Det viktigaste är ju kanske inte kvadratmetrarna i sig utan segmenteringen av sitt hem. Just nu bor jag själv på 74 kvadrat, vilket definitivt är overkill!
Men å andra sidan har jag ett sovrum jag kan kyla ner i dessa tider som hjärnan förknippar med sovdags, samt ett kontor där jag bara jobbar/surfar.
Min förra etta på 31 kvadrat utan balkong kändes som azkaban i jämförelse Jag är rätt minimalistisk av mig för det mesta. Men det gäller snarare vad jag fyller min bostad med. Boarea i sig är frihet!
Så svaret på trådstarten är väl att jag hade klarat mig på 0,25 * 74 kvm = 18,5 kvm. Men det hade känts som ett fängelse!
För 10 år sedan sålde vi 290 kvm förortskåk i Sthlm för att flytta in i 120 kvm projekt av Kronofogden norr om stan. Vi blev med landet direkt i på knuten, tuppar som väcker oss och kantarellskog runt hörnet. Ungarna hade flyttat ut, gubben beh utrymme för sina leksaksbilar i full skala. Pendling till Sthlm för jobb kan bara lite drygt i mörk vintertid men annars har vi inte ångrat en sekund…
Tillägg: vi huserar nu på ung 80 kvm, så ung som stor 3’a, övervåningen är inredd men anv bara som förråd och av katten…
Att gå ner till 24 kvm är kanske inte drömmen, men visst bor jag större idag är jag behöver. Har 1,5 rum som jag inte nyttjar, mer än när jag har gäster här. Har funderat på att hyra ut dessa rummen jag med, men inte kommit till skott.
Samtidigt tror jag att jag hade haft extremt svårt att hitta ett hem som jag trivdes lika bra i som var billigare eller jämbördigt i kostnader, så… än så länge har jag inga planer på att lämna.
Om vi alla vill överleva är det nog obra att vi bor på 22,5 kvm men om det var det eller hemlöshet så visst. Vi är 3 pers på 90 kvm nu och det är i minsta laget redan.
Jag kan tycka det finns något sunt i downsizing som begrepp. Samtidigt kan jag också bli skeptisk när jag ser familjen i klippet. Sommaren är som sagt en sak, men kombinationen mer tid, smutsiga vinterkläder och större barn kommer definitivt bli en utmaning.
För egen del har jag mycket svårt att se att en 75% mindre boyta skulle fungera för vår familj. Men så bor vi också redan nu relativt snålt tilltaget, t o m så pass att jag då och då funderat över på om vi gjorde rätt val som flyttade från vår föregående bostad med ungefär 45 kvm per person till vår nuvarande med cirka 30 kvm per person. Å andra sidan trivs vi bra i övrigt. Och sambons tjat om att skaffa något energisnålt, mindre boende har helt klart burit frukt i dessa tider av höga elpriser och ökande räntekostnader. Känns väldigt bra trots allt. Gillar mer och mer kombinationen av relativt låga fasta utgifter och mindre tidsåtgång till underhåll och skötsel.
Vad är det egentligen du vill diskutera, du bidrog ju inte med någon egen reflektion, berätta gärna hur du tänker, uppenbarligen har du en åsikt, varför inte dela den?
Du är fri att skippa tråden om du inte tycker den tillför något, men jag tycker att mina tre tidigare inlägg i den ger en bild av vad jag tycker utan att jag behöver ställa upp teser.
Det är fritt fram att reflektera helt enkelt, kring exempelvis:
Downsizing
Räntor
Status
Dubbelarbete
Trångboddhet
Prioriteringar
Studier
etc.
Vi tittar på att flytta från 2a till 4a för att kunna ha fler stängda dörrar, just nu leker vi kontor i vardagsrumsköket vilket inte är optimalt när det är kvällsmöte med amerikansk tidzon.
Tyvärr är utbudet så skralt att vi tittat på allt från 4:or till 7:or, och jag känner ett pre-flytt behov att downsizea från de större lägenheterna - mest för att det på något sätt känns taskigt att ta upp så många rum från en familj som faktiskt tänkt skaffa barn.
Vi bor fyra personer på 35 kvm (2 vuxna, en 1,5 åring och en 3 månaders).
