Om du inte klarar av att säga nej idag så kommer du ha lärt dig det om ett antal år (gissningsvis 2-5 år) av sjukskrivning och återhämtning från den utmattning som du med största sannolikhet är på väg in i.
Jag håller med, det är svårt att lära sig att säga nej och inte säga ja när någon smickrar, men det är alldeles nödvändigt för att inte bli sjuk!
Du skriver att det inte fungerar att det fortsätter som nu. Du har försökt prata med din chef (bra) men får inget gehör.
Ser inte hur sjukskrivning skulle lösa ditt problem. När du anser dig frisk så är du tillbaka på samma ställe igen. Du kan be om att få prata med företagshälsovården, de kan i varje fall i teorin påverka arbetsplatsen. Dock ovanligt att det faktiskt leder någonstans.
Det som återstår är att byta jobb. Se var du har för alternativ. Samma arbete fast på annat företag i närheten var inte intressant? Annars sök samma jobb på företag i närheten. Kan vara värt att prova samma göra samma sak fast på ett mer fungerande företag. Sök annat jobb i samma bransch eller helt annan bransch bara för att komma därifrån och sedan söka sig vidare.
Hade en period i livet med hög arbetsbelastning och hela tiden nya akuta bollar som kastades in från alla håll.
Gjorde då en ”PRIORITERINGSLISTA” av uppgifter/uppdrag på ett fysiskt PAPPER liggande på skribordet. Där jag alltså betade av de olika arbersuppgifterna uppifrån.
Nu till finessen. Varje gång chefen (eller någon annan) kom med en ”NY” arbetsuppgift så VISADE/PEKADE jag på listan och frågade/stämde av med chefen VAR det skulle in i prioritetsordningen, högst upp? Fine då släppte jag det som stod högst upp tidigare, längre ner? Fine då kommer jag dit då jag gjort de mer viktiga sakerna (ändå bråttom =be någon annan)
På det sättet SYNLIGGJORDE jag att JAG bara kunde fixa/hinna en viss mängd. Följden blev att min chef SÅG min arbetsbelastning och min CHEF tvingades prioritera och följden blev också att många gånger lades mindre viktiga saker på andra istället.
En bra bieffekt blev också att det blev väldigt lite tjafs om vad jag skulle göra och hur mycket jag hinner på en dag. Då arbetsdagen var slut var den slut helt enkelt. Kanske ska tillägga att i mitt fall satt chefen vid skrivbordet bredvid och chefen var BRA vilket underlättade mycket ur flera olika aspekter.
Kan säga att den perioden lärde mig handgripligen att prioritera handlar om att välja BORT saker, INTE att lägga till mer.
Sen ett mer personligt råd. Gå INTE in i väggen! Känner tyvärr flera i nära bekantskapskretsen som fortsatt påverkas negativt i hela sin livssituation för resten av livet när de väl gått i väggen. (Låg stresstålighet, ljudkänsliga, lägre energi generellt, sömnproblem osv)
Skulle säga att alternativen av all förändring du gör oavsett vad du gör i princip är bättre än att fortsätta likadant med stor risk gå i väggen som jag tolkar det.
Lycka till!
Bra skrivet @Skogstomten och många andra. Tyvärr verkar det vara standard idag att ALLT flaggas som prio. Som du skriver handlar prioritering om att sätta EN sak överst tills det är avklarat. Inte att mäkta med hela listan samtidigt. Kommer något superviktig upp bör annat skjutas fram eller delegeras bort.
Körde själv in i väggen för länge sen. Man tvingas känna av och reglera i tid annars återuppstår fysiska symtom. För många är sensorerna högkänsliga efter man bränt sig – gäller “bara” att lyssna på dem.
Gällande fysiska symptom undrar jag om du känner av något @Anonymikon ? Personligen hände en massa intressanta saker med kroppen, bl.a. fick ena ögat nedsatt syn.
Stark rekommendation är att ta en längre paus och reflektera. Fundera på om uppoffringen är värd hälsan, orsaken till stress, och vad du behöver får att må bra. För mig handlade det om att bryta mig loss från 9-17 och låst kontorsmiljö med dränerande möten till att starta eget och arbeta på helt egna villkor.
