Det ena utesluter inte det andra. Om någon känner så mycket meningslöshet att den blir deprimerad, då är det faktiskt sunt att fundera över hur man vill leva för det ska kännas meningsfullt och bra.
I höst har jag levt som fire i sju år, en konjunkturcykel, och det var en gräns jag ville klara av.
Snart är det avklarat.
Så jag funderar på framtiden och har använt sista veckan åt att läsa och lyssna om att hitta sina egna unika förmågor, det som tänder den egna personliga gnistan av motivation etc.
Vilka mål kan jag nå med mina personliga intressen och drivkrafter i livet?
Kanske landar jag i tacksamheten att kunna leva som jag gör, varför ska jag ändra på något som känns bra?
Utveckling?
Kreativitet?
Glädjen att få bidra till något bra eller större? Vad?
Jag vill ha mer tid med min tonåring, men hon bryter sig loss och vill inte hänga med pappa såå ofta.
Ska jag skaffa en hund som sällskap?
Vill jag “bara” ha spänning så kan jag boka in hisnande aktiviteter i almanackan. Eller lär-tillfällen, ja det går att ordna.
Men mening och mål är svårare.
När vi ska optimera allt så bryter vid med vad själva livet är. Med optimering försöker vi styra livet istället för att låta oss bli styrda av livet. Låt livet styra dig och inte tvärtom. Låt dig påverkas/omfamnas av livet och försök inte att styra upp allt.
Apropå döden sade någon klok människa att “det tragiska med livet är inte döden utan det som dör inom oss medan vi lever”.
Jag vet inte riktigt hur men jag vill leva nu. Eller rättare sagt, det känns som det rätta svaret är att leva nu men jag känner inte riktigt gnistan för det just nu. Har inget hur så får fundera rejält på den.
Är i tjugoårsåldern och har nyligen sagt upp mig för att studera igen. Men är själv och rätt ensam då och då för att jag har svårt med det sociala, jag tycker det är skitsvårt med att få in foten och skaffa nya gemenskaper. Antar att den biten är verkligen i obalans så det blir nog pannkaka pga det. Vill inte ange mer än så för att vara lite privat.
Jag vet inte riktigt i skrivande stund.
Jag har gjort många val bakåt som jag har ångrat efteråt för att jag inte lagt tillräckligt mycket tid på att fundera innan. Är slarvig när det gäller mitt egna välbefinnande. Vågar inte heller riktigt gå min egna väg heller för rädslan av att bli dömd. Så näe, jag är dålig på att lyssna på mig själv, ibland känns det som att jag har blivit så dålig på den biten att det har glömts bort. Är passiv ofta.
Det är nog främst all social media som har gjort mig medveten om hur andras liv är och i samband med det så dyker det upp en hel del media som handlar just om dessa “optimeringar”. Känner ibland för att slänga mobilen i väggen för att jag blir frustrerad och ledsen.
Var sjukskriven drygt ett år sedan pga dessa anledningar, men jag tycker ändå att jag mår bättre nu än då.
Tack för alla svar, mycket bra saker som jag ska tänka på.
Har gått igenom terapi innan och kanske hade det varit bra att ha någon att prata med igen. Jag tror det nog hade varit smart som du säger att testa något nytt som t.ex. ideellt, hade nog mått bra av det.
[quote=“Anonym, post:23, topic:58719, full:true”]
Det är nog främst all social media som har gjort mig medveten om hur andras liv är och i samband med det så dyker det upp en hel del media som handlar just om dessa “optimeringar”. Känner ibland för att slänga mobilen i väggen för att jag blir frustrerad och ledsen.
[/quote]
Jag misstänker att social media är en stor bov i dramat. Personligen har jag hållit mig borta från social media i stort, men jag märker ofta på min fru som är flitig konsument att hon ofta jämför sig med andra på social media. Det är viktigt att komma ihåg att alla visar upp det de vill visa upp, dvs oftast någon resa eller liknande.
Och det blir lätt att tro att ”alla” har ett perfekt förhållande, reser 5ggr om året, har riktigt coola hobbys och köper de fränaste prylarna.
