För mig är förväntningarna från andra ofta mer stressande än arbetsuppgifterna i sig.
Det var det jag menade med att obrydd attityd eliminerat inre skuld och stress. För mig. Det kommer inte ändra situationen. Men upplevelsen av situationen. Det kan vara nog så viktigt:
Om du behöver ha tuffa samtal kan social oro bli ett hinder.
Om social stress hänger kvar efter jobbet kan du släppa det bara genom att tillåta dig själv att släppa det.
Om du utsätts för liknande social press i andra sammanhang i framtiden.
Att kunna strunta i vad folk tycker går att påverka här och nu och kan dämpa stress en hel del. Inte som en alternativ lösning utan komplement till alla utmärkta förslag som redan nämnts.
Men det är såklart lättare sagt än gjort när det gått för långt ibland. Jag hade nog inte lyckats själv utan en förebild i några väldigt obrydda kollegor.
Enda lösningen jag ser är att du slutar göra mer än du kan.
Du är inte ensam men ofta i denna typ av organisationer så belyses inte problemen förens det faktiskt blir ett problem.
Så mitt råd, och jag vet att det är svårt. Sluta gör mer än du hinner och kan.
När klockan är 17 går du hem såvida inte din chef säger annat. När saker inte blir utförda så kommer hen ställas till svars och det är då problemen kommer belysas.
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag var med om en liknande situation på en tidigare arbetsplats. Det jag gjorde var att söka andra jobb direkt, både jobb som var helt orealistiska, men även jobb som jag hade chans att få. Blev kallade på några intervjuer, fick nej, men till slut kom min nuvarande tjänst upp. Även om vi har det jättestressigt ibland är det alla dagar i veckan betydligt bättre än tidigare jobb. Att vi numera kan jobba hemifrån relativt flexibelt är en jättefin förmån för både mig och min arbetsgivare (jag ger verkligen ALLT numera för att jag är så tacksamt).
Jag vet ju inte hur situationen ser ut där du bor, men mitt råd till dig är att söka de jobb som finns i både samma kommun och grannkommuner. Se även till att spara en rejäl buffert i väntan på annat jobb som du kan använda ifall skiten träffar fläkten. Om du inte har LinkedIn, skaffa en sådan profil. Ibland kan man bli headhuntad därifrån.
Hoppas allt löser sig och håll oss gärna uppdaterade. Den här sidan är full av hjälpsamma människor
Tänk på att du inte är ditt arbete. Säg nej, hjälper inte det, ignorera uppgifterna du inte hinner med. Rädda absolut ingen annan, det har du inte tid med.
Exempelvis vid nästa möte då någon undrar varför uppgift x inte är klar hänvisar du till din kollega, ”det här är …s uppgift.”.
framförallt, kom ihåg vad som är viktigt på riktigt, det är inte arbetet.
Tack! Lite så är min plan. Sparar så mycket jag kan för att ha en buffert att leva på om jag är utan jobb några månader. Brukar ha ett antal månadslöner på ett särskilt konto, men under våren har det kontot nästan nollats flera gånger om, p.g.a gamla vitvaror som lagt av och behövde bytas ut samt repareras, anlita hantverkare, etc. Men jag sparar varje månad.
En rädsla jag har är att det kommer bli svårt att få jobb om jag redan är arbetslös och dessutom över 40. Alla säger att det är lättare att få jobb när man redan har jobb.
Vad tråkigt att höra om din situation, det måste vara så fruktansvärt att känna sådan hopplöshet.
Jag var i liknande sits för ett år sen, blev sjukskriven i en månad och fick gå till arbetsterapeut. Ska inte dra det i långbänk, men generellt sett så fick jag lära mig att bolla tillbaka en del av ansvaret till mina chefer. Jag gjorde en lista på tidsåtgången för alla arbetsuppgifter jag har, ganska exakt per vecka och dag. Sedan skickade jag den till min chef och bad denne att prioritera vad som får plats i 40h varje vecka. Saker som inte fick plats fick göras en annan vecka. Sen har jag bokat ett veckomöte med mig själv på 15 min för att kunna se över vad som ligger i pipen.
Jag får också ganska mycket grejer på volley från olika delar av verksamheten. Det kan vara extra mycket vid bokslut. Då har jag sagt till min chef att jag kommer allokera 8-11 varje vardag för ad-hoc-saker, resten är för att göra ut det som ligger i pipen. Jag är ganska hård med det, så när folk hör av sig efter 11 säger jag att jag är upptagen och hjälper till med det dagen efter mellan 8-11. Nu börjar folk lära sig mitt sätt att jobba.