Det spännande är att jag både har fått bättre arbetsklimat och bättre ekonomi. Har designat min vardag för att leva ett hälsosamt liv. Inser att jag sannolikt haft en massa tur på vägen. Hade jag krigat vidare på tidigare arbetsplats, utan förändring, så hade jag garanterat varit långtidssjukskriven idag.
Lyssna på kroppen.
Håller med. Jag har som sagt varit inne och testat väggen två ggr, första gången 2012, vilket resulterade i en sjukskrivningsperiod på hel-/deltid under ca. 6-12 månader (jag har detaljer nedtecknade men minns inte exakt i huvudet), därefter ytterligare en gång 2016, vilket så småningom resulterade i avbrutna studier.
Jag känner fortfarande, ca. 9 år senare, att kroppen inte funkar som den gjorde tidigare, v.g. stresstålighet, energi, sömn, ljudkänslighet, återhämtning mm. även om det långsamt blir bättre. Samtidigt har jag den allmänna åldersdegraderingen emot mig.
tack för tips! Ett problem i sammanhanget är att det är rätt löst vad som är exakt mina uppgifter.
Arbetsuppgifterna jag delar med kollegan är ju gemensamma, både hen och jag ska göra dem. Men hen gör dem inte. Det finns ingen uppdelning där mitt ansvar slutar och hens börjar. Alltså förväntas jag göra allt, så länge det finns såna dokument kvar.
Till en början tänkte jag att det var tillfälligt för att hen har så mycket att göra. Men efter att hen gått hem, förbi en jättehög med dokument utanför min dörr, på fredag eftermiddag (som också var deadline för sagda dokument) så inser jag att hen bara tar för givet att jag ska ta allt. Hen tog alltså tidig eftermiddag medans jag fick stanna kvar och jobba. Den gången behövde jag också gå vid ett klockslag, så jag bara lämnade det som var kvar och inte hanns med. Chefen hade då antagligen “skvallrat” till kollegan som med stor dramatik kommit in vid 19:30 och fixat de sista grejerna innan deadline. Detta tillfälle använder hen och hens chef nu som argument för att hen är en hjälte som “ställer upp”, typ. Att hen först skulle sticka vid 14:30 nämns inte såklart. 
Tack! Ska kolla på filmen. Vi håller på att försöka få in fler skyddsombud på tjänstemannasidan, ska nog dela länken med de vi har.
Jag har, förutom mina chefer och kollegan, väldigt bra och trevliga kollegor. De är väl största anledningen till att jag orkar med. Många upplever sig stressade och tycker att ledarskapet är otydligt. Det finns ett missnöje i gruppen.
Absolut. Som jag skrev, jag söker, men det finns väldigt lite att söka i branschen jag är i just nu. Att byta bransch helt skulle vara kul (tror jag) men det känns lönlöst då inte ens folk med erfarenhet får jobb just nu när arbetslösheten är 9%.
Vill också förtydliga att cheferna samt kollegan inte går tidigare på fredagar för att sen jobba hemifrån. De tar helg senast 15.00 och lämnar oss andra att “fixa biffen”. Det går INTE att få tag i dem efter det. Försökte få hjälp av kollegan i ett knepigt ärende på en fredag e.m. för några veckor sen. När jag ringde 14:30 var hen redan på väg att hämta barn på fritids. Hjälpen jag fick var lite åt “goddag yxskaft”-hållet. Som tur var, var min närmaste chef kvar så jag kunde bolla frågan med hen den gången.
Det blir förmodligen lättare att få en förändring på jobbet om det är fler som är missnöjda och upplever ledarskapet otydligt.