Personligen så gillade jag verkligen boken 12 rules for life. Den handlar i stor del om att ansvar ger mening med livet.
Och du verkar som att du tar bra hand om dig själv på ett ansvarsfullt sätt, vad är nästa steg för dig att ta ansvar över? Eventuellt:
Ansvar för sitt arbete, att göra ett bra jobb. Försök hitta ett arbete där du gör skillnad.
Ansvar för din vänskapskrets och dina föräldrar/far- och morföräldrar/syskon. Bygg vidare på dina relationer med dessa personer. Erbjud dem hjälp, och när du väl hjälper dem, gör det inte med vänsterhanden.
Därefter
Ansvar för sin familj (fru/man och eventuella barn) och deras välmående.
Du börjar i det lilla, och tar mer och mer ansvar över tid.
Gällande att du nämnde att du hela tiden optimerar. Man kan optimera i all oändlighet men det man behöver komma ihåg är att allt har alternativkostnader.
Känner inte alls så. Om vi börjar med klimatet, så rekommenderar jag dig att lyssna på lite alternativ till public service och main stream media. Utan att tumma på intellektet kan man inta åsikten att klimatet bara blir bättre och bättre. Vi har haft betydligt varmare än sedan senaste istiden än vad som prognosticeras de närmaste 100 åren.
Kom ihåg att vi lämnade Lilla Istiden i mitten av 1800-talet. Det var kallt och jävligt och skördarna slog fel. Och typ 20% av svenskarna flyttade till Amerika. Men sedan vändningen i slutet av 1800-talet har den ökade CO2-halten och värmen bidragit till allt större skördar. Det bättre klimatet, gödsel och effektivare odling gör att allt färre behöver svälta. Skördarna ökar och öknarna minskar. Mycket positivt.
Sedan känner jag igen mig i maten och alkoholen och i viss mån träningen (även om min träning kommer via fysiskt arbete). Tack vare alt-media så börjar jag förstå hur man skall hålla sig friskare och leva längre. Men det är ju bara positivt! Dock måste man ju ha en mening med att vilja leva längre. Och det stavas “barn” och “barnbarn”.
De senaste rönen angående Taurin ger förhoppning om att tillräckligt intag efter medeåldern så kan livet förlängas 10% mot vad man annars hade levt. De flesta karlarna i min släkt blev runt 80 år. Kan mat, mindre alkohol och “vitaminer” förlänga mitt liv till 88 år vore jag väldigt glad. Tänk att få följa sina barn och barnbarn åtta år extra i bonus.
För att skapa meningsfullhet i övrigt så bygger jag själv ett drömhus. Ett hus som byggs för att vara spännande, ekologiskt, tidlöst och ändå modernt och kunna hålla hundratals år. Därtill bygger en trädgård och fruktskog för kommande generationers glädje - vare sig det blir min släkt eller någon annan. Jag har forskat vem som bott i det gamla torpet (på marken där det nya huset byggs i närheten) och vet namnen på de flesta som bott i huset sedan flera hundra år tillbaka. Vi blir en av många generationer på platsen.
En ytterligare motivation: Jag har allt mer börjat inse hur osannolikt liv i universum är. Det tog över 3 miljarder år från encelligt till flercelligt liv på jorden. Sedan 500 miljoner år innan människan. Och då hade vi ändå suveräna förutsättningar i solsystemet med en stabil sol, ett stabilt planetystem, en lagom stor måne och en planet med ett magnetfält (som kan hålla borta Solens joniserade strålning, vilken i sin tur håller borta mycket av den farliga bakgrundsstrålningen).
I 50 år har vi lyssnat på liv i galaxen. Miljoner stjärnor har avlyssnats. Inte ett j-a pip. Hade galaxen frodats av liv hade vi upptäckt det idag. I alla fall i vår del av galaxen.
