Jag har varit sjukskriven för helt legitima skäl för ca 10 år sedan. (Blev gravid på nytt efter tre upprepade missfall på ett drygt år och var så orolig och hysterisk över graviditeten att jag inte klarade något i vardagen). Den gången var det lögn i helvete att få en sjukskrivning. Vc sa åt mig att skärpa mig och gå till jobbet. Till slut en kollegas släkting som sjukskrev mig i några ynka veckor. Och FK godkände inte första intyget utan det skulle skickas in minst en gång till. Varpå jag sen fick vänta i flera månader på ersättning. Katastrofsystem som jag gärna undviker.
3 gillningar
Jag har själv varit sjukskriven i omgångar, innan jag fick sjukersättning.
Oftast är det inga större svårigheter att bli sjukskriven när det finns bra orsaker till det och vettiga sjukintyg. Den största utmaningen för mig har varit resan mot att få sjukersättning.
Så mitt råd är att skriva ner allt som är en överbelastning på jobbet, det gäller både arbetsuppgifter, bemötande, planering, arbetslag, chefen, schema, övertid, hur mycket jobbet gnager hemma, hur det funkat med återhämtning, sömn, fritid, oro, osv.
Den listan ska tas upp med vården, så de har hela bilden. Vet själv att det är lätt att förminska sina egna problem när en läkare frågar hur man mår.
Men läkare behöver hela bilden, för att kunna göra rätt bedömning.
Ofta kan det räcka med ett par veckor sjukskrivning för att arbetsgivaren ska ta fram en bättre plan kring din arbetsbelastning. Men det behövs oftast att FK påminner dom om hur lagstiftningen ser ut.
Har själv jobbat en del med utbrända, de flesta hade önskat att de hade pausat lite för att kunna tänka ut bättre strategier innan det gick för långt. Men när man lever på konstant sparlåga så är det nästan omöjligt.
Så oavsett vilken väg du väljer sen, så är nog en period med sjukskrivning behövligt initialt.
7 gillningar
Hälsan måste prioriteras här.
Sjukskrivning för överbelastning och säg sedan upp dig när du har fått tillräcklig kraft tillbaka.
5 gillningar
Uj :S . Där jag arbetar har vi fått veta att vi har företagshälsovård X, använd app eller ring, utan att behöva informera chefen.
Trodde vårdpersonalen hade tystnadsplikt, men kanske är annorlunda runt en del av företagshälsovård 
1 gillning
Vad händer om du jobbar långsammare? Du har väl någon form av anställningstrygghet. Vad händer om du bara “Ooops, jag hann bara med vad jag ville idag”?
Dumpa resten på “någon”. Den andra kollegan t.ex. Låt korthuset falla tills de anställer någon mer. Vissa kollegor jag haft har varit otroligt lata, skamlösa och obrydda, vilket för mig som perfektionist varit befriande.
Organisationsfel är inte ditt fel. Andras problem är inte dina. Lite mer obrydd attityd eliminerar inre skuld och stress har jag märkt.
7 gillningar
Tack, jag har försökt. Men då har jag fått skit för att jag inte hunnit med. Jag ska ”prioritera” sånt som ger intäkter. Nästa dag heter det att jag måste prioritera något annat, vilken avdelning som nu skriker högst.
1 gillning
Att uppmuntra till lagbrott är inte jättesmart.
” * Vi kontrollerar ärenden både före och efter utbetalning. Om vi upptäcker att vi har fått fel uppgifter, eller att de inte har uppdaterats, så utreder vi det. Om vi efter utredning misstänker bidragsbrott gör vi en polisanmälan. Straffet för ett sådant brott kan bli allt från böter till två̊ års fängelse.”
4 gillningar
Jag känner igen detta i delar. Jag gick aldrig riktigt in i väggen, men det var fan nära. Med dåliga chefer är det hopplöst.
Sista gången bröt jag mer eller mindre bara ihop och sa som det var: Gör något åt det för jag ser bara sjukskrivning eller att jag slutar som enda lösningarna annars. Det hjälpte.
Men var beredd på att peka på ansvar/område/uppgift som du kan släppa direkt och inte sakna. Se inte tillbaka.
I övrigt säger jag att det är sjukskrivning som nog är enda vägen annars. Då fattar förhoppningsvis chefen och det är både dyrt och komplicerat när en nyckelperson är borta.
