Det sänder en signal till ens barn och dess man/fru att man inte litar på eller släpper in partnern, och inte heller litar på sitt barns förmåga att välja man/fru.
En gåva ges dessutom utan förbehåll och särskilda krav. Annars är det något annat.
Inte att man inte litar på mer att man är realistisk ca 50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa och statstiken är ännu högre för samboskap. Vi i Sverige har en hög tolerans för att man bor ihop under äktenskapsliknade förhållanden även i de allra första trevande relationerna så sannolikheten att den första sambo-relationen varar livet ut är låg därav tanken att det ska vara just enskild egendom. Det är väl samma tanke bakom ett äktenskapsförord - ifall att man går isär så vet man under vilka förhållanden det sker.
1 gillning
Grubblar också mycket på detta. Vill å ena sidan skydda det som går vidare till mina egna barn, samtidigt som jag sett styrkan i relationer där man delar med sig. Vill inte ”beröva” mina barn möjligheten till det. Ogillar också när man försöker ”styra från graven”.
Tycker det är så missvisande att denna siffra dras upp i tid och otid. Det är jättesvårt att mäta på ett tillräckligt bra sätt. De som skiljer sig flera gånger drar upp statistiken, och för förstagångsäktenskap är sannolikheten större att man inte skiljer sig. Varför då inte planera utifrån att man håller ihop hela vägen?
Lägger man på andra faktorer som hänger ihop med bestående äktenskap kan man fundera på ifall man råkar sabba för sig genom att dela upp för mycket.
Eftersom det finns ett ränteavdrag, lånade pengar ger avkastning med lägre skatt än inkomst när bostaden stiger i värde. Betydligt billigare att äga boendet vs hyresrätt, dvs direktavkastning.
Jag kan bo i bostaden om jag har arbete på orten där boendet finns, kan göra avdrag för dubbelt boende som jag äger till en viss procent. Avdraget görs från min bruttolön.
1 gillning
Ja för mig står mina barns rätt att som myndiga själv kunna välja om de vill gifta sig och slå samman allt, utan förbehåll, eller om de vill ha äktenskapsförord, över min rätt att skaffa mig en skön känsla att inget barns framtida partner (som de kanske i mina ögon valt fel) ska få ha rätt till “mina” pengar.
En gåva som kommer med förbehåll är ingen gåva utan något annat.
2 gillningar
Med respekt; det säger i mitt tycke mest något om att ens partners föräldrar vill styra i sina barns liv och hålla deras partnersupå avstånd. Vill då någon hellre söka sig till en svärfamilj där så inte är fallet så har jag svårt att se ner på det.
1 gillning
Jag känner verkligen noll förbittring över att mina föräldrar har skrivit i sitt testamente att arvet är enskild egendom. När jag väl ärver så är det ändå mitt och jag kan dela det med min fru hur jag än behagar.
3 gillningar
Vad bra! Tror du att en partner kan se det som något annat än en öppen famn från svärföräldrarna?
Jag köpte en lägenhet åt min son för två år sedan och åt min dotter för en vecka sedan.
I båda fallen gåvobrev som enskild egendom, vilket för mig känns helt självklart.
5 gillningar
Äsch det får väl ändå anses vara ett ganska normalt förfarande som inte behöver ha något att göra med hur ”öppen” famnen är.
Däremot är jag förundrad över hur stort fokus det är att optimera för tidpunkten då en skillsmässa har blivit ett faktum . Varför läggs inte lika stor energi på att undvika scenariot där den ekonomiska ojämlikhetheten inom relationen blir förödande?
1 gillning
De som vill köra mer enskild egendom inom barnets äktenskap kan göra det och de som tänker på ett annat sätt kan göra så.
Win-Win
1 gillning
Utan avtal eller klausuler?
Betalar dom avgifterna eller även räntorna där du står för insatserna?
För övrigt tycker jag att gåva med boendet är bland det bästa man kan ge sina barn som ett tidigt arv.
Alla måste bo och det är tung kostnad för många yngre, bättre lägga pengarna på annat.
Med gåvoavtal som reglerar att det är personlig egendom och förskott på arv. Lägenheterna är kontant betalda, så inga låneräntor. Lägenheterna ägs till 100% av respektive barn och de står för sina månadsavgifter.
4 gillningar
Finns det inte ett motiv att betala avgiften också, åtminstone till en början.
Den ena har inkomst, den andra CSN. De har fått möjlighet att ha en väsentligt lägre månadskostnad iom att de fått varsin bostadsrätt, så jag tycker absolut att de ska betala månadsavgiften själva.
4 gillningar
Enligt min uppfattning så är det ett passivt skydd ifall man inte gör annorlunda. Men om man säljer och ta sina pengar och ger till sin make/maka/sambo eller att man skriver över halva huset till denne så är det ens fulla rätt dvs man styr inte från graven men man är tydlig med vad man vill. Man kan också efterskänka/ge bort halva egendomen i samband med skilsmässa även om det är enskild egendom och inte ska ingå. Med andra ord så hindrar man inte förfoganderätten över en bostad eller pengar som givits bort med enskild egendoms-villkor. OBS kolla med en jurist vid skarpt läge men är ganska övertygad om att det funkar på detta sätt.
1 gillning
Borgenär är inget som banker längre accepterar. Nu är det helt enkelt medlåntagare eller inget. Och även där är det många banker som inte gör det heller om det inte är specifikt för att barnet är en student & ung.
Källa: /någon som försökte med detta senaste månaden och ringt alla banker i Sverige.
2 gillningar
Jag ser för och nackdelarna med att betala av hela lånet.
Fördelarna är uppenbara, det blir en lägre boendekostnad, speciellt om det är höga räntor.
Nackdelarna är att du låser kapitalet i bostaden som inte säkert ger en avkastning!
Att äga bostaden ihop kan även nyttjas med att ha dubbelt boendet!
Verkar som vi är på väg mot ett läge där de enda som kan få lån är personer i 40-45-årsåldern med hög inkomst, superstabil anställning, långt kvar till pension och allt sparande på minst 5 MSEK allokerat i bankens dyrfonder.