Alltså: Det är helt fantastiskt att liv finns alls. Och att få vara med om det själv! Sannolikheten att just man själv finns är ju egentligen helt osannolik. Det räcker ju att en en enda annan spermie hos någon i ens släktträd på bronsåldern hade nått fram till bronsålderkvinnans ägg, så hade vi inte funnits. Och detta för varenda människa i hela släktträdet, inklusive ens föräldrar.
Liv som fenomen är i stort sett helt osannolikt. Att det trots allt finns liv och att just man själv finns är en sådan gåva att man borde gå omkring och klappa händerna från morgon till kväll.
Meningen med ens eget liv bör vara att försöka leva så länge som möjligt och vara till nytta för sina närmaste. Kan man bidra något till mänskligheten i stort är det desto bättre.
Jag förstår. Det verkar som att du rädd för att göra fel eller inte vara tillräcklig.
Det finns egentligen inga rätt eller fel med dina val. Det är ditt liv. Du bestämmer hur det ska se ut. Kanske behöver du hjälp med att lita på dig själv och ta plats i ditt liv.
Många inkl. mig själv vill göra allt rätt och vara felfri. Det är svårt och läskigt att bara vara sig själv, utan kontroll. Men varför? Varför detta eviga arbete? Som dessutom dödar all livsglädje.
Jag har mitt svar. Du behöver ta reda på ditt. Vem säger att du gör fel? Vem är den första som kommer upp i tankarna? Och när skedde det?
Samma här. Ditchade mitt FB konto för 10 år sedan och ej använt några andra sociala medier. Dock är jag ganska aktiv på lite olika forum, ibland kanske för mycket. Min sambo är däremot en sucker för sociala medier. Känns allmänt som att kvinnor bryr sig mer om andra?
Allt är nog inte dåligt med med sociala medier. Men det saknas balans och att ständigt ha det lättillgängligt är en del av problemet. Särskilt när företagen gör allt för att göra det så beroende som möjligt för reptilhjärnan. Jag skulle tro det vore sunt för många att som ett första steg plocka bort apparna och enbart använda tjänsterna i en webbläsare på sin dator…
Bara för att göra det tydligt. Social media säger ingenting om hur andras liv är. Du får en inblick i allt positivt de vill visa och exkluderas från allt dåligt. Allas osäkerhet, dåliga dagar, bråk, tråkiga vardag och dåliga relationer sorteras helt enkelt bort så snälla - ta inte sociala medier för andras liv. Allt är en stor illusion
Du behöver inte bestämma resten av ditt liv idag, bara ditt nästa steg Planera inte för långt för det kommer inte bli som du planerar iaf. Just att inte optimera och låsa dig vid en plan utan vara öppen för saker som i stunden låter intressant är med all sannolikhet det som kommer ge dig minnen och vägar du kommer uppskatta. En plan är bra, men den kommer inte vara facit för evigt. Du kommer förändras, ditt liv kommer förändras och då måste planen också kunna förändras.
Just studier är nog ett bra sätt att kunna träffa människor. Använd studentlivet för att träffa andra (om det intresset finns). Se vilka aktiviteter som organiseras från skolhåll och ta dig iväg på några som låter intressanta - även kanske något som inte gör det för att prova. Jobba med inställningen att du inte kan misslyckas i dina sociala relationer, antingen finns det personer du funkar med eller så är det personer du inte funkar med. Det gäller för alla och det ”enda” du behöver göra är att träffa rätt en gång! Men då måste man tyvärr utsätta sig för de situationer där du riskerar att träffa människor som inte riktigt är för dig också När du väl träffat den där personen du funkar bra med finns ofta ett litet nätverk av liknande personer som omkring. Då löser sig ofta många av frågorna enklare framåt.
Du kan inte påverka dina historiska val - se till att du lär dig istället och ta de positiva delarna med dig. Våga fortsätta misslyckas - det är en stor del av livet. Det största misslyckandet är att du helt enkelt slutar försöka.
Detta bör vara ett huvudfokus. Mår du inte bra själv, då blir resterande delar tuffa. Vad kan du göra idag för att få ett bättre välbefinnande? Är det kombinerat fysiskt och psykiskt?
