Jag funderar starkt på att finansiera mitt barns bostadsrätt, med att delvis äga den och sedan ge den som gåva.
Ni som köpt en bostadsrätt till era barn!
Har ni ägt den ihop som 50/50 eller annan fördelning?
Finansierar ni det hela själv eller låter barnet betala avgiften enbart eller i kombination med lånedelen som motsvarar 50% av bostadens värde.
Ska man ha några förbehåll kring detta upplägg att äga boende ihop med sina barn?
Går själv med dessa funderingar. Det är värt att ha i åtanke att inte alla föreningar tillåter att föräldrar är delägare i bostaden. De ägarkonstellationer de inte kan neka enligt lag är gifta och sambos.
Vi har köpt tre bostadsrätter åt våra barn - finansierat via kapitalvinst eget bolag och ett arv. Brf:en tillåter att vi hyr ut så länge man inte blir en oäkta förening. På så sätt kan vi “garantera” att alla får lika mycket dvs rättvist. Har själv varit med om föräldrar som hjälpt det syskonet som behövde det som mest och sedan kunde inte/ville inte hjälpa nästa syskon. Vi har även skrivit ett avtal oss mellan dvs VH som säger att barnen ska få tillgång till/bruka en av lägenheterna när de är över 18 år och kan försörja sig själva via studier eller jobb. När de fyller 23 år ska de få lägenheterna såsom enskild egendom och det som träder i dess ställe. Vi tänker att 23 år är en lämplig ålder att kunna själv fatta egna beslut om sitt boende. Sedan finns det förstås aldrig en garanti att de vid 23 eller 35 eller 42 eller annan ålder fattar rätt beslut men tanken är att möjliggöra att de har ett boende på en storstadsmarknaden som är svår att klara av själv som ung. Vet de som köper med sitt barn och äger 10-90 dvs barnet äger 10% på så sätt så kontrollerar föräldrarna ägandet och många gånger har de tagit egna lån för att kunna åstadkomma situationen. Viktigast är att se till att skydda en eventuell gåva från sambo eller makes/makas rätt. Kan låta hårt men jag vill ogärna att mina barn mister det vi lagt mycket tid och kraft på att åstadkomma. Har man öppna kort så brukar det mesta funka. Tyck gärna till 
Jag fattar inte riktigt hur man kan handla en bostad åt sina barn i förväg, jag tycker det skulle bli en björntjänst som låser dem fast på ett ställe i ett läge i livet där man annars har lätt för att prova nya grejor och flytta till nya platser.
Förstår din kommentar. Vår tanke var att ha pengarna i rätt marknad. Våra barn var 14, 16 och 18 år när vi köpte dem. Tanken är aldrig att de måste bo där men en möjlig språngbräda ut på bostadsmarknaden och i en kranskommun till den storstad vi bor i. Att de vill bo någon annanstans med tiden förstår jag fullt ut därav från 23 år har de rätt att göra som de vill. Fram tills dess de flyttar in så hyr vi ut dem och den vinst vi gör lägger vi på barnen/familjen såsom för språkresor, studenten (kan bli ganska dyrt) etc.
Känner till ett fall på nära håll. Föräldern äger 90% och barnet 10%. Vanligt krav hos brf i studentstäder. Se stadgarna i aktuell förening innan köp. Bostaden betalades kontant. Barnet betalar brf avgiften, el samt försäkring. Inga problem. Det upprättades ett hyresavtal mellan förälder och barnet.
Hjälpt 2 av 3 barn fram tills nu. 3:an får hjälp när tiden är mogen. Varit medägare och sedan överlåtit som gåva. Helt okomplicerad. Finns testamente och dokumentation så att det blir rättvist arv om förtida död.
Ej överlåtit som enskild egendom utan det får de tar ansvar för själva (båda över 30 år). Ingen har fått gåvan förrän de var 25 år.
Hur kan man undgå den risken om man gett bort Br, då får man skriva klausul i ett gåvobrev antar jag, som inskränker vad man får göra med bostaden och inte ingå i en bodelning eller försäljning utan samtycke?