Bra att du ska kika på filmen, titta gärna in webinariet också. Jag tror du kommer att känna igen mycket av deras slutsatser och det kan vara ett bra stöd. Jag tror att en anonym enkät till alla kollegor med fokus på den psykosociala arbetsmiljön är ett bra underlag. Tyvärr är det ibland svårt att få kollegor att stå upp för sina synpunkter och upplevelser av problem när chefen frågar folk enskilt(har tyvärr själv ibland som Skyddsombud fått höra “ingen annan har något problem, jag har frågat alla! Du bara överdriver och letar problem!). Be regionala Skyddsombudet om hjälp. Det finns säkert bra enkäter att låna frågor från. Kanske på prevents hemsida också. Frågor av typen “hur ofta går du hem från jobbet och känner att du inte hann med det du förväntades hinna med? “ och olika svarsalternativ på en skala från ett till 10 aldrig - varje vecka. “Hur ofta, före arbetsdagen börjar, känner du en oro över att dagen ska bli för stressig och att du ska få svårt att hinna med dina arbetsuppgifter på din ordinarie arbetstid? “ “Hur ofta känner du på din lediga tid att det är svårt att låta bli att tänka på situationen på jobbet och känna oro över att du inte hann med allt som du tror förväntades av dig samt oro över att inte hinna med allt nästa arbetsdag? “etc…
Har du på ett tydligt sätt framfört det och bett att få det skriftligt? Om inte, gör det och hänvisa till att du tycker det är svårt att hinna med alla uppgifter som “läggs på “ dig och för att öka dina möjligheter att hinna med att göra rätt säker och prioritera rätt behöver du en tydlig och uppdaterad arbetsbeskrivning eftersom du upplever att den gamla inte stämmer med de arbetsuppgifter som “läggs på “ numera.
Det här är jättebra frågor. Vi har en årlig medarbetarenkät, men inte riktigt med såhär specifika frågor. Eftersom de är gemensamma för både tjänstemän och arbetare.
Kommer ta med mig förslagen på frågor när jag träffar HR som förtroendevald under hösten.
Ett annat problem tycker jag också är att inget händer efter medarbetarenkäten. Flera områden flaggas röda. Sen ska vi som arbetstagare, under den fantastiska flaggen “MBL” (medbestämmandelagen, för er som inte är fackliga) sitta och brainstorma lösningar på vår arbetssituation. Vilket vi naturligtvis inte har ekonomiska mandat att göra något åt. Så problem som att det är stressigt måste naturligtvis då lösas genom andra förslag än nyrekrytering. Sen blir det ingen som helst feedback eller uppföljning förrän nästa års medarbetarenkät.
Även problem som “vissa chefer hälsar inte”, förväntas då arbetstagarna sitta och brainstorma lösningar till. Det är alltså mobboffren som ska ge förslag på problem som egentligen borde ligga helt på mobbarna.
Gå hem på samma gång som dom går.
Hej, jag läser din blogg och kan säga att jag är i samma situation nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har tappat 5 kilo och kan inte äta. Jag har aldrig varit i en liknande situation. Jag har fått ett nytt jobb som jag inte var medveten om skulle vara så stressande. Det är stor press på mig hela tiden. Jag tänker även att säga upp mig och börja studera något helt annat, att omskola mig till något utan ansvar. Jag är maktlös just nu och vet inte vad jag ska göra. Dina ord har berört mig starkt, för allt, ord för ord, stämmer in på min situation.
Kan inte sätta ord på hur mycket jag relaterar till detta fast min situation uppstod på lite annat vis. Sitter dock för närvarande i precis samma sits och är sjukt besviken på att jag inte gjort något åt saken tidigare.
Det finns många bra svar i tråden redan så för att inte ta upp all din tid ger jag bara rådet att fokusera på att behålla dig själv. Minns vem du var före stressen och låt den människan styra. Gör det DU tycker är viktigt och låt inte jobbets omöjliga förväntan komma i vägen för det.
Hur exakt du ska gå vidare vet jag inte. Personligen söker jag nytt jobb, och om min situation blir värre får jag söka efter jag sagt upp mig.
Önskar dig lycka till!
För många år sedan gick jag till min chef med andan i halsen och en lista över brinnande arbetsuppgifter som jag bad hen prioritera. “Gör som jag, gör allt direkt” var hjälpen jag fick.
Jag blev rätt sur och tänkte att det är lätt att säga så när man bara delegerar saker. Men senare har jag tänkt på det och kommit fram till att det ändå ligger något i taktiken, passar man vidare bollen så är den borta från min lista.
Jag tror att det är en liten defekt som många, speciellt ingenjörstyper, har. Man vill förstå problemet och lösa det men i arbetslivet är det är inte alltid möjligt eller det mest effektiva i det stora hela.
