Tråkigt att höra. 
Vi är nog många som kan skriva under på att den där åldern när man skulle studera och leva livet inte var lika magisk för oss alla.
Men som också kan skriva under på att vi kommit ut på andra sidan där livet blivit lättare och roligare att leva.
Att vara ensam är jobbigt. Skriv ett mess om du vill!
Rexi hälsar. 
Exakt så kompis 
Du är ju en så härlig person med skön humor i chatten att jag har svårt att se hur människor IRL inte skulle vilja hänga med dig mest hela tiden. Du ska nog bara ge dig själv chansen så ska du se att du får kompisar IRL.
Sen är det ju så att vi nog är rätt många som känner oss osäkra i sociala sammanhang, även de man minst kan ana. Det är en ansträngning att lära känna folk, kul och roligt men ändå en ansträngning, åtminstone för mig. Hade du frågat någon av mina kompisar så skulle de nog inte känna igen det. Poängen är att det man känner innombords inte alltid syns utåt. Alltså de du kanske tror har lätt för det, kanske gör det med ansträngning. Bara så man inte dömmer sig själv för hårt.
Sen tror jag det lite hänger ihop med axeln extrovert - introvert. Jag är 50/50 där. Jag kräver en hel del egentid för att må bra. Men jag kräver också sociala kontakter, även om jag kan bli rätt trött om det är för länge, för intensivt. Jag menar bara att man får hitta sin balans, egentid och socialt umgänge. Inget är egentligen rätt eller fel.
Viktigast är att lyssna på sig själv, som du ju gör 
Så sök upp sociala kontakter IRL. Det ska du helt klart göra men var också förlåtande mot dig själv och tänka på att du och dina behov ser annorlunda ut mot andras.
Det tog mig lång tid att inse att jag behövde egentid. Det var nog något fel på mig för alla andra var ju så extroverta hela tiden. Jo du, tjena, när jag pratade lite djupare med en kompis så visade det sig att han också var helt slut efter ett intensivt party med massor av människor. Det var han som tipsade mig att jag kanske behövde mer egentid.
Alla är inte stöpta i samma form och det man ser utifrån är kanske inte alls vad personen känner. Vi är komplexa djur. Sociala kontakter är inte alltid lätt, även när man behöver det. Ha tålamod med dig själv. Ta hjälp om du behöver!!
Hang in there kompis! 
Hallå gå på pass på gym, finns massa olika människor där, ta promenader och njut av naturen. Gå till affären och säg hej till personen i kassan och fråga hur deras dag är.
Livet går upp och ner, i framtiden kanske du har partner och familj och känner dig lyckligare än du just nu kan föreställa dig. Försök plugga något eller jobba med något du tycker är roligt, där du också träffar nya vänner, trivs du inte, byt.
Det låter fruktansvärt trist tyvärr. Några tips:
“Jag känner inte att jag tränar för att det är kul längre utan för att bevisligen lever man längre.” - Sluta träna, jag har aldrig tränat och mår jättebra ändå. Det finns väl inga bevis för detta? Brevbärarna skulle ju då bli >110 år hela bunten?
“Jag dricker inte alkohol för att det är bevisligen dåligt för en.” - Livet blir mycket roligare av att ta sig en mindre fylla då och då. Inte ensam utan i goda vänners lag. Gå ut på en AW åtminstone och socialisera dig. Passa på medan du kan, nästa vecka kanske jorden har gått under eller du har blivit påkörd av en bil och inte längre kan röra dig.
“Jag väljer inte ett yrke för att det är kul utan för att det har bra lön.” - Förstår dig. Jag är/var i samma situation jag också. Efter mycket letande hittade jag ett där lönen var mycket bra och det kändes ganska kul på jobbet ändå. Drömjobbet hittar man nog aldrig men man kan ta små steg på vägen. Alternativt att man accepterar en lönesänkning och anpassar sin utgiftskostym efter det.
Hur går det anonym? Har sett dig i chatten men har läget ljusnat?
Hej hej, det är lite bättre tycker jag, tack som frågar. Vågar lite mer men jag har sådan otrolig ångest/oro om dagarna även fast jag gjort framsteg, kan liksom inte slappna av utan är på helspänn hela dagen, konstigt är det.
Skala bort så mycket som möjligt av det som ger negativa energier i livet.
Ta bort vad du tror att andra tycker.
Att jämföra sig med andra är meninglöst eftersom vi alla är unika som personer och vår livshistoria.
Fokusera på vad som ger dig positiva energier oberoende av vad det faktiskt är.
Har du det riktigt jobbigt är det klokt att kontakta din vårdcentral. Hjälp på olika sätt finns att få. Psykisk ohälsa är en vanlig orsak till besök på vårdcentral, du skulle inte vara den första och inte heller den sista.
Spontant känner jag att det måste vara otroligt tungt att vara ung och känna att man måste hålla på och optimera allt. Jag tänker att man först behöver hitta sig själv innan man ens vet vad man vill optimera. Annars är risken stor att man optimerar sitt liv efter fel modell.