Chefer som inte är delaktiga i att göra ut saker vet sällan tidsåtgången, ibland behöver man hjälpa dem med det. Jag tror att din chef behöver veta hur mycket tid saker tar, och sedan ta ställning till vad som är viktigast.
Klassikern är att vända sig till chefen och be personen att prioritera. Sen kan man inte klaga och alltid lyckas leverera. Det måste fallera för att det ska hända något. Men se till att du är med i facket. HR är inte din vän när det kniper.
Detta kan man inte understryka nog. Är du inte med i facket sopar företaget banan med dig på ett helt annat sätt. HR lyssnar vanligen efter skäl till uppsägning, av dig, så prata inte med dem. Det är inte kul att se och få tror att det ska hända oss innan det händer.
Husförsäkringen skaffar man innan huset brunnit ner.
Det där med att allokera vissa tidsluckor eller skjuta på ad hoc-saker kan man tillämpa även i andra sammanhang, t.ex. med släktingar eller vänner som behöver hjälp med olika saker, helst i går. Kul att du verkar ha hittat ett system som fungerar i ditt arbete. Jag känner igen det där med ad hoc-saker så väl, både på arbetet och privat. Det kan gå en hel dag på jobbet som man bara sysslar med akuta ärenden som man, när man kom till jobbet på morgonen, inte hade en aning om att de skulle dyka upp under dagen.
Den första utgångspunkten man kan ta är att alltid säga “nej, jag är upptagen”. Se det som en förhandlingsposition. Sen beroende på hur man vill prioritera kan man alltid säga “jag ska se vad jag kan göra”. Jag hör av mig till helgen, i övermorgon, nästa vecka e.d.
Känner helt igen mig i att vissa dagar helt går åt till att ”släcka bränder”, akuta saker som uppstår och som man förväntas lägga allt åt sidan för att lösa. Det är utmattande.
Ang. facket så sitter jag i lokala klubbstyrelsen sen något år. Då får man en bra inblick i hur HR fungerar. Mitt förtroende för dem är absolut noll.
Tuff sits. Du får börja med att hålla dig till dina arbetstider. Eftersom du samlat ihop en massa övertid föreslår jag att du ställer frågan till din chef när det passar henom att du tar ut den. Därefter gäller fullständigt förändrat förhållningssätt till ditt jobb. Du gör jobbet när du är på plats. Du tar pauser under arbetsdagen. Du har rätt till pauser motsvarande ca 5 min per timme. Du ska utnyttja dem.
Förklara för din chef att du nu kommer sköta dina arbetsuppgifter, inte någon annans. Lycka till!
Jag tycker du skall släppa på prestationsångesten. När folk lassar uppgifter/frågor på dig, säg att du är busy. Du kommer inte få sparken för att saker inte blir gjorda. Bara att förklara att “jag håller på med x, y, z nu, det tar 100% av min tid”. Chefen får plötsligt börja jobba lite. Världen kommer inte gå under för att du drar ner på takten med 50% (samma nivå som din chef och kollega), men du kommer göra det om du fortsätter som du gör.
Du har fått många bra tips på hur du kan agera utifrån din fruktansvärda situation. Det är jättebra att du är medlem i facket och även förtroendevald i fackklubben. Har du lyft din situation med dina kamrater i fackkubbstyrelsen?
Om inte, har du pratat med någon annan av dina arbetskamrater? Om inte det heller, är det för att du inte vågar för att du inte känner förtroende för dem eller inte vill (vågar) visa dig sårbar(mänsklig)?
Förmodligen är det fler än du som har en orimlig arbetsbelastning och mår dåligt och är i varierande grad på väg att “gå in i väggen”. Om du hittar någon mer med liknande situation kan ni hjälpa varandra.
Som fackligt förtroendevald i fackklubben kan du (även om du inte vill berätta hut du mår på jobbet) lyfta frågan om arbetsmiljön ur ett perspektiv med utgångspunkt ur OSA-föreskriften (Organisatorisk och Social Arbetsmiljö) från Arbetsmiljöverket samt även SAM(Systematiskt Arbetsmiljöarbete). Be skyddsombudet att vara med om hen inte är invald i klubbstyrelsen.