Hej,
Jag blir så förbannad när jag läser detta, många pratar om sjukskrivning och det kanske behövs… Men det som gör mig förbannad är att du som den ambitiösa person du är (får bilden av att du är ambitiös) skall behöva sjukskriva dig för att din kollegas och chefs sätt att vara. Jag ser mig själv som ambitiös och går ofta den där ”extra milen” och är ofta den enda som sitter kvar till kl 17.00 på fredagar, mycket pga av att jag är lojal min arbetsgivare och även ambitiös.
Vad jag har lärt mig dock under åren och som jag behöver påminna mig själv om emellanåt är att företaget går inte under för att jag har sagt ”nej” ibland eller för att jag eskalerat att jag inte kommer hinna med en uppgift i tid. Min varma rekommendation till dig är att uppmärksamma din chef på situationen, beskriv hur det är. Beskriv komplexiteten i att lämna över en uppgift, du behöver inte skvallra på din kollega du kan bara säga att det är du som gör de uppgifter ni delar på. Det är din chefs uppgift att hjälpa dig med avlastning om du lyfter dina problem, inte du som skall komma med lösning.
Som någon sa, det känns som att du inte har så mycket att förlora då du ändå vill byta jobb om det inte blir bättring. Viktigast är Du och Din familj, sätt dig själv först och stå upp för ditt mående på jobbet. Att eskalera till chefen ser jag som lojalitet, du är mån om att jobbet blir gjort och meddelar din chef att du inte hinner med.. Får du inget gehör så eskalera till HR…
Håller tummarna för dig 
Att eskalera till HR är ingen bra idé. HR arbetar för cheferna, inte för de anställda..
Förvisso flera år sedan jag jobbade på vårdcentral och med såna här frågor men jag är läkare och tycker helt klart dina symtom ska tas på allvar och att sjukskrivning är något du behöver. Dina symtom och din situation beskriver tydligt någon som håller på att bli utbränd och om det är som du säger att det nu börjar ge kognitiva symtom så att du till och med har svårt att komma ihåg ditt eget namn ibland så har det redan gått för långt.
Ju längre du drar ut på det ju mer påverkad kommer du bli och ju längre kommer din rehabilitering att bli. Det är en läkares jobb att se detta i tid och sjukskriva. Sedan förstår jag det är praktiska saker som är jobbiga att tänka på ang framtida jobb, ekonomi osv men det kommer inte blir bättre av att härda ut. Snarare tvärtom. Och sedan självklart bra att prata med dina chefer och se över din arbetssituation men om arbetsklimatet inte är bra så är sådant också svårt, och även om det går att ändra på kort varsel så är dina symtom redan så uttalade att du sannolikt kommer behöva en sjukskrivning oavsett. Unna dig att boka snar tid till din läkare för att diskutera detta. Lycka till!
Det tar verkligen emot att förespråka sjukskrivning, men jag antar att det gått lite väl långt. Jag var på en liknande arbetsplats för många år sedan. Vi var ett team på några stycken. En person såg till att plocka på sig alla enkla arbetsuppgifter och samtidigt sabotera för oss andra. Detta var långt före pandemin, så i praktiken var det den som var först på kontoret för dagen som kunde styra agendan. Denna person manipulerade och duperade hela stället samtidigt som chefen älskade honom, vilket gjorde att han själv blev chef så småningom…
Vi var några stycken som stack efter det. Jag hade nog tydliga symptom på utbrändhet, men nytt jobb var verkligen min räddning. Även om nya jobbet på papperet var mer avancerat och mer stressigt var kollegorna runtomkring betydligt bättre. Mådde mycket bättre efter det.
Min poäng är att hur roliga arbetsuppgifter du än har kan så mycket förstöras om du har fel folk omkring dig. Jag vet som sagt inte om sjukskrivning är rätt väg, det kan jag inte bedöma, men om du sjukskriver dig så sök andra jobb om du orkar. Sen skaffa LinkedIn också.
Du nämnde tidigare att du var förtroendevald i ditt fackförbunds avdelningsstyrelse. Ibland finns det ju även jobb inom facket. Har du kollat upp den möjligheten?
En annan väg kan vara att ta en studiepaus och kanske skola om dig. Då behöver du inte säga upp dig utan du har laglig rätt till studieledighet.
Jag hoppas innerligt att det löser sig för dig. Du ska inte behöva ha det så här!