Men det hjälper inte, för det bygger på idén att vi kan se mönster i en sådan graf som betyder något meningsfullt inför framtiden. En idé som inte håller. Mer specifikt en återgång till någon form av trendlinje.
Kolla in denna föreläsningen från Robert Schiller (specifikt de sista 10-15 minuterna), avsnittet börjar vid 46:44. Där han testar och visar olika modeller. Där regressionsmodellen (AR1 / first order autoregressor) uppenbart inte stämmer bättre än en random walk. Det finns helt enkelt inget grafiskt mönster som visar att regression (återgång till trend).
Ett sjukt talande citat är när han genererar massa slumpgrafer enligt random walk, där en majoritet ser ut som rimlig börshistorik. Så slumpas en som går upp och sen ner till samma värde över 100 år tidigare och Robert säger “We would have historians trying to figure that one out” lite skrattandes (vid 47:40).
Vid 1:02:00 börjar den direkta jämförelsen med AR1 modellen, en modell som har just egenskapen att den har en liten högre sannolikhet att återgå till trenden när den ligger under eller över. Vilket är just det som krävs för att det ska vara mer lönsamt att köpa när man är under trend och sälja när man över trend. Robert visar att det ser uppenbart annorlunda ut än börsen om det finns en signifikant återgång till trend.
Jo de är vid samma tillfälle i de två olika hypotetiska framtida scenarierna.
Enda gången de inte kan vara vid samma tillfälle i två hypotetiska alternativa framtider med allt annat lika är om du antar att den nedgång som varit är utan nedgång i underliggande värde. Vilket fortfarande inte ett antagande som gäller allmänt.
OK. Ska kolla denn föreläsningen. Verkar intressant.
Jag säger ingenting om någon återgång till en trendlinje. Däremot så blir det ju automatiskt en linje mellan två punkter (kurser) i tiden. Säg 1900 till 2024 tex. Låt oss kalla den linjen en trend. Om den är nedåtgående för alltid så borde vi inte placera alls. Om den är plan eller uppåtgående så kommer en dipp förr eller senare bli återhämtad. Kan vi vara överens om det?
Väldigt sant. Själv försöker jag spara kontinuerligt. Dock så försöker jag också kolla lite på risknivåer och balans i sparandet. Mer nu än tidigare pga ålder. Om värderingar jämfört med historik börjar kännas väl höga så sneglar jag mot ombalansering ut från börsen. Vid stora, snabba dippar som leder till historiskt sett låga värderingar så tänker jag tvärtom. Om någon tycker att det är dumt eller fel så får det vara så.
Det är detta som är kärnan i problemet. Även om den kan förväntas återhämtats någon gång i framtiden så spelar det roll när den tidpunkten är om tidpunkten när återhämtningen skett är beroende av den dip som just passerats.
Om det ska vara bättre att ha pengar löst för att investera efter en dip så måste dippen implicit innebär att framtiden har högre förväntad avkastning än om dippen inte inträffat.
Det är samma sak som att det finns en trend som det finns en högre sannolikhet att återgå till. Vilket Schiller visar att det inte finns till signifikant del.
Samma sak som med tärningen, en tärning som har slått för många 1:or sen den var ny har inte ökad sannolikhet att slå fler högre tal den kommande tiden. Den har inget inneboende minne som gör att den kommer “jämna ut sig”. Sannolikheten för framtida 1:or är fortfarande 1 av 6 varje gång.
Det är lika bra eller lika dåligt att slå tärningen även efter en stund med osannolikt många 1:or. Det är inte bättre att slå tärningen bara för att den gjort 50% 1:or senaste timmen.
På samma sätt är det lika bra eller dåligt att investera efter en dip som om dippen inte inträffat. En dip implicerar inte att det är en högre sannolikhet för uppgång efter dippen (mer höga nummer på tärningen). Det finns ingen trend att återgå till (genomsnitt av tärningslag).
Vi tycker uppenbarligen lite olika. Inget problem så får det vara.
Jag tycker att det kan vara motiverat att ombalansera tillgångar för att skjuta in mer kapital i börsen vid något som ser ut som en sättning/hack i kurvan. Tex IT-bubblan, finanskrisen 2008, Corona osv. Det har fungerat bra för mig. Även om det är helt omöjligt att veta var botten finns så brukar det bli bra på sikt.