Om du inte ska gå din egen väg kommer du alltid vandra på andras. Du kommer du alltid gå fel tyvärr. Ser den här tråden som perfekt för dig att kunna styra om det här! Jag läser in att du har väldigt bra koll på vad som saknas i ditt liv, hur du egentligen vill ha det och vad du behöver göra för att ändra det. Det låter för mig som att du är mer rädd att misslyckas med att försöka än att se glädjen med att vinna.
Är generellt emot diverse självhjälpsböcker men ”Fuck your fears” av Johannes Hansen hjälpte mig att strukturera upp och jobba igenom mycket i mitt liv. Den tvingade mig att fundera igenom mycket och jag jobbar fortfarande igenom mina planer framåt och strukturerar om dom kvartalsvis för att bättre matcha mitt liv idag. Den kanske kan hjälpa dig att få ner allt du funderar på på papper och kan hjälpa dig som din interna guide till ett rikare liv för dig.
Du måste dock våga vara ärlig mot dig själv och vara villig att ändra saker i ditt liv.
Jag tror du märker hur många här inne som vill dig väl, det finns ännu fler där ute som kommer vilja vara stöd i din resa framåt. För din del gäller det att våga lita på det, ta andra beslut än idag för att ta steg emot det liv du vill leva. Sen är det tråkigt nog så att det kommer vara upp till dig att leva just detta liv. Det är tufft att styra om, ta andra beslut och göra andra val men när du tagit dig över gränserna när dessa val blir din vardag kommer det helt plötsligt vara lätt.
Hoppas du kan få lite inspiration, något gott råd och att du lyckas med precis allt du tänkt ta dig för. Ta hand om dig!
Min erfarenhet är att det kan vara svårt som ung och relativt oerfaren att sätta sig ner och fundera över vad man vill i livet. Det finns så många okända vägar. Visst kan det vara bra att ha ett mål att sikta på, men ännu viktigare är det att vara öppen för att ändra sin bana.
För mig var gymnasiet en trygghet. Jag hade mina vänner omkring mig, valde lite kurser men i det stora hela var det nån annan som bestämde vad jag skulle göra om dagarna.
Så slutade jag gymnasiet och var lite vilsen. Tog sikte på nåt som jag trodde var roligt och förväntades av mig.
Åldern 20-25 var ett sökande för mig. Måendet hade sina dalar. Insåg att den bana jag valde efter gymnasiet inte var rätt för mig. Jag bröt och gjorde annat. Började mogna i vad jag egentligen vill och började strunta lite mer i vad jag trodde att andra tyckte. Justerade min bana.
Jag kan känna igen mig i en del av det du skriver om att optimera och att veta för mycket.
Faktagranskning är viktigt men det gäller att kunna stänga av det också. Det finns få saker som dödar ett trevligt samtal så mycket som när nån i gruppen sitter med mobilen och faktagranskar det som pratas om. Ibland behöver man bara få sitta och prata och ha fel tillsammans. Det är en del av livet.
Samtidigt som det är viktigt att inte ha en felaktig världsbild tycker jag att det är nödvändigt att ibland gå in i sin egen bubbla. Det är ok att inte hänga på sociala medier. Det är ok att inte läsa varenda negativ nyhetsartikel. Jag kan verkligen sakna en bättre balans i nyhetsrapporteringen vad gäller positivt och negativt.
Livet är för komplext för att optimeras. Fokuserar du mycket på en parameter i ditt liv kommer nån annan parameter bli dålig. Allt behöver inte optimeras och motiveras. Ibland får man bara göra saker, även sånt som löpsedlarna skriver är lite skadligt.
Skaffa ett jobb som du tycker om! Att älska sitt jobb är en väldigt viktig del av livet, om det går. Ta dig en öl ibland eller ett glas vin, eller en påse godis eller chips, eller en tupplur efter maten, eller vad just du tycker om. Skapa din egna värld så som du vill ha den. Du kanske skulle ut och resa lite? Klimat, krig mm är faktorer vi inte kommer undan. Fundera på vad du kan bidra med för att göra världen bättre, gör det och sen fokuserar du på att må bra och på att få andra i din omvärld att må bra. När man hjälper andra så hjälper man sig själv också.
