Känner mig fattig

Spara och investera
41

Många har skrivit bra saker så detta kanske tagits upp innan och jag inte läst allt.

Det jag tänker på är att du känner dig fattig och detta känner jag igen från mig själv. Du är inte fattig men känslan är att du är fattig. Man jämför sig med folk som kommit mycket längre och speciellt när det kommer till pengar så finns det folk man aldrig någonsin kan komma ifatt, hur mycket man än sparar. Så är det bara. Därför kommer känslan heller aldrig att bli annorlunda.

Jag kände mig fattig när jag hade 10 000 kr, när jag hade 50 000 kr, 100 000 och även vid 500 000 kr kände jag att jag hade för lite pengar, trots att jag bara var typ 25 år. Jag satte mål att jag ska ha en miljon innan 30, vilket jag fick och kan du gissa vad? Jag kände fortfarande mig lika fattig. Någonstans här insåg jag att pengarna spelar ingen roll. Det är jag som tänker fel. Jag har idag flera miljoner, är 37 år gammal och känner fortfarande mig som någon som har för lite pengar.

Så jag vill bara visa att du tyvärr aldrig kommer känna dig nöjd och det handlar inte om pengarna i sig, det handlar mer om dig själv. Jag har inte löst min syn på pengar men det första är att inse att man har en skev syn på just pengarna och vad dom betyder.

Man puttar bara fram målet längre och nu när man har miljoner så är nästa steg 10 miljoner. När jag når dit kommer troligtvis målet förflyttas ytterligare och jag kommer fortsätta känna mig som någon som inte har “tillräckligt” med pengar.

Det är en jobbig insikt. Mina investerade pengar finns inte för mig. Jag har insett relativt nyligen att dessa pengar faktiskt ska få användas och det kanske blir så att jag kommer sälja av lite för att köpa villa, vilket jag inte hade haft en tanke på för något år sedan. Dessa pengar skulle inte röras! Så någonstans har jag väl kommit på min utvecklingsresa. Så mitt tips till dig är att inse redan nu att du aldrig kommer känna dig nöjd, för känner du dig fattig med dina pengar nu kommer en nolla på summan inte spela någon roll i din känsla då du redan förflyttat fram summan till en ny som ska göra att du känner dig nöjd. Tyvärr.

25 gillningar
42

Tack för bra tankar och beskrivning. Känner igen mig i det du beskriver. Känns som man aldrig har tillräckligt…

Hoppas att kunna få känna mig nöjd en dag. Är en inre stress med pengar och någon sorts framgång i livet som gnager. Jag bör på en tomhet inombords, som har funnits med sen barndomen. Då hade jag det väldigt svårt ekonomiskt och man fick vända på varje krona.

Handlar nog mycket om det i mitt fall , att inte hamna i någon sådan situation igen och känna att man har “tillräckligt” , vad det nu är… :face_with_peeking_eye::thinking:.

Känns svårt att lyckas spara ihop tillräckligt mycket pengar och ser jag omkring mig så har många så fina hus , bilar och semestrar. Förstår att många tar lån osv , men jag når aldrig dit och åren bara går tänker jag imellan åt.

Mitt mål är att inte behöva känna en ekonomisk oro samt jobba "ihjäl mig genom livet. :slight_smile:

Mvh Martin.

2 gillningar
43

Något som också att betänka är att det här forumet är ordentligt snedvridet mot hur vanligt folk har det. Det gjordes en löneundersökning här ifjol där medianen var 55.000 kr i månaden före skatt. Snittet rejält mycket högre. Då är det lätt att vara tuff och skriva att man månadssparar 20.000 kr.

12 gillningar
44

Håller med. Lite synd att inte fler låginkomsttagare skriver här mer, vi finns ju. Men tror många mest läser.

Att spara 12% av min inkomst som låginkomsttagare är jag sjukt stolt över. Det är tuffare än att spara 75% som höginkomsttagare.

Men det viktigaste är att jämföra med sitt tidigare jag, inte med andra som har helt andra förutsättningar än en själv. Det kommer i 99.99%+ fall alltid finnas någon som har mer, sparar mer eller gör mer än man själv. Att jämföra sig med dom är dömt att misslyckas.