9 gillningar
Många andra har skrivit om din hälsa. Jag håller med dem, du har gradvis börjat komma in i utmattning. Det kan få ett abrupt avbrott när du faktiskt inte rent fysiskt kan gå till jobbet. Du har tagit känslorna på allvar men du måste också börja acceptera åtgärder och deras konsekvenser.
Med det sagt så tänkte jag kommentera några saker i det du skriver.
Dessa passager stämmer överens med din upplevelse, det förstår jag. Men jag har sällan hört en mer negativ beskrivning av en befordran. Vilket såklart hänger samman med att det i dagsläget har utvecklat sig till en svår situation. Men det som har hänt har hänt och du kommer inte hitta några lösningar i att demonisera den här övertalningsprocessen, eller i att älta och ångra att du tackade ja. Försök att glömma den tidigare rollen, för det är inte det du arbetar med i dag. Eller ska arbeta med - vi kommer till det.
Det här är ett problem. Alltså inte att du har en kollega som inte gör något. Utan problemet är att ni har arbetsuppgifter “gemensamt”. Det är bara i speciella omständigheter som det fungerar - vanligtvis delar man upp uppgifterna på något sätt.
Du behöver se till att uppgifterna delas upp på ett sätt som gör det uppenbart att din kollega inte hinner med att bidra. Tillsammans med en rimlig arbetsbelastning och insats från din sida kan du tydliggöra att ni två inte räcker till.
Normalt sett är detta glädjande för dig! Det betyder att du jobbar på en arbetsplats med en rimlig arbetsbelastning och viss flexibilitet. Missunna inte dina kollegor detta.
Däremot behöver du reda ut varför du själv inte kan agera likadant. Lek med tanken på att du inte har mer att göra än dina kollegor. Vad betyder det? Lek med tanken på att det inte får större konsekvenser om just “dina” papper inte får kärlek efter kl 15 en fredag. Vad skulle hända?
Olyckligt beteende! Men det behöver inte vara riktat mot dig personligen, utan kan vara reaktioner riktade mot sakfrågorna. Att diskutera sakfrågorna i grupp är ju en sund sak. Har personen saker att lära ut som du kan använda i din roll? I så fall kanske lösningen är att fråga kollegan oftare. Det tilltalar generellt en persons ego att någon ber om hjälp, så det kan skapa en bättre relation också.
Om du ser till att fråga kollegan oftare kan du dessutom replikera på kritik: “Tack för din input i frågan nu i efterhand - men jag bad dig faktiskt om din åsikt innan och du svarade inte”. Funkar bara om du inte behöver fråga om precis allt…
Det här borde du berätta för din kollega. Det är osannolikt att personen känner till detta och ändå väljer att kritisera dig inför andra.
Beskyll inte kollegan för något, säg tvärtom att du egentligen uppskattar att man pratar om problem i grupp. Men att du tyvärr inte klarar av det just nu på grund av din egen prestationsångest. Att du har börjat jobba med detta men att det kommer ta tid. Säg att du inte är ute efter att censurera, utan bara vill förklara vad som händer i rummet när personen kritiserar ditt arbete. Lite förståelse. Önskar att ni tar feedback på tu man hand efteråt. Eller innan.
Tror inte att jag hänger med här. Vad hade din chef kunnat göra istället? Det finns i stort två saker man kan angripa långsiktigt: Rollbeskrivning eller arbetsbelastning. Vilken förändring hade du önskat?
3 gillningar
Jag tror att Anonymikon pratar om enskilda ärenden. Det kräver förstås viss ansträngning att bedöma varje enskilt ärende och övertyga en kollega att ta några av dem.
Men kan hen föreslå att chefen lägger alla ärenden av typ A på en annan kollega? Och behåller alla ärenden av typ B-C själv. Det går ofta att skära kakan på olika sätt. Kanske alla ärenden som inkommer från kollegorna på avdelning A-B. Som inkommer på måndagar. Etc.
1 gillning
Vad menar du?
Mycket sannolikt att det är för sent, men chefer har normalt högre löner av en anledning; de ska kunna prioritera tillgängliga resurser. Ett sätt är att lista alla saker som du anser förväntas av dig idag, lista dem i prioordning som du ser. Dra ett streck där du tror (realistiskt baserat på din erfarenhet, inkl saker som dyker upp under dagen) och stäm av med din chef. “Håller du med om denna prioritering, eller vill du att jag prioriterar annorlunda?”
