Jag är närmare 40 än 30 och någonstans kan jag ibland känna “såhär kändes det inte i knäna när jag börjde mig när jag var 15 år gammal”. Samtidigt är det väldigt problematiskt att bedöma sin egen hälsa förutsatt att man inte har en väldigt snabb försämring av saker och ting. Man tappar helt enkelt uppfattningen av “vad som är normalt” när man lever med sig själv.
Jag upplever även att mycket av den svenska sjukvården bygger på mycket självuppskattninger. Bara en sån fråga som hur bra sover du på en skala 1 till 10 tycker jag är väldigt svår att svara på och skulle såklart hellre se en objektiv bedömning.
Jag har inte mycket kontakt med sjukvården och det är väl så det ska vara. Jag hade dock tyckt det var intressant att göra en mer holistisk bedömning av sig själv, se vad man har för fettprocent, syreupptagningsförmåga, eventuella näringsbrister mm och vad jag vet så har inte vården någon form av allmän check man kan göra när man börjar närma sig halva livet levt? Sneglar lite på Daniel Ek’s satsning Neko Health, någon som testat det?
Jag minns att jag såg ett program en gång om någon som i princip “mätte allt” som hade med sig själv att göra, inklusive att ha sin egen avföring i frysen för diverse tester.
Vad jag letar efter är ju att hitta typ enkla knep som ger en stor avkastning i hälsa. Tänk dig att du t ex känner dig 70% pigg och om du tar en c-vitamin tablett känner du dig 100% pigg, man måste ju dock hitta att man isf har en brist
Hur går ni till väga för att optimera er hälsa på ett systematiskt sätt?
Jag gör BRAK varje morgon om jag inte är sängliggande sjuk. Man borstar tänderna i ca 3 min så då gör jag knäböj/squats. Jag är även rädd för att fastna i hissar så går i alla trappor jag kommer åt och bor på 5 våningen så det är bra.
Man kan göra väldigt mycket träning med sin egen kroppstyngd.
Jo, jag kör chins med vikt de dagar jag tränar rygg. Skulle egentligen vilja börja dagen med typ vanliga chins men det gör jag inte då “gymmet” ligger på en annat våningsplan än sängen
Problemet som jag ser är just detta med optimering. Säg att jag kör 20 vanliga chins, vad är det som gör att jag inte klarar 21? Fysiologiskt? Mentalt? Jag tänker mig att en elitidrottare mäter sin prestation på ett annat sätt och korrelerar den mot andra faktorer
Exempelvis löptränar jag, tar dock inte tid eller springer en viss distans etc. Däremot har jag en baktanke om att man egentligen ska springa intervaller för att det ger en mycket bättre avkastning och det enda som faktiskt ger nämnvärd förbättring i kondition.
Det är väl just sån typ av optimering jag tänker, kanske är det bättre att springa 30 minuter intervaller än att springa ca en mil på 50 minuter.
Har funderat i dem banorna med. Det är bara tänka på stressen som kommer om man har en klocka som går fel, känslan som uppstår när man tänker att man ska komma försent till någonting innan man kommer på att “den klockan är ju felinställd”.
Just styrketräning finns det ju en massa olika strategier kring t ex reps, vila mm. För mig handlar det också om att mer systematiskt kartlägga saker hos mig själv, t ex hur mycket kaffe bör jag dricka och när. Hur mycket vatten ska jag dricka och hur ska jag fördela ut det över dygnet mm.
Oj, kroppen är väldigt bra på att reglera sånt själv. Ibland kan det vara bättre att lyssna inåt än på excelarken. Dricka vatten bör man göra när kroppen säger till en att göra det (törstig). Kaffe kan man dricka när man är sugen på det, men jag undviker att dricka efter klockan 14 eftersom jag känner att det då börjar påverka min sömn.
Mitt bästa tips är att engagera dig i en förening och börja träna en sport. Padel, orientering, brottning, vad som helst egentligen.