Titta gärna på den länkade filmen och webbinariet från Arbetsmiljöverket. Börja gärna med att se dem själv först. Filmen är mycket bra och kan ge dig själv ytterligare insikt om hur nära “väggen” du kanske är?
Använd filmen och webbinariet som start i fackklubbens arbete med “en översyn av den psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatsen”. Bjud in till medlemsmöte för att prata om arbetsmiljö i allmänhet och organisatorisk och social arbetsmiljö i synnerhet. Visa filmen och inled en diskussion om den. Ni får förmodligen några som känner igen en del av symptomen. Det kan vara lättare att få en positiv förändring av din egen situation om det är fler som upplever liknande problem. Svårare för chefer att ducka om det är flera som upplever problem.
Fackklubben tillsammans med skyddsombudet kan göra en enkel anonym enkät och ha som grund för diskussion med chefen.
PRIO ett för dig är absolut DIG SJÄLV och din situation! Men det kan vara ett sätt att hitta en lösning för dig att uppmärksamma hur arbetsplatsen ser ut och att det kan finnas andra med liknande problem.
Håller med om att HR ofta är fel väg att gå (om det inte är VÄLDIGT rätt person på jobbet). Däremot att ta upp konkreta frågeställningar med din chef (jag hinner inte med allt detta, vad ska jag prioritera och hur löser vi det jag inte hinner?) och vid uteblivet/”dåligt svar” upprepade gånger inte tveka att lyfta problemet med chefens chef kan vara mycket bättre än att prata med HR. Du känner din arbetsplats, om du vet att din chef och hens chef är bästa polare och umgås privat är det inte ett bra råd.
Nej men seriöst, gå till jobbet med inställningen att idag ska jag inte slita ut mig. Jobba långsammare, ta det lugnt, gör endast det du hinner med och gå hem när du jobbat dina 8 timmar. Du kan inte få sparken för det.
När chefen klagar så säger du bara att det är det du hann med och är det något viktigare så får han prioritera det och/eller be din kollega göra det.
Det är något som skaver rejält här.. det verkar vara underförstått bland dig, din kollega och din chef att du ska göra allt som de inte vill göra eller “inte har tid med”? Men: Det är väl egentligen bara ett socialt konstrukt i er grupp? Du kan prova att bryta ner den bilden genom en “soft” variant av att sätta hårt mot hårt:
Börja meddela chefen och kollegan att du inte har tid för X för att du är upptagen med Y osv. (Du jobbar ju trots allt bara heltid, right?) Det kommer besvaras av att de inte heller har tid och att det “måste göras” - agera då oförstående till hur situationen ska lösas (du har ju inte heller tid och kan tyvärr inte trolla!) och föreslå att ni tar gemensamma möten för att diskutera hur Ni tillsammans kan lösa Ert Gemensamma problem genom att jobba tillsammans till dess att allt är klart. De kommer inte att sitta i ett möte och ösa saker på dig sedan själva gå hem, det är blir alldeles för obekvämt uppenbart då. När det nalkas fredag eftermiddag och de ska “fortsätta jobba hemma” så säger du något i stil med “bra, vi hörs om en stund då om X när du loggar in hemifrån”. När hen inte dyker upp kan du ta upp det väldigt konkret i ett möte i gruppen; “eftersom du inte dök upp, blev det här inte klart, och det är nu alltså ett gemensamt problem som vi tillsammans måste lösa”. Konsekvensen av att det inte blev klart må vara allvarlig, men det är hela poängen - lyft fram allvaret i det och se till att det blir smärtsamt uppenbart att det berodde på att kollegan inte tog sitt ansvar.
Du kan safeguarda dig genom att vara tydlig innan att du kanske inte hinner klart med X osv - det ger kollegan och chefen en chans att hjälpa till, och kanske framför allt så ger det dig en giltig ursäkt om det “slår in”.
Strategin är alltså att lyfta denna toxiska och skadliga sociala dynamik till ytan på ett sätt som gör det extremt obekvämt för övriga parter att fortsätta på den inslagna vägen.
Gör det du hinner på en arbetsdag och skit i det du inte hinner med.
Säg nej till den arbetskollegan som lastar över arbetsuppgifter till dig och försöker hen ändå så säg ifrån ordentligt visa att du inte är någon dörrmatta.
Gör detta eller sluta annars kommer du aldrig orka.
