Kommande Ukraina flyktingvåg, räcker du ut en hjälpande hand?

Övrigt Omvärldsbevakning, nyheter och makro
#1

Historien upprepas, och allt pekar just nu på att vi står inför en större invasion av Ukraina. Detta kommer troligtvis leda till massiv humanitär katastrof i Ukraina och således innebära stora mängder flyktingar till Europa och Sverige.

Kommer du sträcka ut en hjälpande hand? Kanske kommer ni erbjuda det där extra rummet helt gratis under kommande år till en ukrainsk familj?

Personlighen skulle jag vilja hjälpa en barnfamilj med boende, men har man rätt att ställa såna krav? Hur fungerar det rent praktiskt?

Jag tänkte vi kunde dela med oss av erfarenheter i denna tråd, hur man hjälper till i såna här kriser.

1 gillning
#2

Det känns teoretiskt att prata i de här termerna. Det är inte sannolikt med en fullskalig invasion av Ukraina. Om det blir utökat krig så blir det sannolikt på regional nivå. Någon stor flyktingvåg som når Sverige är det mycket osäkert om det blir aktuellt. Sedan tidigare har Polen tagit emot många migranter från Ukraina och Belarus. Det handlar inte om några analfabeter eller liknande utan om normalfungerande personer som går direkt in på arbetsmarknaden. I flera länder i centraleuropa finns inget behov av SFI-kurser, introduktionsprogram och liknande tidskrävande hittapå-aktiviteter utan människor kan få normala arbeten direkt.

Såsom samhället i Sverige fungerar så är behovet av att tillhandahålla rum “helt gratis” ingen prio-fråga. Att hyra ut rum till mer hyggliga villkor är en fullt tillräcklig ambitionsnivå.

Jag uppfattar mer allmänt att “hjälp till självhjälp” är den mest meningsfulla formen för att hjälpa människor. Med det menar jag att man kan delta i aktiviteter som Yrkesdörren för att hjälpa personer som har liknande yrke/utbildning som en själv. Den specifika gruppen “jättefattiga” som behöver hjälp med precis allt är tyvärr inte särskilt effektiv att försöka hjälpa. Chansen att de ska kunna försörja sig själva eller klara sig utan massor av ytterligare hjälp inom överskådlig tid är inte så stor. Om du har specifikt intresse för att försöka hjälpa personer som tillhör sådana kategorier så finns det en stor mängd så kallade EU-migranter att välja på. De är enkelt tillgängliga utan att det ska behöva komma något krig.

1 gillning
#4

Jag tror som sagt inte att det blir ett krig i Ukraina just nu och särskilt inte att det skulle handla om en storskalig invasion.

Jag har själv försökt göra deltagande i olika integrationsprojekt som en sorts livsstil. Det jag har gjort så långt är att delta i Lärolika, Yrkesdörren och Kompis Sverige. Det finns fler organisationer och initiativ av liknande typ som dessa.

En annan sak som jag gjort är att tjänstgöra som nämndeman i Migrationsdomstolen. Skillnaden i fråga om vilka människor man möter som deltagare i integrationsprojekt och som nämndeman är monumental. De flesta man träffar i integrationsprojekten är superduktiga yngre personer som ofta har praktikplatser i olika storföretag och som inom några år kommer att ha fina karriärer. I migrationsdomstolen träffar man islamister, analfabeter och liknande kategorier. Naturligtvis förekommer utbildade personer och reko individer man skulle vilja fick stanna i Sverige också men de är i minoritet. Krasst sett blir man cynisk av att vara nämndeman. Det är ett väldigt lärorikt och bra uppdrag men många av fallen är ganska lika varandra. Jag har lagt ner det nu men utesluter inte att jag skulle kunna göra det igen någon gång i framtiden.

2 gillningar
#5

Företaget jag jobbar för fokuserar mycket på hållbarhet (inklusive social hållbarhet) och satsar medvetet på att ha en väldigt diversifierad och inkluderande arbetsstyrka.

VI hjälper aktivt till att hjälpa (förvisso kvalificerade) personer till jobb i Sverige, och allt runtomkring som krävs för det så att de inte faller mellan diverse myndigheters stolar.

Vi hjälper dem med myndighetskommunikation, och exempelvis jag själv har företrätt personer med fullmakt gentemot migrationsverket. Vi fixar arbetstillstånd, vi hittar uppdrag där de kan börja jobba direkt på engelska. Vi erbjuder gratis språkkurser direkt efter arbetstid i våra lokaler med inhyrda språklärare. Många kan flytande fika-svenska efter några månader.

