På samma sätt kan man tänka varje gång man ser en från högern på TV:en.
Jag betalade för hans skolgång samt universitetsstudier och nu står han är och säger att han inte vill betala för kommande generationer.
På samma sätt kan man tänka varje gång man ser en från högern på TV:en.
Jag betalade för hans skolgång samt universitetsstudier och nu står han är och säger att han inte vill betala för kommande generationer.
Att tvinga in barn i din jävla skitskola ger dig inte rätt till livslång beskattning. Med den logiken så skulle du ju kunna rättfärdiga slaveri med “ja men han åt ju maten jag ställde fram och sov i mitt skjul”.
Hur ser då ditt drömsamhälle ut?
Klart att det finns många som arbetar hårt inom offentlig sektor, nästan alla ”på golvet” gör det. Det är dödkött med påhittade tjänster/titlar alt. mellanchefer som har det slappt - många går inte ens att nå per telefon/mejl på en vecka. Det är inte så man bygger ett rikt samhälle.
Just minskad befolkning innebär mindre undersåtar åt ens barn som man planerar att hjälpa in på samma bana. Så det bör man inte aktivt motarbeta ens som politiker.
Pengarna man betalar skatten med har ju också utsatts för inflation, alltså lönen har gått upp. Så då går det väl på ett ut.
Om man nu har en lön…
Men, att lönerna ökar nominellt i takt med inflationen innebär inte att du har mer pengar att täcka kapitalskatten med, om det var så du tänkte, eftersom allt annat också blivit dyrare och din köpkraft är oförändrad.
Skatten på nominella kapitalvinster vid inflation innebär därför en real förlust, och det finns ingen kompensation för detta via löneökningar som bara följer inflationen
Stämmer. Feltänkt av mig.
Vi som varit med länge minns att reavinstskatten på bostäder var indexerad (fram till ungefär 1990?)
För att förenkla avskaffade man indexeringen, men sänkte som kompensation reavinstskatten på bostäder till 15% (tror jag), för att sedan höja till 20% 2001 och 22% när fastighetsskatten fick ett tak (2008?).
Så att skatten är 22% och inte 30% kan ses som en rabatt man får för att man betalar skatt på inflationen, även om kompensationen är mindre än den var en gång i tiden (när dock inflationen var högre).
Aktier sågs som kortsiktigare affärer med därigenom mindre inflationsdel inbakat i vinsten, så där är det 30%, men där finns schablonen som gör att för riktigt långsiktiga affärer finns det ett tak för skatten, som gör att man inte betalar överdrivet mycket skatt på många års inflation.
Tack för din historiska genomgång! Jag hade inte koll på att reavinstskatten på bostäder tidigare var indexerad, och att skattesatsen sänktes när indexeringen togs bort. Men även om dagens 22 % är lägre än den generella kapitalskatten, innebär det ändå att man beskattas på hela den nominella vinsten – alltså även på den del som bara är inflation och inte någon verklig värdeökning.
I mitt fall, där bostaden ökat ca 400 % i nominella termer under drygt 20 år, har en stor del av uppgången inget att göra med förbättrad standard eller faktisk värdeökning, utan beror på inflation och marknadsutveckling. Att då betala 22 % skatt på en vinst som till stor del är “fiktiv” känns orimligt, särskilt när det handlar om ens hem och inte en spekulationsaffär.
Du har rätt i att den lägre skattesatsen delvis är en kompensation, men som du själv påpekar är kompensationen mindre än tidigare – och den blir mindre värd ju längre man äger bostaden och ju större del av prisuppgången som är inflation. För oss som bott länge innebär det att en betydande del av det reala värdet försvinner i skatt, trots att vi inte blivit rikare på riktigt.
Det här riskerar att skapa inlåsningseffekter och minskad rörlighet på bostadsmarknaden, något som bland annat Mäklarsamfundet pekat på.
Att skatten är lägre än på andra kapitalvinster är en viss kompensation, men för den som ägt sin bostad länge och ser att en stor del av “vinsten” är inflation, känns det ändå som en klen tröst när en betydande del av det reala värdet försvinner i skatt.
Nedan ett par relevanta dokument från Mäklarsamfundet ang. bl.a. bostadsbeskattning.
Vår genomgång visar att Sverige sticker ut med EU:s högsta reavinstskatt på bostäder, högsta skatt på nya inteckningar och som enda land som saknar omfattande undantag från dessa skatter.
Det kostar cirka 400 000 kronor enbart i skatt att sälja ett genomsnittligt småhus i Sverige (2,1 miljoner kronor) om hushållet ägt huset i 30-40 år och cirka 200 000 kronor om de ägt huset i 10 år.
Ett hushåll i kommunerna med landets högsta medelpris (6,8 miljoner kronor) förlorar cirka 1,4 miljoner kronor i flyttskatt vid flytt till en lika dyr bostadsrätt, om man ägt villan i 30-40 år. Vid ett kortare ägande, 10-20 år, förlorar hushållet mellan 750 000 kronor och en miljon kronor i flyttskatt.
