Du verkar ha självdistans och självinsikt, så jag kanske kan skjuta in en motfråga: Vad kan jag göra för dig?
Jag har fått ett par arv som gjort mig rik väldigt tidigt. Finns det något jag kan göra för att lindra din avundsjuka förutom att skänka bort alla pengar? Jag har delvis valt ett enkelt liv och “sämre” jobb för att inte väcka anstöt och avundsjuka. Och jag investerar istället för att konsumera av samma skäl. Dvs; pengarna används av andra och går inte till massa extravaganser för mig.
Resultatet verkar vara att du blir avundsjuk ändå. Men inte för arvet, utan för andras lön. Borde jag lista mina svagheter så att du och andra med ditt problem kan må bra över att jag har det sämre? Eller ska jag vara lite extra tacksam och inse att det inte finns mycket att göra åt all orättvisa/avundsjuka i världen?
Tycker du att andra borde skämmas över att de provocerar dig med sin lön? Det är så jag tenderar att misstolka sådana här anslag.
Sakfrågan är given: Fattiga och medelinkomsttagare är definitionsmässigt aldrig ensamma. För just RT är det bara att kolla trådarna du nämner för att få en bild. Självklart finns det en överrepresentation av rika bland folk som har det som uttalad målsättning.
Jag tycker nästan det är provocerande att en fattig känner sig ensam. Samhället böjer sig baklänges för att blidka era önskningar och kratta manegen överallt. Både nationellt och utomlands. Du har en global rörelse med miljarder människor i ryggen… och du känner dig ensam? 