Vi hjälper dem att öppna bankkonto. Det sistnämnda är ganska komplicerat; få banker låter någon som knappt hunnit få uppehållstillstånd och utan svensk legitimation och inte kan uppvisa historisk inkomst osv att öppna konto. Här har jag i flertalet fall behövt följa med och säga något i stil med “Hej, nu är vi här igen. Det här är NN som precis börjat jobba hos oss sedan igår. NN skulle behöva öppna ett bankkonto så att denne kan ta emot sin första lön, som kommer vara XX XXX kr/månad framöver. Vill ni ha en trogen kund?”

Samma sak gällande hyreskontrakt, som ofta kräver referenser från tidigare boende vilket inte är möjligt. Här har jag fått ringa och vara referens och säga att det är en skötsam välutbildad person med (blivande) ordnad ekonomi. Samma sak gällande telefonabonnemang. Ofta har de redan en egen mobil, men att skaffa ett vettigt abonnemang är typ omöjligt om du inte är inne i systemet.

Sammantaget tror jag det bästa vi kan göra är att försöka hjälpa eventuellt hitkommande personer att komma in i systemet, bli självförsörjande, och framförallt lära sig språket och hur samhället fungerar. Det är oändligt mycket bättre än att bara ge bort saker gratis / ge bidrag, inte kräva någon motprestation, och bunta ihop dem i något nedgånget miljonprogram tillsammans med gängkriminella som snabbt lär dem deras modell för hur samhället fungerar.

I gengäld har vi många tacksamma medarbetare som inte skulle drömma om att byta arbetsgivare i närtid. Det finns mycket högutbildad duktiga personer i Ukraina inom området vi verkar inom. Jag är övertygad om att det hade ordnats en specialsatsning för att hjälpa dessa om de skulle komma hit.

9 gillningar
#6

Så, med andra ord är du liiiite mer sugen på att hjälpa normalfungerande människor som liknar dig själv än människor som behöver hjälp på riktigt?
Fräscht.

Jag är alls inte supergod i alla ögonblick och jag har definitivt hårdare människosyn än vad vänster-mp-falangen anser vara ”godhet”, men att börja villkora sitt hjälpande med att det minsann ska vara européer och såna som man redan känner gemensamhet med måste vara definitionen på rasism.

1 gillning
#7

Fast det är väl oändligt bättre att hjälpa någon (även om man är picky) än att inte hjälpa någon alls?

Fast det typiska vänsternarrativet är ju att det ska vara lika till varje pris. Kan inte alla ha det lika bra så ska det minsann vara så att alla har det lika dåligt i rättvisans namn. Eftersom inte alla har råd med privat sjukvårdsförsäkring förbjuder vi det. Eftersom det är orättvist att det går så pass mycket bättre för elever i privata friskolor ska vi förbjuda dem - för alla kan ju inte gå där. Således bättre om alla går i de sämre skolorna istället. Eller?

Som sagt är det väl bättre att någon får (mer) hjälp än att alla får det mer “rättvisa” ingen hjälp? Om inte annat så är det ju en person färre som kommer behöva hjälpas med skattemedel? Det klart att man som privatperson ska få välja vem man vill hjälpa och stötta privat, och i vilken omfattning. Allt annat är översitteri och omyndigförklarande av individen.

4 gillningar
#8

Jag tror inte att den här frågan om att “välja vem man ska hjälpa” är riktigt så enkel som det framställs här.

Det är sant att det i Ukraina finns massor av människor som jobbar inom IT-branschen och har god ekonomi och relativt problemfria liv materiellt sett. Om det skulle bli en total invasion med massiva bombanfall mot olika städer skulle säkert även sådana personer vara i behov av hjälp, åtminstone under en övergångsperiod. Det är dock samtidigt sant att klasskillnaderna i många länder är betydligt större än i Sverige. Många som tillhör arbetarklassen har en livsstil och mentalitet som skiljer sig ganska mycket från de där “fina” personerna med bra jobb och hög lön. Det behöver inte vara något fel på de personerna men jag är inte säker på att de här genomgoda medelklasspersonerna i Sverige som vill hjälpa skulle känna så stor samhörighet med precis alla, baserat på någon sorts stereotyp bild kopplad till etnicitet. På motsvarande sätt finns det ju välutbildade medelklassmänniskor i många av de länder som har stor diaspora i Sverige, även om stereotypbilden av dessa länders invånare är någon sorts islamistisk terrorist-analfabet. Att man kan uppfatta det som både svårt och jobbigt att försöka hjälpa en sådan person kan jag ha full förståelse för.

