För något år sedan när jag ville börja träna insåg jag att problemet främst låg i att det var svårt att skapa en rutin, som många andra har varit inne på.
Sa därför till mig själv att jag skulle göra minst en armhävning per dag, det var mitt enda mål. En endaste armhävning. Det går att göra nästan var som helst och när som helst på dagen, behövs inga förberedelser.
När man har gjort det några dagar och kommit in i det inser man snabbt att det är lika bra att göra två-tre stycken ifall man ändå håller på.
2-3 stycken blir därefter till 5, sedan 7, för att några dagar senare vara uppe i 10. Sen är man igång.
När rutinen har satt sig blir det genast lättare att utveckla det därifrån. Viktigaste är att man gör minst en armhävning per dag.
Testa Friskis & Svettis. Där finns det en massa olika gruppträningar att prova. Lättare att leverera dit sin kropp och sedan följer man med i träningen bara. Oftast ganska normala människor som tränar där också så man behöver inte känna sig efter.
Har inte läst igenom hela tåden, men för mig har allt handlat om rutiner.
Dvs att gå 100 m om dagen under 5 dagar under en vecka, under vecka två 110 m osv.
Dvs man skapar nya rutiner hela tiden.
Sänk kravet (tiden, antal övningar, repetitioner osv) det tröskeln att börja blir löjlig. Det kan handla om 5 armhävningar varje morgon. Kan även appliceras på annat än träning.
Personligen kör jag en lunch-gym-session på 20–30 min cirka 3 gånger i veckan. Ibland stannar jag längre om jag känner för det och vill komplettera med nån övning.
Intressant hur olika vi kan va.
Jag är notorisk periodare inom träning.
Kan säga att för mig är det flera saker som har stor betydelse.
Absolut viktigast är träningssällskap. De perioder när jag har någon annan att träna med så bokar vi tid för gym eller löpning, ses där och kör vårt pass. Det blir både något socialt belönande att umgås en stund och socialt bestraffande att va den som ställer in. + Att jag tränar bättre när någon tittar på.
Nummer 2 är motiveringen. Dvs Varför?
Inte känslan av motivation. Men varför tränar jag?Vilka dåliga konsekvenser får jag av att låter bli och vilka fördelar får jag av att göra det. När det blivit uppenbart hur jag mår, vilken låg energinivå jag har och vilket tråkigt humör jag blir på som otränad. Vilka skräckscenarion kan det leda till? Och när jag minns hur det kändes att va vältränad, vilka drömscenarion kan det leda till? Då blir motviljan mot att va otränad större än motviljan att träna. Och just att jag är trött, omotiverad och sur blir en anledning att träna mig bort från det tillståndet. Inte en ursäkt att låta bli.
Nummer 3 skulle jag säga är resultat. Att jag faktiskt märker förbättringar av styrka och kondition inom rimlig tid. Om resultatet bara är trötthet efter passen känns det fort meningslöst att fortsätta. Hellre lite jobbigare pass som gör mig starkare och piggare om några dagar än lätta pass som inte gjort någon skillnad på en månad. Med måtta såklart. De ska göra mig starkare och piggare, inte skadad och utbränd. Men en förkylning 2 veckor efter träningsstart är standard. Bara på det igen så fort som möjligt.
Nummer 4 är att ha ett enkelt träningsprogram i en app. Jag ska inte behöva fundera på vilken övning eller vikt jag ska ha. Vad känner jag för idag? För det är nästan alltid minsta möjliga. Står det axelpress med x kg hantlar, så är det det jag lyfter oavsett motivation. Möjligtvis någon repetition mindre. Finns väldigt bra appar för detta.
I perioder med tidsbrist har jag tränat själv hemma med hantlar. Det som funkat bäst då har varit att köra en övning per dag och köra den tungt. Hellst då ha hantlarna framme så de är det första jag ser när jag kommer hem. Då kör jag min övning som tar 10-15min och sen är jag klar. Den muskeln blev bra tränad, men jag är inte slutkörd, knappt svettig.
Jag tränar alltså mer för resultaten än att det är roligt, även om det tenderar att bli roligare när resultaten börjar märkas.
Jag ser inte heller avbrutna träningsperioden som misslyckade för att de tagit slut. Det är resultatet som definierar perioden. Inte att den är slut.
Min egen resa började vid 42 års ålder. Ett helt liv framför datorn hade inte varit snäll mot kroppen så jag vet hur det är att börja med en kropp som inte naturligt vill röra sig.
I ditt fall tror jag nyckeln är att hitta motiovationen!
Jag mådde piss efter förlorat min dotter till cancer. Nu hoppas jag du inte har en sådan motivation men sanningen för mig är att utan löpningen hade jag fortfarande varit en blöt fläck långt ner i något mörker. Jag valde löpning för det är enkelt - det går snabbt att få på sig skor och vara ute på vägen innan soffpotatisen hinner vinna viljekampen.
