Den här idén om att ”veta” vad man ska bli/göra först och ta tag i frågan sedan verkar vara en central grej här. Jag tror mer på att dela upp vägen i etapper och inte fokusera så mycket på slutmålet.
Har man dåligt självförtroende och inga vänner så är det sannolikt bra att börja med att ta tag i det. När pusselbitar faller på plats lär slutmålet både bli tydligare och mer realistiskt.
Ja, precis. Man kan äta volymer tills man är mätt men det räcker inte.
Trams. Kvarg är har lågt kaloriinnehåll och högt proteininnehåll, vilket är perfekt för någon som tränar och vill hålla vikten under kontroll.
Går att kombinera i många olika former och konstallationer.
Hur menar du? Är väl bra att bli mätt? Sen fattar jag att det blir problem om man endast äter kvarg såklart men det vore ju galet. Bra att komplettera med äggvita och frukt ju.
Problemet är just det extremt låga kaloriinnehållet i kombination med lång mättnadskänsla. Inte för oss med en normal kosthållning/inställning till mat och träningsmängd.
Men vid överdriven/störd inställning till fysisk träning och speciellt i kombination med diverse ätstörningsproblematik så blir det ju en helt annan och farlig sak och det var ju personer med den problematiken som @Rikkitikkitavi talade om 
Märklig resonering. Då bör sallad och dricksvatten vara ännu mera livsfarligt.
Du läste eller förstod inte vad jag skrev.
För den som har ätstörningar är kvarg fel mat.
För den genomsnittlige svensken , som jag själv är det bra mat. En skål kvarg och ett ägg räcker till lunch för mig.
Ja, det finns de med ätstörningar som dricker ihjäl sig på vatten genom att hålla sig mätta på vatten. Skratta lagom, det är inte så jävla roligt när det är närstående som är sjuka.
@Rikkitikkitavi Jag vill bara göra dig uppmärksam på att det var jag som i hastigheten hade satt fel emoji på @firreb,s inlägg. Jag menade såklart den som är där nu, men missade i hastigheten att det blev fel gubbe 
Bara för din kännedom, så inte vrede för mitt slarviga misstag orättmätigt landar på @firreb 
Hade varit intressant att få höra hur det gick för @Motettbraliv?
Pillar in denna.
Att ha diagnosen Obesitas gör att många förlegade hälsotips om kvarg, sallad och promenader är rätt förolämpande.
Kombinerar man det med den psykiska sjukdomshistoriken och att det kanske finns mediciner som påverkar vikten, så blir vanliga, även om välvilliga råd ofta fel.
Om man nu inte själv haft högsta klassen av Obesitas och lyckats behandla den, eller jobbar med Obesitasbehandling, så bör vi vara försiktiga med ”bantningstips” och livsstilstips.
Här handlar det om en komplex hormonell sjukdom i kombination med psykisk ohälsa, att söka vård och hjälp är vitalt för att komma vidare.
Sen verkar TS lämnat forumet, så klokt vore att avvakta svar från hen.
Fast om man ställer frågan på ett forum och lyfter upp sin problematik och ställer även frågan om “vad kan jag göra för att förbättra min förväntade livslängd” då är det väl ganska rimligt att folk även kommer med välmenande råd?
På samma sätt som om någon kommer in och är suicidal så är rådet “gå till psykiatriker” korrekt, men det betyder inte att råd/input från andra inte kan hjälpa.
Så länge inte råden är direkt felaktiga/farliga/elaka så är det väl det som är syftet med ett forum.
Och folk kommer med olika råd. Någon rekommenderar kvarg, någon säger det är skadligt. Dialogen däremellan med argument för och emot är ju konstruktivt.
Jag har gått ner drygt 50kg, är jag alltså okvalificerad för att jag inte toppade 8kg högre så jag nådde tredje graden och gick ner från det?
Nu syns inte de elaka och felaktiga inläggen längre, för de togs bort.
Det faktum att TS slutade läsa tråden och lämnade forumet lär bero på något. Troligen lär vi inte få veta varför.
Men att ge tips till någon som inte kommer läsa dessa är synd. Så hoppas hen kommer tillbaka.
Sen lär det finnas både patienter och läkare på forumet som kan ge bra råd. Så hoppas fler av dom stiger fram, om TS kommer tillbaka.
Sen fattar jag att alla vill hjälpa, men det blir lätt fel. Hoppas de flesta tar sig tid att läsa sidan jag länkade till. Det förklarar en del av komplexiteten.
Nej. Men vi är alla olika. Enligt forskningsstatistik så är Obesitas en kronisk sjukdom, 95% av patienter med Obesitas behöver stöd och behandling för att klara av att få en bättre livssituation och må bra.
De flesta klarar av att banta i x månader, men den stora majoriteten återgår till sin ursprungsvikt inom två år.
Sen försvårar den psykiska aspekten i TS fall, vi vet inte vilken typ av diagnos det rör sig om.
Så mitt råd om att vända sig till vården kvarstår.
Jag kommer inte lägga in mer inlägg i tråden nu, förens TS kommer tillbaka. För det hjälper inte hen att jag upprepar samma svar.
Det beror väl ändå helt på vilken typ av ätstörning man har?
Vad som är relevant för denna tråd är att TS väger (vägde?) 145kg och vill gå ner i vikt, så att diskutera om vilken diet som passar svältande anorektiker passar bättre någon annan stans.
Att kvarg skulle vara livsfarligt är dock totalt trams oavsätt.
Är du seriös med att du ser dricksvattnet som boven i dramat här?
Grabben, jag låg på 45+ i BMI i flera år, förra helgen sprang jag ett trail lopp på 14 kilometer.
Det går absolut att vända detta!
Preppa just nu inför halvmara i trail nästa år!
Du kan absolut klara detta!
Jag har aldrig sett på maken till fultolkning av vad någon skriver.
Nu får ni faktiskt ge er. TS väger 145kg och kan inte utföra basala sysslor i vardagen på grund av sin övervikt. Det slängs sedan ut att kvarg är “livsfarligt” för ungdomar som har problem med maten.
Jag säger att det inte alls är livsfarligt, utan är ett hälsosamt livsmedel.
Helt plötsligt från ingenstans är det det svältande anoreker som diskuteras, och man blir anklagad för ditt och datt på totalt ologiska grunder.
Nu ger jag mig i denna tråd, jag önskar TS all lycka till med framtiden, med eller utan kvarg.