#9

Visst, på ett rent utilitaristiskt plan.

#11

Jag har också varit inne på att försöka hjälpa ukrainare som vill fly från en eventuell invasion.
Någon som har koll på vart man vänder sig? Finns det organisationer som jobbar med et här i Sverige?
En fb grupp?

#12

Jag har en konsult i Ukraina som jag har pratat en del med som jag har försökt hjälpa lite och kommer försöka hjälpa om jag kan eller SHTF. Men känner att okunskpaen är total. Hänger på @ingenjoren och om det finns någonstans man kan vända sig.

1 gillning
#14

Flyktingvågen 2015 tog alla myndigheter med fullständig överraskning. Det var civila organisationer och krafter som såg till att folk fick mat och tak över huvudet när de väl kommit hit. Det var ingen urskiljning mellan personer. Alla fick hjälp direkt och det var ofantligt många volontärer som hjälpte till på Malmö C där majoriteten av flyktingarna tog sina första steg på svensk mark. Privatpersoner åkte skytteltrafik i sina egna bilar mellan Malmö C och Migrationsverket. Andra satte upp tält och försåg nyanlända med mat utanför stationsbyggnaden. Andra tog emot gåvor av oss som bodde i stan och fördelade utefter behov och fixade sovplatser för hundratals varje natt. Allt detta på frivillig basis då våra myndigheter stod handfallna. De stackars utsända från migrationsverket jag kom i kontakt med kunde inte ens kommunicera med de som anlände, vilket gjorde att civila malmöbor hjälpte till med att översätta och dela information till de nyanlända. Långt efter att de största vågorna med flyktingar hade passerat, då satte Malmö Kommun upp tält och tog över verksamheten på Malmö C. När den i princip inte behövdes. Räkna med samma senfärdighet denna gång runtom i Sverige. Själv pratade jag med en präst vid den kyrka som ligger närmast Stockholm C och han beskrev liknande scenario uppe i Stockholm. De gjorde vad de kunde, men undrade vart kommunen och våra myndigheter var.

Skulle det värsta inträffa och det kommer tusentals flyktingar hit är det bara att hjälpa till där man kan. Är du på plats och kan språket, sök upp människor som hjälper till på plats och organisera er. Ge gåvor till andra som förser med förnödenheter, kläder, mat & hygienartiklar. Öppna upp ditt hem för folk så de har någonstans att sova/bo högst temporärt. Skänk pengar till organisationer som hjälper till, då de har bäst koll på vart pengarna behövs bäst. Etc. Det vore närmast skamligt om vi ännu en gång skulle se hundratals människor sova på gräset utanför migrationsverkets lokaler för att de inte kan skaffa fram tak över huvudet till dem.

Att hjälpa till med eget boende, bankkonto med mera är också jättebra men det kommer i ett senare skede.

2 gillningar
#15

I väldigt generella termer så är Ukraina inte ett ursprungsland som ger asyl i Sverige. Det kan naturligtvis finnas kända kulturpersonligheter, journalister och personer med politiska kopplingar som sannolikt skulle kunna beviljas asyl. Om vi pratar mer om “vanligt folk” så är förutsättningarna för att få asyl minimala. Skulle det bli en massiv stor invasion med sönderbombade städer skulle det sannolikt fattas ett beslut av liknande typ som gällde för Syrien. Om det skulle bli någon mer regional upptrappning (betydligt mer sannolikt) så är huvudalternativet att personerna i fråga ska flytta till någon annan del av Ukraina (sk internflykting).

Om man ska prata om möjligheter till asyl i generell mening så är de ofta större för personer som kommer från länder där det råder allmänt kaos, inbördeskrig eller där det finns etablerade former av förtryck. Att det råder krig i ett land är rent allmänt inte skäl att få asyl. Den faktor som ofta styr om man får asyl eller inte är graden av trovärdighet i personens sätt att berätta. För personer länder med mer normala förhållanden i fråga om fungerande statsapparat etc. är förutsättningarna för att få asyl ofta små. Möjligheten att skapa berättelser som är tillräckligt relevanta för att få asyl är liten. Den typ av saker som skulle ge asyl skulle normalt vara sådana att de skulle uppmärksammas i lokala tidningar eller liknande. Att någon då kommer och pratar om att de är hotade på det ena eller andra sättet räcker inte så långt.

#17

Det är så sant. Men om skiten inträffar, så gäller det jag skrev under den tid de är här och vårt offentliga system inte kickar igång ordentligt.