Vill du må bättre så vet jag inget kraftfullare än motion. Under löprundan känns det som skit. Det är tungt och jobbigt och hela kroppen protesterar. Men lyckas du bara hålla i 4-6 månader (JA MÅNADER!) så kommer du märka vilken energi du har dagen efter! Efter 1 år började jag ha energi bara timmar efter löppasset.
När det känns skit måste du ha något som motiverar dig vidare - för dig kanske det räcker tänka på hur bra du kommer må sedan? Annars jobba hårt på hitta den där saken du är villig att kämpa för. Du kommer må skit så förbered dig mentalt på vad som kommer driva dig vidare i dessa lägen. Upprepa det som ditt mantra om och om igen.
Ett tips jag lärde mig var att lyssna på talböcker - då hörde jag inte hur kroppen protesterade.
Lycka till - det går att må så mycket bättre, hitta bara den motion som funkar för dig!
För mig har det varit att lunchträna varje lunchrast – då blir det snabbt en automatisk påhängsvana på lunchrastvanan. Det blev helt klart knepigare att gå regelbundet till gymmet när jag började jobba hemifrån.
Mitt första tips är att hitta någon fysisk aktivitet som du tycker är kul. Badminton, tennis, innebandy, tyngdlyftning eller vad som helst. Det viktigaste är att du tycker att det är kul, det behöver inte vara att som jag göra en massa Ironman och köra Vasaloppet varje år. Gör det just du tycker är kul.
Själv gör jag mycket av mina aktiviteter för att hänga med kompisar. På söndag drar jag ut ett gäng på 16 pers för att springa några timmar på Kullaberg och leka på Nimis. Ja, man kan springa runt och leka på Nimis fastän man är 63 . Efteråt har jag bokat bord på Mölle krukmakeri där vi äter och umgås. Jag ser redan fram emot det
Ett svar till från mig efter att ha läst flera av inläggen. Jag tycker personligen att nästan alla av inläggen handlar om att hitta rutiner och motivera sig att göra skittråkiga saker. Livet är för kort för att göra skittråkiga saker.
Jag tror att nyckeln istället är att hitta aktiviteter som du tycker är kul. Man ska inte behöva hitta motivation för att träna. Man ska se fram emot att spela fotboll eller innebandy med kompisarna eller andra kul grejer.
Jag gillar att cykla och då är även spinning okej men kul är en överdrift ändå. Jag kan komma på massor av saker som skulle vara roligare att göra än vilken träning som helst!
Jag kan tyvärr inte räkna träning som något jag gör för att det är roligt, jag behöver annan motivation.
Sälj bilen. Cykla.
Jag gillar att basta. Jag går till gymmet för att basta varannan dag. Då jag ändå har släpat mig dit tränar jag ett lätt pass Stronglift 5x5 innan bastun.
Om det var ett svar till mig så har jag inte tid att cykla till och från jobbet. Jag gillar också bara att cykla när vädret är bra. Att på morgonen sätta sig på cykeln och cykla två och en halv mil i snöstorm känns inte särskilt lockande!
Ursäkta , det var avsett till trådskaparen.
Jag hade bara fem km till jobbet.
På med regnkläder och cykla i snöblandat regn i motvind. Tänkte då på finansministern " inte en spänn får ni…" Härligt!
Kul att vi är så olika. Jag tycker också att cykla är kul om man gör det med goda vänner på fina vägar på t.ex. Hallandsåsen med fikastopp på trevligt café. Det är inte träning utan bara njutning och kul .
Men spinning är skittråkigt Det är bara för träningens skull och ingen njutning.
Häng med till Kullaberg på söndag så får du se hur kul det är .
Är inte ens någon bollsport kul? Padel, innebandy etc?
Se till att du blir tillräckligt stark att du kan göra övningar med din egna kroppsvikt, då kan du komma rätt långt med väldigt lite utrustning.
Jag har en chinsstång då kan jag köra chins, pull ups samt benlyft (träning för bålen) och sedan att par romerska ringar jag kan göra dips i.
Det är betydligt mindre steg för mig att gå till min chinsstång hoppa upp och köra lite jämfört med att gå till ett gym, stå i kö till någon maskin, ställa in vikter motstånd etc.
Jag tränar 10-12 timmar i veckan och kör Ironman och Vasaloppet och en massa löptävlingar (helst trail). Jag gör bara kul saker och jag har så himla svårt att förstå hur folk kan gå in i gymmet och göra “måste-aktiviteter” som spinning, löpband och andra maskiner.
Nu skiner vårsolen så på lunchen ska jag ut och köra rullskidor i det vackra landskapet i 90 minuter. Bara för att det är så härligt
Det handlar väl om folk som mig, som tycker att löpning är dötråkigt – medan det är rätt trevligt att lyfta på hantlar och så? Jag kom just hem efter en timme på gymcykel förresten, vilket också har sin charm.