det allmänna) vill ha av den enskilde utan gräns.
Progressiv skatt på (tjänste)inkomster är redan det väldigt långtgående egentligen. Platt skatt är redan det högre i antal kronor för den med hög inkomst.
Mycket svårt att veta i dessa tider med skatteparadis dit de rika kan ta sina pengar OCH bo kvar i Sverige. Inte riktigt som förr när en hel del fysiskt flyttade till Monaco. Idag behöver man inte det, kan ha kakan och äta den.
Frågan är hur man ska kunna ta reda på hur mycket svenska pengar det finns i skatteparadis, och hur mycket/om det ökar vid skattehöjningar när det bara då och då läcker ut.
Den andra problematiken är den svarta ekonomin som ökar med skattetrycket eftersom det blir mer och mer lönsamt ju högre skatten är. I den byn jag växte upp på 70 talet under mycket högt skattetryck för egna företagare så var en stor del av ekonomin svart. Man bytte tjänster. En TV mot att gäststugan målades om. Utan det hade min familj inte kunnat sätta mat på bordet, sorry, så var läget då. Själv vill jag inte att vi återvänder dit.
Personligen tycker jag staten i första hand ska se till att de 2100 miljarder man redan tar in först används rätt. I nuläget finns så mycket fusk inkl kriminella som mjölkar systemen. Visst, om man stängt andra alternativ så är skattehöjning ett alternativ. Problemet är att staten först tänker skattehöjning. Dessutom i ett land där medborgarna är högt belånade medan staten är lågt belånad i internationella jämförelser. Själv tycker jag att det blir snett.
Jag vet inte om jag håller med här, det handlar väl inte ens om det?
Jag ser det snarare som att staten försöker lösa ett marknadsmisslyckande.
Den rebalanseringen som kommer göras nu via skatten kommer förhoppningsvis skapa ett mervärde för oss aktieägare längre fram.
Marknaden är väl ganska överfinansierad och överkapitaliserad för tillfället samtidigt som välfärden påstås vara underfinanserad, så för mig känns det fullt rationellt att rebalansera nu egentligen.
Jag tror det kommer vara mer lönsamt på sikt än att låta risken skena med större och större ojämlikhet
Nu börjar vi närma oss pudelns kärna.
Vår nuvarande finansminister Magdalena Andersson arbetade som överdirektör på Skatteverket under åren 2009-2012. Under dessa år gjorde hon mycket satsningar för att komma åt just det som du tar upp @JFB kring bidragsfusk och att komma åt de som inte gör rätt för sig. Utan att röja mina källor har jag förstahandsinformation från det arbetet där och då, samt hela vägen fram till idag. Det har varit ett fokusområde under hennes karriär och det har också burit frukt. Det är inte vad regeringen kommunicerar ut, men det har gjorts ett stort arbete för att komma åt problemet med den gråa ekonomin och skattefusk överlag.
Enskilda avdelningar har startats upp där de anställdas enda uppgift var att leta upp bidragsfuskare. Regelverken har anpassats så att mer information kan skickas mellan departement och myndigheter. Mer personal har anställts för att arbeta med detta. Nu har regeringen lagt ännu mer förändringsförslag som kommer göra det möjligt att samköra mer information än tidigare. Regeringarna under de senaste 10+ åren har konsekvent skrivit på fler avtal med tidigare skatteparadis. Monaco stängdes 2010 vilket bidrog till en spik i antalet inskickade frivilliga rättelser då.
Det är många som ropar högt om fusket i media, men deras underliggande agenda lyfts inte fram.
Självklart måste man balansera ekonomin så att man tar ut rätt nivå av skatter och avgifter, samtidigt som man säkerställer en god nivå av support och stabilitet i det offentligas utbud. Staten tänker vilket ansvar den har och hur man kan justera utbudet. Satsningar måste finansieras och då kommer skattehöjningar in i diskussionen.
Det är inte skattehöjningar som startar diskussionen utan behovet och hur man kan tillgodose det.
Minskar man intäkterna måste man skära i utgifterna. Problemet är att man har en minsta nivå reglerad i lag som måste uppfyllas. Jag var själv ansvarig för en tämligen stor budget under mandatperioden 98-02 där våra skatteintäkter sjunk med 20% över en natt. Då hade vi en diskussion om hur vi kunde skära i våra utgifter utan att bryta mot lagarna för mycket. Skatterna diskuterades inte då vi kunde se att över tid skulle vi få en ekonomi med överskott. Ej heller diskuterades att låna för att täcka underskottet. Det blev en fråga om att överleva en hård och kall vinter innan varmare tider kom tillbaka.
Det politiska hantverket i vardagen är inte så dogmatiskt och ensidigt som det kan ges sken av om man följer hur partierna och dess representanter positionerar sig. Under svåra stunder har också partiers representanter historiskt haft förmåga att komma samman och göra det som behövs.