De som är i mycket god form är ofta det “av bara farten”, för det är så jäkla kul att umgås med sina vänner & få träning på köpet. Man liksom outsourcar sin motivation till hela gruppen, och det gör all skillnad i världen när det gäller kontinuitet. Ofta följer bättre mat- & sömnvanor också, eftersom man tycker det blir ännu roligare att brottas/orientera om man också har energin till det, & man prioriterar det då högre.
Den absolut jobbigaste vägen till god hälsa måste vara att stå helt själv & piska sig i form för att något godtyckligt mätvärde ska se bra ut.
Jag tränar, använder pull-up baren till benlyft, chins och pull-ups. Att träna är för mig en slags självklarhet och jag märker den mentala kopplingen väldigt snabbt. Känner man stress, gå och träna och den försvinner för några timmar.
Men vad jag är ute efter med denna tråd är att höra hur folk hanterar det rent systematiskt men hittils verkar folk inte göra så mycket mer än saker de upplever att de mår bra av, kanske är det inte mer än så
Om jag ska bidra till min egen tråd när det gäller träning är ett tips att inte tänka att man måste köra något pass en viss tid. Igår väntade jag på en person för en blocket-affär, då gjorde jag armhävningar och knäböj på parkeringen medan jag väntade. Fick upp lite flås samt höll värmen!
Jag önskar att jag varit så pass obrydd att jag vågade utföra styrkeövningar på allmän plats. Jag har svårt att göra annat än på sin höjd tåhävningar när jag står och väntar på tåget etc. I närheten av ett utegym går det däremot bra.
Förstår dig, idag tycker man inte det är konstigt att se någon på ett gym med typ en stor tyngdsäck på ryggen som springer fram och tillbaka på ett plastgolv.
Om man däremot går til mataffären med en stor säck och fyller den med mat, sätter den på ryggen och springer hem (istället för att ta bilen) börjar folk himla med ögonen.
Detta är en norm som jag hoppas förändras! Varför har de inte exempelvis chins-stänger på tågperronger? Perfekt dötid att träna
Jag har som vana att alltid erbjuda min plats när det är trångt på tåget. En timmes balansträning är knappast negativt för hälsan tänker jag Står man framför en väskhylla kan man ta fram datorn och jobba samtidigt.
Sen promenerar jag så mycket jag kan på dagarna. Det skulle ta mig 6 minuter att cykla till tåget men jag väljer alltid att gå, även fast det tar 15 minuter extra per väg.
Generellt försöker jag att inte alltid välja det som är bekvämast i alla situationer. Jag tänker att lite extra fysisk ansträngning kommer att löna sig i längden. Ta trappor istället för rulltrappor. Stå istället för att sitta. Osv osv.
Ingen läkare värd att lita på kommer ge dig en “objektiv bedömning”, just eftersom människor inte är likadana och olika värden är normala för olika människor. Det finns referensvärden som de flesta ligger inom, men hur du mår är något du måste känna efter själv. Om det känns ovant att stanna upp och känna efter, så finns det säkert mindfullnessövningar för det du kan börja med. En hälsoundersökning kan ju vara en bra idé så klart, men räkna inte med att den svarar på allt åt dig.
Vill du för övrigt mäta kroppsfett kommer en billig plast-kaliper från aliexpress ge ett tillräckligt gott resultat jämfört med en undersökning du betalar någon annan att utföra.
Slutat arbeta.
Tränar dagligen sannolikt lite för mycket och för hårt för att vara optimalt ( kampsport, yoga och styrketräning) utöver promenader med hund.
Daglig pre och rehab.
Äter och dricker förutom vid undantagsfall väldigt väldigt bra.
Istort sett aldrig alkohol.
Gör kontinuerligt mätningar och utvärdering av min fysiska hälsa och status tex styrka, rörlighet och vo2 max, fettprocent och muskelmassa.
Blodprov av relevanta världen två gånger årligen med hälsokoll.
Sömnen slarvas aldrig med.
Mentalt så mediterar jag och lär mig alltid något nytt som är kognitivt ansträngande.