Jag gör inte det för att jag tror att tärningen har ett minne. Jag gör det för att jag tror på börsen långsiktigt och för att mina egna erfarenheter talar för det.
Att gå ur marknaden helt eller delvis vid rätt tid är oändligt mycket svårare.
Rent matematiskt är det vad du gör oavsett om du vill tro det eller ej.
Sitter du på cash/låneutrymme som inte är investerade men skulle kunna vara det så förlorar du förväntad avkastning på detta. Det spelar ingen roll vad din erfarenhet är, det förändrar inte matten.
Detta är i praktiken vad du gör om du har cash/låneutrymme/andra tillgångar att ombalansera med vid dessa tillfällen:
Om jag får gissa varför det kan kännas som att det finns en reversion to mean (även om det inte skulle finnas):
Säg att vi singlar en slant 100 gånger och den landar 60 gånger på krona och 40 gånger på klave. Förväntat hade varit 50/50, så 60 är 20% högre än förväntade värdet.
Vi singlar slanten 1000 gånger till och den landar 500 på varje.
Förväntat efter 1100 hade varit 550, men vi fick 560 på krona. 560 / 550 = 1.8% över förväntat.
Så trots att den absoluta avvikelsen förblir 10, så minskar den relativa skillnaden.
På så vis känns det som att “det jämnar ut sig”.
Nyckelorden är “kan vara investerade”. Det innebär inom den risk som du har valt.
Alltså om min tidshorisont och personliga situation gör att min riskexponering bör vara en 50/50 portfölj. Då kan jag inte investera 100% i aktiemarknaden.
Det jag säger är att det är olämpligt att gå till en 80/20 portfölj efter en dip om min målvikt är 50/50 innan dippen. Dippen gör det inte bättre att investera mer i aktiemarknaden än det var innan dippen.
Vad det gäller omviktning så ligger våra åsikter nog inte så långt från varandra då.
Om du har som mål att ligga 50/50 och börsen dyker så det istället blir 10/90 så kommer du att gå in med mer i börsen för att komma tillbaka till 50/50 vilket är exakt vad jag skulle göra. Pss om börsen går upp så det blir 90/10 istf 50/50.
Det måste du göra för att behålla samma risknivå i din portfölj. Annars gör du indirekt det omvända, minskar risken efter en dip.
Vilket inte heller är bra om en (negativ) trend saknas. Om dippen inte påverkar hur bra/dåligt det är ta risk, då behöver du hålla konstant vikt(risk) i portföljen (t.ex. hålla konstant 50/50, vilket kräver ombalansering då och då).
Börsen HAR ett minne, så jämförelsen med tärningar är invalid. Investerare tittar självklart på historiken för att ta beslut idag. Om marknaden kollektivt anses övervärderad så sjunker den. Om den anses undervärderad stiger den. Hur avgör kollektivet om en marknad är över- eller undervärderad? Genom att titta på bland annat historiken! Dvs historiken påverkar framtiden i allra högsta grad. Om något utlöser ett börsras, innebär det att kollektivet säljer för att de är rädda för att framtida vinster blir lägre. Nästa dag kanske de inser/anser att reaktionen blev alltför kraftig och vill köpa in sig igen på de lägre nivån. Börsens rörelser idag är alltid en variabel i börsen rörelser imorgon - till skillnad från en tärning som saknar minne.
Aktiemarknaden fungerar som den gör för att det är människor som handlar, och vi är irrationella flockdjur.
Det resonemanget bygger ju på att man alltid måste ha lite pengar liggande “bredvid” som inte redan är investerade med samma och tidigare definierad risk…
Nej inte speciellt mycket. Titta på Schillers föreläsning jag länkade ovan vid det olika tillfällena jag skrev upp så är det extremt tydligt att minnet måste vara mycket litet till icke existerande.
Det är glasklart i de grafer han visar och modellerna han testar. En modell med trend återgång (First order Autoregressor) passar sämre än random walk när återgång till trend kompenenten är signifikant. Då är ändå Schiller anhängare av behavioural economics. Om man sen fortsätter i den kursen som Schiller höll så kommer han vidare till det senare, hur liten (men inte noll) den där trendåtergången faktiskt är.