Vi flyttade ut till vårt landställe våren 2020 för att jobba på distans under corona och sen blev vi kvar. Sålde lägenheten för ett drygt år sedan när vi insåg att det var här vi ville bo.
Fungerar överlag bra att bo litet. Krävs mycket tanke bakom varje möbel och vi har optimerat inredningen successivt. Vi är ute mycket även på vintern för att det inte ska kännas så trångt.
Största vinsten var när vi byggde om en garderob till en wc, så vi fick en toalett inomhus. Svårt att gå ut för att kissa när man ska hålla koll på småbarn samtidigt.
Största nackdelen är att det är svårt att torka blöta ytterkläder på ett bra sätt.
Vi har efter mycket fram och tillbaka bestämt att vi ska bygga hus, så vi kommer bara bo kvar i nuvarande i ungefär ett år till. Men det funkar förvånansvärt bra. Ser dock framemot att kunna stänga dörrar ibland och att slippa gå till grannen för att duscha .
Ser ingen vits med att flytta till mindre. När vi för 8 år sedan flyttade ifrån en 3a på drygt 80kvm till en nybyggd villa på drygt 200kvm så sänkte vi våra kostnader. Bara marginellt men vi sänkte dom inkl lån mm. (Har idag passivhus med väldigt låg elförbrukning och amorterar på lånet varje månad).
Vi har delvis redan påbörjat den resan. Vi har flyttat från 114 kvm lght till en på 66 kvm där vi bor 3 vuxna. Jag och mannen bor mestadels av tiden ute i en kolonistuga på 27 kvm och det är så skönt att inte ha så stora ytor. Jag hoppas att vi en dag kommer att få bo på heltid i stugan och med det skulle vi kunna spara ca 10000 i månaden vilket skulle kunna möjliggöra en tidigare pensionering. Det är iaf vårt mål med att downsiza, inte för miljöns skull öht. Största nackdelen som en del redan påpekat, är förvaringen.
Jag tror tyvärr att detta kommer att bli mycket vanligare i en snar framtid när vårt pensionssystem ser ut som det gör. Jag tror få är villiga att vilja jobba såpass länge som det kräver och många kommer inte ha ekonomin att kunna sluta tidigare. Då kan det vara en möjlighet att bo mindre vilket dock kräver att det också är betydligt billigare boende. Vissa som bor stort i tex ett hus som är avbetalt, där lönar det sig ju inte att flytta öht. Men den generationen som har ett avbetalt boende är borta snart.
Flyttade för drygt 2 år sedan från mycket välplanerad trettiotals funkistrea om 52 kvm till ett 1,5 plans hus från 2016 på 161 kvm där man ”strösslat” med ytan men kanske inte riktigt på ett optimalt sätt. Förvisso relativt energisnålt (8000 kWh/år) men i jämförelse skaver det lite att planeringen är som den är. Även placeringen av huset på tomten kunde varit en annan.
Antar att en arkitekter finns av en anledning
Om det blir aktuellt att bygga ett annat hus när barnen lämnat boet (10 år fram i tiden) så lär det bli litet och välanpassat/funktionellt. Inget ”tiny house” men inga ”döytor” heller.
Det blir säkert vanligare att hyra ut ett rum i sitt stora hus. Jag skulle inte kunna tänka mig att göra det i ett “normalbyggt” hus men om man bygger om huset lite så att det blir en fristående lägenhet som man kan hyra ut kan det kanske vara ett alternativ.
Vidare tänker jag att kvadraten ”inomhus” har lite att göra med hur boendet upplevs. Stor skillnad på 50 kvm i nybyggt åttavånings brf-ghetto och en liten stuga med trädgård och panoramavy ut över havet.
Precis så! Jag bor på 50m2 men bor i marklägenhet och har en lika stor trädgård och stora fönster i 3 väderstreck med skogen och kyrkogården som enda granne, det känns öppet, luftigt och ljust. Jag har kombinerat sovrum+vardagsrum men jag känner mig inte alls instängt då rummet upplevs som mycket större pga uteplatsen och de stora fönster.
Jag hade inte klart av att bo mitt i stan, högre upp med enbart en liten balkong och utsikt mot närmsta betongklump.
Jag är rätt minimalistisk av mig för det mesta. Men det gäller snarare vad jag fyller min bostad med. Boarea i sig är frihet!