Det motsvarar runt 20 procent respektive 10 procent av värdet som skattas bort.
Inflationen påverkar även statens budget, dvs om ingen betalade “skatt på inflationen” så skulle staten bli fattigare när utgifterna ökar men inte inkomsterna. Någon måste betala mer skatt (“skatt på inflationen”) för att det ska gå ihop.
Nej, nu tänker du fel. Nästan alla skatteintäkter går automatiskt upp med inflationen även om man inte beskattar själva inflationen som Sverige gör.
Oavsett så kommer någon att behöva betala för inkomstbortfallet*. Att vi betalar mer skatt på kapital istället för att öka skatten på arbete känns helt rimligt.
*) Om man inte ska betala “skatt på inflationen” innebär det ju att man i princip tar bort vinstskatten för bostäder? Att värdet på bostäder ökar på “alla” bostäder är ju pga inflationen.
Svaret på alla frågor som berör beskattning är ”för att det går”
Många företag skulle sälja svensk luft på burk om det fanns köpare, staten är ju inte annorlunda.
Just bostäder är intressant på grund av att folk då betalar skatt på inflation och staten borde då vara väldigt intresserad av att sker så mycket transaktioner, samt att priserna stiger så mycket som möjligt för att maximera sina intäkter. Samtidigt har det ju visat sig med ökade priser ökar även skuldsättningen och således kostnaden för ränteavdrag.
Mängden transaktioner spelar väl egentligen ingen roll för vinstskatten (fast det ökar stämpelskatten). För att (kortsiktigt) maximera intäkten skulle de däremot vilja att folk flyttar till billigare, hyresrätt eller utomlands, eftersom man annars får skjuta upp skatten (vilket gör den reellt mindre när den väl måste betalas).
Nja, för varje gång en fastighet byter ägare betalas ju även lagfart som egentligen är ännu värre då den är 1,5% av köpeskillingen i de flesta fall.
Med andra ord ju oftare än fastighet byter ägare ju mer pengar blir det i staten. Självklart finns det inte heller någon koppling till den faktiska kostnaden.
Exempelvis om man köper en bil är det ju ganska enkelt att göra ett ägarbyte och det är väl till stor grad automatiserat, man kan fråga sig varför det inte är likadant när en fastighet byter ägare?
Njae, kapitalvinstskatten är fortfarande 30%, skillnaden är att du bara betalar vinstskatt på 22/30 delar av vinsten. Om man nu så önskar kan man väl då se de resterande 8/30 som en form av schablonavdrag för att ta hänsyn till inflationen.
Skulle det inte bli väldigt märkligt om man tog hänsyn till marknadsutvecklingen?
Främst för att det skulle vara väldigt komplicerat att skilja den från värdeökning.
Men, missförstå mig rätt, jag håller med ditt grundargument om inlåsningseffekter och minskad rörlighet. Personligen tycker jag att ett system utan vinstskatt på primärbostäder är att föredra.
Om man vill förhindra spekulation, kan man tänka sig ett system med avtagande vinstskatt efter antal år som man bott i bostaden. Enklare system än att försöka indexera efter inflation och andra parametrar.
Inflationen är lägre än prisökningen på alla bostäder. Det är den skillnaden som är den reala prisökningen som man kan beskatta om man bara ska beskatta “sann” vinst.
Skatteintäkter generellt ökar med inflationen lika mycket som kostnaderna. Skatter är generellt procentuella.
Så om inflationen är 2% så alla kostnader och löner går upp 2% (noll real utveckling) så ökar antalet inkomna skattekronor lika mycket som kostnaderna.
Den generella prisökningen på bostäder är inflationen för bostäder, lite definitionsmässigt.
Man kan absolut mäta värdet på sin bostad jämtemot ett justerat urval av konsumentpriser (som inte inkluderar bostadspriser alls), men man kan lika gärna mäta värdet på sin bostad mot andra bostäder.
Om alla bostäder har gått upp 100% i värde, då kan jag inte längre byta min bostad mot en som är värd exakt lika mycket, eftersom jag “betalar skatt på inflationen”, eller hur?
Helt oavsett så kommer minskade skatteintäkter från kapital att behöva vägas upp av något annat, så om man vill “ta bort skatten på inflation” kommer man behöva betala på något annat sätt ändå.
Du kan inte skilja på inflation för bostäder som ett annat tal är den generella inflationen för valutan som helhet.
Bostäder kan öka eller minska i pris relativt den generella köpkraften i valutan.
När vi paratar kapitalvinster generellt måste vi titta på valutans totala köpkraftsförändring. Bostäder är inte det som definerar köpkraftvärde för en valuta.
Va? Pris, värde vad menar du?