Absolut, tror att de flesta någon gång upplever detta, kanske mer än en gång i livet.
Alla saker du strävar efter fyller ett syfte men det är inte själva meningen. Tror att du behöver släppa lite på vissa gränser för att finna mening, vare sig det skulle vara hobby, sport, spel, relationer eller religion. Gör något för någon annan, volontära på ett härbärge för hemlösa eller hjälp invandrare med svenska ideelt?
Som pedagog skulle jag slå ett slag för vidareutveckling, lär dig något nytt! Gärna något kreativt. Har flera exempel i mitt och andras liv som hittar något nytt som fångar intresset och därmed ger en viss form av mening i vardagen.
OP:s problem är normalt, men gemene man och samhället har gjort det onormalt att må skit. Det är också en form av artificiell optimering, ett sökande av ett konstlat upp-pumpat må-bra tillstånd. Ett modernt lyxproblem som uppstår när vi har överskott av tid och energi för att grubbla.
En sund människa utvecklas och lär sig hela tiden, vilket skapar förändring på en mängd plan. Värderingar och förståelse förändras, förutsättningar förändras, så en sund människa i utveckling kommer att ha kriser! Det riktiga problemet är inte krisen, utan om man är rädd för krisen, och inte går igenom den.
Den meningslöshet OP känner är ett sundhetstecken för honom just nu, som kommer att kunna trigga en ny nivå av utveckling. Var inte rädd, och var inte rädd för att vara rädd. En metafor: Fy fan för att bo i Florida. Livet blir rikare med regn och sol, is och värme, slask och spirande vår - årstider, olika stämningar, olika lägen. Alla känslor inklusive de mörka är nödvändiga för ditt fullständiga liv som vuxen fullvärdig människa. Ett piano har svarta tangenter, utan dem kan du inte spela alla melodier. I frimurarnas Johannes-loge är golvet svart-vit rutigt, du kan inte gå igenom livet utan att gå på svarta rutor OCH vita rutor.
Ett liv utan prövning är inget liv. Lycka till, vet att du kommer ut på andra sidan, men inte hur eller när. Jag känner med dig till fullo men tycker inte synd om dig för fem öre, grattis till din kommande förändring. Efter den kommer nästa skifte. Och nästnästa…
Det låter som du skulle behöva vara med om en nära livet-och-döden upplevelse.
Åk motorcykeltaxi i Bangkok så kommer du nog på vad du vill ha här i livet!
Det var en absurd känsla susa fram i 80 km i timmen halva decimetern ifrån tuktuks, bilar och 100 andra motorcyklar iklädd enbart tshirt och shorts!
Nä skämt åsido. Det var en engångsupplevelse jag inte rekommenderar och sa till mig själv jag aldrig skulle göra. Jag var iaf jävligt glad och lättad när resan var över!
Det låter också som om du skulle behöva odla din inre trädgård. Jag rekommenderar varmt guidad meditation som jag tycker är mycket enklare för då “gör” man något. Det är inte så lätt sitta tyst, blunda och stänga av alla tankar. Det är väldigt skönt när man lyckas.
Tänk på stunden MELLAN tankarna eller när du har en orgasm, den totala frid och tomhet på tankar som infinner sig.
Jag har mediterat i ett år snart och det är helt fantastiskt hur det känns när man dricker sitt morgonkaffe och känner sig lika fridfull som om man mediterat i 30 år.
Jag rekommenderar meditation till alla.
Här är en gubbe som har en skön röst att lyssna på. Det känns som en vän för jag lyssnar på honom dagligen.
Bara stäng av mobilen, sätt dig bekvämt och blunda och ge detta 15 minuter. Det kanske förändrar ditt liv till det bättre.
Berätta gärna hur du känner efteråt. ^^ Lycka till!
Hur gör man det?
Själv tröttnar jag på allt som blir rutin. Många jobb är intressanta så länge man lär sig något nytt men när det mesta går på rutin och man gjort det 100 gånger tidigare är det rena pesten.