Men, inspireras och sätta egna mål, det är vettigt för alla. :blush:

15 gillningar
45

Du är nog bland topp 1 % rikaste undersköterskorna?! Bra jobbat att ha lyckats få till ett så bra sparande i ett låglöneyrke!

4 gillningar
46

Ungefär så kände jag lite också fram till 50-årsåldern. Vi tjänade ändå hyfsat bra, använde bara pengarna till det vi verkligen ville göra för att berika livet och sparade det som blev över på ISK.

Sen hände något i samband med att vi blev förbannade på banken och valde att betala av det sista lånet på huset. Vi hade inga andra lån heller och plötsligt inträdde ett stort lugn! Nu var allt vi hade vårt eget och ingen annans. Vi kunde helt ignorera hur börsen svängde, behövde inte bry oss det minsta om räntorna gick upp eller ner, inflationen, etc. Vi ägde helt enkelt våra egna liv!

Ungarna flyttade ut och vi fortsatte sedan spara det vi fick över varje månad och inte långt senare när vi kollade upp vad vi skulle få i pension insåg vi att vi även skulle klara oss ekonomiskt om någon av oss skulle bli av med jobbet eller ville sluta jobba. Strax innan 60 och hustrun nyligen hade klarat sig igenom en canceroperation fick vi med ett års mellanrum erbjudande om uppsägning med avgångsvederlag. Eftersom vi kände att vi var mer än hemma för resten av livet tackade vi ja båda två och har sedan dess klarat oss bra utan att börja ta ut pension.

Min egen slutsats är att vara nöjd med att leva det liv man har råd med medans det pågår, spara lite lagom, undvika onödigt slöseri och framför allt inte jämföra sig med någon annan. Vi tjänade båda mindre än medianen här på RT, har inte fått något arv och har ingen gigantisk förmögenhet men man kan med ett klokt och anpassat levene ändå minska sin ekonomiska oro med tiden. Och se till att man har försäkringar om det värsta skulle hända.

24 gillningar
47

Jämför jag mig med folk från jobbet som låginkomsttagare är jag i toppskiktet och känner mig väldig rik. Jämför med forumet här känner jag mig fattig.

Men som sann minimalist så behöver jag inte ens halv min lön (23k netto) för att gå runt och kan fritt bestämma över min egen tid och vad jag vill lägga energi på och om jag vill jobba extra eller inte denna månaden. Även det kan vara få förunnat bland folk som är rika.

Tiden kommer när du själv passerar en milstolpe som gör att du kommer känna dig mer fri och redo för nya utmaningar. För när du har pengar så öppnas andra möjligheter som man inte hade kunnat drömma om att göra. Själv bestämde jag mig för att byta bana i livet och börja studera igen. Trots att jag inte har tillräckligt med år av csn så vet jag att jag kommer klarar mig oavsett, det för mig är min trygghet att göra det jag verkligen vill utan att begränsas av min ekonomi.

Jag lever lite fattigt idag men tiden kommer när jag har råd att köpa den där elbilen och dra till fjällen när jag vill och på mina villkor. Kom bara ihåg att unna dig saker under resan gång, unna dig den där resan och sätt upp mål som du själv vill uppnå och göra! Allt handlar ju inte om att bara leva fattigt för att bli rik då missar man ju hela poängen med att faktiskt leva här och nu! Pengar kommer med tiden men tiden får du aldrig tillbaka!

6 gillningar
48

+1 på den!

Kan vara nog så svårt dock. Både att leva det liv man har råd med och blocka ut alla jämförelser med andra. Man får jobba på sitt mindset.

6 gillningar
49

Du är rik och här ska du få en referens från en gubbe på 48 år som fick sitt finansiella uppvaknande så sent som för 7-8 år sedan

När jag var i din ålder så hade jag precis doktorerat klart (med en lön på 20000kr, året var 2008 dock) och hade väl 10-15k på en buffert. Noll investerat kapital. Efter detta levde jag under postdok-åren på stipendier där jag inte sparade en krona (blev inte mkt över) .

När jag var 34 år så fick jag mitt första jobb utanför akademin och tjänade ca 32000 kr/mån! Herregud, tänkte jag, jag har mer pengar än jag kan göra av med! Att investera det som blev över varje månad var aldrig en tanke som slog mig - kommer från en fattig familj där ingen vare sig investerade eller pratade om pengar eller ekonomi. Så istället lade jag pengarna på utemat, utlandsresor och en månadskostnad för mat på ca 7000kr (detta var runt 2010).