#18

Ja, om det skulle uppstå en sådan situation så skulle förutsättningarna kunna förändras.

Gällande Belarus just nu är svårigheterna för att få asyl i Sverige betydande. Där har det tidigare samhällskontraktet brakat samman med häxjakt på allt och alla som kan tänkas ha fel åsikter. Denna situation har så långt inte lett till någon tydlig förändring gällande möjligheten att få asyl i Sverige. Däremot släpps ju belarusier in i Polen utan att behöva söka asyl så någon humanitär katastrof eller liknande har situationen inte resulterat i.

#19

Alla människor är lika mycket värda och allt det där, men om vi inte klarar av att hjälpa dom som står oss relativt nära, så kan vi nog inte räkna med att få hjälp själva vid behov. Jag tror inte Syrien/Afghanistan/Somalia kommer ta emot oss om ryssen kommer hit. Så ja, jag räcker ut en hand till ukrainarna.

1 gillning
#20

Ja, det första steget om det blir en mer kaosartad flyktingsituation är att möta upp vid direkt ankomst till Sverige såklart. Men vi som har lediga sommarstugor/fjällstugor och stora rymliga villor kan också ställa upp.
Exempelvis råder det brist på arbetskraft inom många yrken och kan man lösa jobb+boende så är det en ganska stor del! Har jobbat med ukrainare och de jag haft som kollegor är väldigt duktiga, utbildade och kan engelska relativt bra!

-Som sagt, om någon vet någon förening eller fb-grupp som jobbar med just detta får ni gärna lägga in det här på forumet. #HjälpaUkrainaTillsammans

2 gillningar
#21

En stor majoritet av alla ukrainare som sökte asyl 2014 och 2015 i Sverige (totalt ca 2 700 de två åren) fick avslag och hänvisades till internflykt. Vi skulle få se något liknande den här gången, förutsatt att konflikten skulle bli geografiskt begränsad. I normalfallet fattar Migrationsverket först beslut om verkställighetsstopp (ingen skickas tillbaka) under tiden som man samlar in information om konfliktläget och möjligheten att återvända. Sedan kan det också komma ett beslutsstopp i asylärenden för den berörda nationaliteten (brukar inte omfatta personer som ska beviljas asyl, bara avslag). Till sist kommer en ny praxis för den aktuella situationen. Det ska till rätt mycket för att man ska få en så kallad “alla och envar” situation, vilket medför att alla får stanna. Dels får inte konflikten vara geografiskt begränsad, och dels måste Migrationsverket bedöma konflikten som långvarig.

#22

Hej,
Tacksam för att ni bry er om Ukraina!
Jag är själv ukrainare som bor i Sverige och tror inte att vanliga folk skulle kunna flytta till Sverige pga krig. Sverige har inga resurser att ta emot fler migranter. Migrationsverket är överbelastat sedan 2014 och fattar beslut för ett vanligt arbetstillstånd under 16 månader tid, medborgarskap under 40 månader (man får inte lämna landet, hellre byta jobb eller ändra livet under väntetiden). Det var inte mening att klaga om myndigheterna här, men det gjorde jag ändå :stuck_out_tongue_winking_eye:

Jag hoppas att allt blir bra och NATO ska komma överens med Putin utan krig. Min rad är att köpa dippen nu och tänka positivt!

Vill du hjälpa ukrainare och andra utländska i Sverige? Anställd fler rådgivare på Migrationsverket :wink:

4 gillningar
#23

Det är INTE vad myndigheten ägnar sig åt. Sedan ett par år skär de ner om och om igen, så… Jag har svårt att förstå att de inte betar av sina högar och samtidigt arbetar upp bättre processer - att visst myndighetsutövande ska ta tid känns ganska givet men vissa av deras handläggningstider känns verkligen inte rimliga eller rättssäkra, åtm inte de jag var inblandad i som God Man till ensamkommande för några år sedan - om de har ’för mycket personal’, men så har inte varit fallet vad jag förstått.

Och JA.
Sträcka ut en hand och göra det jag kan hade jag gjort/kommer jag göra.

2 gillningar
#24

Som jag förstår det får de tilldelning av resurser baserat på inflödet av nya ärenden. Det gör att stora högar av gamla ärenden inte ger mer resurser. För detta skulle det krävas någon sorts satsning utöver ordinarie tilldelning. Sedan är det ju en realitet att ärenden är olika komplexa. När personer kommer från väldigt “röriga” länder blir komplexiteten större och den faktorn finns sannolikt inte inbyggd i resursfördelningsmodellen.