Gör så så ofta som krävs. 1g om dagen i början, varannan dag sedan och slutligen varje vecka.
Ett sätt som jag sett framgångsrikt tvingar chefen ta ansvaret för prioriteringarna.
8 gillningar
Vad trevlig du var då? Om du inte har något konstruktivt att säga kan du ju låta bli?
6 gillningar
Precis, åtgärder av typen ”från och med nu ska ni inte fråga Anonymikon om x, utan ni går till mig istället” hade varit hjälpsamt av chefen. Men icke.
1 gillning
Bra tips. Ska lista upp nästa veckas uppgifter på detta vis, då jag blivit ålagd att sköta i princip tre heltidsjobb samtidigt. Något av det får ryka, chefen får välja vad.
3 gillningar
Du har redan fått liknande råd tidigare, men jag vill ändå dela med mig av mitt sätt.
Börja med att skriva ner hur du mår och vad du känner. Beskriv din situation och försök fånga exakt vad det är som får dig att känna som du gör. När du väl har fått ner allt på papper, skriv sedan ner möjliga lösningar på din situation.
I första steget handlar det om att brainstorma. Skriv ner alla idéer du kan komma på, även om de känns många eller orealistiska. Låt det bli 20 olika förslag om det behövs. Därefter tar du en paus, gärna en promenad (väldigt viktigt hur mycket det än tar emot och titta ej i mobilen), och när du kommer tillbaka går du igenom listan. Kort ner den till dina tre bästa alternativ.
Från dessa tre väljer du sedan ett alternativ, gärna i samråd med människor du verkligen kan lita på och som bryr sig om dig på riktigt.
Det absolut viktigaste i den här övningen (samt fortsatt framåt) är att du tar initiativ och är handlingskraftig. Det är ofta just handlingsförmågan som känns förlorad när man hamnar i svåra situationer, det blir överväldigande och man fastnar. Därför är det avgörande att du aktivt gör något.
Till sist vill jag påminna dig om att det inte är lätt att ta sig ur sådana här situationer (vilket du självfallet redan upplevt). Oavsett vilken väg du väljer kommer det att vara utmanande. Men jag är helt övertygad om att du klarar det. Bara det faktum att du är här och skriver om det visar att du redan är på god väg. 
5 gillningar
Direkta symtom av utmattningssyndrom. Åtgärder behövs på en gång.
Lättare sagt än gjort, men jag brukar försöka tänka att “det är inte mitt problem”. Jag försöker tänka att jag jobbar 40h per vecka. That’s it.
2 gillningar
Håller med om detta. Din hälsa går först, långt före dina arbetsuppgifter. Sjukskriv dig, ta sovmorgon och ring vc imorgon. Jag fick en dag för 5 år sedan samla ihop min fru som drivit sig alldeles för långt alldeles för länge med just den känslan du har nu. Det är ingen väg man vill vandra.
Jag är helt övertygad om att man inte ser allvaret själv förrän det gått för långt. Ta tag i detta i tid, det är något du aldrig kommer ångra.
5 gillningar
Det är OK, man måste inte bry sig om vad andra tycker. Om man nu måste jobba med folk som inte går att resonera med så är det bara att mentalt skilja sig från deras åsikter och välbefinnande. Säger de att du inte prioriterat rätt så säger du bara “okej” och går vidare.
Jag lägger in ett citat från Marcus Aurelius som jag gillar. Inte ens Romerska kejsare undgick att behöva hantera grejor på jobbet…
Begin each day by telling yourself: Today I shall be meeting with interference, ingratitude, insolence, disloyalty, ill-will, and selfishness – all of them due to the offenders’ ignorance of what is good or evil. But for my part I have long perceived the nature of good and its nobility, the nature of evil and its meanness … therefore none of those things can injure me, for nobody can implicate me in what is degrading.
Det är definitivt inte så lätt, speciellt om man har svårt för att säga nej eller tendens att vilja glädja andra. Men man kan lära sig. Det enda man har kontroll över är sina egna tankar, värderingar och handlingar. Att studera Stoicism har varit väldigt bra för mig, och det här är ett sånt område.
Tillägg: Därmed vill jag absolut inte säga att OP inte ska söka vård eller försöka förbättra sin situation, det är definitivt onskvärt. Det finns ingen motsättning mellan att försöka komma ut ur dåliga situationer och att samtidigt lära sig att hantera dem bättre.
3 gillningar