Efter detta omskolade jag mig i 5 år och levde på en blandning av stipendier, en halvtidstjänst som gymtränare och att hyra ut ett rum i min hyreslägenhet. Det gick ihop men jag investerade inte en krona. Började dock nyktra till och insåg att jag behövde spara lite för ett ev. lägenhetsköp.

2018, vid den mogna åldern av 42, började insikten komma att det där att arbeta heltid fram till pension, det kommer nog bli svårt för mig. Jag hade fram tills nu hoppat mellan jobb, studier och forskningsstipendier och insåg att jag inte vill hålla på så här i 25 år till.

Detta var en vändpunkt för mig i min ekonomiska resa. Jag hade nu en hyfsad lön (45 000kr + 2000-3000 från eget företag vid sidan om) och insåg att jag lätt kunde dra ner levnadskostnaderna till under 18000 kr, t o m nedåt 16000 kr vissa månader. Jag ökade sakta men säkert sparkvoten och kunde till slut lägga undan (och investera) minst 20000 kr varje månad. De första månaden var det enskilda aktier som gällde men jag tackar gudarna att min nuvarande fru halkade in på RT och introducerade mig till indexfonder.

Nu, 7 år senare, har jag ca 2.7 miljoner i investerat kapital (var och nosade på 3mille, men så kom feb 2025…) något som känns helt overkligt givet att jag för 10 år sedan inte sparade en krona

Vad vill jag säga med detta?

  1. Du är 32 år. Du ligger fruktansvärt bra till, i a f om du jämför dig med mig :wink:
  2. Du har tiden på din sida! Jag önskar jag vore 15 år yngre och hade så mycket längre tid att låta pengarna jobba
  3. Du har dessutom lång tid på dig att utveckla en känsla för vilket liv du vill leva! Jag har numera en liten son vilket både påverkar inkomst (läs VAB) och utgifter, så min sparkvot är inte lika hög längre, kan väl spara 10-15 k bra månader men oftast mindre. Men jag är ytterst tacksam för det kapital jag sparade ihop innan jag ynglade av mig, givet den dröm om ett fritt och “hoppande” livsstil jag fortfarande har kvar, barn och fru till trots. Det har köpt mig fri från ekonomiskt stress

Lycka till med både sparandet och livsdrömsutvecklingen!

19 gillningar
50

Tack för att jag fick ta del av din resa och fina tankar och resonemang. Det gör mig mer sporrad att blicka framåt och göra mitt yttersta .:smiling_face::+1:

Mvh Martin.

51

Tack så mycket. :pray::slightly_smiling_face:

52

Kloka ord. Tack. :pray::slightly_smiling_face::+1:

53

Personligen tänker jag att du kanske borde fokusera på något annat än pengar.

I Sverige är vård, barnomsorg, utbildning i princip gratis och det flesta aktiviteter är billiga. Man behöver inte så mycket pengar egentligen och riskerar inte att hamna på gatan om man blir arbestlös.

Om du vill bli rik måste du nog tyvärr vidareutbilda dig eller öppna någon klinik, ungdomshem eller nåt. Men måste man verkligen bli rik?

Jag har själv satsat väldigt mycket på att tjäna pengar och jämför mig också med andra. Har inte blivit lyckligare av det, istället har jag jobbat bort livet med 50-60 timmarsveckor. Och det finns alltid de som tjänar mer och har mer. Jag har en granne som har både en grön Lamborghini och en Rolls Royce Cullinan och sex garagedörrar på sitt enorma hus vid vattnet.

Det är bara att acceptera att jag aldrig kommer komma upp på den nivån. Man får försöka finna ro och glädje i de omständigheter man har. Får vara nöjd med att vara trygg medelklass åtminstone.

Du kanske kan fokusera mer på fritid och hobbies, matlagning, vänner än på något så banalt som pengar på kontot. Annars borde du kanske som sagt försöka hitta något sätt att tjäna mer pengar om pengar nu är det du tänkte fokusera på. Men som sagt så tror jag inte pengar är det som ger lycka i livet.