Har du tagit tid till att utforska och växa? För vissa kan ett sabbatsår och längre resa vara precis det som behövs för att bryta bruset och hitta sig själv. Man kanske behöver utsätta sig för en situation som man inte är helt bekant med – därav inte kan kontrollera och optimera – för att släppa kontrollen och bli nyfiken.
Avslutningsvis vill jag att uppmana dig att kraftigt begränsa din exponering mot Sociala medier, ett gift som förgiftar både individer och samhällen.
Lycka till och jag hoppas du hittar din egen väg fram.
Jag hade också svårt med det sociala som ung plus psykisk ohälsa. För min del blev det bättre med tiden. Men det är ju ingen tröst när man är ung.
Att våga släppa lite på spärrarna i sociala sammanhang är svårt men väldigt befriande. När jag träffar nya människor så brukar jag ofta ställa frågor och följdfrågor. Utåtgående människor älskar sånt, då får dom prata ännu mer och du kommer uppfattas som en trevlig prick.
Ställa sig upp och sjunga karaoke och liknande lämnar vi dock till galningarna.
Läs “Dopamin Nation”!
Vad är höjdpunkterna från den? Alltid svårt med bokrekommendation om man inte får reda på varför och höjdpunkter.
Du fixar det Guldis. Koncentrera dig på det du ska göra, så kommer nog resten långsamt med tiden 
Har helt missat den här tråden! Tack för att du delar med dig så öppet! @Anonym
Jag har några bekanta som verkar vara i en liknande situation som dig. De är helt fast i ett tänk att allt i livet, varenda parameter, ska optimeras. Allt utom mental hälsa och välmående dock.
Men precis som du skriver så ska jobb, vardag, träning, mat, tid, miljöpåverkan och så vidare optimeras utefter vad som ger maximal nytta/effektivitet. En fälla som är lätt att fasta i. Tyvärr känner jag nog ingen “optimerare” som är genuint lycklig.
Svårt att bara säga till dig att släppa lite på dina krav och förväntningar också, eftersom detta säkert är en del av din personlighet. Men samtidigt är det en av de viktigaste sakerna jag vill skicka med dig. Försök släppa lite på optimeringen och bara lev och gör det som du blir på riktigt glad utav.
Kanske prova ett annat jobb, helt annan bransch eller något som kanske inte ger maximal lön, men som du kan känna glädje av istället.
Hitta en träningsform som du tycker är rolig, istället för att tvinga dig själv att träna bara för att det är nyttigt. Då är det nästan bättre att sluta “träna” helt och bara köra vanlig vardagsmotion.
När det gäller den sociala biten så är jag nog inte bäst på ge några råd. Är själv ganska introvert och trivs allra bäst ensam eller endast med mina absolut närmaste i familjen. Umgås i stort sett aldrig med “kompisar”. Men har många vänner online i olika forum.
Jag hejar på dig! 
Att en stor (typ över 50%) andel av alla som söker hjälp för depression också har ett beroende. Avstå från “your drug of choice” under några veckor och många blir botade. Beroende behöver inte vara intagande av kemiska substanser. Boken tar upp mängder av exempel. Alla kan relatera.
Intressanta fynd kring människor och djurs ständiga jakt på kickar och hur våra hjärnor fungerar.
Tack för alla fina tips! 
Ingen erfarenhet är bortkastad. Självklart är det som hände dig ingen önskvärd situation… men jag är sker på att du lärde dig något som du kan ha nytta av senare i livet.
Jag är 53 och har alltid varit väldigt glad och positiv. Anledningen till det är att jag alltid har haft mål och projekt som tagit upp min tid. Men det började sakta ändras för 6-7 år sedan när jag uppnått en ekonomi som var bra och jag i samma veva inte hade något mål att jobba mot.
Mycket tid över och aldeles för mycket tid med mobilen har sakta men säkert påverkat mig negativt. Nu är det på väg att vända. Jag ska minska mobiltiden och har ett nytt projekt att fokusera på.
Så mina två tips.
Ensamheten är tufft. Speciellt om det är ofrivilligt. Jag hade turen att träffa någon som av någon märkligt anledning också tycker om mig.
Som social awkward så blir mina sociala interaktioner alltid en utmaning, men med två ungar så vet man att de älskar en oavsett vad.
Många gånger måste man utmana sig själv. Utsätta sig för obekväma situationer för det är typ en träning.
Inget direkt tips men vill bara flika in med boken ”Lost connections” som är en väldigt fin take på ämnet.
Författaren har rest runt i världen och pratat med forskare och personer med depression.
Hypotesen är att vi i dagens samhälle tappat mycket sociala nära kontakter, vilket gör att många känner sig isolerade, ensamma och deprimerade.
Kan varmt rekommendera. Ingen ”Quick fix” bok utan snarare ett nytt sätt att se på depression.
Kan verkligen hålla med! Jag är också en person som trivs med de stora projekten och målen, stortrivs med att ha ngt tydligt att jobba mot. Har inte haft ngt tydligt mål senaste året och saknar det verkligen och inser att måendet blir sämre.