Hyrde några år en “gästlägenhet” som ägdes av mina morföräldrar. Efter några år överläts den under förutsättningen att den värderas och jag rättvist köper ut mina syskon (vi höftade lite här pga en inneboende reavinstskatteskuld). Den nyköpta friheten av att äga mitt boende fick mig omgående att börja leta efter en ny lägenhet på plats jag själv valde.
Om jag skulle finansiera en lägenhet åt mitt barn skulle jag nog både betrakta deras ambitioner närmsta framtiden (tillfälligt boende i studentstad? Hyr istället!), samt låta dem leta och välja lägenhet själv.
Som finansiär vill man ha kontroll att dom gör en bra affär, sedan är boendet som man äger i regel en bättre investering. Hyresrätten kostar klart mer, ser man historiskt har hyresrätter varit ett dyrt boende.
Men som sagt det finns många fallgropar/risker med äga boende om man har får kort perspektiv.
Förälder och barn kan ju gemensamt komma överens om lämplig lägenhet. I vissa studentstäder kan det vara väldigt svårt att hitta ett hyresalternativ.
Jag och min fru har hjälpt båda våra barn till deras första bostadsrätter. De var då 22 respektive 24 år gamla. Köpen var alltså inte i förväg.
Vi stod för våra barns handpenning. Jag stod sedan som “solidariskt betalningsansvarig” för deras lån.
Våra barn, som var singlar när de köpte, ägde sina lägenheter och hade all kontakt med föreningen.
Efter några år tyckte banken det var ok att plocka bort mig som solidariskt ansvarig på lånen. Allt detta funkade jättebra.
Korrekta invändningar! Jag grubblar dock mycket på det där med hur man lär sina barn att hantera pengar. Jag är övertygad om att man måste få ta sina egna beslut och göra sina egna misstag för att lära sig ta ansvar. Så det kommer nog ändå inte vara en så optimerad ekonomi i början, en del kommer nog försvinna i “läropengar”. Så en hyresrätt som de får jaga själv, eller en kontantinsats medan de får låna pengar, kanske inte är så tokigt.
Jag ångrar inte att jag hyrde i några år innan jag köpte min första bostadsrätt, trots att pengarna fanns i släkten. Flexibiliteten var välbehövd. Att hålla på och köpa och sälja när jag bytte utbildning och stad hade inte varit så kul…
@Eternus ta gärna en titt på en liknande tråden med många bra tips som jag startade tidigare. 
Se till att det blir lika för barnen. Monetärt jämställt. Fixa gåvobrev etc. Kall det förskott på arv.
Låter krångligt att hålla på och samäga. Varför inte bara finansiera handpenning eller valfritt belopp genom att ge en kontantgåva som barnet sedan använder som om det vore ens egna pengar?
Om du inte kan anförtro ditt barn detta genom att föra över pengar är det förmodligen inte en bra idé att samäga en bostad heller.
Det är inte självklart att barn kan få lån.
Det finns skattemässiga fördelar att överföra bostaden till barn som en gåva där insatsen är skattefri.
Det vill säga det kan ses som ett tidigt arv helt enkelt.
Hur är det skattemässigt mer fördelaktigt att överföra en bostad än en summa pengar? Vi har ingen gåvo- eller arvsskatt oavsett vad det är som ges eller ärvs.
Sant att alla barn inte kan få lån, men i många fall kan det lösas genom att man går i borgen för att lånet skall kunna stå på barnet.
Så du litar inte på din partner? Kanske är jag som är naiv, jag tänker att har man levt ihop i säg 30 år och fostrat 3 barn tillsammans så ska det mkt till att den personen ska bli som förbytt och vilja göra tvärtom?
Ah ursäkta du har säkert rätt.
Aldrig fattat varför man klåfingrigt vill tvinga in kilar i sina barns relationer istället för att låta dem ta ansvar för sina val, men smaken är som baken.