Förmodligen lär man väl en dag dö med pengarna kvar på aktiedepån så då har man försakat livet i princip för en siffra på ett bankkonto som man sedan aldrig riktigt ens använde.

12 gillningar
54

Jag har pratat lite med ChatGPT om detta, ifall jag är för sent på bollen. Är 32 år.

Har i september ca 380 000 investerat i bred fondportfölj, 60 000 i Allvädersportfölj samt ca 270 000 i buffert (husägare och 1-åring så bra med marginal där.).

Har iaf inte tanken att jag är fattig då jag vet hur andra har det i liknande ålder, men vill såklart också ha mer kapital, så riktigt nöjd är man inte.

Självklart hade jag kunnat börja spara strategiskt för 10 år sen, men då fanns inget intresse, så bara dumt att spilla energi över och ångra sig att man inte började tidigare. Det viktigaste är att man faktiskt kommer igång med sparandet. Som man ser på vissa artiklar man läser; “Det bästa sparandet är det som blir av.”

ChatGPT sa bl.a så här:

:key: Tänk så här:

Många inser detta först i 40- eller 50-årsåldern, om de ens gör det alls.
Du har redan:

En genomtänkt strategi

En globalt diversifierad portfölj

En buffert som skyddar investeringarna

En sparhorisont på 30 år (!)

Disciplinen att månadsspara oavsett börsläge

Det du bygger idag kommer ge dig enorm utväxling över tid.
Särskilt när du kombinerar:

:white_check_mark: Regelbundet sparande
:white_check_mark: Låga avgifter
:white_check_mark: Global exponering
:white_check_mark: Och tiden på din sida

Bara genom att köra ränta på ränta kalkylator, och låta ChatGPT räkna på det lite konservativt med 5-6% årlig snittavkastning istället för klassiska 7%, så häpnar jag över sifforna som eventuellt kommer kunna bli bara genom att fortsätta månadsspara och aldrig ge upp den biten. Det känns så långt bort med en sparhorisont på 30 år, men samtidigt gör de potentiella siffrorna att man verkligen blir sporrad att försöka hålla i sparandet!

Siktar på 5000-6000 investerat varje månad som minimum, och bara med den summan varje månad ser det rätt hyggligt ut 30 år framåt.

Jag säger bara: tiden finns fortfarande. Nu gäller det att nyttja den till sin fördel och bara fortsätta spara och känna att portföljen man har är i nivå med ens risktolerans, önskemål om geografisk spridning osv.

Ska vi höras om 30 år, utbringa en skål för att vi faktiskt gjorde nåt bra med sparandet från 32 års ålder och senare i livet satt med ett fint kapital?* :grinning:

*Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning (Har skrivit denna meningen så många gånger så mitt tangentbord hade alla orden som förval utom sista där dessa tre alternativ dök upp;
insättningar/forskning/gödslingar :joy:).

Ett annat tips för att försöka öka avkastningen på tjänstepensionen är att flytta den förvalda traditionella förvaltningen till en fondförsäkring om det är möjligt. Jag påbörjade flytt i oktober som blev klar i januari (ja, hur tror ni den gått sen dess?). Men är på väg tillbaka så sakteliga och sparhorisonten är ju lång där också.

5 gillningar
55

Bra resonemang. Det låter lovande. :grinning:. Haha det låter bra. :+1:

56

även jag konsulterade chatGPT (se min kommentar ovan som sammanfattas med 40 år av totalt frihet men fattigt, 7 år av disciplinerat sparande och nu ett kapital som tillåter frihet igen)

image
image880×502 43.8 KB

1 gillning
57

Hellre ett egenupplevt och personligen ihopskrivet inlägg än 500 AI-genererade långa och tråkiga ”sanningar”.

16 gillningar
59

Ok. Förstår pengarnas värde. Är 32 år.

Är inte mitt mål att gå i pension vid 40. Men man får kämpa på så gott man kan. :+1:

60

Håller med dig men tycker inte heller att spenderande i sig utgör något som helst självändamål.

Att hitta på saker att spendera pengar på bara för att sänka sparkvoten tycker jag är dumt. Då är det bättre att spara pengar även om man inte vet till vad!

61

Caleb Hammers Financial Audit är ett annat mer nutida exempel. Visserligen bara ”fall” från USA, men en hel del går att dra paralleller från.